lördag.

En gång för alla.

Okej.

det har varit en massa prat om killar hit och killar dit. Ingenting har varit riktigt seriöst, och jag känner mig verkligt trött på mig själv och mina erotiska fantasier om den perfekta mannen.

Jag vill, en gång för alla, Inte ha Mr Snyggo. Han är ointressant (troligen även ointresserad) och jag förtjänar något bättre.

Mr Right, han såg jag ute igår, det var inte en tillstymmelse av pirr i magen. Inget för mig.

Brian Jones. Han och jag sågs för några dagar sedan. Gick hem tillsammans, och spenderade sedan nästa soliga dag i en park med en liter vin och diverse shitchat. riktigt bra,

Meeen, inget riktigt pirr där heller. Förvisso pojkvänsmaterial, och kontakten tåls därför att hållas vid liv.

Så. jag ska försöka. Verkligen Försöka, att inte bry mig. jag ska titta ner i marken och jag ska vänta på min perfekta match. Så jävla lång tid kan det ju inte ta.

Fel man.

Jag vaknade imorse. turligt nog. det sprängde i huvudet.
jag kisade upp mot taket, ansträngt eftersom mina ögonfransar totalklibbat igen av den nya, dyra mascaran.
illamående. illasmakande.
Så började den vanligt återkommande frågan, vid sådana här tillfällen, eka i mitt huvud,
-"var fan är jag?"
isklump i magen och övergående yrsel.
snurrar runt i de klibbiga lakanen, och kommer ihåg:
"juste fan!jävla helvete.mitt fuckingjävlaidiotas."

bredvid mig ligger "killen" från gatan. han har inte mycket till haka. näsan är spetsig och röd och huvudet pryds av en utväxt snagg.
jag skäms inför mig själv. skäms för att jag är billig och kåt. hatar mig själv för att jag inte låg i ordentligt kvällen innan och fixat ett ordentligt, okeyragg.

trött, hade jag gått med på att ta ett glas vin, hemma hos denna Fczaliknande tönten. jag var ute efter en säng och han efter en kram, typ.
fan vad äckligt.

Han vaknar till liv så småningom. jag hatar mig själv ännu mer vid det här laget, eftersom jag aldrig verkar lära mig att man ALDRIG, under några omständigheter, bör lägga sig innerst.
att lägga sig innerst med en kille man inte känner innebär oftast så jävla mycket problem.

• det är svårt att gå på toa när man behöver kolla smink eller håller på att sprängas av urin
• man känner sig väldigt naken och det går inte på Något sätt att smidigt lägga sig över den andra, för att krälandes få tag i klänningen på golvet.
• man kan inte smita
• osv osv

jag ber honom om mina kläder. han säger att han inte vill att jag ska gå. det vrider sig i magen och jag känner mig elak både mot honom och mig själv. om det inte var för att han hade ett prestigefyllt jobb, skulle jag aldrig varit här, påminner jag mig själv.

han tvingar mig därefter att ta hans nummer och inom två sek är jag utanför dörren och småspringer till trygghet.

aldrig aldrig aldrig mer ska jag sjunka så lågt igen. dags att kräsna till.

Romantiska män.

kan inte sova.
sitter och lyssnar på dåliga lundellinspelningar från 80-talet. det är nog bland det sämsta som gjorts. så otroligt synd, hade ju kunnat vara tidlöst.
men vissa grejer mitt i det där är faktiskt bra. så bra så att man skulle vilja ha Ulf liggandes bredvid i sängen.
det skulle jag nog vilja i vilket fall, men extra mycket när jag lyssnar på tex -min älskling-. den är fin.
jag vill också..


finns det män som är sådär, på riktigt? det kan det ju inte göra. det enda jag har hört från liknande karlar, ofta i slutet av förhållandet, är "men jag gjorde ju precis allting rätt...!!".
det är så otroligt avtändande. hur kan man leva med någon och låtsas, säga sånt man tror är rätt. Då måste man ju vara dum i huvet.

det stod i mitt horoskop att den här dagen skulle handla mycket om kärlek, det har den inte gjort.
jag har inte träffat en enda att vara kär i. förutom att jag vaknade av en otroligt, erotisk dröm. med vikten på otrolig.
jag har börjat drömma om en gammal vän. att vi kramas och han säger att han alltid älskat mig, sedan frågar han om han får adda mig på facebook.

jag har slutat analysera drömmar. jag vet ju att det är jag som fantiserar ihop dom. vad skulle det vara för övernaturligt med det?
jag är desperat. that's it.

no more, no less.

har varit bakis i tre dagar nu. känner mig uppsvälld och förorenad.

men solen skiner och snart ska jag promenera till min slutdestination, som ligger vid andra sidan av stan.

mitt mål är att gå ner tre kilo på tre veckor. det kan väl inte vara så svårt?

jag funderar på om det bästa är att bara sluta äta. träna mer kanske. tycker inte om att fokusera på min vikt, eftersom det brukar resultera i att jag blir fetare än någonsin.

52 kilo den 9 juni.okey?

jo.är på jakt efter en man med snygg bil. har kommit på att jag inte tänker nöja mig med mindre just nu. jag tror att detta kan göra mycket för min självkänsla.

Bakis utan ångest.

klockren kväll igår.

den började med en öl efter jobbet och slutade, med ett "vi hörs", i dörröppningen hos Mr Snyggo!

japp, jag är bäst.

det komiska är att jag verkligen ser det som en seger, mer än en känsloorkan.

Jag rakade benen i sista sekund, på morgonen, Ifall någonting möjligtvis skulle hända. När vi hade druckit några öl, ingenting roligt hänt, gick jag på toa, och bad.

det var lite sliskigt och patetsikt, även något desperat. Jag slöt ögonen och tänkte hårt "snälla snälla snälla gör så att jag får ligga ikväll".

när jag går ut från toaletten och vidare ut för en cigg, står min gamla Brian Jones kopia och ett annat ragg där.

vi slår oss ner och allt lutar åt att det ska bli någon slags efterfest. Tills...

...jag ska köpa öl och ser Snyggot ståendes vid baren. Jag tog mod till mig och gick fram.

Han såg rätt glad ut, om än lite misstänksam mot mitt sällskap. Mr Snyggo är nämligen väldigt svartsjuk, av någon anledning.

Vi hängde och drog vidare. Sedan hem till honom.

en lagom rolig natt och en mycket rolig morgon, resulterar förhoppningsvis i att han hör av sig. Men när vet man aldrig. För fem minuter sedan skulle ha passat utmärkt.

Gamle vän.

Påväg upp med trean mot tjärhovsplan ser jag K, långsamt gåendes i vårkylan.

Bankningarna på bussfönstret ledde ingen vart, då rock'n'rollen troligen var på högsta volym.

Så jag hoppade av. Satte mig i albert engströms trappa och tände en cigg, i väntan på att få överraska min gamla vän.

När han kom fram runt hörnet, pallra jag mig ner och sneglade glatt på honom. Hans tomma, blanka ögon sken snart upp.

"Det var fan inte igår!"
En storkram och en puss på kinden, sen stod det klart att detta måste firas med en öl.

Nyss hemkommen från den lilla barndomsbyn någonstans mitt i Sverige, studsade han nästan av förtjusning över att vara tillbaka i livet igen.

Några öl blev tillslut middag. Och efter det promenad. Vi började gå mot mariatorget. Hamnade på berget. satt i kylan, och tillslut la han sin arm runt mig.

han sa att han hade glömt hur mysigt vi kunde ha det. att han hade tänkt på mig, och han sa att han undrat över varför det aldrig blev något av oss.

Jag sa att jag inte visste. att jag hade varit upptagen och han känslomässigt rubbad.

Han muttrade något om att -jajo så kanske det var, men att han absolut trodde att han bättrat sig.

Han bjöd med mig på te hemma i hans lya vid hornstull. det pirrade till i magen när jag steg innanför tröskeln.

Det var längesedan vi träffats och när jag såg hans lägenhet blev allt så uppenbart att det ju faktsiskt är han som har legat i mitt bakhuvud hela tiden, i min jakt på män, å sånt.

det luktade lite inrökt, med en svag doft av mansparfym. han tände några smålampor som var utspridda här och där. jag satte mig på sängen. jag undrade hur många som legat i just de här lakanen.

han gick ut i köket, satte på tevatten. sneglandes på mig försäkrade han mig om att det inte var något farligt, han blottade sina tänder och jag min själ. .

efter någon timma tackade jag för mig. jag drog på mig jackan och rusade ut ur huset, småsprang ringvägen hem. hela min värld rasar.

jag tror att han kan göra något med mig som jag inte vill ska hända. han skulle krossa mitt hjärta.

mitt hjärta skulle inte klara det.