.

Känner mig så jävla ensam.
jag vill vara i en annan värld. jag vill bara försvinna. bort.

jag hatar att människor kommer in i ens liv, gör stora intryck och sedan försvinner. eller ännu värre, suger sig fast. inte förstår när det är nog. dags att gå.

allting är avslutat. det finns ingenting mer att säga. och ändå stannar man kvar. kör på som vanligt. sårar varandra. för man vet ju såväl vilka ömma punkter som är bäst att beröra.

och jag är så ledsen i hela kroppen. jag är så jävla ledsen att jag känner mig halv.otillräckligt.svag.

jag vill ju bara ha någon att förstå mig på. någon att älska. någon som älskar mig.

så jag super mig full. och jag blir social. och trevlig. tror jag. tills jag vaknar morgonen efter med totalpanik. jag var inte trevlig. jag var inte snygg. jag var odräglig och rätt vidrig.

jag ska låsa in mig. jag ska leva på ett annat sätt. jag vill skriva om en annan värld. jag vill längta hem. jag vill leva sunt. och inte ha ångest över beslut jag tar. jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vill inte vara kvar här längre.

min bror dog. jag kommer inte över det. det finns ingen som kan ersätta. det finns inget jag kan göra. jag kommer nog alltid ha den där klumpen i magen, den ligger där och skaver, ibland värker den till, och det finns ingenting som kan lindra den smärtan.
jag är så förbannat trött på hela skiten.

Norddeutscher Rundfunk

Vandrar nerför götgatan påväg någonstans, efter jobbet. Och vem sitter inte där om min syster!? med öl. syster och öl är en hejdundrande kombination.

jag slår mig ner och blossar över en jag med. fan vad skönt det är med Stockholm på våren(?).

vidare folkungagatan påväg till ett matställe. träffar riktigt gamla vänner. dom är döva och jag har glömt hur man tecknar. inte lika bra kombination. men rätt kul.

träffar gamla exet och köper upp mat eftersom våren i Stockholm medför en massa folk som tar över stan.

Väl hemma sätter jag på tv:n.

-Meh!e inte det där fredrik olsson?! lyser jag.

-Ååå Nej! kvider han.

-vafan ere med 'rej? blängandes purket väntar jag, överraskad, på berättelsen bakom detta osmakliga utfall.

-Han var en lillgammal överrsittare. vi växte upp tillsammans, men klarade aldrig av varann. Fan vad bisarrt att se honom efter 20 år, med nån jävla gitarr. .

-Oj vad upprörd du är. jag har aldrig sett dig sådär. Han verkar ju skitrolig! vad håller du på med? Mobbade han dig eller?

Mummel till svar och en del grymtande om att "alla slogs".

-Han var bara jävligt självsäker och dryg.

-jaha. jamen det kanske är så man måste va om man ska bli någonting.. .

Lång stirrande panikblick med lite ångest i.

-Jag har också varit på tv. Tysk tv.

(jag måste understryka hur fantastiskt detta ögonblick var, då han utan en enda gnutta ironi framhäver sig själv genom att använda tysk television som exempel. Då måste man vara rätt förvirrad. på nått sätt.)

ramblin' round, boy

vår.

Idag var jag på kurs.rätt skoj.

därefter träffade jag E i solen. vi gick till vattnet, satt och svärma och pratade om män. för ovanlighetens skull.

Å jag säger;

- Tänk om T skulle komma gåendes här nu bla bla...

- Snälla JJ, tror du att Stockholm är lika stort som ditt vardagsrum eller?

Bitterfitta, tänker jag och vi kommer in på något annat engagerande ämne, säkert mat.

En minut senare kommer förihelvete T gåendes. Jag rycker diskret i E som nästan sätter tungan i maggropen. .

Uppe på ett moln, en bit ovanför våra huvuden, sitter en man med skägg och harpa, han småler.

(snart måste jag döpa om bloggen till "105000 olika bevis på att Gud finns")...

T har en stor inslagen blomsterbukett i famnen. Min enda tanke är "fan jävla skit, han ska på dejt".

Vi fäller några kommentarer om att han är en player (eller nått), tills jag kommer på "vem fan skulle ha med sig en blombukett på en dejt".

Vi skrattar hjärtligt och fnyser åt våra reaktioner. Verkligen komiskt. Eller .?

det hände en till sak.

fick ett sms. typ "hej kommer du ihåg mig?vad gör du nuförtiden?jag har flyttat till stockholm igen .."

Efter lite självransonering och senilångestattacker insåg jag att "nej.detta kan icke vara menat till mig. inget minne av namnet eller städerna" jag delger smsmannen detta. vilket resulterar i några ytterligare vänlighetssms.

Självklart funderar jag på om detta kan vara mannen i mitt liv. Tanken är ju svindlande att det kanske är en skitsnygg människa på andra sidan och att detta i sådanafall kanske är förutbestämt.

Så, jag kom på att jag faktiskt kan snoka. Tog fram namn och började googla.

Å såg man på en riktig liten hottie va det.

Nu är frågan, hur kan man på ett smidigt sätt utveckla detta?

"My boyfriend got a beatle haircut now I got one too"

Hepp.

Jag vill ha pojkvän. Nu.

Det kan vara så jävla trist att vara själv. vanligtvis är jag rätt tillfreds med mig själv som umgänge. Men ibland blir det bara så långtradigt.

mat blir smaklöst. vin blir avslaget. jag behöver någon att dela mig med.

tänk om det finns någon för alla. tänk om han går runt därute och bara väntar på mig.

hoppas han i sånnafall är bra på;

tal

skrift

toner

och att vara smal

för man söker ju sin yang. och lite kräsen måste man ju få vara.

Idag fick jag besök av min syster. vi gick vilse i skogen. därefter åt vi soppa och kolla på brad pitt.

nu gick hon. jag fick panik över att sitta hemma själv. så , jag ringde exet. han kommer och äter middag.

När vi bestämt allt och lagt på luren fick jag panik. Jag blev rädd att någon annan skulle ringa och föreslå något roligt, eller bara att det kommer kännas konstigt att träffas.

Jag är inte kär i honom längre. det har jag försökt att säga nu. men han säger att min mage(eftersom jag skyller på dess känsla), känner fel.

Jag vill bara skrika.

Bartendern ville träffas i helgen. Han hörde dock inte av sig inatt, så förmodligen kommer han göra det ikväll. Då kommer jag inte kunna svara. Men det kanske är lika bra.

I was only dreamin'.

Det är fredag. Ledig fredag. En riktig kanonfredag. Men jag sitter hemma. Varför sitter jag hemma?

Jag är sjuk, i lungorna.

Min bästa vän har åkt bort, det är inte lika roligt att gå ut med andra.

Och, ja nej, det är väl mest av ovanstående anledningar. Trött och sliten. Men det värker lite i benen. Jag Borde ju vara ute nu. Få ragg.

Idag var jag på fotvård för första gången. Jag känner mig som en tant. Hon var förskräckt över vad hon såg. Fötter ska tydligen kupa neråt. Mina kupar upp.

Det är som en sjö, där tårna är klipporna som sticker upp i horisonten. Fan vad bisarrt.

Mina fötter ser fullständigt normala ut. Jag lovade henne att börja gå hos henne regelbundet. Typ varje månad. Och så fick jag henne att sälja dyra krämer till mig. För det måste man ju ha. Fötterna är trots allt det viktigaste verktyget i mitt jobb. Nästan.

Jag sysslar med tåkonst.

Nej.

det gör jag inte.

Haha haha. Låter det i min mage. För, jag fick nämligen ett brev idag. Ett brev som upplyste mig om Ytterligare en könssjukdom. Denna person hade varit på ett annat ställe och testat sig. Så jag förutsätter att det alltså inte kan röra sig om samma smitthärd som dom på sös upplyste mig om tidigare i veckan.

Känns underbart. Klockrent helt enkelt.

Jag kommer Inte undan!

Gud vill sätta slampvarning på mig.

Hello handsome.

ja. Mr snyggo hade tydligen kommit hem från staterna. För när vi igår snacka om honom så kom han, i vanlig ordning, fram från vadsomhelst.
Denna gång från en vanlig ingång.
Komiken förvandlades snart till ren frustration. Jag ignorerade som vanligt, han var påväg fram och jag stirra in i en vägg, tills han demonstrativt vände på klacken.
Kan bli rätt svårt att någonsin hälsa på honom överhuvudtaget igen. U go girl.

Bartendern var inge vidare snygg. Insåg att jag nog varit rätt tankad när jag sett honom innan. Synd.

Trodde förövrigt att han ringt från dolt nummer ca sex gånger, mycket smickrad.
När jag äntligen svarar är det från smittskyddsenheten på fucking sös. "Enligt svensk lag måste du hoppla ner å ta ett litet klamydiatest, förstår du".
Fuck.
Pinsamt blev det när jag övertygad om vem smittojäveln va, igår ställde honom mot väggen...Det var inte han.
Men, han tackade för min uppriktighet och skulle kila iväg direkt. Kanoners.

Idag fick jag reda på vem det var, visa sig vara väldigt långt tillbaka i tiden, så detta har inte påverkat mig.

Ja e sjuk. Jag måste jobba idag. jag vill inte det. usch.