Kokomo me baby.

Fredagskvällning.

Glas rött.

Ostbågschips.

Perstorpsbord, mjölbaggar, salt på fläck.

Ro i oro.

Hey, jag är vuxen nu.

Jag blev vuxen ändå.

Damn.


Det är lugnet som gör det.
Jag längtar inte ut till ringlande köer och ölspill.
(Jag kan ju ändå inte hålla fingrarna i styr. )
En kille jag träffat innan, en såndär som det känns så speciellt med.

En blick. Jag ska knulla dig.
Om det så är här och nu. Jag trycker upp dig mot den där vägen och du ska fan bara vara där med mig.

Och man ba´ Åkej.

När det känns sådär klart. Man behöver inte byta ord för att visa att man finner den andra intressant eller ens en gnutta tilldragande. Byter blickar. Ex p l oderar.
Vad händer om jag inte ligger med honom?
Det här kanske Är ...och då. Vet jag. Jag har redan det som Är. Nu. Jag har hittat det. Och man måste kämpa.
Alla snygga, charmiga, psykopater, kan inte vara "mitt livs kärlek".

Så, eller men
han lägger handen på mitt lår.
Min kille sitter vid slutet av bordet.
Jag slutar andas.
Jag vill att han ska ta. Mer.


Hans blick. Hans läpp. Den undre, som gnags på av han täta tandrad. AJ.


Jag blir bortplockad.
Du sitter här.
Säger mig kille.
Och jag vet att jag tillhör honom nu. För det är så vi lever här.
I tvåsamhet.
Jag ska vara lycklig med det.
Lycklig, lycklig

Idag har alla låtar handlat om dig,

Det var bara så idag.
Så självklart liksom. Det där jag väntat på.

Jag promenerade med hösten under fötterna, natten i ögonen och du, du i min mage.

Det är så stort.
(Sista dagen av mens)


Så,
om man inte blir befruktad, tar man liksom Nya tag då?
Man slapp bli på tjocken den här månaden också, man Bör hålla sig attraktiv och därav producerar man skönhet och charm?

Två helvetes veckor innan, man förstår, som vanligt, ingenting.
En veckas förblödande.
EN veckas måbra.

Va?
Det är så märkligt. Än märkligare är det att jag fortfarande, efter X antal år av helvetet fortfarande inte valt att acceptera. Nor understand.

Vård.

Äntligen nytt internet.
Har dock varit befriande att vara utan.
Börjat sticka, läsa och sådant där man aldrig har tid med.

Sitter och kollar upp psykhjälp. Skulle behöva gå och snacka med någon.
Konstigt att människor kan tänka sig att betala 700 kr/gången bara för att få berätta vad man varit med om. .

Önskar att jag hade en snäll vän som aldrig kändes jobbig att ringa, någon som förstår allt ja menar innan jag hinner öppna munnen, ja allt det där, slippa förklara mig hela tiden, stå till svars..

Köpte en fin jacka igår, i mocka, det var ingen som sa att den var fin.
Lite konstigt.

September ends.

Luften, kall, frisk, lagom isande.
En fantastisk helg har passerat.
Har aldrig gillat hösten, men plöstligt känns allt förlösanade, tyngder släpper, kroppen lättar, lite.

Barn som kommer till världen, som plötsligt är 8 månader. Som plötsligt skrattar, förstår och växer.


Börjar fundera på hur jag ska gå vidare. Trivs bra på mitt jobb, men tanken på att utbilda mig till sjuksyrra känns mer och mer lockande.

Inom ett år måste vi ha sparat ihop till kontantinsatsen på ett hus vi ska köpa. Tanken är att jag ska lägga undan minst 10 i månaden. Ändå så går jag och köper stövlar för åtskilliga tusenlappar.

Varför .

Woods.

Sextörst. Sextröst. sexsrött.

Efter att inte sett varandra ordentligt på ett par dagar, var vi båda ivriga och suktande efter kött och blod.

Vi knullade skiten ur varandra.
Jag har världens snyggaste kille. Hans kropp är att dö för. Varenda millimeter är perfektion.
Synd att det är så lätt att se förbi i vardagen.

Imorgon ska jag hem till huset.
Långhelg, vilket innebär svampplockning, lite fiske, öppen brasa, badtunna under stjärnorna och en jädra massa vin.

Jag älskar mitt liv, just, nu.


Jag gör musik igen. det är så skönt. Måste köpa ny porta. Saknar pianot dock.

(så skönt att vara blond. Ska aldrig bli mörk igen. kom ihåg det.)

Jag har din smak, i min mun.

Och så gick våren över i sommar.
En sommar med diverse trippar, husköp, bilsemester med nätter på stränder mitt ute i ingenstans med långt hår att dra fingrarna igenom och skägg att gnugga sig mot när kylan bet till.
Snickarhänder med grova fåror som förvandlas till sammet när de nuddar min hud.
Ledsna ögon som jag aldrig kommer kunna ändra, ärr och ångest att bara finnas där för att krama om.

Varma sjöar och kalla öl.
Sex i bilar, gräs och rockmusik.

Men så gick sommaren över i höst.

Andnöd och vilse påväg(ar) hem.
Fel nyckel i låset och stirrandes på en dataskärm, okunnig om dagliga rutiner. Hjärnsläpp. Hjärntrött.


Ett år sedan vi gjorde slut.
Du är ute ur mitt liv sedan länge.
Jag är glad att du gjorde det du gjorde.
Att du sårade mig såpass att jag aldrig skulle vilja ta i dig mer.
Jag har svårt att känna tillbaka på det vi hade. Det vrider sig i magen. Jag är övertygad om att du inte skulle kunnat ge mig det jag vill ha.
Jag har gått vidare.
Fast jag tänker ibland på hur våra ögonfransar frös till is på vår sista promenad då tunnelbanorna stod stilla och Stockholm var någonting annat,
allt var så magiskt med dig, J.

This is it.

Du är det mest självklara i livet.
Dig behövde jag aldrig kämpa för, mot.
Du fanns bara där en dag.
Var allt jag någonsin önskat, inte drömt om, men sannerligen aldrig vågat hoppas på att få som, .. , man?

Sedan, när jag får träffa din familj, känns allt som en redigt skämt.

Din mamma är den finaste jag någonsin träffat. Din ena bror och hans fru känns som gamla polare.
Din andra bror är ett geni. En sådan man kan prata med timme ut och in.
Det Här är det jag alltid drömt om.
Det Här Är Familj.

Jag vill, Ska, Aldrig göra dig illa.
Nu vet jag Varför man inte sårar den man älskar. Jag vet att du aldrig skulle såra mig.

Jag kan knappt vänta på att få börja leva med dig.






Jag kan se oss.
På en strand.
Med våra barn.
Vi skrattar.
(Vi Skrattar .(!))
Vi är vänner.
Vi slåss inte.
Vi har inte passionerat rivsex.
Vi ligger med varann.
Vi tar inte oss på så jävla stort allvar.
Jag behöver inte dö för dig.

Jag lever ju för dig.