Speak up, please.

Jag ska inte låtsas om som att det inte har hänt mig. Jag kan aldrig glömma. Men jag kan välja att leva.
Jag är glad att jag tog det beslutet, för det var långt ifrån självklart.

Och jag har träffat så otroligt mycket människor, och jag har hört så många kloka ord.
Det är något som alltid kommer finnas med mig, något som jag aldrig kan radera. Inte vill jag det heller.

Jag ser när någon har varit med om samma sak som jag. Jag har hört det från flera, att man plötsligt märkt att folk i ens vänkrets, har något att berätta.

Det som är viktigt är att inte gå själv, att aldrig sluta sig.
Det är nog det absolut svåraste, att vräka ut sin själ och sin kropp, för vem som helst, som är villig att lyssna. Men det är ett måste.

Tala högre. Jag hör inte.

Solsken hela dagen.

Å läsken blir bara större och större. Två cola och en jättepopcorn, hälften blev ju förfarao kvar! Det är inte värt det...
Filmen, jamen den var väl festlig! Tycker jag var ett bra initiativ. Lagom var den också. Och lagom är bra, eller hur?!

Efteråt gick vi till Harvest Home. Jag vet inte vad jag tycker. Gillar menyn, å gott är det. Det känns Lagom genuint, å priserna är ju faktiskt bra. Känguru har dom på menyn också, that's great!Jepp.

Han föreslog att vi sparar pengar i ett år, tar körkort i sommar och sedan reser iväg, nånstans. Det kändes bra. Men svårt att planera så, när jag inte ens vet var jag kommer ha min säng i höst.

Nu ska jag äta makaroner med ketchup. Hoppas T vill göra en liten utflykt idag. Annars kommer den här dagen inte heller bli något att minnas. Många sådana dagar den här sommaren, tråkigt.

Det här med bostad...

Ringde till min fd värd. Tänkte att jag kanske kunde få mig en liten lägenhet, ex vid Fridhemsplan.
Men nä.

Med sin mest monotona, tråkiga röst, börjar tanten i luren;

"Då får du ställa dig i StockholmsBostadskö.(som jag redan står i). Om du inte jobbar på bryggeri dvs."

"Nej det gör jag inte, tyvärr. Hehe."

"Otur!" Tjock paus. Lite smånöjd. "Men eh, varför ska du flytta till större då?"Nästan glad.

"Va?Nej alltså vi ska ju flytta isär!"

"Jáháa!"Inte medkännande, utan sådär glatt och käckt. Jättekonstigt.

Lite som att hon själv levde i misär, och bara väntat på att någon skulle ringa och berätta att andras liv, faktiskt inte heller är en dans.på.rosor.

Fuck. Men jag står på plats 45, i bostadskön, för en lägenhet i Midsommarkransen. 41 kvm. Jag kommer ju få den, det e ju solklart.

Ikväll ska jag se Simpsons filmen, med mitt ex. Sen middag. Sjysst.

Månen har har aldrig varit så vacker som i(går)natt

Såg Du månen igårkväll?

Det gjorde jag. Jag tog en promenad ner till bryggan, och där var den. Fullständigt halv, nästan orange, och ofantligt stor.

Jag brukar gå ner sådär, och det brukar vara vackert, och jag brukar ha någon att dela det med. Nu hade jag inte det.

Det viktigaste här i livet verkar ju vara att hitta någon att leva med, om man har gjort det, ska man vara nöjd då, och inte hålla på att krångla så mycket, kanske?
Livet är roligt att dela med någon.

Soluppgångar och snöstormar, torktumling och skivköp, blir så mycket mer färgstarkt, när man har sin käresta vid sin sida. Nu när jag är ensam är allting grått, ungefär lika.
Men, jag behöver däremot inte offra massa timmar av mitt liv till Fotbollsmåndag, eller nått annat manligt.

Ja, det är fan lika mycket slentrian nu, när jag går hem, helt slut och lägger mig i min soffa och käkar choklad, som när jag gick hem, helt slut och förberedde middagen. SlentrianGonattJagÄlskarDig, är nog faktiskt bättre än plastiga komplimanger på krogen.
Vad håller jag på med? Varför väljer jag bort det fina?

Trött måndag.(Aldrig mer Göteborg)

Ödet ville oss inget annat. Vi hamnade i vår bil, runt fyra. Fortfarande lite stel, men vadå, man e ju ung, lite får man ju klara.

El konserto var, bra. Jag hade iallafall roligt, och det är väl det som är viktigt.

Ja, jag skulle aldrig kunna bli någon form av recensent, jag ser inte saker på det viset. Jag skiter faktiskt i otajmade solon, sålänge jag har kul.

"Det var så jävla bra! Fyfan...riiiktigt kanonbra alltså!", skulle jag visst kunna säga, men det gör jag inte, för då undrar folk om jag är döv, och det är jag inte, så det känns onödigt att dom ska tro det.

Vi stod upp i femton timmar, den dagen. Tycker jag var tappert. Efteråt blev det bara ett par öl, på någon Medusaliknande bar.

Å, fyfan, vad jag hatar Göteborg. Det är den absolut värsta stan jag någonsin varit i, och låt mig säga att jag har rest en del.

Människorna, ja det finns faktiskt nästan inte ord för det mina ögon fick uppleva. Jag är nog fortfarande lite chockad. Jag tror inte att jag sett liknande kläder sedan..-92? Å männen hade blonderat hår(!), och små fittskägg. Tjocka var dom också. Jag tror jag såg två stycken, som såg okej ut. Och när man trodde att man skådade något någorlunda snyggt, upptäcktes antingen ett par cowboyboots, eller någon slags dragkedja på låret. Äh, skandal.

Det var en brud som spotta mig i nacken, i McDonaldskön, sedan tog hon på mig också. Och skrek gjorde hon, på den där otroligt groteska dialekten.

Vilken jävla tur att man inte föddes i den där staden, å hoppas att jag aldrig mer har något slags ärende dit.

Imorgon

Nyss hemkommen från jobbet, Ally McBeal på tv4+. När det sändes "på riktigt", gjorde jag alltid i ordning te och kuvertbröd med gräddost, släckte ner i mitt tonårsrum, och njöt av varenda sekund.
Tror förövrigt att det sändes efter Tre Kronor, på onsdagar. Jag tycker att det är rätt så kul nu också, faktiskt.



Imorgon ska jag sova i en bil. Vi hade ett annat förslag, det var att bo i ett konferensrum på tältsängar, för 600 spänn, sista bussen gick vid tolv, annars kunde man låna cyklar, vilket skulle ta ca 20 minuter att ta sig hem på. Vi sa Tack, men nej tack!
Så nu ska vi sova i en bil. Om inte ödet vill något annat...

Regna ska det tydligen göra också. Men det är lugnt.

I en kassa nära dig...

Människor är så lika, så lika. Men, vi tenderar att ha våra små skruvade egenskaper. Det roliga är att egenskaperna, ticsen, också är likadana. Vilket gör det lätt att dela upp människor i olika grupper.
I mitt jobb träffar jag följande;

DenLjusaSättaStreckkodernaMotSigSjälvUlf
Ulf har en lätt stirrig blick. Lägger, med stor möda, ner energi på att göra allt perfekt, streckkoderna emot sig, och varorna med lagom stort mellanrum. Han är nervös, skakar lätt och har ofta rabattkuponger som han ivrigt kastar fram. Han köper ofta dinkelmjöl och laktosfri mjölk.
Ulf är 44-53 år.
SurKärringBrittaMedDåligSjälvkänsla
Britta är osäker. Det märks lång väg. Hon är tjurig, men om hon dabbar sig, kan man få se ett osäkert leende, och hennes hårda fasad rasar. Hon kommer ofta tillbaka med kvittot. Med onda ögon och skälvande röst, uppmärksammar hon missade rabatter och bonuspoäng. Oftast har Britta fel. Hon är nämligen så otroligt rädd att något ska gå fel, så hon hinner inte med sig själv. Britta är 54-78 år.
TystaSötaMorfarEgon
Egons ögon är snälla.Och djupa, i dom kan man se ett helt liv, fyllt av kärlek, förtvivlan, kvinnor och äventyr. Ofta har Egon är speciell lukt. Ibland luktar han gott av rakvatten, morfar, men ibland kan han ha en mer sur arom. Egon lever nämligen, vanligtvis, själv. Han klarar sig, men han saknar sin livskamrat, vareviga dag. Hans matkasse är inte stor, innehåll som knäckebröd och saft är inte ovanligt.
Egon är 74-95 år.
TystaSötaMormorInga
Inga är en exakt kvinnlig kopia av Egon. Man vill bara krama om henne och ge henne en mjuk klapp på hennes fårade kind. Inga hör ofta dåligt, hon ursäktar sig för att hon är så långsam, men behåller alltid lugnet och är så rar, så rar.
Tänk om Egon och Inga skulle springa på varandra, där någongång, vid min kassa. Kanske skulle dom gå hem tillsammans, ta en kopp kaffe och leva lyckligt tillsammans, resten av deras liv.
BrunaNaturligtSnyggaRikaCicci&JohnMedBortskämdaLiam&Filippa
Nyrika. Högljudda."Supertrevliga". Detta par är gifta sedan fem år tillbaka. Dom hjälps åt. Är varandras stöttepelare och bästa vänner. Dom skrattar mycket, och låter ofta sina barn Liam, 4 år och dottern Filippa, 2 år, göra lite som dom vill. Summan av deras inköp ligger oftast runt 2300 kr.
Deras sociala liv är som hämtat ur en PrippsBLå-reklam. Perfecto. Men, är dom så lyckliga, egentligen?
Hon 32, Han 36.
RäknaFemtioöringarMedLisen&PellePlusDerasRödhårigaSkrikigaUngar
Lisen och Pelle har ingen vidare bra ekonomi. Ändå, köper dom mat, godis, kakor och läsk, till ofantliga summor. Blöjor, med rabattkuponger är väldigt vanligt, likaså cigaretter, gärna Menthol. Dom är stressade och högljudda. Ofta uppstår konflikter, som ibland kan utvecklas till väldiga bråk. Lisen har ofta blivit hungrig i affären och därför redan ätit en glass, en banan och en halv fralla som hon kastar fram och vill ha inslaget och kastat.
Ungarna är uppkäftiga, gallskrikande monster.
27-42 år.
SnyggaVältränadeFredrik
Oftast otroligt trevlig, glad och hjälpsam. Köper färdigfrysmat, Red Bull och Cola. Fredrik är singel, tjänar över medel, och är ett riktigt kap, enligt många.
Dessvärre inte så intressant.
26-32 år.
TöntArneIBeigeÅtsmitandeChinos
Det är synd om Arne. Han har aldrig haft någon flickvän, men varit förälskad X antal gånger. Arne är ofta halvflint och har glasögon. Han har Endast beige kläder. Supertrevlig, snäll och jätteglad. Pratsam, men lite osäker. Arne jobbar inom data. Han vill ha barn, men får nöja sig med att runka, då och då. Kan köpa kroppkakor, är i vissa fall en riktig duktig kock, som gärna inhandlar exotiska råvaror.
Arne är 28-48 år.
Rock'n'RollMedHanna&Markus
Snygga, trevliga. Kanske mest normala och lättaccepterade av dom alla. Han skitsnygg, hon likaså. Passar oftast perfekt ihop. Halloumi, fläskfilé och mycket grönsaker är vanliga inköp.
23-32 år.
Rolf&Kerstin=Sant
Det här paret har varit gifta i mer än 30 år. Han skojar om allting, från falska femhundralappar, till tjatiga fruar. Hon har alltid svar på tal. Dom är kära, otroligt synkade, och handlar ofta för mer än vad dom hade tänkt, men ingen skada skedd. Rolf och Kerstin har bra med pengar. Dom är antagligen påväg till sommarstugan ute i skärgården. Barnbarnen har precis kommit till världen, eller är åtminstone påväg.
Rolf och Kerstin kan också handla varochenförsig, ibland. Men då märker man att det är något som saknas. Hon är inte van att dra kortet, han har svårt för att packa.
Rolf och Kerstin är 55-70 år.

Jag har säkert glömt någon kategori. Tio stycken olika typer av människor blev det.
Jag gillar typ två av dom.
Borde kanske byta jobb.