Klädcheck

• Klänning till Fredag,helst brundaskig X
• Skor till Fredag X
• Någon form av pantalones X
• Fin väska X
• Något jackaktigt X
• Tunikaklänningaktigt X
• Kjol?aktigt
• Mer skor? X
• Scarf
• Jeans, kanske

Klänning från Fröken Söt.(Plus två st från HM) Skor, gamla kil. Nya pantalonger blev det allt. Fin väska, fanns visst uppe på vinden, topp. Jacka, kort med stora knappar. Tunika, japp, visst hitta jag det! Ingen kjol dessvärre, skulle behöva en, ja. Mer skor? JA!Impulsköpte från Tradera. Ingen scarf. Inga jeans.

Jag är nöjd och glad!

Snart är det fest! Och då ska jag vara full och glad. Nu har jag druckit tillräckligt med vin för att känna mig tillfreds med mig själv igen. Det är bra.

Imorgon ska jag jobba. Det är dumt. Chip å hej

Friday on my mind...

Ensam,Igen

Varför kan jag inte urskilja om det sug som jag känner, är efter cigaretter, eller choklad.
Det var någonting som jag uppmärksammade igår.
Det börjar bli svårt.

Jag drog på mig den grå tunikan och stampade in fötterna i mina nu, välanvända sandaler. Som vanligt fick jag leta efter min väska ett bra tag. Mobilen, varningssignal, batteriet;slut.
Fan.
Låsa dörren. Fan, sopporna. Kondom-och-ciggfylld till bredden, gammal frukt, riktigt illa.
Ut genom porten. Kvavt. Kyligt.
Får upp en cigarett, arg gubbblick. Skakar. Längst nere på botten, snart kan jag inte andas mer. Går mot affären. Allting snurrar. Viker in på en tvärgata. Lutar mig mot väggen. Suger i mig det sista av ciggen. Ensam i Stockholm. Själv, ensam, själv, ensam. . .

Fötterna känns tunga, fortsätter mot affären. Köper två paket nudlar och en stor Marabou. Tjejen i kassan är tråkig, hon är tråkig, men jag är värre. Jag tänker att hon är seg, sedan tar jag mitt kvitto och går hemmåt.
När jag går förbi videoaffären funderar jag på varför jag inte hyr film när jag är själv. Jag är inte intresserad. Jag blir rastlös, uttråkad. Eller är det bara som jag tror? Har jag någonsin hyrt film själv, nej, herregud, det har jag inte.

Uppe i lägenheten. Luften är slut. Upp med alla fönster. Korsdrag, skönt. Fyller en flaska med vatten, lägger mig i soffan, äter choklad, dricker vatten, äter, dricker.
Det kryper innanför skinnet. Men snart känner jag mig lugn igen.

Imorse vaknade jag av att jag grät, det gjorde ont i kroppen. Jag är slut.
Snart rasar jag. Jag känner det.

Är det mig det är fel på?

Jag är så jävla irriterad på människor, i allmänhet. Och varför måste det vara så att när man är lite trött, lite tjurig och en smula arg, så dras människor till en, dom knuffas och rapar, stirrar och skriker.
Jag försöker se arg ut, stirra tillbaka och röra mig ryckigt, men det triggar bara monstren ännu mer.
När ska jag få känna frid?



Och varför, är det så jävla speciell belysning i provrum? Speciellt på Åhléns, det är någonting med luften där också. Så fort jag kommer in i deras dova belysningar börjar det snurra, och inte långt därefter kommer kväljningarna.
Då brukar jag mima till mig själv i spegeln "Fan va ful du e!" Och så putar jag ut magen, trycker tungan, likt ett mongo, mot underläppen, därefter tittar jag i kors, å sedan vrider det sig i magen och tårarna bränner. Jag kan verkligen se ful ut. Kan alla det, eller är det något fel på mig?

Igår la jag märke till en grej. Jag vet att jag gjort det en ganska lång tid, men inte reflekterat över om det är konstigt eller ej.
När jag är, oftast, i badrummet, typ för att borsta tänderna och göra mig nattfin, så mumlar jag. Jag mumlar om konstiga saker, det bara kommer, och jag vet inte ens vad det jag säger betyder. Igår sa jag, med dov röst;
"Han vill inte ens vara med dig, tjockis." och sedan "Men du då, är du så bra då?"
Jag vet inte vad jag menar med det. Jag vet inte vem Han är, och inte heller vem Du är. Är det jag...och jag? Håller jag på att utveckla en multipel persona?


När jag äntligen pallrat mig upp ur soffan, satt på mig skorna, med jackan i högsta hugg, ringde dom från jobbet.
"Du behöver inte komma in idag."
Det var helt fucking jävla underbart. Det har nog aldrig känts så bra. Jag är glad. Nu ska jag ta det lugnt och vara med mig själv. Det kan vi behöva.

Perfect day

Oh it's such a perfect day,
I'm glad I spent it with you.
Oh such a perfect day,
You just keep me hanging on,
You just keep me hanging on.

Ja. Efter en fruktansvärd köpakläderdag, lönehelg, slutrea, ångestattack, så träffades H och jag för att käka middag.

Jag ställde in mig på en tidig kväll, kanske jobbiga diskussioner osv.

Men icke.

Vi köpte mat och gick upp till mig. Han hade tagit med sig mängder av vin, vilket kändes skönt, bra och gott.

Efter en trevlig middag, blev det dans i hallen, Louis Armstrong/Ella Fitzgerald på högsta volym.

Svetten rann, och jag kom på mig själv med att tänka att jag inte skrattat så mycket på ...väldigt, väldigt länge.

Öppnade därefter en till flaska vin och slog oss ner i soffan, för att sedan börja spela gitarr och sjunga (!) vilket vi under våra sex år tillsammans, typ Aldrig har vågat göra.

Vi satt sådär, till framåt fyra, fortsatte sedan att roa oss med varandra, på annat sätt. Och det kändes såå bra!Allting.

Nu imorse vaknade vi till liv i lugn och ro, gick ner till pizzerian, tog en promenad i dugg/störtregnet, sedan tillbaka till lägenheten för att kramas under täcket.

Kvällen tillbringade jag hos mormor, med stek och marängsviss. Yummy! Borde bli en regel att göra sånt på söndagarna...jag vet, typ som en Söndagsmiddag!

Friday on my mind...

Back in town

Hemma igen, stod inte ut med all den friska luften, fridfulla fågelsången, det stillsamma kvällsregnet, och framförallt inte med Systers eviga tjatgnatskrikgräljobbigamänniskabråk. pust å puh. så jävla skönt att vara ensam,igen.

Jag har blivit betalad. Känns så himla bra. Imorgon ska jag uträtta ett livsviktigt ärende. Jag ska unna mig själv en helt ny garderob. Från tåvärmare till öronblingblingkrafs.

Igår spelade H på el festivalo. Kändes skumt. Hm. Oftast så känns det bra att ha lite koll under sådanna förhållanden, och (inte) konstigt nog så smög sig en välbekant känsla av oro, lite(mycket lite) svartsjuka och illamående in i min maggrop.

Drog iväg ett "spontant" sms, med lyckönskningar, verkade uppskattat. Saknar min man. En smula. Men bra,bra att vara själv och kunna tänka.

Ev. inköp under morgondagen;

• Klänning till Fredag, helst brundaskig
• Skor till Fredag
• Någon form av pantalones
• Fin väska
• Något jackaktigt
• Tunikaklänningaktigt
• Kjol?aktigt
• Mer skor?
• Scarf
• Jeans, kanske

Listan kan göras lång av kansken. Ska bli intressant att se vad jag hittar. Ja.

I helgen är jag solo i huvudstan. I 47 och 1/2 timme till, räknar jag rätt då? Fan va mysigt jag ska ha...hm.Undra vad jag kommer att hitta på.

Kanske ska jag, vakna tidigt, dra på mig ett par gamla gymnastikskor, promenera Stockholm gata upp och gata ner, i soluppgången. Slinka in på ett kafé, kanske vid Zinken, äta en kanonfrulle.

Vandra hemåt, duscha, klä om, shoppa tills jag rasar. Sätta mig på ett favorithak, ta en öl, käka nått från barmenyn, å bara vara, själv. Kanske fortsätta med drinkar, i min ensamhet, på en klubb, med bra musik.

Varför, Migsjälv, är det en omöjlighet? Varför skulle det aldrig falla mig in att göra så? Är jag rädd för mig själv? Kanske rädd att upptäcka att jag inte har något gemensamt med mig?

Inget att prata om, inget att relatera till, och för att undvika en sådan jobbig, obekväm tystnad, är det kanske bäst, trots allt, att jag inte träffas alls. Hm.