Singel singel singel ensam själv. levande.

Men skit i det då!
Fuck you.
Jag behöver inte dig.

Och innerst inne så vet jag.
Det här är det absolut enda rätta.
Det är klart som fan att man inte kan gå vidare om man knullar varandra.
Eller skickar gullepluttsms.
Okej. Jag fattar.
Och jag är ju inte direkt Rädd för att vara singel. Tycker att det känns väldigt roligt och lockande. På något vis.

Men sedan börjar väl karusellen om. Man tror att man mognat. Det här varar för evigt. Såhär har det aldrig känts, förut.

Men kärlek känns.
Och attraktion.

Och ibland är det svårt att skilja dem åt.

Det värsta är att jag känner att jag redan knullat alla i Stockholm som enligt mig är värda att knulla med. typ. Å dom andra är polare, å det känns ju svinigt.


Har sett en kille. Söt. Ser väldigt ung ut. Dansade med honom en gång. Då påpekade jag hans ålder. Han sa att jag var snygg. Då gjorde vi inte något.
Sedan sågs vi på en bar. Gemensamma vänner. Jag tittade åt andra hållet.
Efter det har vi sprungit på varandra X antal gånger.
För några dagar sedan satt han och läste på en restaurang. Det såg ut som att han höll på att gå fram, då vände jag mig.
Och så imorse.
Han gick ut ur tunnelbanedörren, när jag precis gick förbi. Våra ögon fastnade i varandra.
Vet inte vad jag tycker om honom.
Känns bara skumt att stöta ihop med någon sådär.
Ödet. Kanske.
Är inte så värst intresserad dock.

Jaha.
Då var man singel då.

No other way,

Jag undrar om du kommer växa ifrån mig, eller jag dig, först.
Kanske blir det vi?
Eller så låtsas vi, tills en av oss fortfarande hoppas, och den andre blir djupt sårad och chockad.
Antagligen får men för livet.
Antagligen jag.


Försöker lyssna på Kents den där nya.
Det går ju inte.
Känns som en parodi på det där man hade rätt enkelt att ta till sig, just för att det var relativt ungt och ärligt.
Känns bara konstlat och jävligt trött. Skitonödigt. Stackars dom.
Kent.
Varför har jag så svårt att erkänna att jag tycker att vissa grejer är bra? Det känns så, Tomas Ledin.

Herregud.
Jag råkade se på Förkväll igår.
Vilket jävla skämt.
Man blir fan förbannad.
Snart åker fan den där OrionTvn ut.
Så trött på alla konstiga människor som inte bör visa sig offentligt när dom väljer att öppna munnen.
Suck.

Ikväll lyssnar jag på Black sheep boy.

Lya.

Nu har jag bestämt mig för att köpa lägenhet.
Drog runt på visningar idag.
Fastnade för en lägenhet i Hornstull.
Liten och fin.

Känns som att det skulle va en lättnad att bo i stan, å andra sidan kan det ju löna sig rätt rejält att kolla runt i söderförort.
Jag är impulsiv och vill att det ska hända nu. NU.

Helst imorgon, senast.

Killen vill ses. Jag tycker att det känns mysigt, men är ytterst tveksam på om det kan forsätta mellan oss.

Känns konstigt att bli nått slags kk nu. lär ju bli problem.

Jag känner mig så disträ på något vis. Är ledig imorrn. Skönt.
Vill ha en vän. Som inte drar.

Har varit ute hela helgen och blivit lämnad på olika ställen.

Träffade fd mannen i mitt liv.
Så jävla jobbigt. Pinsamt. Jag Är så otroligt pinsam ibland. Vad hade jag där att göra? Varför skulle jag prata med honom. Åh. Suck.
Han är ändå dum i huvudet. Ska aldrig mer hälsa på honom. usch.

Go through sunday.

Funderar över vad som känns och vad som tänks.
Skönt att sitta bland sina grejer. Lyssna på musik igen.
Ha tid.
Inte bråka om allting.
Vara orolig vad som ska hända härnäst.
Jag är nog själv ett tag, i allafall.

Önskar att jag hade en vän som kom förbi då och då bara.
En kille att lita på liksom.

Lite trött.
Utmattad.

Får jag följa?

Shit vad det snurrar.
Idag har jag varit ledig.
Jag träffade syster. Hon har en stor mage nu.
Det känns så sjukt att få en liten.

Jag försöker ändra mitt liv lite nu. Vi diskuterade alternativet att gå vidare och inte rota så mycket, kanske skulle prova det.
Känns bara som att det jävligt mycket skit som måste redas upp. Kanske är jag bara en ältande jobbig kärring.

Jag vill ha roligt. Men jag har ju inte tid.
Och vad är att ha roligt?
Med mina kåtmått mätt så är det tydligen att gå hem med så många som möjligt på en och samma helg.
Men jag Tycker det är kul.
Tror jag.

Fast för några dagar sedan (ja, några dagar sedan), kom jag på att jag har dåligt självförtroende.
Jag har ju alltid hävdat att mitt notoriska otrohetstjafs och flirtande inte har med sånt skit att göra. Men trot eller ej, jag skulle hämta en handduk ur det övre skåpet, och Vips-
"fan, har jag dåligt självförtroende?"
"jaa, men gud, är det därför jag inte vågar göra det.. och det. Och det."

Sjukt uppvaknande. Men det är klart. Man vet väl inte sånt själv. Det är väl lätt att stänga av. Eller hur? ! ?


Jaja.
Var är mina rock'n'roll boys. Jag är på G ju.
Jag vill vara patetisk och vakna upp i en ny hamn. Jag är uttråkad.
Förnedra mig.
Vad som.
Gör nått bara.

Kan inte sluta tänka...

Perfekt normal.

Ja herregud. Jag var på fest. På festen träffade jag en man. En med mörkt skägg, pipa och skepparhat. Tyckte han va snygg men inget mer. Sen började vi småprata. Det visade sig att han bygger båtar. Och jag gillar båtar. Eller åtminstone vatten. Han bodde på ett varv, i en båt, utanför stan. Nånting i mig tänder verkligen till när det lutar åt att sova borta. Så kul att se hur andra har det. Vi tog taxi. Vi klättrade ner i båten. Vi drack öl. Sedan kröp vi in i ruffen och han berättade om sitt, ganska, spännande liv. Vi kom fram till att vi gillar samma musik. Han kom från en bra familj, var driven, snickrade, fixade, var smart och rolig plus att han hade världens finaste träbåt från -32. Han hade magiska gamla tatueringar på diverse ställen över hela kroppen. Allt klaffade så bra. Men, det klickade inte. Någonting litet saknades. Han var perfekt normal, för att leva ett så speciellt liv. Jättesnygg, men ändå inte. Det hade kunnat vara så bra. Vi åkte tillsammans i morse. Han skulle hämta sin gamla volvo amazon -64 och jag höll ju på att dö. Igen. Han frågade om jag skulle med till Ikea. Hur många killar gör det frivilligt? Varför kunde inte han vara den rätte?