Och imorgon fyller mitt exfan år. vad ger man till ett sånt? tänkte skicka ett kort men...kanske är bättre med att erbjuda lite flyttplockhjälp istället. ett glas vin?oliver, salta pinnar?Drinkar?Kyss?Bröst?Desperat?

Here comes november.

Mitt ex har flyttat. Till en av lägenheterna som vi tittade på. jättefin. jättekul, för honom.
Och det är ju så, att jag vill unna honom allt. Jag vill aldrig mer göra honom illa eller ge honom falska förhoppningar.
Jag gick upp med en blomma och några bullar, och sa hej då till våran lägenheten som jag, pga mitt dåliga uppförande blev utkastad från, för nästan ett och ett halvt år sedan.
Vi käkade lunch, jag grät, han kramade om..
Efteråt var jag förvirrad. Jag hatade att jag gått vidare. Att jag nöjt mig med en annan. Att jag inte kämpat lite till. Att jag inte är tillgänglig.

Min kille håller på att strula som vanligt. Får psykbryt och måste gå hem från jobbet.
han pratar inte med mig. säger inte ett ord. vill vara själv. skriker och gormar.jag hatar. hatar att han styr mitt liv. hatar att han gör mig ledsen. hatar att han får mig att sitta och åka genom hela stan i minusgrader och mörker. hatar att han är en drama queen. hatar att jag älskar. Undrar om jag verkligen älskar.

I love you, but goodbye.

Baby love.

Jag kände mig en aning febrig. visste inte om det var höstmörkret eller stressen som fick mig att vilja ligga hemma med täcket över huvudet.

Men där låg jag i allafall. Tre dagar eller något sådant.

En natt vaknade jag av att det högg till i magen. På morgonen började jag blöda, mens hade jag för en knapp vecka sedan och blev därför rätt så nojig.

Låg ett tag och försökte att inte bry mig. Det gick sådär.

Ringde sjukvårdsupplysningen och fick order om att åka in akut.

Jag har skräck, total jätteskräck, för sös. Det hände saker för några år sedan som gjorde att jag fick lov att uppsöka sös akutgyn, och därefter gå regelbundet för provtagningar. Har inte varit där sedan dess och kände nu hur paniken kom krypandes.

Killen mötte upp mig i Skanstull och vi åkte tillsammans.

Flippade ur totalt när jag kom till väntrummet och togs om hand nästan direkt. Fick göra gravtest och ta blodtryck, som låg på 130!...

Vi satt och vänta ute i korridoren. Pratade om allt möjligt och började nog glömma bort varför vi var där, när sköterskan kom ut och sa "Ja, du är ju gravid......."

Det svartnade för ögonen på båda oss. Jag var ju väl medveten om att så nog var fallet, fast ändå inte...

Han trodde att vi skulle behålla det. Jag visste inte alls vad jag trodde, ville, tänkte..

Jag fick träffa doktorn, en snygg en, jaja, hm, han gjorde ultraljud och kände och klämde.

Men han såg inget. Vilket är mycket oroande.

Jag fick ligga kvar över natten. Vilket inte var en så rolig upplevelse. Min älskling fick gå hem. Men klump i halsen.

Risken är att det är en utomkvedsgraviditet. Alternativet ett tidigt missfall, som vi får hoppas på. Vilket i sig känns hemskt att behöva göra, dock skönt att inte behöva ta ett abortbeslut.

Idag fick jag gå och göra hormonprov. Sitter och väntar på provsvaren. Kanske måste jag åka in idag och opereras. Känns, förjävligt.

Men, kan ju inte klaga direkt, den här sitsen har jag ju faktiskt satt mig i alldeles själv. Ja, med lite hjälp från karln dåra.

Johnny, för fan

Stay with me, baby
Till johnny comes
Hell come one day, I know it
But he's having fun
Hes out painting the world scarlet red
And he's left me alone to be blue
One day hell come to take me away
From this love Ive been sharing with you
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Stay with me, baby
And hold me near
Just the way johnny used to hold me
When he was here
cause when last he was here, we were kissing
And I thrilled to the way he spoke my name
When he thinks of the true love hes been missing
Hell be coming back to stake his claim
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Since johnnys been gone
You have dried all of the tears I have cried
Wont you stay here by my side
Till johnny shows
And I'll tell johnny he's come too late
Just how long did he think I would wait
And then stay with me forever
Wont you stay with me forever
After johnny goes
Stay with me, baby
Forever and ever and ever and ever
Stay with me, baby

Men så händer det igen...!

Frid och fröjd.

Jag såg fram emot helgen som bara den.

Min bästa vän skulle komma till Stockholm.

Vi träffades och köpte mat. Satt hemma hos mig i förorten, lyssnade på radio Viking(!), käkade pasta och drack whiskey.

Allt spårade ut, fast på ett väldigt fint sätt. Vi grät och skratta, dansa och sjöng....

Vi skulle gå till en klubb som inte huserar så ofta...vi fräschade till oss och drog in till stan. Väl inne bestämde vi oss för att skita i klubben och gå till ett annat ställe. Det skulle vi inte ha gjort.

Efter ett tag kommer min kille inklampandes. Med sitt ex. på ett jävligt osmidigt sätt försöker han, i ren svartsjuka, för att jag snackade rätt så närgånget med en kille, presentera kärringen.

Allt blev fel. Spänt, hemskt och konstigt.

Jag bad honom dra åt helvete. Det gjorde han också. för männskan drog till Rocks. med sitt ex. eller som han säger "inte med. hon drog efter mig."

jag var så arg så arg så arg.

Jag utnämnde mig därefter till lycklig singel och ville prova om jag fortfarande hade "det" i mig. Min vän stod å trampa lite i ett hörn. Ängsligt beklagade hon sig över mitt beteende och bad mig tänka igenom allt både en och två gånger.

Det slutade med att jag och killen tog taxi hem. Bråkade så grannen banka, stackars sate, och vakna upp så redlöst bakfulla som man bara kan bli om man blandar vitt vin och whiskey. Bråket fortsatte stor del av helgen, men börjar nu rundas av efter mycket hårda ord och stora tårar.

Vi beter oss som idioter. Vi tror att det är för att vi älskar varandra alldeles för mycket. Vi vet inte var vi ska göra av alla känslor.

När jag ställde vårat horoskop fick jag reda på att den här kombinationen är en av de värsta. Bråk och stormigt.vänskapligt, men även hatfyllt.........fast det fanns positiva grejer också. Några stycken iallafall, tror jag. .

Get this song another listen.

Jo. kvällen slutade i katastrof, precis som jag förutspått.

Dessvärre var det inte jag som fick någon form av uppmärksamhet av värden, utan snarare min pojkvän utav någon dyngfull brud som klängde och slängde och satte mitt tålamod, och hans knä..., på prov.

Jag brast under kvällen. ringde min bästa vän från badrummet och beklagade mig över livet och hur hemskt allt kan vara. .

tillslut rann bägaren över och jag fick nog. -taxi.NU!.

jag låtsades vara trevlig hela resan. när vi kom hem utbröt jordens bråk. Allvarligt talat vet jag inte vad vi sa eller vad som varit så fruktansvärt.

Han la sig på soffan och tjura, efter att jag av någon anledning råkat klappa till honom , harkel , och han brottat ner mig, vilket resulterade i en stukad tumme för min del...

om jag sa att jag aldrig har varit i ett såhär stormigt förhållande, skulle jag ljuga. fast jag tvekar inte på att det är hans första...

jag fick någon slags panikattack och ville dö och han kämpade för livet för att göra mig glad...Upprepade gånger påpekade han att han ställt fram en hink som jag kunde kräkas i, vid sängen.

Jag satt i badrummet, kramade mina knän och hatade allt.

ju fler gånger han skråla från sängen, med rosslig tequilahals, desto mer ville jag bara bort bort bort.

När vi vakna dagen efter sa vi förlåt. pussades och låg i sängen till sen eftermiddag, käkade pizza och bestämde oss för att det som hände kvällen innan aldrig hänt.

Rätt så skönt.

men asså jag funderar på det här med spriten. Vi verkar inte kunna hantera den. Det slutar alltid med att vi går hem efter varandra, eller åtminstone tjafsar på vägen hem. Lite tröttsamt sådär.