Måndagsledig.

Passar på att skriva lite innan min kille kommer hem.
Han jobbar häcken av sig, precis startat firma och har mer projekt än han kan hantera. Bitvis.

Idag visualiserar jag vårt nya hem. Var i huset och visade upp.
Känns så spännande. Kan inte riktigt förstå, efter ett år, vårat egna hus.
Det spritter i hela kroppen.
Hela dagen har varit sådär.
Vaknade av att baby nosade i nacken, kysste min rygg och tryckte sig tätt, tätt emot. Min lilla kattunge.
Å, han blir så arg när jag pratar med snälla rösten och säger att det var jordens mysigaste morgon. Han harklar sig och sänker till basläge;
"aha, jahaja, det var det tyckte du."
Men jag vet att det pirrar till i honom med. Han har ju sin fasad att tänka på..


Köpte en jättefin och Skön tröja från Gina idag. 49 spänn. Och ett par skitsnygga Levis. Nere på 26:er igen. känns skönt! Gått ner två kilo på vågen också. Vettefan hur det gick till. Har verkligen inte tänkt på min vikt nu på ett tag. Perfekt.
Ska köpa poweryoga-dvd och försöka komma igång hemma med träning. Pallar inte springa på gym längre.

Imorgon är det jobb, känns helt okej konstigt nog.
Nu ska jag laga kycklingwok och ta mig en c-vitamin.

Du tog mig.

Idag är jag fruktansvärt kär i min pojkvän.
Idag känner jag mig lätt och fri.

Förväntansfullt jobbar jag för att få ihop våra liv.
Om några månader flyttar vi till hus.

Ikväll ska han ta mig till fin restaurang.
Jag ska älska honom i resten av mitt liv.
Mitt liv har bara börjat och för första gången känner jag att jag är lite rädd för döden.
En skön känsla dock, det finns någonting här att vara kvar för.
Jag börjar sakta älska min familj för vad de är.
Kanske mig själv också.

Firecracker.

Vägen hem är farlig och lång.
För mig är det några stationer.
Lite gångväg och alldeles för många tankar.
Alldeles för stark hunger och kramsug som gör att allting känns förjävligt.

Undergångsmess och tårar nära att brista.
Men sedan,
väl hemma i mitt varma kök.
Fixar lite käk, tar ett glas vin. Musik, lite det och lite det.
Å jag mår så bra.
Jag är så glad att det bara är jag hemma.
Att jag får ta på mig de absolut fulaste mjukbyxorna och tvätta av mig dagens maskering.

Män har ersatts av,
mig








(Vi har bråkat på sistone. Obefogad stress och uttråkning.)

Jag funderar över de där äldre som alltid vill sitta vid barnborden.
Och jag tänker att jag förstår att det är ju dom som har fattat grejen.
Alla de andra som sitter kvar och håller masken. Skitskrajja att bli upptäckta.
Rädda att vidga sina vyer. Ältar dag efter dag att det är så och allt är det.
Medan den där jobbiga vintanten smyger runt bland ungdomarna, intresserar sig för nya tänk och uppmuntrar oskulden. Fint.

cigg&sånt/fredagsmys

Starta om.

Eungf. Doungf.

Iväg bort. Inåt.

Hemma från jobbet en vecka. Bra för mig.

Bra för dom runtom mig.

Alltid lika jobbigt dagen innan man ska tillbaka. Men den där lätta känslan när man har jobbat första dagen.

Jag klarade det.

Det är min plats.

Det är mina vänner.

Jag har ett jobb att gå till, med eget skåp. Mat i kylen och personliga hälsningsfraser i telefonen.

Jag blev lite för full på sista afterworken. So what.

Jag kan inte gå runt och älta allting.

Mycket att skriva. Om möss, pendlare, självdöd, vedtravar och djupdialog. Men, jag orkar inte.

Det kommer ingenting.

Det är okej.

Maskar av.

Sjukskriven.
Ögonen trasslar.
Glasögonorm i fem veckors tid. Har investerat för närmare 6000 kronor.
Känns, sådär.

(plus akutavgift, förlorad arbetsinkomst och provision. osv osv.)

Men någonstans känns det skönt att komma på vad som tyngde mig lite extra.
Man blir faktiskt trött i huvudet av att ha ont i ögonen hela dagarna.

Tänkte ta tiden till att rensa ur hela min garderob. Verkligen bort med allt gammalt skit.
Äntligen känner jag mig mer än redo.

Lyssnar på Sigur Ros, Ára bátur. Fint.

Maskar på. Maskar av.

In a bed where you used to be.

Tomma himlar och långa steg.
Blev för full i fredags. Har ångest, som vanligt.
Lördagen var bättre. Mycket bättre.

Gick till doktorn idag.
Hon sa att livet är hårt men såg lite lidande ut när jag berättade vad det var som drev mig att söka.
Hon undrade om jag hade pojkvän. Ifall vi bodde ihop.
Och jag undrade vad hon skulle säga om jag sa att jag var en polygam lesbo med inriktning på äldre damer el liknande.
Skulle jag falla inom ramen för regelrätt terapi då?


Allt känns bara konstigt. Sådär som jag trodde att det skulle bli, trots att jag intalat mig själv att det bara var fördommar och att hon inte alls skulle tycka att det var jobbigt att jag nu låg på hennes bord.
Kanske tar man bäst hand om sig själv.
Kan jag inte ha mer självrespekt än så? Varför har jag behov att prata om skit för?
Kanske dags att fatta att man faktiskt måste tugga i sig ibland och emellanåt svälja något för stora tuggor. Strupen vidgas. Jag kommer inte dö.


Natten till söndag promenerade vi upp mot slottet, sval promenad från Regeringsgatan. Med andra ögon såg jag Stockholm.
Honom vid min sida. Precis sådär som jag alltid tänkt.
Vi var kusligt ensamma.
Och vi konstaterade att det är så skönt att känna en fast punkt.
Jag förstod att alla de män jag träffat, när saker och ting inte stämt med mina, när världarna varit på tok för långt isär, varit menade att förfalla till fördel för min nuvarande självklara s j älsfrände.

Han berättade om sina långa resor. När han suttit på tåg och flyg med en enda längtan. Stockholm.
Och jag flinar för mig själv.
Kramar hans stora tumvante innehållande grov arbetarlabb. Petar in ett finger i hans seniga sida när han blir alltför klyschig. Smeker upp hans mungipor när han snabbirriterat hugger tag i något jag lättvindigt slängt ur mig.

Vi går till stället vi träffades på. Och cirkeln är sluten.
8 månader har gått.
Varför kämpa emot?
Du föll på plats ganska direkt.
Och du blir mer självklar för varje dag.



Den högra sidan är bara Din nu.
Skulle du välja att gå byter jag nog fan ner mig till en 90 centimetare.