Slugger.

Jag har Inte varit ensam ett enda dugg. I fredags skulle jag och vän avnjuta middag och en flaska vin hemma hos henne, innan en mindre utgång. Det var den ungefärliga ursprungsplanen. När jag kom hem till henne efter jobbet, efter att ha glömt att köpa med mig bröd, det lät som att hon hade grejer under kontroll (mat klar hemma), visade det sig att det som bjöds i matväg var ett fat med frusna räkor. Sedan tillkom en flaska periquita, kaffelikör, sambuca och jameson. Vi rumla runt i vinyl och glömde sminka ena ögat, stoppade tjugan i bh:n och skulle gå på grammisefterfest, innan klockan tio. Vi kom aldrig till någon efterfest. Vi kom aldrig dit han spela. Inte heller till den där klubben. Vi hamnade på riche. Jag hamnade med en i ventilationsbranschen och hon hamnade med en, annan. Min hade tjej. Så det hände inget. Han såg lite ut som Vincent Gallo. Min kompis försvann spårlöst och jag hamnade på snabbmatställe. Därefter skulle jag träffa en annan, nämligen A. Jag satt, som vanligt, och väntade på honom. Han skrev sms. "Om tio.". "Stanna där. Jag kommer om tio. Lovar". "Där om tio. Är du kvar?". Och full och kär som jag var satt jag snällt kvar. Utanför ett annat snabbmatställe. Då kom en snubbe. Han kastade sin mobil på mig. "Shit va den flög!" "Nej du kastade den på mig" "Aha. Ah det gjorde jag." "Min mamma har en såndär mobil. Man fick den för två el maco på mcdonalds." "Fan va snygg du är" "aha. tack" sa jag. "va jobbar du med?" "....." "Ere sant?! Fan va coolt! Då kanske du kan hjälpa mig!" "Skulle inte tro det." Han slår sig ner bredvid mig och jag ser plötsligt att han är väldigt snygg. Han drar av sig mössan och han har skitfint hår och jag fnissar. "Asså" sa han "tänk om det här är ödet." "Vad . .?" "Men det här. Att vi ska ses såhär." Han fortsatte. "Följ med mig hem. Snälla. Jag bor i Aspudden. Jag har piano hemma. Jag kan spela piano för dig." "Vad är du för stjärntecken?" "Fisk. Du?" "Fisk." Det kanske är ödet, tänkte jag, men sa ingenting. "Men, vadå ska du träffa nån snygg kille eller?" "Ah. Jag sitter och väntar på honom." "Kommer han typ spöa mig då?" "Nej. Han är en liten tönt." "Kom igen nu. Vi tar en taxi hem till mig. Jag ska också träffa en tjej. Men jag skiter i henne. Du är typ det finaste jag sett. Kolla på dina kläder" (Han sa så! lite töntigt...men ändå). Men då kom A. Han gick förbi mig. "Där är han ju" utropade jag. "Du skämtar!" han slog sig för ansiktet. "Den där fjanten?" "Japp! Det är han jag väntar på." "Är du helt säker på det här nu?" "Absolut!" sa jag nöjd över att äntligen fått se honom. Så det blev inget nummer. Inget namn. Ingenting. Dagen efter ångrade jag det nått enormt. När A sa att han skulle gå till jobbet. "Men du ska ju inte jobba idag?" "Jo. Nu ska jag det." "Men vi skulle ju äta tacos och kolla på film!" "Men det va ju ironi.. Vadå, trodde du på det..?"