Jul.

Idag är det julafton.
Killen är med sina föräldrar och jag är kvar i stan. När jag dagen innan, alltså igår, gick från jobbet och skulle inhandla de sista klapparna, kände jag sån enorm frihet.
Ensam igen.
Jag hade knorrat lite för att han skulle åka bort. Nu kände jag att jag saknat mig själv lite för länge.

Vår lilla hund är i himlen nu. Det är så tomt. Det är så sorgligt. Min finaste vän och syster.

God jul.

The Passover.

du vet lika väl som jag att det här är en kamp på liv och död.

Jo, det var ett missfall. Vilket alltså var bra.

Nu har jag satt in en fucking spiral, vilket var det värsta jag någonsin upplevt.

"Tog du en alvedon innan?"

"ja det gjorde jag. dåra?aaaaaaaaaaaaaahhhhhhh".

Väggarna skaka och tårarna spruta. varför har jag aldrig hört att det ska göra så ont förut?

nu sitter den iallafall där och jag hoppas att den kommer göra det ett bra tag till..

jag ska fan inte ha barn än.nej det ska jag inte.

vi var på landet i helgen. det var skönt och uppvilande. men plötsligt så kände jag, för första gången, att jag inte darrade av kärlek till min kille. har ingen förklaring till varför. och det störde mig.rätt mycket.

en kollega till mig sa att "ja, nu är det ett halvår, då får vi se om det håller eller inte. det är ju nu förälskelsen lägger sig och då vet du om du vill leva med honom eller inte.."

en tomhet fyllde mitt huvud. jaså. förälskelse? ..

det skrämmer mig rejält att jag börjar känna att det kanske bara var hans utseende och någon slags förälskelse mellan oss. Kan jag verkligen leva med den här killen? och ska inte det kännas självklart i sådana fall?

idag tog jag lite ledigt. jag ville att han också skulle göra det. men han stannade bara till frukost. sen fick jag dagen för mig själv. vilket nog var rätt bra.

jag har skrivit en massa låtar, vilket jag inte gjort på ett bra tag nu. har fan aldrig tid att ta upp gitarren ens. redigerat en del bilder och lyssnat på musik. fan det är ju så jag vill ha det. kanske har jag inte tid för ett förhållande just nu? det här kändes som en lyxdag, men det är ju det här jag måste göra för att överleva.

varför väljer man män framför sitt eget liv? när ska jag lära mig?

varför den här fegheten..

Och imorgon fyller mitt exfan år. vad ger man till ett sånt? tänkte skicka ett kort men...kanske är bättre med att erbjuda lite flyttplockhjälp istället. ett glas vin?oliver, salta pinnar?Drinkar?Kyss?Bröst?Desperat?

Here comes november.

Mitt ex har flyttat. Till en av lägenheterna som vi tittade på. jättefin. jättekul, för honom.
Och det är ju så, att jag vill unna honom allt. Jag vill aldrig mer göra honom illa eller ge honom falska förhoppningar.
Jag gick upp med en blomma och några bullar, och sa hej då till våran lägenheten som jag, pga mitt dåliga uppförande blev utkastad från, för nästan ett och ett halvt år sedan.
Vi käkade lunch, jag grät, han kramade om..
Efteråt var jag förvirrad. Jag hatade att jag gått vidare. Att jag nöjt mig med en annan. Att jag inte kämpat lite till. Att jag inte är tillgänglig.

Min kille håller på att strula som vanligt. Får psykbryt och måste gå hem från jobbet.
han pratar inte med mig. säger inte ett ord. vill vara själv. skriker och gormar.jag hatar. hatar att han styr mitt liv. hatar att han gör mig ledsen. hatar att han får mig att sitta och åka genom hela stan i minusgrader och mörker. hatar att han är en drama queen. hatar att jag älskar. Undrar om jag verkligen älskar.

I love you, but goodbye.

Baby love.

Jag kände mig en aning febrig. visste inte om det var höstmörkret eller stressen som fick mig att vilja ligga hemma med täcket över huvudet.

Men där låg jag i allafall. Tre dagar eller något sådant.

En natt vaknade jag av att det högg till i magen. På morgonen började jag blöda, mens hade jag för en knapp vecka sedan och blev därför rätt så nojig.

Låg ett tag och försökte att inte bry mig. Det gick sådär.

Ringde sjukvårdsupplysningen och fick order om att åka in akut.

Jag har skräck, total jätteskräck, för sös. Det hände saker för några år sedan som gjorde att jag fick lov att uppsöka sös akutgyn, och därefter gå regelbundet för provtagningar. Har inte varit där sedan dess och kände nu hur paniken kom krypandes.

Killen mötte upp mig i Skanstull och vi åkte tillsammans.

Flippade ur totalt när jag kom till väntrummet och togs om hand nästan direkt. Fick göra gravtest och ta blodtryck, som låg på 130!...

Vi satt och vänta ute i korridoren. Pratade om allt möjligt och började nog glömma bort varför vi var där, när sköterskan kom ut och sa "Ja, du är ju gravid......."

Det svartnade för ögonen på båda oss. Jag var ju väl medveten om att så nog var fallet, fast ändå inte...

Han trodde att vi skulle behålla det. Jag visste inte alls vad jag trodde, ville, tänkte..

Jag fick träffa doktorn, en snygg en, jaja, hm, han gjorde ultraljud och kände och klämde.

Men han såg inget. Vilket är mycket oroande.

Jag fick ligga kvar över natten. Vilket inte var en så rolig upplevelse. Min älskling fick gå hem. Men klump i halsen.

Risken är att det är en utomkvedsgraviditet. Alternativet ett tidigt missfall, som vi får hoppas på. Vilket i sig känns hemskt att behöva göra, dock skönt att inte behöva ta ett abortbeslut.

Idag fick jag gå och göra hormonprov. Sitter och väntar på provsvaren. Kanske måste jag åka in idag och opereras. Känns, förjävligt.

Men, kan ju inte klaga direkt, den här sitsen har jag ju faktiskt satt mig i alldeles själv. Ja, med lite hjälp från karln dåra.

Johnny, för fan

Stay with me, baby
Till johnny comes
Hell come one day, I know it
But he's having fun
Hes out painting the world scarlet red
And he's left me alone to be blue
One day hell come to take me away
From this love Ive been sharing with you
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Stay with me, baby
And hold me near
Just the way johnny used to hold me
When he was here
cause when last he was here, we were kissing
And I thrilled to the way he spoke my name
When he thinks of the true love hes been missing
Hell be coming back to stake his claim
Stay with me, baby
Please, stay
Till johnny comes
Since johnnys been gone
You have dried all of the tears I have cried
Wont you stay here by my side
Till johnny shows
And I'll tell johnny he's come too late
Just how long did he think I would wait
And then stay with me forever
Wont you stay with me forever
After johnny goes
Stay with me, baby
Forever and ever and ever and ever
Stay with me, baby

Men så händer det igen...!

Frid och fröjd.

Jag såg fram emot helgen som bara den.

Min bästa vän skulle komma till Stockholm.

Vi träffades och köpte mat. Satt hemma hos mig i förorten, lyssnade på radio Viking(!), käkade pasta och drack whiskey.

Allt spårade ut, fast på ett väldigt fint sätt. Vi grät och skratta, dansa och sjöng....

Vi skulle gå till en klubb som inte huserar så ofta...vi fräschade till oss och drog in till stan. Väl inne bestämde vi oss för att skita i klubben och gå till ett annat ställe. Det skulle vi inte ha gjort.

Efter ett tag kommer min kille inklampandes. Med sitt ex. på ett jävligt osmidigt sätt försöker han, i ren svartsjuka, för att jag snackade rätt så närgånget med en kille, presentera kärringen.

Allt blev fel. Spänt, hemskt och konstigt.

Jag bad honom dra åt helvete. Det gjorde han också. för männskan drog till Rocks. med sitt ex. eller som han säger "inte med. hon drog efter mig."

jag var så arg så arg så arg.

