lördag.

En gång för alla.

Okej.

det har varit en massa prat om killar hit och killar dit. Ingenting har varit riktigt seriöst, och jag känner mig verkligt trött på mig själv och mina erotiska fantasier om den perfekta mannen.

Jag vill, en gång för alla, Inte ha Mr Snyggo. Han är ointressant (troligen även ointresserad) och jag förtjänar något bättre.

Mr Right, han såg jag ute igår, det var inte en tillstymmelse av pirr i magen. Inget för mig.

Brian Jones. Han och jag sågs för några dagar sedan. Gick hem tillsammans, och spenderade sedan nästa soliga dag i en park med en liter vin och diverse shitchat. riktigt bra,

Meeen, inget riktigt pirr där heller. Förvisso pojkvänsmaterial, och kontakten tåls därför att hållas vid liv.

Så. jag ska försöka. Verkligen Försöka, att inte bry mig. jag ska titta ner i marken och jag ska vänta på min perfekta match. Så jävla lång tid kan det ju inte ta.

Fel man.

Jag vaknade imorse. turligt nog. det sprängde i huvudet.
jag kisade upp mot taket, ansträngt eftersom mina ögonfransar totalklibbat igen av den nya, dyra mascaran.
illamående. illasmakande.
Så började den vanligt återkommande frågan, vid sådana här tillfällen, eka i mitt huvud,
-"var fan är jag?"
isklump i magen och övergående yrsel.
snurrar runt i de klibbiga lakanen, och kommer ihåg:
"juste fan!jävla helvete.mitt fuckingjävlaidiotas."

bredvid mig ligger "killen" från gatan. han har inte mycket till haka. näsan är spetsig och röd och huvudet pryds av en utväxt snagg.
jag skäms inför mig själv. skäms för att jag är billig och kåt. hatar mig själv för att jag inte låg i ordentligt kvällen innan och fixat ett ordentligt, okeyragg.

trött, hade jag gått med på att ta ett glas vin, hemma hos denna Fczaliknande tönten. jag var ute efter en säng och han efter en kram, typ.
fan vad äckligt.

Han vaknar till liv så småningom. jag hatar mig själv ännu mer vid det här laget, eftersom jag aldrig verkar lära mig att man ALDRIG, under några omständigheter, bör lägga sig innerst.
att lägga sig innerst med en kille man inte känner innebär oftast så jävla mycket problem.

• det är svårt att gå på toa när man behöver kolla smink eller håller på att sprängas av urin
• man känner sig väldigt naken och det går inte på Något sätt att smidigt lägga sig över den andra, för att krälandes få tag i klänningen på golvet.
• man kan inte smita
• osv osv

jag ber honom om mina kläder. han säger att han inte vill att jag ska gå. det vrider sig i magen och jag känner mig elak både mot honom och mig själv. om det inte var för att han hade ett prestigefyllt jobb, skulle jag aldrig varit här, påminner jag mig själv.

han tvingar mig därefter att ta hans nummer och inom två sek är jag utanför dörren och småspringer till trygghet.

aldrig aldrig aldrig mer ska jag sjunka så lågt igen. dags att kräsna till.

Romantiska män.

kan inte sova.
sitter och lyssnar på dåliga lundellinspelningar från 80-talet. det är nog bland det sämsta som gjorts. så otroligt synd, hade ju kunnat vara tidlöst.
men vissa grejer mitt i det där är faktiskt bra. så bra så att man skulle vilja ha Ulf liggandes bredvid i sängen.
det skulle jag nog vilja i vilket fall, men extra mycket när jag lyssnar på tex -min älskling-. den är fin.
jag vill också..


finns det män som är sådär, på riktigt? det kan det ju inte göra. det enda jag har hört från liknande karlar, ofta i slutet av förhållandet, är "men jag gjorde ju precis allting rätt...!!".
det är så otroligt avtändande. hur kan man leva med någon och låtsas, säga sånt man tror är rätt. Då måste man ju vara dum i huvet.

det stod i mitt horoskop att den här dagen skulle handla mycket om kärlek, det har den inte gjort.
jag har inte träffat en enda att vara kär i. förutom att jag vaknade av en otroligt, erotisk dröm. med vikten på otrolig.
jag har börjat drömma om en gammal vän. att vi kramas och han säger att han alltid älskat mig, sedan frågar han om han får adda mig på facebook.

jag har slutat analysera drömmar. jag vet ju att det är jag som fantiserar ihop dom. vad skulle det vara för övernaturligt med det?
jag är desperat. that's it.

no more, no less.

har varit bakis i tre dagar nu. känner mig uppsvälld och förorenad.

men solen skiner och snart ska jag promenera till min slutdestination, som ligger vid andra sidan av stan.

mitt mål är att gå ner tre kilo på tre veckor. det kan väl inte vara så svårt?

jag funderar på om det bästa är att bara sluta äta. träna mer kanske. tycker inte om att fokusera på min vikt, eftersom det brukar resultera i att jag blir fetare än någonsin.

52 kilo den 9 juni.okey?

jo.är på jakt efter en man med snygg bil. har kommit på att jag inte tänker nöja mig med mindre just nu. jag tror att detta kan göra mycket för min självkänsla.

Bakis utan ångest.

klockren kväll igår.

den började med en öl efter jobbet och slutade, med ett "vi hörs", i dörröppningen hos Mr Snyggo!

japp, jag är bäst.

det komiska är att jag verkligen ser det som en seger, mer än en känsloorkan.

Jag rakade benen i sista sekund, på morgonen, Ifall någonting möjligtvis skulle hända. När vi hade druckit några öl, ingenting roligt hänt, gick jag på toa, och bad.

det var lite sliskigt och patetsikt, även något desperat. Jag slöt ögonen och tänkte hårt "snälla snälla snälla gör så att jag får ligga ikväll".

när jag går ut från toaletten och vidare ut för en cigg, står min gamla Brian Jones kopia och ett annat ragg där.

vi slår oss ner och allt lutar åt att det ska bli någon slags efterfest. Tills...

...jag ska köpa öl och ser Snyggot ståendes vid baren. Jag tog mod till mig och gick fram.

Han såg rätt glad ut, om än lite misstänksam mot mitt sällskap. Mr Snyggo är nämligen väldigt svartsjuk, av någon anledning.

Vi hängde och drog vidare. Sedan hem till honom.

en lagom rolig natt och en mycket rolig morgon, resulterar förhoppningsvis i att han hör av sig. Men när vet man aldrig. För fem minuter sedan skulle ha passat utmärkt.

Gamle vän.

Påväg upp med trean mot tjärhovsplan ser jag K, långsamt gåendes i vårkylan.

Bankningarna på bussfönstret ledde ingen vart, då rock'n'rollen troligen var på högsta volym.

Så jag hoppade av. Satte mig i albert engströms trappa och tände en cigg, i väntan på att få överraska min gamla vän.

När han kom fram runt hörnet, pallra jag mig ner och sneglade glatt på honom. Hans tomma, blanka ögon sken snart upp.

"Det var fan inte igår!"
En storkram och en puss på kinden, sen stod det klart att detta måste firas med en öl.

Nyss hemkommen från den lilla barndomsbyn någonstans mitt i Sverige, studsade han nästan av förtjusning över att vara tillbaka i livet igen.

Några öl blev tillslut middag. Och efter det promenad. Vi började gå mot mariatorget. Hamnade på berget. satt i kylan, och tillslut la han sin arm runt mig.

han sa att han hade glömt hur mysigt vi kunde ha det. att han hade tänkt på mig, och han sa att han undrat över varför det aldrig blev något av oss.

Jag sa att jag inte visste. att jag hade varit upptagen och han känslomässigt rubbad.

Han muttrade något om att -jajo så kanske det var, men att han absolut trodde att han bättrat sig.

Han bjöd med mig på te hemma i hans lya vid hornstull. det pirrade till i magen när jag steg innanför tröskeln.

Det var längesedan vi träffats och när jag såg hans lägenhet blev allt så uppenbart att det ju faktsiskt är han som har legat i mitt bakhuvud hela tiden, i min jakt på män, å sånt.

det luktade lite inrökt, med en svag doft av mansparfym. han tände några smålampor som var utspridda här och där. jag satte mig på sängen. jag undrade hur många som legat i just de här lakanen.

han gick ut i köket, satte på tevatten. sneglandes på mig försäkrade han mig om att det inte var något farligt, han blottade sina tänder och jag min själ. .

efter någon timma tackade jag för mig. jag drog på mig jackan och rusade ut ur huset, småsprang ringvägen hem. hela min värld rasar.

jag tror att han kan göra något med mig som jag inte vill ska hända. han skulle krossa mitt hjärta.

mitt hjärta skulle inte klara det.

Birds.

Jag började gråta idag. på tunnelbanan. på riktigt. det kom tårar, riktiga tårar. på tunnelbanan. jag hade ingen aning om att jag var kapabel till sånt. det var som en klump löstes upp i min mage en stor sorgklump, därefter följde en otrolig lättnad.

Det var nästan exakt ett år sedan det tog slut med mig ex. vi har fortsatt att träffas och hämmat varandra från att gå vidare.

I lördags träffades vi ute. det var som en kniv mellan oss. dagen efter sa jag att det nog var bäst att avsluta helt. undrar om det är på riktigt den här gången.

Lover,there will be another one

Who'll hover

over you beneath the sun

Tomorrow

see the things

that never come

Today

When you see me

Fly away without you

Shadow on the things you know

Feathers fall around you

And show you the way to go

It's over, it's over.

Nestled

in your wings my little one

This special

morning brings another sun

Tomorrow

see the things

that never come

Today

When you see me

Fly away without you

Shadow on the things you know

Feathers fall around you

And show you the way to go

It's over, it's over.

Seasons in the sun.

Näe. det är väl mest jag och mina silverfiskar.
Jag betraktar dom numera som husdjur. Går inte att få bort. Det är för mycket, alltså.
Det är dammigt och ketchupen är slut. Tandkrämen och toalettpappret, pengarna också, för den delen.
Snart ska jag gå och jobba. men mitt huvud värker och mina lungor är sönderrökta.
Jag vill att det ska hända något kul och spännande.
det gör det nog inte, idag heller.

ojojaj.

.

Känner mig så jävla ensam.
jag vill vara i en annan värld. jag vill bara försvinna. bort.

jag hatar att människor kommer in i ens liv, gör stora intryck och sedan försvinner. eller ännu värre, suger sig fast. inte förstår när det är nog. dags att gå.

allting är avslutat. det finns ingenting mer att säga. och ändå stannar man kvar. kör på som vanligt. sårar varandra. för man vet ju såväl vilka ömma punkter som är bäst att beröra.

och jag är så ledsen i hela kroppen. jag är så jävla ledsen att jag känner mig halv.otillräckligt.svag.

jag vill ju bara ha någon att förstå mig på. någon att älska. någon som älskar mig.

så jag super mig full. och jag blir social. och trevlig. tror jag. tills jag vaknar morgonen efter med totalpanik. jag var inte trevlig. jag var inte snygg. jag var odräglig och rätt vidrig.

jag ska låsa in mig. jag ska leva på ett annat sätt. jag vill skriva om en annan värld. jag vill längta hem. jag vill leva sunt. och inte ha ångest över beslut jag tar. jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vill inte vara kvar här längre.

min bror dog. jag kommer inte över det. det finns ingen som kan ersätta. det finns inget jag kan göra. jag kommer nog alltid ha den där klumpen i magen, den ligger där och skaver, ibland värker den till, och det finns ingenting som kan lindra den smärtan.
jag är så förbannat trött på hela skiten.

Norddeutscher Rundfunk

Vandrar nerför götgatan påväg någonstans, efter jobbet. Och vem sitter inte där om min syster!? med öl. syster och öl är en hejdundrande kombination.

jag slår mig ner och blossar över en jag med. fan vad skönt det är med Stockholm på våren(?).

vidare folkungagatan påväg till ett matställe. träffar riktigt gamla vänner. dom är döva och jag har glömt hur man tecknar. inte lika bra kombination. men rätt kul.

träffar gamla exet och köper upp mat eftersom våren i Stockholm medför en massa folk som tar över stan.

Väl hemma sätter jag på tv:n.

-Meh!e inte det där fredrik olsson?! lyser jag.

-Ååå Nej! kvider han.

-vafan ere med 'rej? blängandes purket väntar jag, överraskad, på berättelsen bakom detta osmakliga utfall.

-Han var en lillgammal överrsittare. vi växte upp tillsammans, men klarade aldrig av varann. Fan vad bisarrt att se honom efter 20 år, med nån jävla gitarr. .

-Oj vad upprörd du är. jag har aldrig sett dig sådär. Han verkar ju skitrolig! vad håller du på med? Mobbade han dig eller?

Mummel till svar och en del grymtande om att "alla slogs".

-Han var bara jävligt självsäker och dryg.

-jaha. jamen det kanske är så man måste va om man ska bli någonting.. .

Lång stirrande panikblick med lite ångest i.

-Jag har också varit på tv. Tysk tv.

(jag måste understryka hur fantastiskt detta ögonblick var, då han utan en enda gnutta ironi framhäver sig själv genom att använda tysk television som exempel. Då måste man vara rätt förvirrad. på nått sätt.)

ramblin' round, boy

vår.

Idag var jag på kurs.rätt skoj.

därefter träffade jag E i solen. vi gick till vattnet, satt och svärma och pratade om män. för ovanlighetens skull.

Å jag säger;

- Tänk om T skulle komma gåendes här nu bla bla...

- Snälla JJ, tror du att Stockholm är lika stort som ditt vardagsrum eller?

Bitterfitta, tänker jag och vi kommer in på något annat engagerande ämne, säkert mat.

En minut senare kommer förihelvete T gåendes. Jag rycker diskret i E som nästan sätter tungan i maggropen. .

Uppe på ett moln, en bit ovanför våra huvuden, sitter en man med skägg och harpa, han småler.

(snart måste jag döpa om bloggen till "105000 olika bevis på att Gud finns")...

T har en stor inslagen blomsterbukett i famnen. Min enda tanke är "fan jävla skit, han ska på dejt".

Vi fäller några kommentarer om att han är en player (eller nått), tills jag kommer på "vem fan skulle ha med sig en blombukett på en dejt".

Vi skrattar hjärtligt och fnyser åt våra reaktioner. Verkligen komiskt. Eller .?

det hände en till sak.

fick ett sms. typ "hej kommer du ihåg mig?vad gör du nuförtiden?jag har flyttat till stockholm igen .."

Efter lite självransonering och senilångestattacker insåg jag att "nej.detta kan icke vara menat till mig. inget minne av namnet eller städerna" jag delger smsmannen detta. vilket resulterar i några ytterligare vänlighetssms.

Självklart funderar jag på om detta kan vara mannen i mitt liv. Tanken är ju svindlande att det kanske är en skitsnygg människa på andra sidan och att detta i sådanafall kanske är förutbestämt.

Så, jag kom på att jag faktiskt kan snoka. Tog fram namn och började googla.

Å såg man på en riktig liten hottie va det.

Nu är frågan, hur kan man på ett smidigt sätt utveckla detta?

"My boyfriend got a beatle haircut now I got one too"

Hepp.

Jag vill ha pojkvän. Nu.

Det kan vara så jävla trist att vara själv. vanligtvis är jag rätt tillfreds med mig själv som umgänge. Men ibland blir det bara så långtradigt.

mat blir smaklöst. vin blir avslaget. jag behöver någon att dela mig med.

tänk om det finns någon för alla. tänk om han går runt därute och bara väntar på mig.

hoppas han i sånnafall är bra på;

tal

skrift

toner

och att vara smal

för man söker ju sin yang. och lite kräsen måste man ju få vara.

Idag fick jag besök av min syster. vi gick vilse i skogen. därefter åt vi soppa och kolla på brad pitt.

nu gick hon. jag fick panik över att sitta hemma själv. så , jag ringde exet. han kommer och äter middag.

När vi bestämt allt och lagt på luren fick jag panik. Jag blev rädd att någon annan skulle ringa och föreslå något roligt, eller bara att det kommer kännas konstigt att träffas.

Jag är inte kär i honom längre. det har jag försökt att säga nu. men han säger att min mage(eftersom jag skyller på dess känsla), känner fel.

Jag vill bara skrika.

Bartendern ville träffas i helgen. Han hörde dock inte av sig inatt, så förmodligen kommer han göra det ikväll. Då kommer jag inte kunna svara. Men det kanske är lika bra.

I was only dreamin'.

Det är fredag. Ledig fredag. En riktig kanonfredag. Men jag sitter hemma. Varför sitter jag hemma?

Jag är sjuk, i lungorna.

Min bästa vän har åkt bort, det är inte lika roligt att gå ut med andra.

Och, ja nej, det är väl mest av ovanstående anledningar. Trött och sliten. Men det värker lite i benen. Jag Borde ju vara ute nu. Få ragg.

Idag var jag på fotvård för första gången. Jag känner mig som en tant. Hon var förskräckt över vad hon såg. Fötter ska tydligen kupa neråt. Mina kupar upp.

Det är som en sjö, där tårna är klipporna som sticker upp i horisonten. Fan vad bisarrt.

Mina fötter ser fullständigt normala ut. Jag lovade henne att börja gå hos henne regelbundet. Typ varje månad. Och så fick jag henne att sälja dyra krämer till mig. För det måste man ju ha. Fötterna är trots allt det viktigaste verktyget i mitt jobb. Nästan.

Jag sysslar med tåkonst.

Nej.

det gör jag inte.

Haha haha. Låter det i min mage. För, jag fick nämligen ett brev idag. Ett brev som upplyste mig om Ytterligare en könssjukdom. Denna person hade varit på ett annat ställe och testat sig. Så jag förutsätter att det alltså inte kan röra sig om samma smitthärd som dom på sös upplyste mig om tidigare i veckan.

Känns underbart. Klockrent helt enkelt.

Jag kommer Inte undan!

Gud vill sätta slampvarning på mig.

Hello handsome.

ja. Mr snyggo hade tydligen kommit hem från staterna. För när vi igår snacka om honom så kom han, i vanlig ordning, fram från vadsomhelst.
Denna gång från en vanlig ingång.
Komiken förvandlades snart till ren frustration. Jag ignorerade som vanligt, han var påväg fram och jag stirra in i en vägg, tills han demonstrativt vände på klacken.
Kan bli rätt svårt att någonsin hälsa på honom överhuvudtaget igen. U go girl.

Bartendern var inge vidare snygg. Insåg att jag nog varit rätt tankad när jag sett honom innan. Synd.

Trodde förövrigt att han ringt från dolt nummer ca sex gånger, mycket smickrad.
När jag äntligen svarar är det från smittskyddsenheten på fucking sös. "Enligt svensk lag måste du hoppla ner å ta ett litet klamydiatest, förstår du".
Fuck.
Pinsamt blev det när jag övertygad om vem smittojäveln va, igår ställde honom mot väggen...Det var inte han.
Men, han tackade för min uppriktighet och skulle kila iväg direkt. Kanoners.

Idag fick jag reda på vem det var, visa sig vara väldigt långt tillbaka i tiden, så detta har inte påverkat mig.

Ja e sjuk. Jag måste jobba idag. jag vill inte det. usch.