Ensam,Igen

Varför kan jag inte urskilja om det sug som jag känner, är efter cigaretter, eller choklad.
Det var någonting som jag uppmärksammade igår.
Det börjar bli svårt.

Jag drog på mig den grå tunikan och stampade in fötterna i mina nu, välanvända sandaler. Som vanligt fick jag leta efter min väska ett bra tag. Mobilen, varningssignal, batteriet;slut.
Fan.
Låsa dörren. Fan, sopporna. Kondom-och-ciggfylld till bredden, gammal frukt, riktigt illa.
Ut genom porten. Kvavt. Kyligt.
Får upp en cigarett, arg gubbblick. Skakar. Längst nere på botten, snart kan jag inte andas mer. Går mot affären. Allting snurrar. Viker in på en tvärgata. Lutar mig mot väggen. Suger i mig det sista av ciggen. Ensam i Stockholm. Själv, ensam, själv, ensam. . .

Fötterna känns tunga, fortsätter mot affären. Köper två paket nudlar och en stor Marabou. Tjejen i kassan är tråkig, hon är tråkig, men jag är värre. Jag tänker att hon är seg, sedan tar jag mitt kvitto och går hemmåt.
När jag går förbi videoaffären funderar jag på varför jag inte hyr film när jag är själv. Jag är inte intresserad. Jag blir rastlös, uttråkad. Eller är det bara som jag tror? Har jag någonsin hyrt film själv, nej, herregud, det har jag inte.

Uppe i lägenheten. Luften är slut. Upp med alla fönster. Korsdrag, skönt. Fyller en flaska med vatten, lägger mig i soffan, äter choklad, dricker vatten, äter, dricker.
Det kryper innanför skinnet. Men snart känner jag mig lugn igen.

Imorse vaknade jag av att jag grät, det gjorde ont i kroppen. Jag är slut.
Snart rasar jag. Jag känner det.