That hurts.

Jo.
Det var ju det där med sexet.

Vi kom hem till honom.
Jag hade bestämt mig för att vara vän, till skillnad från första gången vi sågs, då jag var som en liten kotte.

Han lagom full, som sagt. Lite skuren i handen. Några fyllesamtal från polare som stannat kvar på krogen.
Satte mig i soffan.
Drog honom till mig.
Knäppte upp hans sjorta.
Han sa att jag var vacker när jag log.
Och oj vad jag log.

Vi förflyttade oss till hans gummisäng.
Helt plötsligt var allt som bortblåst.
Mekaniskt och konstigt skulle han börja knulla. Hårt och sådär jobbigt snabbt.

När jag försökte dra honom till mig, frågade om vi bara kunde kramas lite, lyckade han på något sätt distansera sig. Eller fortsätta.

Jag ville att det skulle vara magiskt.

Jag ville ju ha honom sådär. Också.
Om han bara skitit i att prata om barn och familj. Jag hade ju nöjt mig med sex.
Nu hade han fått upp mina förhoppningar så jävligt.

Kunde inte koncentrera mig alls. Ibland ville jag nästan spy.
Jätteobehagligt.

Sedan skulle han börja snacka dirty också.
För att i nästa stund nästan småhåna vad vi sagt.

Är han sjuk i huvudet? Eller överreagerar jag?

Det känns bara så otrevligt, nu när jag trodde att det här var så speciellt.
Är det bara ett spel från hans sida?
Hur kunde det kännas så verkligt?

Känner mig så dum.
Och så gör det lite ont fortfarande.
Som att någon tryckt upp något stort i magen.
Men så är ju inte alls fallet.

Found it.

Min lägenhet.
Jag har hittat den.
Det här måste vara rätt.
Allt är bara så fel med den, brukar ju kännas så då. När det är rätt.
Den har Allt jag sa att jag Aldrig ville ha.
Och hur många gånger är det inte just då man får det?
Känns som att det är en förberedelse för vad som komma skall.
Jag ska aldrig....

Jag ska fan ligga i och buda över, kommer troligtvis aldrig få igen pengarna, men va fan.
Eller?
Kan man köpa lägenhet på impuls?
Ja.

Det är en liten liten skrivarlya. Utan dusch. Den är Helt perfekt.
Jag var ute efter något "nyare". Var trött på gamla lägenheter. Sa att jag aldrig skulle ha Stockholmsdusch. Och att jag inte brydde mig om utsikt och sånt.
Nu ska jag börja mitt nya liv.

Jag ska bry mig om min kropp.
Jag ska börja köpa riktiga kläder igen, börja engagera mig lite.
Känns som att jag haft en riktig slöperiod nu.
Borde köpa nya skor.
Och jacka.
Är redan trött på kappa. Känner mig som en tjock tant.
Och väska. Jag måste köpa en väska.

Borde göra en lista.

Things have changed.

Hahaha hahaha.
Jag skrattar och skrattar.
Åt ironi och mig själv.
Livet och kärleken.
Haha.
Aj.
Vad ont det gör när man slår i.

Men, det är väl det här jag har att vänta nu.
Upp ner, ner upp, han, den, han, å så han igen.
Singel.


Yes.
Jag hade bestämt mig för att inte höra av mig, eftersom det varit jag som börjat diverse smskonversationer osv.
Jag messar i allafall.
"Va gör du då?"
Han säger att vi ska höras till hemgång.

Jag åker och ska träffa honom vid hans nya lägenhet.
Jag får vänta i ca en timme, då han tydligen gått till ett sista ställe en kvart, ätit hamburgare, skurit sig i handen, åkt runt runt. Med några informativa samtal till mig där det utlovades att vara vid mötesplatsen inom tio miuter. Och några mindre informativa..

I varje fall, jag sitter och väntar på perrongen.
Bakom mig är ett tonårsgäng. Plötsligt börjar alla skrika, varpå jag avlägsnar mina hörlurar, för att se vad som pågår.
Det visar sig att.......hahah hahaha...det visar sig att en kille har askat mig i håret.
De blev en såndär pinsam situation där jag skulle vara vuxen och inte vågade borsta bort skiten, utan satt och försökte prata lugnt och sansat med en av flickorna. Som var skitfull.
Hon bad om ursäkt och undrade om jag var dyngrak eftersom jag betedde mig så konstigt. Sen sprang dom typ.

Så vid pelaren, står, en kille.
Och flinar. Fast på ett snällt sätt.
Jag skrattar lite och undrar om det är aska kvar.
Han kommer fram och borstar bort lite.
Sätter sig bredvid mig.
Vi fnittrar lite.
Han var så söt.
-Du skulle ha blivit förbannad.
- Mmm.
Jag stirrar ner i marken och känner hur kinderna blossar lite. Tänker att jag måste sett ut som en idiot när dom fimpa mig i huvudet. Åh.

- Har du gjort ikväll då?

Så pratade vi.
Han var fotograf. Hade skitsnygga skor. Jordens finaste leende och glittrande ögon.
Tunnelbanan rusar in.
Ser mitt ragg så och Moffa i sig nån slags jätteburgare.
Känner kyla i magen.
- Ska du med den här? frågar han.
- Nej. Jag ska träffa någon.

Han ber om mitt nummer. Istället tar jag hans. Känner hur osmakligt det känns, med tanke på att jag äntligen ska få träffa min nya kärlek.

Min nya kärlek har ringt x antal gånger. Han är full. Men söt.
Vi pussas lite och går hem till honom.
Hans vänner ringer och är jobbiga.
Vi hånglar i soffan.
Han har bara en uppblåsbar sängmadrass. Vi har okänsligt, hårt och konstigt sex.
Ganska bra. Fast otroligt tomt.
Och jag som känt så Ofantligt mycket för den här människan.

Vi pratade fram till 6.30 på morgonen. Lite bra, lite dåligt.

Han pratar om att göra plats för mig i sitt liv. Väldigt mycket annat pekar på att det inte alls är det han vill.
Själv har jag ingen jävla aning om vad jag vill längre.
Tyckte han var rätt odräglig, okänslig och nonchalant.
Känns som att det inte spelar någon roll om vi ses igen.


Istället letade jag rätt på tunnelbanekillen på facebook. Brukar Aldrig göra sånt. Orkar bara inte spela spel. Han tog det väldigt bra. Skrev fina mejl. Troligtvis kommer vi ses.
Han är fd brandman och har en gudomlig kropp.
FAAAN.

Forever young.

Jag är kär.
Okey.

Gemini child.

Vi har börjat smsa.
Känns sådär.
Ett jävla maraton. Och lite hård ton.
Började undra om allt kanske skulle rinna ut i sanden.

Höll på att lägga bud idag.
Perfekt lägenhet.
Har nog räknat med för lite pengar dock.
Nästan så att det är pinsamt att dra sig ur...fan.

Jag ringde honom påväg hem fån jobbet.
Han Tryckte bort mig.

Men.

Ringde senare upp och allt bara rann av mig.
Hans röst.
Jag är så attraherad av honom.
Han lät glad och lurig.
Tror han tyckte det var skönt att prata också.
Jag bad om ursäkt igen för att jag varit så konstig.

Han bara jobbar och jobbar. Undra hur vårat liv skulle se ut.
Jag vill krama.

Hördes lite med kill..exet. Kexet.
Kexet sa att han tycker att det är jobbigt att sova utan mig. nu kan han ju börja ångra sig. Skulle kanske tänkt på det innan.


Var ute igår. Drack massa vin. Tog springnota. Pinsamt.
Förstår inte varför.
Usch.
Det ska bli så skönt att inte va bakis imorgon.

Hoppas jag får träffa min lover då.
Hoppas hoppas.

Late November.

Får jag kalla dig älskling redan nu?

Och där gick vi.

Eller nej, såhär var det.

Min kund kom.
En halvtimme innan var jag skakis och högröd. Jag försökte verkligen skärpa mig, men det är någonting med den människan som gör mig så otroligt, nervös, glad och varm.

Han hängde av sig. Tror han skakade lite. Vi började prata som vanligt. Om allt och inget. Vi skrattade och blev generade om vartannat.
Han är mäklare.
Jag frågade honom om lägenheter.
Han undrade om jag och min kille skulla köpa tillsammans.
Glad och nöjd kunde jag konstatera att så inte var fallet.

Han frågade vad jag skulle göra på kvällen och föreslog att jag skulle komma till en fest han skulle på.
Jag tackade nej, skulle jobba dagen efter och ville inte träffa hans vänner.

När han ska betala, hände det märkligaste.
Det går liksom inte att förklara situationen riktigt, men han tar fram en kondom.


...

Jag trodde att han medvetet gjorde det av den anledningen att han helt plötsligt såg helt psycho ut och började svamla om massa konstiga saker.

"Jasså. Du förbereder inför ikväll ser jag. Fan va osmakligt."
Sa jag.
Chockad.
Ja. Jag var faktiskt det.
Men som min syster sa;
-Men snälla nån. Har du aldrig sett en kondom förut. Nej, just det, det har du ju inte. ...

Jag fick för mig att han var en pervers typ. Det kändes som att han drog fram snoppen.

Efter två timmar på jobbet gick min chock över och jag började känna att jag överreagerat.

Skitjobbigt.
Vi hade inte ens sagt hej då. Jag gick bara.
Förklaring 2.
Jag blev jävligt besviken. Vi har träffats tre gånger. Det har varit magiskt. Och sen drar han fram en kondom. Typ, " bara så du vet så vill jag sätta på dig".
Förresten låg den i busskortet. Vem har det i busskortet? ?

jaja.

Jag smsade på det numret som stod i våran dator.
Förlåt. blabla. Jag överreagera. blabla.

Men han fick inte smset.
Han hade tydligen två nummer.
Och efter ett tag smsar han mig.

Vi skämtar lite om det och bestämmer efter ett tag att vi ska gå på dejt följande dag.

Hah hih oh. Förstår du?? Den här killen som det bara Exploderade med första gången våra ögon möttes.
Han som allt bara funkar med. Som har bra jobb. Och allt annat.

Jag jobbar på lördagen, sen hörde jag av mig.
Efter lite om och men gick jag hem till honom.
Vi satt i soffan.
Vi pratade.
Han förklarade kondomincidenten.
Det var, självklart, inte meningen.
Han var väldigt frustrerad att jag hade trott något sånt.

Jag förstår honom lite.
Men jag har faktiskt haft många psykopatligg och killar...

Mm.

Vi har mysigt.
Han lägger sig bakom mig i soffan. Vi kysser varandra när det känns som mest.
Mjuka. Lugna kyssar. Perfekta.

Han gör mig helt galen.

Han kysser mig i nacken och drar försiktigt längsmed ryggen.
Jag ryser.

Vi pratar om framtid och barn. Vi skulle ha det underbart.
Han letar inte efter flickvän. Jag har varit singel i ca en vecka. Men vi konstaterar att man inte kan bestämma sånt.

Jag har Självklart förväntat mig att ha sex.
Vi tar i varandra. Smeker.

Skrattar. Rör varandras händer. Och det känns, så jävla mycket.

Men.
Han vill inte.
Han vill att vi på Nästa dejt ska göra något annat. Gå ut och göra någonting. Att vi inte ska knulla på första dejten eftersom han inte vill att det bara ska kännas som någon från krogen.
Jag förstår honom.
Nu.
Men det kändes Jävligt surt.
Jag hade fan laddat.
Jag ville ha honom Så mycket. Jag har väntat sen i somras ju!

Shit.

Snopen, gick jag hem till mina föräldrar som bor runt knuten. Berättar allting och börjar grina.
Hahah jag är så patetisk.
Jag är inte Van vid att inte vara behövd sexuellt.
Så himla jobbigt. Men fint.
Vem göra så?
Jag har glömt hur det är att inte knulla alla.
Man behöver ju faktiskt inte det.

Det här gjorde självklart så jag är superkär, eller något i den stilen.
Och för en gång skull, vill jag inte knulla för att bryta den förtrollningen.
Jag är så lycklig.
Vill att han ska ringa mig.
Vågar inte höra av mig själv..

Godnatt alla vackra.

Idag har varit en ledsen dag.
Har varit lite mindre stark.

Lägenheterna jag tittat på har slagit i skyarna.

Min fina J har skrivit argt brev.
Jag kippade efter någonting..stirrade in i skärmen. Tårarna brände som maneter i ögonen. Och så hugget i magen.

Var på kurs nu ikväll.
Känner mig lite off.
Tycker att jag blir bättre på jobbet. Men får inte riktigt uppskattning, mer än från kunderna. Å det är väl det som räknas.

Är så bra på att se det negativa i mina prestationer jämt.

Kom på att jag jobbar lördag. Jag som har gått och småladdat lite inför imorrn.

Höjdpunkten blir i allafall att jag ska träffa min kund, som det klickade med.
Var tolv veckor sedan nu. Är så jävla nervös.
Som tur är sover jag inte hemma ikväll. Därav ingen klädångset.
Kommer ha ett tält från Monki, äckligt hår och kängor.
Rätt skönt att inte anstränga sig faktiskt.

puss och kram
jag älskar dig
gonatt

(svårt att vänja sig av med)

Singel singel singel ensam själv. levande.

Men skit i det då!
Fuck you.
Jag behöver inte dig.

Och innerst inne så vet jag.
Det här är det absolut enda rätta.
Det är klart som fan att man inte kan gå vidare om man knullar varandra.
Eller skickar gullepluttsms.
Okej. Jag fattar.
Och jag är ju inte direkt Rädd för att vara singel. Tycker att det känns väldigt roligt och lockande. På något vis.

Men sedan börjar väl karusellen om. Man tror att man mognat. Det här varar för evigt. Såhär har det aldrig känts, förut.

Men kärlek känns.
Och attraktion.

Och ibland är det svårt att skilja dem åt.

Det värsta är att jag känner att jag redan knullat alla i Stockholm som enligt mig är värda att knulla med. typ. Å dom andra är polare, å det känns ju svinigt.


Har sett en kille. Söt. Ser väldigt ung ut. Dansade med honom en gång. Då påpekade jag hans ålder. Han sa att jag var snygg. Då gjorde vi inte något.
Sedan sågs vi på en bar. Gemensamma vänner. Jag tittade åt andra hållet.
Efter det har vi sprungit på varandra X antal gånger.
För några dagar sedan satt han och läste på en restaurang. Det såg ut som att han höll på att gå fram, då vände jag mig.
Och så imorse.
Han gick ut ur tunnelbanedörren, när jag precis gick förbi. Våra ögon fastnade i varandra.
Vet inte vad jag tycker om honom.
Känns bara skumt att stöta ihop med någon sådär.
Ödet. Kanske.
Är inte så värst intresserad dock.

Jaha.
Då var man singel då.

No other way,

Jag undrar om du kommer växa ifrån mig, eller jag dig, först.
Kanske blir det vi?
Eller så låtsas vi, tills en av oss fortfarande hoppas, och den andre blir djupt sårad och chockad.
Antagligen får men för livet.
Antagligen jag.


Försöker lyssna på Kents den där nya.
Det går ju inte.
Känns som en parodi på det där man hade rätt enkelt att ta till sig, just för att det var relativt ungt och ärligt.
Känns bara konstlat och jävligt trött. Skitonödigt. Stackars dom.
Kent.
Varför har jag så svårt att erkänna att jag tycker att vissa grejer är bra? Det känns så, Tomas Ledin.

Herregud.
Jag råkade se på Förkväll igår.
Vilket jävla skämt.
Man blir fan förbannad.
Snart åker fan den där OrionTvn ut.
Så trött på alla konstiga människor som inte bör visa sig offentligt när dom väljer att öppna munnen.
Suck.

Ikväll lyssnar jag på Black sheep boy.

Lya.

Nu har jag bestämt mig för att köpa lägenhet.
Drog runt på visningar idag.
Fastnade för en lägenhet i Hornstull.
Liten och fin.

Känns som att det skulle va en lättnad att bo i stan, å andra sidan kan det ju löna sig rätt rejält att kolla runt i söderförort.
Jag är impulsiv och vill att det ska hända nu. NU.

Helst imorgon, senast.

Killen vill ses. Jag tycker att det känns mysigt, men är ytterst tveksam på om det kan forsätta mellan oss.

Känns konstigt att bli nått slags kk nu. lär ju bli problem.

Jag känner mig så disträ på något vis. Är ledig imorrn. Skönt.
Vill ha en vän. Som inte drar.

Har varit ute hela helgen och blivit lämnad på olika ställen.

Träffade fd mannen i mitt liv.
Så jävla jobbigt. Pinsamt. Jag Är så otroligt pinsam ibland. Vad hade jag där att göra? Varför skulle jag prata med honom. Åh. Suck.
Han är ändå dum i huvudet. Ska aldrig mer hälsa på honom. usch.

Go through sunday.

Funderar över vad som känns och vad som tänks.
Skönt att sitta bland sina grejer. Lyssna på musik igen.
Ha tid.
Inte bråka om allting.
Vara orolig vad som ska hända härnäst.
Jag är nog själv ett tag, i allafall.

Önskar att jag hade en vän som kom förbi då och då bara.
En kille att lita på liksom.

Lite trött.
Utmattad.

Får jag följa?

Shit vad det snurrar.
Idag har jag varit ledig.
Jag träffade syster. Hon har en stor mage nu.
Det känns så sjukt att få en liten.

Jag försöker ändra mitt liv lite nu. Vi diskuterade alternativet att gå vidare och inte rota så mycket, kanske skulle prova det.
Känns bara som att det jävligt mycket skit som måste redas upp. Kanske är jag bara en ältande jobbig kärring.

Jag vill ha roligt. Men jag har ju inte tid.
Och vad är att ha roligt?
Med mina kåtmått mätt så är det tydligen att gå hem med så många som möjligt på en och samma helg.
Men jag Tycker det är kul.
Tror jag.

Fast för några dagar sedan (ja, några dagar sedan), kom jag på att jag har dåligt självförtroende.
Jag har ju alltid hävdat att mitt notoriska otrohetstjafs och flirtande inte har med sånt skit att göra. Men trot eller ej, jag skulle hämta en handduk ur det övre skåpet, och Vips-
"fan, har jag dåligt självförtroende?"
"jaa, men gud, är det därför jag inte vågar göra det.. och det. Och det."

Sjukt uppvaknande. Men det är klart. Man vet väl inte sånt själv. Det är väl lätt att stänga av. Eller hur? ! ?


Jaja.
Var är mina rock'n'roll boys. Jag är på G ju.
Jag vill vara patetisk och vakna upp i en ny hamn. Jag är uttråkad.
Förnedra mig.
Vad som.
Gör nått bara.

Kan inte sluta tänka...

Perfekt normal.

Ja herregud. Jag var på fest. På festen träffade jag en man. En med mörkt skägg, pipa och skepparhat. Tyckte han va snygg men inget mer. Sen började vi småprata. Det visade sig att han bygger båtar. Och jag gillar båtar. Eller åtminstone vatten. Han bodde på ett varv, i en båt, utanför stan. Nånting i mig tänder verkligen till när det lutar åt att sova borta. Så kul att se hur andra har det. Vi tog taxi. Vi klättrade ner i båten. Vi drack öl. Sedan kröp vi in i ruffen och han berättade om sitt, ganska, spännande liv. Vi kom fram till att vi gillar samma musik. Han kom från en bra familj, var driven, snickrade, fixade, var smart och rolig plus att han hade världens finaste träbåt från -32. Han hade magiska gamla tatueringar på diverse ställen över hela kroppen. Allt klaffade så bra. Men, det klickade inte. Någonting litet saknades. Han var perfekt normal, för att leva ett så speciellt liv. Jättesnygg, men ändå inte. Det hade kunnat vara så bra. Vi åkte tillsammans i morse. Han skulle hämta sin gamla volvo amazon -64 och jag höll ju på att dö. Igen. Han frågade om jag skulle med till Ikea. Hur många killar gör det frivilligt? Varför kunde inte han vara den rätte?