Later.

Idag träffade jag en tjej som gjorde stort intryck på mig.

Kanske för att jag kände igen mig i henne. Hon var så lätt att förstå sig på.

När jag tittade in i hennes ögon visste jag exakt när hon skulle vika undan med blicken, och när hon fäste blicken i min fick jag någon varm känsla i magen.

Om det var en man så skulle jag säga att jag blivit kär. Men vad är skillnaden? Är det en spärr? Jag skulle verkligen inte ha någonting emot att vara med en tjej, men det bara går inte. Det saknas någonting. Men det måste ju vara inlärt...

Jag skulle så gärna ha en vän som jag kunde känna igen mig i. Antagligen är det dömt att misslyckas, alla mina vänner är otroligt olika, man har fått lära sig hur man ska respektera varandra. Men tänk att vara med någon som ser rakt igenom en och tänker samma sak. Jag är trött på att behöva förklara och försvara mig.