Things have changed.

Hahaha hahaha.
Jag skrattar och skrattar.
Åt ironi och mig själv.
Livet och kärleken.
Haha.
Aj.
Vad ont det gör när man slår i.

Men, det är väl det här jag har att vänta nu.
Upp ner, ner upp, han, den, han, å så han igen.
Singel.


Yes.
Jag hade bestämt mig för att inte höra av mig, eftersom det varit jag som börjat diverse smskonversationer osv.
Jag messar i allafall.
"Va gör du då?"
Han säger att vi ska höras till hemgång.

Jag åker och ska träffa honom vid hans nya lägenhet.
Jag får vänta i ca en timme, då han tydligen gått till ett sista ställe en kvart, ätit hamburgare, skurit sig i handen, åkt runt runt. Med några informativa samtal till mig där det utlovades att vara vid mötesplatsen inom tio miuter. Och några mindre informativa..

I varje fall, jag sitter och väntar på perrongen.
Bakom mig är ett tonårsgäng. Plötsligt börjar alla skrika, varpå jag avlägsnar mina hörlurar, för att se vad som pågår.
Det visar sig att.......hahah hahaha...det visar sig att en kille har askat mig i håret.
De blev en såndär pinsam situation där jag skulle vara vuxen och inte vågade borsta bort skiten, utan satt och försökte prata lugnt och sansat med en av flickorna. Som var skitfull.
Hon bad om ursäkt och undrade om jag var dyngrak eftersom jag betedde mig så konstigt. Sen sprang dom typ.

Så vid pelaren, står, en kille.
Och flinar. Fast på ett snällt sätt.
Jag skrattar lite och undrar om det är aska kvar.
Han kommer fram och borstar bort lite.
Sätter sig bredvid mig.
Vi fnittrar lite.
Han var så söt.
-Du skulle ha blivit förbannad.
- Mmm.
Jag stirrar ner i marken och känner hur kinderna blossar lite. Tänker att jag måste sett ut som en idiot när dom fimpa mig i huvudet. Åh.

- Har du gjort ikväll då?

Så pratade vi.
Han var fotograf. Hade skitsnygga skor. Jordens finaste leende och glittrande ögon.
Tunnelbanan rusar in.
Ser mitt ragg så och Moffa i sig nån slags jätteburgare.
Känner kyla i magen.
- Ska du med den här? frågar han.
- Nej. Jag ska träffa någon.

Han ber om mitt nummer. Istället tar jag hans. Känner hur osmakligt det känns, med tanke på att jag äntligen ska få träffa min nya kärlek.

Min nya kärlek har ringt x antal gånger. Han är full. Men söt.
Vi pussas lite och går hem till honom.
Hans vänner ringer och är jobbiga.
Vi hånglar i soffan.
Han har bara en uppblåsbar sängmadrass. Vi har okänsligt, hårt och konstigt sex.
Ganska bra. Fast otroligt tomt.
Och jag som känt så Ofantligt mycket för den här människan.

Vi pratade fram till 6.30 på morgonen. Lite bra, lite dåligt.

Han pratar om att göra plats för mig i sitt liv. Väldigt mycket annat pekar på att det inte alls är det han vill.
Själv har jag ingen jävla aning om vad jag vill längre.
Tyckte han var rätt odräglig, okänslig och nonchalant.
Känns som att det inte spelar någon roll om vi ses igen.


Istället letade jag rätt på tunnelbanekillen på facebook. Brukar Aldrig göra sånt. Orkar bara inte spela spel. Han tog det väldigt bra. Skrev fina mejl. Troligtvis kommer vi ses.
Han är fd brandman och har en gudomlig kropp.
FAAAN.