Jo. kvällen slutade i katastrof, precis som jag förutspått.
Dessvärre var det inte jag som fick någon form av uppmärksamhet av värden, utan snarare min pojkvän utav någon dyngfull brud som klängde och slängde och satte mitt tålamod, och hans knä..., på prov.
Jag brast under kvällen. ringde min bästa vän från badrummet och beklagade mig över livet och hur hemskt allt kan vara. .
tillslut rann bägaren över och jag fick nog. -taxi.NU!.
jag låtsades vara trevlig hela resan. när vi kom hem utbröt jordens bråk. Allvarligt talat vet jag inte vad vi sa eller vad som varit så fruktansvärt.
Han la sig på soffan och tjura, efter att jag av någon anledning råkat klappa till honom , harkel , och han brottat ner mig, vilket resulterade i en stukad tumme för min del...
om jag sa att jag aldrig har varit i ett såhär stormigt förhållande, skulle jag ljuga. fast jag tvekar inte på att det är hans första...
jag fick någon slags panikattack och ville dö och han kämpade för livet för att göra mig glad...Upprepade gånger påpekade han att han ställt fram en hink som jag kunde kräkas i, vid sängen.
Jag satt i badrummet, kramade mina knän och hatade allt.
ju fler gånger han skråla från sängen, med rosslig tequilahals, desto mer ville jag bara bort bort bort.
När vi vakna dagen efter sa vi förlåt. pussades och låg i sängen till sen eftermiddag, käkade pizza och bestämde oss för att det som hände kvällen innan aldrig hänt.
Rätt så skönt.
men asså jag funderar på det här med spriten. Vi verkar inte kunna hantera den. Det slutar alltid med att vi går hem efter varandra, eller åtminstone tjafsar på vägen hem. Lite tröttsamt sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar