Jag och chefen pratade om att träffas i helgen.
Naturligtvis kan jag inte berätta att jag träffat mitt livs kärlek. Speciellt inte när han inte ens hört av sig...
Så, jag får ju lov att gå hem till honom, chefen alltså. Igår. Vi kollade på film och kramades. Och detdär kärlekspirret och allt som jag känt för honom var totalt bortblåst. Kanske inte totalt. Det var ju mysigt. Men mina tankar var på annat håll. Tyvärr.
Vi hade dock sex och det var väl..sådär. Antagligen berodde det på mig. Allt kändes som ett spel.
När vi träffades på jobbet idag låtsades vi nästan inte om som någonting. Lite blickar och en klapp på ryggen var väl så nära vi kom. Värdelöst, men småspännande.
Han är dock rätt snyggsöt har jag kommit fram till. Jag diggar polisongerna och det är väl det viktigaste...
Hm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar