söndag 2 september 2007

Det är för enkelt.

Livet har börjat rulla igen.Skönt. Och det är kallt ute. Då känner man att man lever. Det är bra.
Igår var det fyllefest. Roligt för första gången på länge. Det blev sent. Jag blev full. Jag har beslutat mig för att glömma mitt "ragg". Han är en idiot och förtjänar inte mig.
Men det är inte därför. Jag tycker att han är konstig. Han bara stirrar. Han hälsar inte, utan han ställer sig bara där, framför mig, så att jag inte kan göra annat än att säga hej, och sedan går han. Jag förstår ingenting. Vet inte om han gör det själv.
Jag är trött på komplicerade typer.

Jag såg en gammal vän igår, på 3:an. Han skulle gå av. Hade lite problem med dörrarna. Så han stod länge, vred på och hade sig. Jag tryckte huvudet hårt mot fönsterrutan. Jag ville inte hälsa. Och sedan ångrade jag mig. För jag har haft panik i över ett år, för att jag Vet att jag måste ringa honom. Han har saker som är mina, och jag har saker som är hans. Han vill dricka öl. Jag är rädd att bli full och spåra ur.

Varför kommer en människa som spökar, ofta, i ens huvud, på en buss som man sällan åker?Varför skulle jag se honom just då? Det är för enkelt.

Inga kommentarer: