När duellen är över

Kanske du behöver mej

när premiären är över och en kniv av NEJ

darrar i bordet bland tömda glas

och blommorna har vissnat i sin vas.

Kanske du behöver mej

när facklorna slocknat

och blixtarna börjat slå ner.

Men, min vän... behöver jag dig då.

Kanske jag behöver dig

när månen och stjärnorna skrämmer mig.

När golven knarrar under min fot

och pantern smyger i nattens sot.

Eller när vindarna doftar hav

och jag vill ha nån att dela min längtan med.

Men, min vän... behöver du mej då.

Åh, jag vill ha dej, vill ha dej, det är dej jag vill ha

inte hanar som spänns och väntan på en viskning: Dra!

Inte ekot igen av skotten som ljöd.

När duellen är över ligger en av oss död.

Snön är försvunnen, den försvann igår.

Gatorna dammar, snart är det vår.

Jag åkte upp i tornet och såg ut över stan.

Såg ditt hus i mängden och på taket sprang barn.

Kanske vi behöver nån

som fångar oss i flykten, gång på gång.

Men, min vän... behöver någon oss.