Mellan dig och mig.

Idag har varit en bra dag.
Jag träffade min fina vän. Vi gick i iskylan, till ett litet fik där jag inte varit på länge.

Vi pratade i timmar.
Och oj, vad det behövdes!

Jag skulle ha träffat A igår. Av ren tristess.
Det började bli pinsamt att säga nej.
Han sa att han skulle jobba länge, men undrade om det gick bra att ses ganska sent.
Vid elva undrade jag hur det var möjligt att jobba vid den timman i hans yrke.
Han svarade glatt att han inte alls jobbade, utan stannat kvar och "tagit en öl".

Jaha.
Normalt.
"Sur?"
- Nej. varför ihelvete skulle jag vara det?
Jag har bara planerat upp hela min kväll. Packat väskan med överflödigt smink och trosor. Undvikit löken i tomatsalladen. .

Jävla svin.

Jag är så ofantligt trött på killar.
Nu ÄR det slut.
Nu SKA jag leva själv.

Det måste ju betyda nått.

Jag har james i lila, han marilyn i skärt.

Aouch.

Aj.
Där kom det.
Fy fan.
Det kändes inte 100 för honom.
Bra. Då vet jag.
Skönt.
Bra.
Inte mitt fel att han hade förstorat mig och jag förminskat honom så jag blev så glatt överraskat att ja tappa talförmågan.
Give me a break.

Nu ska jag gråta mig till sömns.

Blahblah.

Idag är jag ledig.

Jag känner mig lite pressad av att göra något bra. Inte kasta bort dagen.
Jag är stolt över mig själv att jag lyckades tacka nej till att ligga och kramas med A igår.
Vill vara själv nu.
Jag har härmed lärt mig att inte ge bort mitt hjärta det första jag gör.

Skulle vilja åka in till st eriksplan och kolla skivor. Känner dock att det rent ekonomiskt inte känns helt rätt.
Har liksom ingen vinylspelare för tillfället. Vill hitta en gammal.
Men problemet är, eftersom jag alltid levt med killar, att jag aldrig hunnit samla på mig sånt utan glidit genom livet och haft allt fixat.
Och jag kan ingenting om att koppla om, byta remmar. Och sånt.
Därför behöver jag en man.

Annars är jag rätt nöjd själv.

Jag skulle vilja köpa en ny stålsträngad, ett piano, högtalare, vinylspelare, hyllor, ramar, någonslags stereo, handdukar, överkast, stekpannor, kastruller, m.m

Häromdagen köpte jag lite kläder. Ett par skor från topshop, skitfina jeans, en stickad tröja, en lite jackgrej, känns mycket bra.

Idag ska jag köpa en kaffeburk.
Och nytt smör, för det gick ut den 29:onde.

Racing in the fucking street.

Han har inte hört av sig. Jag gråter blod och tror att det faktiskt är första gången jag fått mitt hjärta krossat, på riktigt.
Har inte kunnat sova på två nätter.
Ställer mig väldigt frågande till hur det kunde bli såhär.

Delivery Status Notification (Failure)‏ postmaster@mail.hotmail.com

Hej Jan!



Var är du?

Jag saknar dig så.

Önskar att det kunde gå att skicka mejl till andra sidan.



Hur fan i helvete kunde du dö?



Pratade vi någonsin om döden?

Visste du?



Vad tänkte du? Din syster. Din mamma! Hur i helvete kunde du?

Varför kunde du inte lösa det här? det där.





Jag vet att det inte går att lägga skuld.

Men alla mina minnen är så Jävla tydliga.

När vi gick från skolan, när vi pratade, när vi låg i din säng.

Tänkte du nånsin på mig? Varför var du så hård?



Varför kunde jag inte rädda dig?

Varför kunde inte du rädda dig?



Jag älskar dig över allt annat. Jag önskar att du låg bredvid mig. Jag hade kunnat skydda dig. Varför skyddade jag inte dig?



Kom tillbaka.

Annars ses vi om alldeles för många år.

Lämna mig aldrig igen.

Jag ska aldrig lämna dig.

Förlåt att jag aldrig kunde säga vad jag kände för dig.

Men antar att du förstod.

Jag saknar dig så.

Puss och kram /din ...

Sure 'nough, he's a rollin stone

Jag har träffat en kille.
Händelsen har fått mig att tro att det finns något högre.
Jag har träffat mig själv.
Med kuk.

Jag kan inte peka på en, Enda, simpel, jävla, dålig sak. Inget kompromissande.

När jag steg in i hans lägenhet. När jag gick in i hans "arbetsrum", kändes det som att gå in i min egen hjärna. Jävligt surrealistiskt.
Där stod alla böcker jag läst. Eller tänkt läsa.
De mindre vanliga, men också de mindre pretto.
Alla skivor, jag har, tänkt ha, borde haft, kommer ha, kunnat haft.
Ordnat kaos.
Det han har i vitt har jag i svart, och tvärtom.

Det kom verkligen som en chock.
En helt främmande människa.
Hur kan det vara så klockrent?

Vi såg på film.
Han bjöd på rosé.
Han drog mig till sig i soffan.
Kysste mig magiskt.

Vi kunde inte släppa varandra.

Och trott eller ej. Han ville inte ha sex.
Vad är det för fel på mig och mina lösaktiga relationer?
Varför vill ingen knulla på första dejten?
Är det jag som är konstig?

Om man har kysst varandra i fem timmar, är det inte bara mysigt då att få gå och lägga sig tillsammans?
Att inte analysera. Bara göra.

Sjukt.

Tillslut så har vi sex i allafall.
Jag hade somnat.
Det gick på tre sekunder.
Bra dock.

Käkade frukost ute dagen efter.
Mysigt.
Allt perfekt.

Och nu ville jag förklara i ett sms att jag tycker att vi inte ska sätta någon press på oss själva.
Antagligen var det för konstigt eller för tidigt för han har inte svarat.
Det var två timmar sedan nu.