måndag 27 oktober 2008

Baby love.


Jag kände mig en aning febrig. visste inte om det var höstmörkret eller stressen som fick mig att vilja ligga hemma med täcket över huvudet.

Men där låg jag i allafall. Tre dagar eller något sådant.
En natt vaknade jag av att det högg till i magen. På morgonen började jag blöda, mens hade jag för en knapp vecka sedan och blev därför rätt så nojig.

Låg ett tag och försökte att inte bry mig. Det gick sådär.
Ringde sjukvårdsupplysningen och fick order om att åka in akut.

Jag har skräck, total jätteskräck, för sös. Det hände saker för några år sedan som gjorde att jag fick lov att uppsöka sös akutgyn, och därefter gå regelbundet för provtagningar. Har inte varit där sedan dess och kände nu hur paniken kom krypandes.


Killen mötte upp mig i Skanstull och vi åkte tillsammans.

Flippade ur totalt när jag kom till väntrummet och togs om hand nästan direkt. Fick göra gravtest och ta blodtryck, som låg på 130!...

Vi satt och vänta ute i korridoren. Pratade om allt möjligt och började nog glömma bort varför vi var där, när sköterskan kom ut och sa "Ja, du är ju gravid......."

Det svartnade för ögonen på båda oss. Jag var ju väl medveten om att så nog var fallet, fast ändå inte...

Han trodde att vi skulle behålla det. Jag visste inte alls vad jag trodde, ville, tänkte..

Jag fick träffa doktorn, en snygg en, jaja, hm, han gjorde ultraljud och kände och klämde.
Men han såg inget. Vilket är mycket oroande.

Jag fick ligga kvar över natten. Vilket inte var en så rolig upplevelse. Min älskling fick gå hem. Men klump i halsen.

Risken är att det är en utomkvedsgraviditet. Alternativet ett tidigt missfall, som vi får hoppas på. Vilket i sig känns hemskt att behöva göra, dock skönt att inte behöva ta ett abortbeslut.

Idag fick jag gå och göra hormonprov. Sitter och väntar på provsvaren. Kanske måste jag åka in idag och opereras. Känns, förjävligt.
Men, kan ju inte klaga direkt, den här sitsen har jag ju faktiskt satt mig i alldeles själv. Ja, med lite hjälp från karln dåra.

tisdag 21 oktober 2008

Johnny, för fan

Stay with me, baby
Till johnny comes
Hell come one day, I know it
But he's having fun
Hes out painting the world scarlet red
And he's left me alone to be blue
One day hell come to take me away
From this love Ive been sharing with you
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Stay with me, baby
And hold me near
Just the way johnny used to hold me
When he was here
cause when last he was here, we were kissing
And I thrilled to the way he spoke my name
When he thinks of the true love hes been missing
Hell be coming back to stake his claim
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Since johnnys been gone
You have dried all of the tears I have cried
Wont you stay here by my side
Till johnny shows
And I'll tell johnny he's come too late
Just how long did he think I would wait
And then stay with me forever
Wont you stay with me forever
After johnny goes
Stay with me, baby
Forever and ever and ever and ever
Stay with me, baby

Men så händer det igen...!


Frid och fröjd.
Jag såg fram emot helgen som bara den.
Min bästa vän skulle komma till Stockholm.

Vi träffades och köpte mat. Satt hemma hos mig i förorten, lyssnade på radio Viking(!), käkade pasta och drack whiskey.

Allt spårade ut, fast på ett väldigt fint sätt. Vi grät och skratta, dansa och sjöng....

Vi skulle gå till en klubb som inte huserar så ofta...vi fräschade till oss och drog in till stan. Väl inne bestämde vi oss för att skita i klubben och gå till ett annat ställe. Det skulle vi inte ha gjort.

Efter ett tag kommer min kille inklampandes. Med sitt ex. på ett jävligt osmidigt sätt försöker han, i ren svartsjuka, för att jag snackade rätt så närgånget med en kille, presentera kärringen.
Allt blev fel. Spänt, hemskt och konstigt.

Jag bad honom dra åt helvete. Det gjorde han också. för männskan drog till Rocks. med sitt ex. eller som han säger "inte med. hon drog efter mig."
jag var så arg så arg så arg.

Jag utnämnde mig därefter till lycklig singel och ville prova om jag fortfarande hade "det" i mig. Min vän stod å trampa lite i ett hörn. Ängsligt beklagade hon sig över mitt beteende och bad mig tänka igenom allt både en och två gånger.

Det slutade med att jag och killen tog taxi hem. Bråkade så grannen banka, stackars sate, och vakna upp så redlöst bakfulla som man bara kan bli om man blandar vitt vin och whiskey. Bråket fortsatte stor del av helgen, men börjar nu rundas av efter mycket hårda ord och stora tårar.

Vi beter oss som idioter. Vi tror att det är för att vi älskar varandra alldeles för mycket. Vi vet inte var vi ska göra av alla känslor.
När jag ställde vårat horoskop fick jag reda på att den här kombinationen är en av de värsta. Bråk och stormigt.vänskapligt, men även hatfyllt.........fast det fanns positiva grejer också. Några stycken iallafall, tror jag. .

onsdag 15 oktober 2008

Get this song another listen.



Jo. kvällen slutade i katastrof, precis som jag förutspått.

Dessvärre var det inte jag som fick någon form av uppmärksamhet av värden, utan snarare min pojkvän utav någon dyngfull brud som klängde och slängde och satte mitt tålamod, och hans knä..., på prov.

Jag brast under kvällen. ringde min bästa vän från badrummet och beklagade mig över livet och hur hemskt allt kan vara. .

tillslut rann bägaren över och jag fick nog. -taxi.NU!.


jag låtsades vara trevlig hela resan. när vi kom hem utbröt jordens bråk. Allvarligt talat vet jag inte vad vi sa eller vad som varit så fruktansvärt.

Han la sig på soffan och tjura, efter att jag av någon anledning råkat klappa till honom , harkel , och han brottat ner mig, vilket resulterade i en stukad tumme för min del...


om jag sa att jag aldrig har varit i ett såhär stormigt förhållande, skulle jag ljuga. fast jag tvekar inte på att det är hans första...


jag fick någon slags panikattack och ville dö och han kämpade för livet för att göra mig glad...Upprepade gånger påpekade han att han ställt fram en hink som jag kunde kräkas i, vid sängen.

Jag satt i badrummet, kramade mina knän och hatade allt.

ju fler gånger han skråla från sängen, med rosslig tequilahals, desto mer ville jag bara bort bort bort.


När vi vakna dagen efter sa vi förlåt. pussades och låg i sängen till sen eftermiddag, käkade pizza och bestämde oss för att det som hände kvällen innan aldrig hänt.


Rätt så skönt.

men asså jag funderar på det här med spriten. Vi verkar inte kunna hantera den. Det slutar alltid med att vi går hem efter varandra, eller åtminstone tjafsar på vägen hem. Lite tröttsamt sådär.

Don't think twice, It's alright.

Well it ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter anyhow

And it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When the rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm travelling on
Don't think twice it's all right

Well it ain't no use in turning on your light, babe
Light I've never known
Ain't no use in turning on the light, babe
I'm on the dark side of the road

Wish there was something you could do or say
Something to make me change my mind and stay
We never did too much talking anyway
Don't think twice, it's all right

And it ain't no use in calling out my name, gal
Like you've never done before
It ain't no use in calling out my name, gal
I can't hear you anymore

I'm thinking and a wondering, walking down that road
I once loved a woman - A child I'm told
Gave her my heart, but she wanted my soul
Don't think twice, it's all right

I'm walkin' down that long, lonesome road, babe
Where I`m bound, I can`t tell
Goodbye is too good a word babe
I'll just say, "Fare thee well"

I ain't saying you treated me unkind
You could've done better, but I don't mind
You just kind of wasted my precious time
Don't think twice, it's all right

fredag 10 oktober 2008

I will leave you behind now I close for you


ja. jag har inte skrivit på ett tag. nu igen.


Är trött och sliten efter en vecka som aldrig verkar vilja ta slut. i onsdags spelade min kille sin sista spelning med ett av banden han är med. han va så fin. jag kände mig som en rockmorsa.


för, helt plötsligt märkte jag hur jag hade armbågat mig fram, längst fram till scenkanten. förväntansfullt, säkert med tindrande ögon, höll jag min öl med ett stadigt tvåhandsgrepp. väskan sköt jag fram lite mot magen. Knep lite med armhålan, för att verkligen försäkra mig mot stöld.

"vad håller jag på med?"

tänkte jag plötsligt.

"såg nån det där?"

jag flyttade därefter ner den ena handen i byxfickan, slappnade av lite i väskarmen och försökte mjukna lite i knäna.

vad betyder det? håller jag på att bli kärring nu eller?


just det. mitt ex. jag började ju äcklas lite. efter vårat sex, efter hans desperata sms "förlåt. men nu smsar jag igen*flirtgubbe*", åå.....

i allafall, han ringde mig när jag och min karl var hemma i min lilla lägenhet.

jag gick ut i köket, genast börjar min kille harkla sig. högt, där kan vi snacka tantvarning, han ville självklart göra sig hörd, vilket han inte erkände efteråt.


"hej hur är det?har du pojkvän?"

jaaa,. jag har pojkvän. jag berättade att jag hade pojkvän när jag berättade att du hade klamydia. då sa du att du skulle bränna upp min byrå. jag undrade om du va psykiskt störd. efter ett tag ville du vara vän med mig. du sa aldrig nått om min nya, men jag trodde att du bara inte ville dra upp det.

nu tycker du att jag är dum i huvudet, att jag är en ond människa som inte sagt något.

vad är det jag har missat?eller du ? fattar ingenting..

nu hörs vi inte mer "jag vill inte att du hör av dig mer nu e du snäll"

det e ju för fan du som är efter mig.


finito.
förresten, kan man ha gräddfil lika gärna som filmjölk, i fittan? ja, om man har svamp å sånt där. det är alltså inte jag som undrar, utan det var en kompis som, ja, ville veta det. . ..
imorgon är det fredag och jag har Absolut ingen lust att efter jag slutar sent imorgon, åka till min killes föräldrar, utanför Stockholm, för att sova där, sedan gå upp sju på lördagen för att jag jobbar och börjar tio. men det förstår inte han. han tycker att det är Praktiskt att åka dit en fredag, så man slipper ha familjemiddag på söndagen.
Men, varför inte bara ses när man vill ses, undrar jag då.
på lördag ska vi fira min mamma och min syster som fyller år. därefter ska vi gå på pojkvännens kompis inflyttningsfest. det pojkvännen inte vet, är att kompisen varit Alldeles för närgången på en viss jag...förhoppningsvis slutar kvällen i katastrof.
som vanligt.

måndag 29 september 2008

under skinn och andetag och annat jävla kärlekstjafs.

Längesedan jag skrev.
Jag har mått bra till och från.

Min pojkvän var utomlands och bestämde sig för att inte bry sig om mig mer. det var jobbigt. riktigt jobbigt. och jag är så arg på mig själv att jag skulle gå och bli kär. jag har helt tappat min självständighet.
nuförtiden blir jag förkrossad om våra planer inte går ihop så att vi kan ses och sova tex. det är helt sjukt. jag vill inte vara sån.
jag kväver honom. och mig.

men när han kom hem från sin resa vände allt för en stund.
jag åkte över på kvällen. han lät måttligt road i telefon.
jag knackade på, ja knackade, och han öppnade. invirad i sitt täcke. med ruffsigt hår och vattniga, spända djupblå ögon stod han och stirrade på mig ett tag. sen öppnade han täcket med sina armar och fångade in mig i hans våld.
I det här fallet var det en något svettig muskulös, darrande, bultande, manskropp endast iklädd tajta boxers .våld.
mina ben näst intill ihopfällbara när han stirrade på mig och tog ett stadigt grepp om min nacke, kysste mig försiktigt, försiktigt med varma läppar
sa ingenting
tog min hand
la mig på soffan
la sig ovanpå mig
hans linjer i ansiktet, som egentligen är det enda som kan avslöja hans faktiskt rätt höga ålder, blev tydligt synliga när han spände sina käkar medan han med lagom motstånd trängde in i mig

han tittade på mig, i mig, förbi iris och pupiller och hela skiten. han tittade in i mitt huvud, i mitt bröst, i min mage. han såg allting. allt det som så många försökt ta ifrån eller slå sönder. in i det som jag själv aldrig vågat se riktigt.
och han fortsatte att knulla mig och jag kände hur all den ångest och rädsla jag någonsin känt, nu låg som en klump spya i halsen.
han fortsatte stirra och jag försökte låsa mig, skydda mig. inte låta honom se.
sakta, långsamt, nära låg vi nu, varje stöt närmare en orgasm
och den kom slutligen, men inte som vanligt i form av skakningar och skrik, det kom tårar
stora, tysta tårar droppade nerför mina kinder.
jag skämdes lite, men han såg inte förvånad ut. han ryckte inte till, han slutade inte. han fortsatte att titta på mig
snart kysste han upp det blöta på mina kinder
min kropp skakade
allt blev mer och mer intensivt
gråtandet, sexet, svetten
snart drog han sig ur, kom över min mage och la sitt huvud mot mina bröst.

det kändes som att jag var i himlen. troligtvis ännu bättre. jag kände mig fullkomlig, hel och bekymmerslös.

är han den rätta eller vad?
jag ville ju inte det egentligen. men nu känns det här så jävla bra. jag skakar ju för fan bara jag ser människan.ska det verkligen vara så?ska det va på detta viset?vaffö vaffö vaffödåda?
jävlahelvetespiss.