(Covered in snow)

Det är sådana små saker som gör lycka.

Till exempel att den mjuka mandarinen är sådär gott sur, och inte som till synes kletig och övermoget söt.
Att det känns som vår på morgonen när jag går den lilla stigen genom skogen till tunnelbanan. Löven prasslar och mina nya kläder känns som efterlängtade barnhemsbarn.

När man får springa iväg på lunchen för att införskaffa ytterligare lite nytt smink (även den här månaden), för ca 800 kr. Och en parfym. Det känns för första gången riktigt kul att få unna sig.

Cigaretter i väskan från någon helg nyligen, som aldrig röktes och som nu agerar lugnande och njutning, obs vid speciella tillfällen.

Öl med en vän och hennes vän, som man under kvällen känner att man börjar gilla mer och mer. Och hon känner lika. Och man undrar om man kanske skulle kunna gå och fika bara hon och jag någon gång.


En kund som tagit med en kompis. Två killar som man önskar alltid skulle vara där och göra jobbet till ett så mycket roligare ställe.


Ikväll tittar jag ner på mina fingrar och konstaterar. No green fingers.
Mina två chilisar har fått pesten och bordsblomman, är inne på sitt sista andetag.
Den nyinköpta basilikan duckar redan över spisen och jag undrar verkligen vad det är jag gör fel.

fas 2.

Transformation.

Lugnet där igen.

Jag börjar bli vacker.

Min man hämtade upp mig från jobbet efter en lång, slitig arbetsdag.
Vi köpte ost och baguette, oliver och salami. Drack vin och korslade våra ben i den gamla oxblodsröda skinnsoffan.

Saker och ting föll på plats och jag når slutet på allt det som eskalerat och gjort ont den senaste tiden.
Krama ihop. Aceeptera. Det är mänskligt att fela.
Ingen är allt.


Idag hade jag ett väldigt skönt samtal med en kund.
Jag framhöll att det faktiskt är jobbigt för kvinnor idag att vara Allting.
Han pratade om kontrollbehov som gemensam nämnare, vilket jag snabbt bekräftade ..

Men. Det handlar ju inte om andra som dömer.
Det handlar ju om mig.
Att det är jag som vill ha ett kliniskt rent badrum, matlådor i frysen, träningen kontinuerlig, festandet nästintill orubbat, sexet alltid lika grovt och innerligt som efter tre flaskor vin. (?)


Det är jag som bestämmer nu.
Jag är stark.
Jag har tre bra egenskaper, där jag faktiskt känner mig överlägsen. Det räcker för mig.

Jag börjar räkna plus, ingen blir glad av att dagligen bekräfta sina minus.

fas 1.

Du plockar ur tårar, petar under ögonlocken med backspegelns hjälp tror du att jag inte ser.

Du räcker över en servett till mina röda kinder. Och jag känner att det sugs ur, från hjärtat, tyngder och lust.
Svårsmälta.

Önskar att vi hade stannat. När vinglasen var snart tomma och osten nästan slut. Kunde det inte bara fått vara där. Kvar.

Nu känns avståndet längre än förut.

Ingenting blir, någonsin, som man tänkt.

Note.

Jag packar min väska nu. Jag åker till dig.
Vi ska inte vara isär.

Let me die in your arms.

Ledsen.
Förvirrad.

Hinner inte.
Vill bara bort bort.

Gamla minnen tränger sig på.
Människor som fanns med under tiden har långsamt fade:ats ut.
Saknar några så det gör ont.

Känner mig inte levande.
Äter inte bra.
Tränar ingenting.

Är bara så trött.


Måste ha sporadisk kontakt med folk. Orkar inte ha dom nära inpå.
Försöker sätta på mig en slags rustning på jobbet. Vet inte om det hjälper.
Det är för mycket energier där. För många starka personer. Jag har så lätt att bara lägga mig.

Klädproblem.
Hårproblem.


Behöver bara ett par starka armar nu,
dom är för långt bort.

Depp.

Jag är så trött på människor.
Jag är så uttråkad.
Jag måste ha nya glasögon.
Jag trodde jag skulle bli ännu snyggare, men, jag känner mig som en kärring.


Igår träffades min vän och jag för att äta tapas och dricka öl.
Perfekt kväll. Hon följde med hem efteråt och vi fortsatte med mer öl och cigaretter.
Längesedan. Vänskap. Otvunget. Saknar.

Har ingen koll på min stil längre. Känns tråkigt. Alla andra är så snygga. Mitt hår är trasigt av helblekning. Får inte till det sådär som jag vill ha.

Ska representera på fredag. Känns sådär. Är trött på den typen av människor.
Åker förhoppningsvis till landet direkt efteråt.


Jag är hungrig. Jag har ätit chips varenda dag den senaste veckan. Det är helt sjukt.

Kokomo me baby.

Fredagskvällning.

Glas rött.

Ostbågschips.

Perstorpsbord, mjölbaggar, salt på fläck.

Ro i oro.

Hey, jag är vuxen nu.

Jag blev vuxen ändå.

Damn.


Det är lugnet som gör det.
Jag längtar inte ut till ringlande köer och ölspill.
(Jag kan ju ändå inte hålla fingrarna i styr. )
En kille jag träffat innan, en såndär som det känns så speciellt med.

En blick. Jag ska knulla dig.
Om det så är här och nu. Jag trycker upp dig mot den där vägen och du ska fan bara vara där med mig.

Och man ba´ Åkej.

När det känns sådär klart. Man behöver inte byta ord för att visa att man finner den andra intressant eller ens en gnutta tilldragande. Byter blickar. Ex p l oderar.
Vad händer om jag inte ligger med honom?
Det här kanske Är ...och då. Vet jag. Jag har redan det som Är. Nu. Jag har hittat det. Och man måste kämpa.
Alla snygga, charmiga, psykopater, kan inte vara "mitt livs kärlek".

Så, eller men
han lägger handen på mitt lår.
Min kille sitter vid slutet av bordet.
Jag slutar andas.
Jag vill att han ska ta. Mer.


Hans blick. Hans läpp. Den undre, som gnags på av han täta tandrad. AJ.


Jag blir bortplockad.
Du sitter här.
Säger mig kille.
Och jag vet att jag tillhör honom nu. För det är så vi lever här.
I tvåsamhet.
Jag ska vara lycklig med det.
Lycklig, lycklig

Idag har alla låtar handlat om dig,

Det var bara så idag.
Så självklart liksom. Det där jag väntat på.

Jag promenerade med hösten under fötterna, natten i ögonen och du, du i min mage.

Det är så stort.
(Sista dagen av mens)


Så,
om man inte blir befruktad, tar man liksom Nya tag då?
Man slapp bli på tjocken den här månaden också, man Bör hålla sig attraktiv och därav producerar man skönhet och charm?

Två helvetes veckor innan, man förstår, som vanligt, ingenting.
En veckas förblödande.
EN veckas måbra.

Va?
Det är så märkligt. Än märkligare är det att jag fortfarande, efter X antal år av helvetet fortfarande inte valt att acceptera. Nor understand.

Vård.

Äntligen nytt internet.
Har dock varit befriande att vara utan.
Börjat sticka, läsa och sådant där man aldrig har tid med.

Sitter och kollar upp psykhjälp. Skulle behöva gå och snacka med någon.
Konstigt att människor kan tänka sig att betala 700 kr/gången bara för att få berätta vad man varit med om. .

Önskar att jag hade en snäll vän som aldrig kändes jobbig att ringa, någon som förstår allt ja menar innan jag hinner öppna munnen, ja allt det där, slippa förklara mig hela tiden, stå till svars..

Köpte en fin jacka igår, i mocka, det var ingen som sa att den var fin.
Lite konstigt.