please get out, get lost

Tänker på mitt ex.
Och snokar. Hittar.

Träffades ute i helgen.
Det var magiskt.
Kändes som att jag lämnade min kropp så fort jag såg på honom.
Gick fram och hälsade.
Vi stod och tog i varandra. Tiden stannade.
Jag ursäktade mig. Måste tillbaka.

Du är alldeles för farligt söt för mig, sa han.

Jag ville åka hem.
Till oss.
Som vanligt.

Det gick inte.
Jag förstod det.
Jag såg honom ramla omkring.
Han är för gammal för det.
Han har gjort det för länge.
Han kommer inte skärpa sig.
Man kan inte ändra på folk.

Senare blev han utslängd.
Fick jag reda på i, rätt tragiska, nattliga sms.

Han jag dejtar kom, M.
M är snäll och klappar mig på ryggen och gör plats för mig på sitt bröst.

Vi har träffats lite efter.
Okomplicerat och skönt.
Inget mer dock. Tror jag.

Imorgon ska jag gå ut.
Och på lördag.
Ledig på måndag.

Raderade ex nummer. Igen.
Ska inte mer nu.
Jag gör bara illa mig själv.
Jagvetjudet.

Det går som smort nu.

Världens vackraste pojke har fötts.

Har inte sett så mycket svart hår på en bebis förut.
44 cm lång och lagom rund.
En riktigt litet barn.
Inget missfoster.
Inget alienliknande monster.

Halv fyra trodde jag att allt var kört.
Dom hade varit inne sedan halv åtta och vi hade fortfarande inte hört någonting.
Men minutrarna efter fick vi alltså beskedet om att allt gått enligt beräkning och att det visade sig vara min systers livmoder som inte var helt utvecklad..

Jag satt sedan i en och en halv timme på jobbet och stortjöt.

Känslan är totalt obeskrivbar.
Lycklig.

Du kan gömmas i min mun, en människa är inte tung att bära på...

Imorgon blir jag moster.

Idag beslutades det om akut kejsarsnitt. Jag håller mina tummar.
Och känner mig helt tom i huvudet och kroppen och förstår plötsligt ingenting.

Han kan komma ut och vara helt fel.
Kanske fel på alla organ. Kanske dö.

Jag försöker att inte vara så glad. Jag skulle bli så knäckt. Alla andra är glada.
Eller förvirrade.
Jag vet inte.
Ska det komma en ny person nu?

Vet inte vad han ska heta.

Har nog aldrig känt mig såhär maktlös.
Och fantastiskt glad.

PirrImagen

Sitter och väntar på han jag dejtar nu.
Han ska komma hem till mig.
Jag har typ pillat på allt hundra gånger.
Det ser ut som att jag har städat.
När jag försöker få allt att se mer spontant ut, ser det ut som att jag har ställt saker i mönster, vilket jag gärna gör för att jag har någon psykisk störning. men.

Jag får det verkligen inte att kännas avslappnat.
Försökte fixa lite punktbelysning. Insåg att jag bara har starka gamla läslampor överallt. .
Så det blir taklampa, 80W, och lite tända ljus.
Cosy.

Tjoho.

Jag mår så jävla bra.
Jag är sjuk dock.
Men det är väl det som gör att allt är så bra. Ledig utan krav.

Jag tror bestämt att jag gillar 2010.
Det känns som att allt börjar om från -90.
Helt plötsligt tycker jag att något inom musiken har kulminerat.
Lugnet efter stormen. Alla sätter sig på sin plats.
Förutsägbart och tryggt.

Filmer som är mindre platta.
Människor som är mer intresserade. Individualism i grupp.
Jag tänker inte precisera mig.
Förstår mig inte på blaj.
Varför ska jag berätta massa saker om sådant som andra redan vet?
Jag skulle aldrig kunna bli journalist eller liknande.
Jag tror fan att jag är översmart. Då tror man ju att alla ligger på samma nivå.

När någon börjar prata ointressanta saker har jag alltid trott att dom är så jävla brighta, men hey, jag har förstått nu, dom är för dumma i huvudet för att fatta när dom säger det alla redan vet.
Å så blir det kejsarens nya kläder av alltsammans.

Knäppt.

P3
Lars Winnerbäck. Alltså. Känns inte det jävligt segt att han ska vinna grejer. Det är så trå å å kigt.
Timo var rolig.

Förpackad.

Så jag drog därifrån på lördagsmorgonen. Hem till min bakfulla vän, där räkskalen fortfarande stod framme och minneluckorna osade.

Vi redde ut kvällen, käkade pizza och sushi och kollade på sex and the city hela dagen. Sånt gör jag aldrig när jag är i ett förhållande. Då knullar man bara dagen efter. Undra vad som är bäst...

På kvällen gick jag på dejt.
Japp.
Jag är en riktig dejtare.
Han var söt. Lite Birk över honom. Men söt.
Ingen puss eller någonting.

Så vi träffades i söndags också.
Då hemma hos honom.
Han var inge bra på att ta initiativ.
Och jag var stel. Försökte fokusera på tv:n.
Men sen blev det så jävla sent. Jag orkade inte åka hem. Så jag kysste honom dramatiskt och natten slutade i hans 90säng.
Och hur kan man förvandlas från pojken i En kärlekshistoria till Dirk Diggler på två sek?
Förvarning tack!

Slugger.

Jag har Inte varit ensam ett enda dugg. I fredags skulle jag och vän avnjuta middag och en flaska vin hemma hos henne, innan en mindre utgång. Det var den ungefärliga ursprungsplanen. När jag kom hem till henne efter jobbet, efter att ha glömt att köpa med mig bröd, det lät som att hon hade grejer under kontroll (mat klar hemma), visade det sig att det som bjöds i matväg var ett fat med frusna räkor. Sedan tillkom en flaska periquita, kaffelikör, sambuca och jameson. Vi rumla runt i vinyl och glömde sminka ena ögat, stoppade tjugan i bh:n och skulle gå på grammisefterfest, innan klockan tio. Vi kom aldrig till någon efterfest. Vi kom aldrig dit han spela. Inte heller till den där klubben. Vi hamnade på riche. Jag hamnade med en i ventilationsbranschen och hon hamnade med en, annan. Min hade tjej. Så det hände inget. Han såg lite ut som Vincent Gallo. Min kompis försvann spårlöst och jag hamnade på snabbmatställe. Därefter skulle jag träffa en annan, nämligen A. Jag satt, som vanligt, och väntade på honom. Han skrev sms. "Om tio.". "Stanna där. Jag kommer om tio. Lovar". "Där om tio. Är du kvar?". Och full och kär som jag var satt jag snällt kvar. Utanför ett annat snabbmatställe. Då kom en snubbe. Han kastade sin mobil på mig. "Shit va den flög!" "Nej du kastade den på mig" "Aha. Ah det gjorde jag." "Min mamma har en såndär mobil. Man fick den för två el maco på mcdonalds." "Fan va snygg du är" "aha. tack" sa jag. "va jobbar du med?" "....." "Ere sant?! Fan va coolt! Då kanske du kan hjälpa mig!" "Skulle inte tro det." Han slår sig ner bredvid mig och jag ser plötsligt att han är väldigt snygg. Han drar av sig mössan och han har skitfint hår och jag fnissar. "Asså" sa han "tänk om det här är ödet." "Vad . .?" "Men det här. Att vi ska ses såhär." Han fortsatte. "Följ med mig hem. Snälla. Jag bor i Aspudden. Jag har piano hemma. Jag kan spela piano för dig." "Vad är du för stjärntecken?" "Fisk. Du?" "Fisk." Det kanske är ödet, tänkte jag, men sa ingenting. "Men, vadå ska du träffa nån snygg kille eller?" "Ah. Jag sitter och väntar på honom." "Kommer han typ spöa mig då?" "Nej. Han är en liten tönt." "Kom igen nu. Vi tar en taxi hem till mig. Jag ska också träffa en tjej. Men jag skiter i henne. Du är typ det finaste jag sett. Kolla på dina kläder" (Han sa så! lite töntigt...men ändå). Men då kom A. Han gick förbi mig. "Där är han ju" utropade jag. "Du skämtar!" han slog sig för ansiktet. "Den där fjanten?" "Japp! Det är han jag väntar på." "Är du helt säker på det här nu?" "Absolut!" sa jag nöjd över att äntligen fått se honom. Så det blev inget nummer. Inget namn. Ingenting. Dagen efter ångrade jag det nått enormt. När A sa att han skulle gå till jobbet. "Men du ska ju inte jobba idag?" "Jo. Nu ska jag det." "Men vi skulle ju äta tacos och kolla på film!" "Men det va ju ironi.. Vadå, trodde du på det..?"

Sex nu snälla. Nån?

Jag vill ligga.
Shit vad jag vill ligga.

Har ju mest sprungit på killar som inte vill det nu på sistone.
Det är ju jävligt idiotiskt.
Fast jag antar att det skulle vara bra att ha lite av det där.
Men jag är sexuell av mig, det är väl inte så konstigt. .


Det känns som att jag skulle kunna köpa sex nu.


.. eller närhet.


Igår gick jag min Stockholmspromenad.
Skulle gått på bio igårkväll, började bråka med syrran.
I vrede gick jag från biografen på Götgatan, Ringvägen fram till Zinken, via Hornstull, snabbis in på mickes, över västerbron. Kungsholmstorg, Slussen, Bondegatan.
Det löste allt.
Allt.
Utom sexet.
Det blev värre.

Mellan dig och mig.

Idag har varit en bra dag.
Jag träffade min fina vän. Vi gick i iskylan, till ett litet fik där jag inte varit på länge.

Vi pratade i timmar.
Och oj, vad det behövdes!

Jag skulle ha träffat A igår. Av ren tristess.
Det började bli pinsamt att säga nej.
Han sa att han skulle jobba länge, men undrade om det gick bra att ses ganska sent.
Vid elva undrade jag hur det var möjligt att jobba vid den timman i hans yrke.
Han svarade glatt att han inte alls jobbade, utan stannat kvar och "tagit en öl".

Jaha.
Normalt.
"Sur?"
- Nej. varför ihelvete skulle jag vara det?
Jag har bara planerat upp hela min kväll. Packat väskan med överflödigt smink och trosor. Undvikit löken i tomatsalladen. .

Jävla svin.

Jag är så ofantligt trött på killar.
Nu ÄR det slut.
Nu SKA jag leva själv.

Det måste ju betyda nått.

Jag har james i lila, han marilyn i skärt.

Aouch.

Aj.
Där kom det.
Fy fan.
Det kändes inte 100 för honom.
Bra. Då vet jag.
Skönt.
Bra.
Inte mitt fel att han hade förstorat mig och jag förminskat honom så jag blev så glatt överraskat att ja tappa talförmågan.
Give me a break.

Nu ska jag gråta mig till sömns.

Blahblah.

Idag är jag ledig.

Jag känner mig lite pressad av att göra något bra. Inte kasta bort dagen.
Jag är stolt över mig själv att jag lyckades tacka nej till att ligga och kramas med A igår.
Vill vara själv nu.
Jag har härmed lärt mig att inte ge bort mitt hjärta det första jag gör.

Skulle vilja åka in till st eriksplan och kolla skivor. Känner dock att det rent ekonomiskt inte känns helt rätt.
Har liksom ingen vinylspelare för tillfället. Vill hitta en gammal.
Men problemet är, eftersom jag alltid levt med killar, att jag aldrig hunnit samla på mig sånt utan glidit genom livet och haft allt fixat.
Och jag kan ingenting om att koppla om, byta remmar. Och sånt.
Därför behöver jag en man.

