People C'mon.

Man tappar huvudet ibland.
Jag går bondegatan upp och funderar på vart det tog vägen.
Åren, tankarna, det där arga och förhoppningarna.


När livet går över i nutid, inget tänka framåt, bara känna utåt.
Hej,hej. Här är jag.

Efter psykosår av vem fan är jag.
Och man vet liksom att snart är man där igen.
Man trodde att man skulle klara det. Att det var färdigt.
Så börjar skiten om.
Here we go again.
Lite känsla tack.