Det är alltid dagen efter Och nästan alltid lika långt till vår.

Jorå.

Det var okej igår.
Full.
Lite ångest.
Men okej.

Fick värme och hud.
I sista sekund.

Mysigt var det.
Han var stor och stark. Lite precis det jag behövde.
Snäll och rolig.
Lite sömn och massa klappar och smek på kinden.
Väldigt fint.

Jag känner mig lite kär.
Rätt skönt.

Känns som att jag för en gångs skull, på länge, inte analyserar så mycket.
Bra.

Det känns skönt med slask.
(undra om han ringer eller om jag ska smsa snart)

Lilla jag.

Lilla, lilla jag.
Har precis kommit hem efter ett par öl och lite skratt.

Det här lugnet (tristessen) ligger som en tyngd i min kropp. Det får mig att känna mig stabil. Inte sväva ut. Som abstinens.
Jag är sex och kärleksberoende.
Jag fyller på när det tar slut.
Det börjar ta slut, men Just nu kan jag inte fylla på.

Just nu är jag själv.

Någonting tar emot.
Och det är inte jag.

Imorgon ska jag gå ut. Kolla Åström, se lite folk.
Det blir nog bra.

Det kunde vara så enkelt.

Jag har lugnat mina stormar.
Plötsligt är allt sådär stilla.

Jag är okej.

Något förväntansfull, lite rastlös, möjligt avtrubbad.

Ensam.
Och Ändå, fan vad man kan känna sig mer ensam när man är två.
När det blir sådär påtagligt.
Nu känns det som att jag har någon, mig själv. Och jag kan, säkert och tryggt, luta mig mot minegen axel.
Hoppas jag inte ramlar.

Pratade med en kille som lättade upp allting en aning. Han verkar snäll. Jag ska inte övertolka detta nu.
Jag ska bara flyta med. Det kanske inte är någonting alls.

Och jag ska ju trots allt vara själv nu.
Ett tag.
(Måste)

When the promise is broken you go on living but it steals something from down in your soul.

Jag längtar så efter den lille.
Han växer fort nu, med stora framsteg.
Idag hade han rullat från kudden, till soffkanten hamnat på mage och på så sätt lagt grunden till en vardag med total övervakning, utan kompromisser.
Men, så är han ju bara 1 månad gammal också, imorgon.

Så jävla sjukt.

Tufft faktiskt.



Var på kurs idag.
Det var okej.
Jag förbereder mig för en helg utan fylla.
Ska jobba på lördag.
Men imorgon borde det väl bli några lugna. Öl.
Tror jag.

Idag försov jag mig.
Det orkar jag inte göra imorgon. Men jag börjar tio, så det borde inte vara någon risk.

På tisdag ska jag titta på lägenhet bredvid syster och pojkvän med barn.
Hoppas jag får den.
Det vore ball.

Coming down cold.

Hemma efter middag med L.
Vi var tillsammans i sju år.
Vid det här laget skulle vi ha skaffat barn.
Vi skulle gifta oss och allt sånt där.
Ja, typ nu.

För tre år sedan lämnade jag honom. Sedan har han inte varit så intressant, förrän nu.
Han ska få barn om några månader.
Dom har varit tillsammans sen i somras.
Flyttar till gemensam bostadsrätt i veckorna.
Vi träffas och plötsligt, finns det något där.

Kanske för att jag äntligen kan slappna av. Jag behöver inte skydda. Behöver inte ljuga, förklara, förminska.

Men,
han säger att han blundar Varje dag, och tänker på mig. Han undrar om det någonsin kommer gå över.
Han tycker om den där tjejen, men säger att han inte kan lova henne någonting.
Jag skulle vara så ledsen om jag var hon.
Har aldrig sett honom på det där sättet. Kan inte förstå.

Han frågade om jag ville sova hos honom.
Jag avböjde.
Men på lördag ska han komma hem till mig på middag.
Känns så fel mot henne och barnet.
Kanske skulle jag göra bäst i att klippa banden till honom.
För allas skull.

Lost my drivin' wheel.

Imorgon ska jag träffa mitt ExX. Han ska Tydligen få barn.
Det gav mig en smärre livskris.
Alla barn som vi skulle göra. Lägenheten som Vi skulle flyttat till osv. Där bor en annan tjej nu.
Men honom har jag ju i allafall släppt. Det känns bara konstigt. Men bra att han går vidare. Får familj.
Hoppas att han är lycklig.

Jag bröt med M.
Han skrev ett mejl att han börjat gråta efter vårat samtal.
...
Har lite svårt för män som gråter.
Missförstå mig rätt.
Det är jättefint att kunna visa känslor.
Men alltså det kan bli så konstlat när man sitter och hulkar osv.
Och när man tjatar. Och tjatar.

Jag orkar inte med honom just nu.
Han stör min psykotiskapojkvänsrytm.
Han är nämligen Trevlig. Och Snäll.
Och jag har verkligen försökt.
Men han intresserar inte mig för fem öre.
Synd.

Funderar på om jag borde göra något annat.

Jag kanske verkligen borde sluta jobba med det jag gör.
Jag borde jobba inom vården.
Eller med barn.
På Bris vill jag jobba.
Varför gör jag inte det?
Jävla kunder.

Alla hjärtans dag. (Jag kommer hem)

Ikväll spelar du. Men jag är inte där.
Trots att du bett mig gång på gång, och jag råkat lova. Ljugit och sagt att jag verkligen vill.
Jag har fullt upp med mitt.

Jag är upp över öronen nostalgisk.
Spenderade en natt med mitt livs kärlek.
Åkte mitt i natten, hem.
Käkade rostmackor och princessbakelser.
Tog av oss på underkroppen och pressade våra ben mot varandras.
Och när mina gröna mött dina blå längre än sekunden trillade tår efter tår.. Hjärtat skakade innanför bröstet. Verkligheten kändes tretusen mil bort.

Jag var rädd att allt skulle bli sådär sorgligt.
Att man skulle ligga vaken hela natten i panik och nästintill krevera när morgonen kom. Men som alltid har du en fantastisk inverkan på mig.
Efter konstigt, påfilmälskandeparsex, somnade vi inslingrade i varandra, du på min arm med huvudet i mitt hår och fingrarna flätade i mina.

Jag älskar dig så mycket.

Jag frågade om du älskade mig och du svarade alltid baby, det här är som inget förut, du kommer alltid vara min jag är alltid din.


På morgonen (Älskade) vi igen.
Åkte tillsammans, som så många gånger förr, in mot stan. Stod och kysstes i tunnelbanan och jag önskar så att jag skulle kunnat säga;
"Ha det fint på jobbet. Göra köttsås ikväll? Jag är hemma vid sju, köper du mjölk? Älskar dig. Ses sen"


(Fint igår. Vi hörs då. Varför kan man inte bara vara tillsammans om man älskar varandra? Vad bra att vi vill vara själva båda två! Ha det bra hörru. Lycka till. Taduu.)