please get out, get lost

Tänker på mitt ex.
Och snokar. Hittar.

Träffades ute i helgen.
Det var magiskt.
Kändes som att jag lämnade min kropp så fort jag såg på honom.
Gick fram och hälsade.
Vi stod och tog i varandra. Tiden stannade.
Jag ursäktade mig. Måste tillbaka.

Du är alldeles för farligt söt för mig, sa han.

Jag ville åka hem.
Till oss.
Som vanligt.

Det gick inte.
Jag förstod det.
Jag såg honom ramla omkring.
Han är för gammal för det.
Han har gjort det för länge.
Han kommer inte skärpa sig.
Man kan inte ändra på folk.

Senare blev han utslängd.
Fick jag reda på i, rätt tragiska, nattliga sms.

Han jag dejtar kom, M.
M är snäll och klappar mig på ryggen och gör plats för mig på sitt bröst.

Vi har träffats lite efter.
Okomplicerat och skönt.
Inget mer dock. Tror jag.

Imorgon ska jag gå ut.
Och på lördag.
Ledig på måndag.

Raderade ex nummer. Igen.
Ska inte mer nu.
Jag gör bara illa mig själv.
Jagvetjudet.

Det går som smort nu.

Världens vackraste pojke har fötts.

Har inte sett så mycket svart hår på en bebis förut.
44 cm lång och lagom rund.
En riktigt litet barn.
Inget missfoster.
Inget alienliknande monster.

Halv fyra trodde jag att allt var kört.
Dom hade varit inne sedan halv åtta och vi hade fortfarande inte hört någonting.
Men minutrarna efter fick vi alltså beskedet om att allt gått enligt beräkning och att det visade sig vara min systers livmoder som inte var helt utvecklad..

Jag satt sedan i en och en halv timme på jobbet och stortjöt.

Känslan är totalt obeskrivbar.
Lycklig.

Du kan gömmas i min mun, en människa är inte tung att bära på...

Imorgon blir jag moster.

Idag beslutades det om akut kejsarsnitt. Jag håller mina tummar.
Och känner mig helt tom i huvudet och kroppen och förstår plötsligt ingenting.

Han kan komma ut och vara helt fel.
Kanske fel på alla organ. Kanske dö.

Jag försöker att inte vara så glad. Jag skulle bli så knäckt. Alla andra är glada.
Eller förvirrade.
Jag vet inte.
Ska det komma en ny person nu?

Vet inte vad han ska heta.

Har nog aldrig känt mig såhär maktlös.
Och fantastiskt glad.

PirrImagen

Sitter och väntar på han jag dejtar nu.
Han ska komma hem till mig.
Jag har typ pillat på allt hundra gånger.
Det ser ut som att jag har städat.
När jag försöker få allt att se mer spontant ut, ser det ut som att jag har ställt saker i mönster, vilket jag gärna gör för att jag har någon psykisk störning. men.

Jag får det verkligen inte att kännas avslappnat.
Försökte fixa lite punktbelysning. Insåg att jag bara har starka gamla läslampor överallt. .
Så det blir taklampa, 80W, och lite tända ljus.
Cosy.

Tjoho.

Jag mår så jävla bra.
Jag är sjuk dock.
Men det är väl det som gör att allt är så bra. Ledig utan krav.

Jag tror bestämt att jag gillar 2010.
Det känns som att allt börjar om från -90.
Helt plötsligt tycker jag att något inom musiken har kulminerat.
Lugnet efter stormen. Alla sätter sig på sin plats.
Förutsägbart och tryggt.

Filmer som är mindre platta.
Människor som är mer intresserade. Individualism i grupp.
Jag tänker inte precisera mig.
Förstår mig inte på blaj.
Varför ska jag berätta massa saker om sådant som andra redan vet?
Jag skulle aldrig kunna bli journalist eller liknande.
Jag tror fan att jag är översmart. Då tror man ju att alla ligger på samma nivå.

När någon börjar prata ointressanta saker har jag alltid trott att dom är så jävla brighta, men hey, jag har förstått nu, dom är för dumma i huvudet för att fatta när dom säger det alla redan vet.
Å så blir det kejsarens nya kläder av alltsammans.

Knäppt.

P3
Lars Winnerbäck. Alltså. Känns inte det jävligt segt att han ska vinna grejer. Det är så trå å å kigt.
Timo var rolig.

Förpackad.

Så jag drog därifrån på lördagsmorgonen. Hem till min bakfulla vän, där räkskalen fortfarande stod framme och minneluckorna osade.

Vi redde ut kvällen, käkade pizza och sushi och kollade på sex and the city hela dagen. Sånt gör jag aldrig när jag är i ett förhållande. Då knullar man bara dagen efter. Undra vad som är bäst...

På kvällen gick jag på dejt.
Japp.
Jag är en riktig dejtare.
Han var söt. Lite Birk över honom. Men söt.
Ingen puss eller någonting.

Så vi träffades i söndags också.
Då hemma hos honom.
Han var inge bra på att ta initiativ.
Och jag var stel. Försökte fokusera på tv:n.
Men sen blev det så jävla sent. Jag orkade inte åka hem. Så jag kysste honom dramatiskt och natten slutade i hans 90säng.
Och hur kan man förvandlas från pojken i En kärlekshistoria till Dirk Diggler på två sek?
Förvarning tack!

Slugger.

Jag har Inte varit ensam ett enda dugg. I fredags skulle jag och vän avnjuta middag och en flaska vin hemma hos henne, innan en mindre utgång. Det var den ungefärliga ursprungsplanen. När jag kom hem till henne efter jobbet, efter att ha glömt att köpa med mig bröd, det lät som att hon hade grejer under kontroll (mat klar hemma), visade det sig att det som bjöds i matväg var ett fat med frusna räkor. Sedan tillkom en flaska periquita, kaffelikör, sambuca och jameson. Vi rumla runt i vinyl och glömde sminka ena ögat, stoppade tjugan i bh:n och skulle gå på grammisefterfest, innan klockan tio. Vi kom aldrig till någon efterfest. Vi kom aldrig dit han spela. Inte heller till den där klubben. Vi hamnade på riche. Jag hamnade med en i ventilationsbranschen och hon hamnade med en, annan. Min hade tjej. Så det hände inget. Han såg lite ut som Vincent Gallo. Min kompis försvann spårlöst och jag hamnade på snabbmatställe. Därefter skulle jag träffa en annan, nämligen A. Jag satt, som vanligt, och väntade på honom. Han skrev sms. "Om tio.". "Stanna där. Jag kommer om tio. Lovar". "Där om tio. Är du kvar?". Och full och kär som jag var satt jag snällt kvar. Utanför ett annat snabbmatställe. Då kom en snubbe. Han kastade sin mobil på mig. "Shit va den flög!" "Nej du kastade den på mig" "Aha. Ah det gjorde jag." "Min mamma har en såndär mobil. Man fick den för två el maco på mcdonalds." "Fan va snygg du är" "aha. tack" sa jag. "va jobbar du med?" "....." "Ere sant?! Fan va coolt! Då kanske du kan hjälpa mig!" "Skulle inte tro det." Han slår sig ner bredvid mig och jag ser plötsligt att han är väldigt snygg. Han drar av sig mössan och han har skitfint hår och jag fnissar. "Asså" sa han "tänk om det här är ödet." "Vad . .?" "Men det här. Att vi ska ses såhär." Han fortsatte. "Följ med mig hem. Snälla. Jag bor i Aspudden. Jag har piano hemma. Jag kan spela piano för dig." "Vad är du för stjärntecken?" "Fisk. Du?" "Fisk." Det kanske är ödet, tänkte jag, men sa ingenting. "Men, vadå ska du träffa nån snygg kille eller?" "Ah. Jag sitter och väntar på honom." "Kommer han typ spöa mig då?" "Nej. Han är en liten tönt." "Kom igen nu. Vi tar en taxi hem till mig. Jag ska också träffa en tjej. Men jag skiter i henne. Du är typ det finaste jag sett. Kolla på dina kläder" (Han sa så! lite töntigt...men ändå). Men då kom A. Han gick förbi mig. "Där är han ju" utropade jag. "Du skämtar!" han slog sig för ansiktet. "Den där fjanten?" "Japp! Det är han jag väntar på." "Är du helt säker på det här nu?" "Absolut!" sa jag nöjd över att äntligen fått se honom. Så det blev inget nummer. Inget namn. Ingenting. Dagen efter ångrade jag det nått enormt. När A sa att han skulle gå till jobbet. "Men du ska ju inte jobba idag?" "Jo. Nu ska jag det." "Men vi skulle ju äta tacos och kolla på film!" "Men det va ju ironi.. Vadå, trodde du på det..?"