frihet/ensamhet/enmanshet

Kom hem tidigt idag.
Ljuset gör mycket nu, fast det var förstås mörkt när jag gick från jobbet, eftersom tidigt för mig är sent för Alla andra nio-femjobbare.
Jävligt surt.

Hämtade ut en bok jag beställt. Mycket roligt.
Handlade väsentligheter, knatade sedan hemåt.

Det kändes som att jag var åtta år. Och ensam hemma.
Jag kan liksom inte förstå att allt det här är mitt. Att jag kan göra vad jag vill, äta vad jag vill, spela vad jag vill.
Jag badade med massa skum.
Försökte flyta, jämförde stortårna och kämpade med att hålla andan sålänge som möjligt under ytan.
Sedan pratade jag på högtalartelefon med en kompis från barcelona.
vad fan håller du på med?
badaar.

Idag är jag lite gladare.

Fast sedan grät jag när jag diskade.
Jag såg att äggen gått ut och då kom tårarna,
inte för äggens skull, utan jag kom på hur petig Du var med gammal mat och sånt, men av någon anledning, kunde du alltid få i dig gamla ägg.
Fjantis, sa du, och gjorde en omelett.
Och jag satt i andra hörnet på soffan och tindrade mot dig, alltid, tills du kastade dig på mig med ägg i hela käften och gav mig de smaskigaste pussar en flicka kan få. åh.åh.