Annars är jag rätt nöjd själv.

Jag skulle vilja köpa en ny stålsträngad, ett piano, högtalare, vinylspelare, hyllor, ramar, någonslags stereo, handdukar, överkast, stekpannor, kastruller, m.m

Häromdagen köpte jag lite kläder. Ett par skor från topshop, skitfina jeans, en stickad tröja, en lite jackgrej, känns mycket bra.

Idag ska jag köpa en kaffeburk.
Och nytt smör, för det gick ut den 29:onde.

Racing in the fucking street.

Han har inte hört av sig. Jag gråter blod och tror att det faktiskt är första gången jag fått mitt hjärta krossat, på riktigt.
Har inte kunnat sova på två nätter.
Ställer mig väldigt frågande till hur det kunde bli såhär.

Delivery Status Notification (Failure)‏ postmaster@mail.hotmail.com

Hej Jan!



Var är du?

Jag saknar dig så.

Önskar att det kunde gå att skicka mejl till andra sidan.



Hur fan i helvete kunde du dö?



Pratade vi någonsin om döden?

Visste du?



Vad tänkte du? Din syster. Din mamma! Hur i helvete kunde du?

Varför kunde du inte lösa det här? det där.





Jag vet att det inte går att lägga skuld.

Men alla mina minnen är så Jävla tydliga.

När vi gick från skolan, när vi pratade, när vi låg i din säng.

Tänkte du nånsin på mig? Varför var du så hård?



Varför kunde jag inte rädda dig?

Varför kunde inte du rädda dig?



Jag älskar dig över allt annat. Jag önskar att du låg bredvid mig. Jag hade kunnat skydda dig. Varför skyddade jag inte dig?



Kom tillbaka.

Annars ses vi om alldeles för många år.

Lämna mig aldrig igen.

Jag ska aldrig lämna dig.

Förlåt att jag aldrig kunde säga vad jag kände för dig.

Men antar att du förstod.

Jag saknar dig så.

Puss och kram /din ...

Sure 'nough, he's a rollin stone

Jag har träffat en kille.
Händelsen har fått mig att tro att det finns något högre.
Jag har träffat mig själv.
Med kuk.

Jag kan inte peka på en, Enda, simpel, jävla, dålig sak. Inget kompromissande.

När jag steg in i hans lägenhet. När jag gick in i hans "arbetsrum", kändes det som att gå in i min egen hjärna. Jävligt surrealistiskt.
Där stod alla böcker jag läst. Eller tänkt läsa.
De mindre vanliga, men också de mindre pretto.
Alla skivor, jag har, tänkt ha, borde haft, kommer ha, kunnat haft.
Ordnat kaos.
Det han har i vitt har jag i svart, och tvärtom.

Det kom verkligen som en chock.
En helt främmande människa.
Hur kan det vara så klockrent?

Vi såg på film.
Han bjöd på rosé.
Han drog mig till sig i soffan.
Kysste mig magiskt.

Vi kunde inte släppa varandra.

Och trott eller ej. Han ville inte ha sex.
Vad är det för fel på mig och mina lösaktiga relationer?
Varför vill ingen knulla på första dejten?
Är det jag som är konstig?

Om man har kysst varandra i fem timmar, är det inte bara mysigt då att få gå och lägga sig tillsammans?
Att inte analysera. Bara göra.

Sjukt.

Tillslut så har vi sex i allafall.
Jag hade somnat.
Det gick på tre sekunder.
Bra dock.

Käkade frukost ute dagen efter.
Mysigt.
Allt perfekt.

Och nu ville jag förklara i ett sms att jag tycker att vi inte ska sätta någon press på oss själva.
Antagligen var det för konstigt eller för tidigt för han har inte svarat.
Det var två timmar sedan nu.