Det gör så jävla ont att skada den man älskar. Och det är så jävla svårt att lita på att dom tankar man har, faktiskt är de bästa. Hur fan ska man veta det?
Jobbigt läge, må jag säga. Aj.
För övrigt var färja absolut min grej! Hah. Helt otroligt.
På terminalen höll jag på att svimma. Jag hade en klump i magen som bara växte och växte enda fram till första drinken i -danssalongen-. Helt jävla fabulous!
Jag tror aldrig jag sett en sådan udda människoskara. Medelvikten måste legat runt 110 kilo. Inte för att vara elak, men sanningen måste ju ut.
Alltså inte för att jag blev förvånad men...jaja enough.
Jag dansade, typ 18 st "danser". Med en otroligt sexig karl, född -42, upplevelser kan man ju aldrig få för många av...
Ena systern upptäckte ett latent spelberoende, medan den andra upptäckte aktiv alkoholism.
Mormor, på sina 151 cm, knatade runt för fulla muggar och svärmade, med sig själv.
Ja, oj. Kanske blir en sväng till, nångång. Om jag inte återfått förståndet då.
Jag har förövrigt fått lägenhet! Känner mig upprymd, men rädd och lite ledsen. Nu är det alltså dags att gå vidare i livet, ensam, på riktigt.
Utan min bästa vän, älskare, livskamrat,
fy fan vad illa jag mår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar