fas 1.

Du plockar ur tårar, petar under ögonlocken med backspegelns hjälp tror du att jag inte ser.

Du räcker över en servett till mina röda kinder. Och jag känner att det sugs ur, från hjärtat, tyngder och lust.
Svårsmälta.

Önskar att vi hade stannat. När vinglasen var snart tomma och osten nästan slut. Kunde det inte bara fått vara där. Kvar.

Nu känns avståndet längre än förut.

Ingenting blir, någonsin, som man tänkt.

Note.

Jag packar min väska nu. Jag åker till dig.
Vi ska inte vara isär.

Let me die in your arms.

Ledsen.
Förvirrad.

Hinner inte.
Vill bara bort bort.

Gamla minnen tränger sig på.
Människor som fanns med under tiden har långsamt fade:ats ut.
Saknar några så det gör ont.

Känner mig inte levande.
Äter inte bra.
Tränar ingenting.

Är bara så trött.


Måste ha sporadisk kontakt med folk. Orkar inte ha dom nära inpå.
Försöker sätta på mig en slags rustning på jobbet. Vet inte om det hjälper.
Det är för mycket energier där. För många starka personer. Jag har så lätt att bara lägga mig.

Klädproblem.
Hårproblem.


Behöver bara ett par starka armar nu,
dom är för långt bort.

Depp.

Jag är så trött på människor.
Jag är så uttråkad.
Jag måste ha nya glasögon.
Jag trodde jag skulle bli ännu snyggare, men, jag känner mig som en kärring.


Igår träffades min vän och jag för att äta tapas och dricka öl.
Perfekt kväll. Hon följde med hem efteråt och vi fortsatte med mer öl och cigaretter.
Längesedan. Vänskap. Otvunget. Saknar.

Har ingen koll på min stil längre. Känns tråkigt. Alla andra är så snygga. Mitt hår är trasigt av helblekning. Får inte till det sådär som jag vill ha.

Ska representera på fredag. Känns sådär. Är trött på den typen av människor.
Åker förhoppningsvis till landet direkt efteråt.


Jag är hungrig. Jag har ätit chips varenda dag den senaste veckan. Det är helt sjukt.

Kokomo me baby.

Fredagskvällning.

Glas rött.

Ostbågschips.

Perstorpsbord, mjölbaggar, salt på fläck.

Ro i oro.

Hey, jag är vuxen nu.

Jag blev vuxen ändå.

Damn.


Det är lugnet som gör det.
Jag längtar inte ut till ringlande köer och ölspill.
(Jag kan ju ändå inte hålla fingrarna i styr. )
En kille jag träffat innan, en såndär som det känns så speciellt med.

En blick. Jag ska knulla dig.
Om det så är här och nu. Jag trycker upp dig mot den där vägen och du ska fan bara vara där med mig.

Och man ba´ Åkej.

När det känns sådär klart. Man behöver inte byta ord för att visa att man finner den andra intressant eller ens en gnutta tilldragande. Byter blickar. Ex p l oderar.
Vad händer om jag inte ligger med honom?
Det här kanske Är ...och då. Vet jag. Jag har redan det som Är. Nu. Jag har hittat det. Och man måste kämpa.
Alla snygga, charmiga, psykopater, kan inte vara "mitt livs kärlek".

Så, eller men
han lägger handen på mitt lår.
Min kille sitter vid slutet av bordet.
Jag slutar andas.
Jag vill att han ska ta. Mer.


Hans blick. Hans läpp. Den undre, som gnags på av han täta tandrad. AJ.


Jag blir bortplockad.
Du sitter här.
Säger mig kille.
Och jag vet att jag tillhör honom nu. För det är så vi lever här.
I tvåsamhet.
Jag ska vara lycklig med det.
Lycklig, lycklig

Idag har alla låtar handlat om dig,

Det var bara så idag.
Så självklart liksom. Det där jag väntat på.

Jag promenerade med hösten under fötterna, natten i ögonen och du, du i min mage.

Det är så stort.
(Sista dagen av mens)


Så,
om man inte blir befruktad, tar man liksom Nya tag då?
Man slapp bli på tjocken den här månaden också, man Bör hålla sig attraktiv och därav producerar man skönhet och charm?

Två helvetes veckor innan, man förstår, som vanligt, ingenting.
En veckas förblödande.
EN veckas måbra.

Va?
Det är så märkligt. Än märkligare är det att jag fortfarande, efter X antal år av helvetet fortfarande inte valt att acceptera. Nor understand.

Vård.

Äntligen nytt internet.
Har dock varit befriande att vara utan.
Börjat sticka, läsa och sådant där man aldrig har tid med.

Sitter och kollar upp psykhjälp. Skulle behöva gå och snacka med någon.
Konstigt att människor kan tänka sig att betala 700 kr/gången bara för att få berätta vad man varit med om. .

Önskar att jag hade en snäll vän som aldrig kändes jobbig att ringa, någon som förstår allt ja menar innan jag hinner öppna munnen, ja allt det där, slippa förklara mig hela tiden, stå till svars..

Köpte en fin jacka igår, i mocka, det var ingen som sa att den var fin.
Lite konstigt.