Det var bara så idag.
Så självklart liksom. Det där jag väntat på.
Jag promenerade med hösten under fötterna, natten i ögonen och du, du i min mage.
Det är så stort.
(Sista dagen av mens)
Så,
om man inte blir befruktad, tar man liksom Nya tag då?
Man slapp bli på tjocken den här månaden också, man Bör hålla sig attraktiv och därav producerar man skönhet och charm?
Två helvetes veckor innan, man förstår, som vanligt, ingenting.
En veckas förblödande.
EN veckas måbra.
Va?
Det är så märkligt. Än märkligare är det att jag fortfarande, efter X antal år av helvetet fortfarande inte valt att acceptera. Nor understand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar