Coming down cold.

Hemma efter middag med L.
Vi var tillsammans i sju år.
Vid det här laget skulle vi ha skaffat barn.
Vi skulle gifta oss och allt sånt där.
Ja, typ nu.

För tre år sedan lämnade jag honom. Sedan har han inte varit så intressant, förrän nu.
Han ska få barn om några månader.
Dom har varit tillsammans sen i somras.
Flyttar till gemensam bostadsrätt i veckorna.
Vi träffas och plötsligt, finns det något där.

Kanske för att jag äntligen kan slappna av. Jag behöver inte skydda. Behöver inte ljuga, förklara, förminska.

Men,
han säger att han blundar Varje dag, och tänker på mig. Han undrar om det någonsin kommer gå över.
Han tycker om den där tjejen, men säger att han inte kan lova henne någonting.
Jag skulle vara så ledsen om jag var hon.
Har aldrig sett honom på det där sättet. Kan inte förstå.

Han frågade om jag ville sova hos honom.
Jag avböjde.
Men på lördag ska han komma hem till mig på middag.
Känns så fel mot henne och barnet.
Kanske skulle jag göra bäst i att klippa banden till honom.
För allas skull.