Lördag

Sitter och väntar på att få gå ut.
Kanske blir det en kalaskväll, kanske rent fiasko.

Trött idag, igen. Ätit tapas. Gott.
Mötte upp en vän, hon hade fått ligg igårkväll. Lät härligt. Hon hoppades på att han skulle ringa, trots att dom inte bytt nummer.

Vet inte vad jag skulle ta på mig om det nu var så att vi ska gå ut. Jag har inga skor. Det är som en jävla jätteångest att inte ha skor.

Jag har köpt en hatt. Å jag vet att jag aldrig kommer att ta på mig hatten. Men den kändes nödvändig.

Jag skickar sms till mig själv och låtsas att det är från Honom.
Och jag söker på hans namn 69 gånger per dag.
När jag inte kan sova låtsas jag att han ligger bredvid.

Och jag får inte ringa. Jag kan inte ringa. Jag gör bort mig. Om och om igen. Och snart är det, eller inte snart, för det Är redan, försent.
Jag har skämt ut mig tillräckligt. Om han ville något skulle jag nog ha märkt det.
Men jag är inte van att vara desperat. Jag är inte van att bli ignorerad.

Och mina vänner säger att han är ful och konstig. Kanske är det bara för att han inte vill ha mig, som mitt hjärta svider av längtan efter hans... uppmärksamhet?

Jag vill Inte träffa honom ikväll!
(jag ljuger)