Aj.
Där kom det.
Fy fan.
Det kändes inte 100 för honom.
Bra. Då vet jag.
Skönt.
Bra.
Inte mitt fel att han hade förstorat mig och jag förminskat honom så jag blev så glatt överraskat att ja tappa talförmågan.
Give me a break.
Nu ska jag gråta mig till sömns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar