Jag mår så jävla bra.
Jag är sjuk dock.
Men det är väl det som gör att allt är så bra. Ledig utan krav.
Jag tror bestämt att jag gillar 2010.
Det känns som att allt börjar om från -90.
Helt plötsligt tycker jag att något inom musiken har kulminerat.
Lugnet efter stormen. Alla sätter sig på sin plats.
Förutsägbart och tryggt.
Filmer som är mindre platta.
Människor som är mer intresserade. Individualism i grupp.
Jag tänker inte precisera mig.
Förstår mig inte på blaj.
Varför ska jag berätta massa saker om sådant som andra redan vet?
Jag skulle aldrig kunna bli journalist eller liknande.
Jag tror fan att jag är översmart. Då tror man ju att alla ligger på samma nivå.
När någon börjar prata ointressanta saker har jag alltid trott att dom är så jävla brighta, men hey, jag har förstått nu, dom är för dumma i huvudet för att fatta när dom säger det alla redan vet.
Å så blir det kejsarens nya kläder av alltsammans.
Knäppt.
P3
Lars Winnerbäck. Alltså. Känns inte det jävligt segt att han ska vinna grejer. Det är så trå å å kigt.
Timo var rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar