Jo.
Det var ju det där med sexet.
Vi kom hem till honom.
Jag hade bestämt mig för att vara vän, till skillnad från första gången vi sågs, då jag var som en liten kotte.
Han lagom full, som sagt. Lite skuren i handen. Några fyllesamtal från polare som stannat kvar på krogen.
Satte mig i soffan.
Drog honom till mig.
Knäppte upp hans sjorta.
Han sa att jag var vacker när jag log.
Och oj vad jag log.
Vi förflyttade oss till hans gummisäng.
Helt plötsligt var allt som bortblåst.
Mekaniskt och konstigt skulle han börja knulla. Hårt och sådär jobbigt snabbt.
När jag försökte dra honom till mig, frågade om vi bara kunde kramas lite, lyckade han på något sätt distansera sig. Eller fortsätta.
Jag ville att det skulle vara magiskt.
Jag ville ju ha honom sådär. Också.
Om han bara skitit i att prata om barn och familj. Jag hade ju nöjt mig med sex.
Nu hade han fått upp mina förhoppningar så jävligt.
Kunde inte koncentrera mig alls. Ibland ville jag nästan spy.
Jätteobehagligt.
Sedan skulle han börja snacka dirty också.
För att i nästa stund nästan småhåna vad vi sagt.
Är han sjuk i huvudet? Eller överreagerar jag?
Det känns bara så otrevligt, nu när jag trodde att det här var så speciellt.
Är det bara ett spel från hans sida?
Hur kunde det kännas så verkligt?
Känner mig så dum.
Och så gör det lite ont fortfarande.
Som att någon tryckt upp något stort i magen.
Men så är ju inte alls fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar