Är det mig det är fel på?

Jag är så jävla irriterad på människor, i allmänhet. Och varför måste det vara så att när man är lite trött, lite tjurig och en smula arg, så dras människor till en, dom knuffas och rapar, stirrar och skriker.
Jag försöker se arg ut, stirra tillbaka och röra mig ryckigt, men det triggar bara monstren ännu mer.
När ska jag få känna frid?



Och varför, är det så jävla speciell belysning i provrum? Speciellt på Åhléns, det är någonting med luften där också. Så fort jag kommer in i deras dova belysningar börjar det snurra, och inte långt därefter kommer kväljningarna.
Då brukar jag mima till mig själv i spegeln "Fan va ful du e!" Och så putar jag ut magen, trycker tungan, likt ett mongo, mot underläppen, därefter tittar jag i kors, å sedan vrider det sig i magen och tårarna bränner. Jag kan verkligen se ful ut. Kan alla det, eller är det något fel på mig?

Igår la jag märke till en grej. Jag vet att jag gjort det en ganska lång tid, men inte reflekterat över om det är konstigt eller ej.
När jag är, oftast, i badrummet, typ för att borsta tänderna och göra mig nattfin, så mumlar jag. Jag mumlar om konstiga saker, det bara kommer, och jag vet inte ens vad det jag säger betyder. Igår sa jag, med dov röst;
"Han vill inte ens vara med dig, tjockis." och sedan "Men du då, är du så bra då?"
Jag vet inte vad jag menar med det. Jag vet inte vem Han är, och inte heller vem Du är. Är det jag...och jag? Håller jag på att utveckla en multipel persona?


När jag äntligen pallrat mig upp ur soffan, satt på mig skorna, med jackan i högsta hugg, ringde dom från jobbet.
"Du behöver inte komma in idag."
Det var helt fucking jävla underbart. Det har nog aldrig känts så bra. Jag är glad. Nu ska jag ta det lugnt och vara med mig själv. Det kan vi behöva.

Perfect day

Oh it's such a perfect day,
I'm glad I spent it with you.
Oh such a perfect day,
You just keep me hanging on,
You just keep me hanging on.

Ja. Efter en fruktansvärd köpakläderdag, lönehelg, slutrea, ångestattack, så träffades H och jag för att käka middag.

Jag ställde in mig på en tidig kväll, kanske jobbiga diskussioner osv.

Men icke.

Vi köpte mat och gick upp till mig. Han hade tagit med sig mängder av vin, vilket kändes skönt, bra och gott.

Efter en trevlig middag, blev det dans i hallen, Louis Armstrong/Ella Fitzgerald på högsta volym.

Svetten rann, och jag kom på mig själv med att tänka att jag inte skrattat så mycket på ...väldigt, väldigt länge.

Öppnade därefter en till flaska vin och slog oss ner i soffan, för att sedan börja spela gitarr och sjunga (!) vilket vi under våra sex år tillsammans, typ Aldrig har vågat göra.

Vi satt sådär, till framåt fyra, fortsatte sedan att roa oss med varandra, på annat sätt. Och det kändes såå bra!Allting.

Nu imorse vaknade vi till liv i lugn och ro, gick ner till pizzerian, tog en promenad i dugg/störtregnet, sedan tillbaka till lägenheten för att kramas under täcket.

Kvällen tillbringade jag hos mormor, med stek och marängsviss. Yummy! Borde bli en regel att göra sånt på söndagarna...jag vet, typ som en Söndagsmiddag!

Friday on my mind...

Back in town

Hemma igen, stod inte ut med all den friska luften, fridfulla fågelsången, det stillsamma kvällsregnet, och framförallt inte med Systers eviga tjatgnatskrikgräljobbigamänniskabråk. pust å puh. så jävla skönt att vara ensam,igen.

Jag har blivit betalad. Känns så himla bra. Imorgon ska jag uträtta ett livsviktigt ärende. Jag ska unna mig själv en helt ny garderob. Från tåvärmare till öronblingblingkrafs.

Igår spelade H på el festivalo. Kändes skumt. Hm. Oftast så känns det bra att ha lite koll under sådanna förhållanden, och (inte) konstigt nog så smög sig en välbekant känsla av oro, lite(mycket lite) svartsjuka och illamående in i min maggrop.

Drog iväg ett "spontant" sms, med lyckönskningar, verkade uppskattat. Saknar min man. En smula. Men bra,bra att vara själv och kunna tänka.

Ev. inköp under morgondagen;

• Klänning till Fredag, helst brundaskig
• Skor till Fredag
• Någon form av pantalones
• Fin väska
• Något jackaktigt
• Tunikaklänningaktigt
• Kjol?aktigt
• Mer skor?
• Scarf
• Jeans, kanske

Listan kan göras lång av kansken. Ska bli intressant att se vad jag hittar. Ja.

I helgen är jag solo i huvudstan. I 47 och 1/2 timme till, räknar jag rätt då? Fan va mysigt jag ska ha...hm.Undra vad jag kommer att hitta på.

Kanske ska jag, vakna tidigt, dra på mig ett par gamla gymnastikskor, promenera Stockholm gata upp och gata ner, i soluppgången. Slinka in på ett kafé, kanske vid Zinken, äta en kanonfrulle.

Vandra hemåt, duscha, klä om, shoppa tills jag rasar. Sätta mig på ett favorithak, ta en öl, käka nått från barmenyn, å bara vara, själv. Kanske fortsätta med drinkar, i min ensamhet, på en klubb, med bra musik.

Varför, Migsjälv, är det en omöjlighet? Varför skulle det aldrig falla mig in att göra så? Är jag rädd för mig själv? Kanske rädd att upptäcka att jag inte har något gemensamt med mig?

Inget att prata om, inget att relatera till, och för att undvika en sådan jobbig, obekväm tystnad, är det kanske bäst, trots allt, att jag inte träffas alls. Hm.

Do The Loco-Motion

Ledig dag. Fabulous!
Kaffe med E på Nytorget. Blev ingen K, ska till henne imorron på inflyttningsfest, istället. Hon har fått något rivningskontrakt i Kristineberg. Verkar sjysst.



Själv ska jag tackat nej till lägenheten i förorten, trivs lite förmycket med god ekonomi, i min soffa på Söder.

Sitter och håller på med en förfestblandskiva. Plötsligt kommer jag på mig själv att sakna blandbanden. De kunde man ju hålla på med hela tiden.
Hade alltid nån ny idé för en kanonmix, som jag satt och bockade av i en speciell skriv-blanbands-bok, vartefter de kom in på tapet.
Nu sitter jag vid min laptop, med LimeWire och Windows Media Player, till hjälp.
Känns plastigt, men bekvämt.

När jag går igenom min låtlista så märker jag att jag;

• är dålig på att förnya mig
• anser att musik att förfesta till inte kan ha gjorts efter -72
• gillar att dansa till låtar med ordet "twist" i
• tycker att det är kul att ha med Suntrip, trots dålig ljudkvalité och med en aning stämningsdämpande effekt(?)
• gärna lägger ner 5 timmar på att hitta en låt som "Simon Says", då jag ser framför mig hur alla står i en ring och kämpar med att följa instruktionerna

Ja.oj ja.

Jävla liv

Idag var jag och tittade på min blivande lägenhet(?). Jag trodde att den skulle ligga på nedre botten, med uteplats och grejer. Det gjorde den inte. Den var istället högst upp, alldeles intill motorvägen.
"Men nej, man hör ingenting!"Visst.
Huset är väldigt fult. Nybyggt, "fräscht", trist och osmakligt. Med en hyra på 4200 kr, för 33 kvm.
Jag vet inte riktigt om det är så smart av mig att tacka ja, men det känns ju inte direkt enkelt att få ett förstahandskontrakt nuförtiden.

Käkade middag på italienare i Bergsunds strand. Sedan promenad till Fridhemsplan, via Hornstull och Västerbron. Höll instinktivt på att gå hem till oss, när vi kom på att vi faktiskt inte bor där tillsammans längre. Kändes konstigt. Han följde mig istället till bussen.

Då funderade jag över varför, i hela fridens namn, det skulle/är vara bättre att sitta på en buss mitt i natten, helt själv, hem till ingenting i en tom lägenhet, istället för att gå hem till sin varma, snygga lägenhet, med mysigt sällskap.
Har inga svar. Är tom i huvudet. Har jag bara bestämt mig för det här, har jag inte förmågan att känna riktiga känslor längre??

Imorgon ska jag träffa K. Det ska bli mysigt. Vi har inte träffats på läänge, hon och jag. Hoppas hon är samma som förut. Har så svårt för när människor bara ändrar på sig.
Varför har jag det?

Och det som mitt öga fastnar på...