Jag utnämnde mig därefter till lycklig singel och ville prova om jag fortfarande hade "det" i mig. Min vän stod å trampa lite i ett hörn. Ängsligt beklagade hon sig över mitt beteende och bad mig tänka igenom allt både en och två gånger.

Det slutade med att jag och killen tog taxi hem. Bråkade så grannen banka, stackars sate, och vakna upp så redlöst bakfulla som man bara kan bli om man blandar vitt vin och whiskey. Bråket fortsatte stor del av helgen, men börjar nu rundas av efter mycket hårda ord och stora tårar.

Vi beter oss som idioter. Vi tror att det är för att vi älskar varandra alldeles för mycket. Vi vet inte var vi ska göra av alla känslor.

När jag ställde vårat horoskop fick jag reda på att den här kombinationen är en av de värsta. Bråk och stormigt.vänskapligt, men även hatfyllt.........fast det fanns positiva grejer också. Några stycken iallafall, tror jag. .

Get this song another listen.

Jo. kvällen slutade i katastrof, precis som jag förutspått.

Dessvärre var det inte jag som fick någon form av uppmärksamhet av värden, utan snarare min pojkvän utav någon dyngfull brud som klängde och slängde och satte mitt tålamod, och hans knä..., på prov.

Jag brast under kvällen. ringde min bästa vän från badrummet och beklagade mig över livet och hur hemskt allt kan vara. .

tillslut rann bägaren över och jag fick nog. -taxi.NU!.

jag låtsades vara trevlig hela resan. när vi kom hem utbröt jordens bråk. Allvarligt talat vet jag inte vad vi sa eller vad som varit så fruktansvärt.

Han la sig på soffan och tjura, efter att jag av någon anledning råkat klappa till honom , harkel , och han brottat ner mig, vilket resulterade i en stukad tumme för min del...

om jag sa att jag aldrig har varit i ett såhär stormigt förhållande, skulle jag ljuga. fast jag tvekar inte på att det är hans första...

jag fick någon slags panikattack och ville dö och han kämpade för livet för att göra mig glad...Upprepade gånger påpekade han att han ställt fram en hink som jag kunde kräkas i, vid sängen.

Jag satt i badrummet, kramade mina knän och hatade allt.

ju fler gånger han skråla från sängen, med rosslig tequilahals, desto mer ville jag bara bort bort bort.

När vi vakna dagen efter sa vi förlåt. pussades och låg i sängen till sen eftermiddag, käkade pizza och bestämde oss för att det som hände kvällen innan aldrig hänt.

Rätt så skönt.

men asså jag funderar på det här med spriten. Vi verkar inte kunna hantera den. Det slutar alltid med att vi går hem efter varandra, eller åtminstone tjafsar på vägen hem. Lite tröttsamt sådär.

Don't think twice, It's alright.

Well it ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter anyhow

And it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When the rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm travelling on
Don't think twice it's all right

Well it ain't no use in turning on your light, babe
Light I've never known
Ain't no use in turning on the light, babe
I'm on the dark side of the road

Wish there was something you could do or say
Something to make me change my mind and stay
We never did too much talking anyway
Don't think twice, it's all right

And it ain't no use in calling out my name, gal
Like you've never done before
It ain't no use in calling out my name, gal
I can't hear you anymore

I'm thinking and a wondering, walking down that road
I once loved a woman - A child I'm told
Gave her my heart, but she wanted my soul
Don't think twice, it's all right

I'm walkin' down that long, lonesome road, babe
Where I`m bound, I can`t tell
Goodbye is too good a word babe
I'll just say, "Fare thee well"

I ain't saying you treated me unkind
You could've done better, but I don't mind
You just kind of wasted my precious time
Don't think twice, it's all right

I will leave you behind now I close for you

ja. jag har inte skrivit på ett tag. nu igen.

Är trött och sliten efter en vecka som aldrig verkar vilja ta slut. i onsdags spelade min kille sin sista spelning med ett av banden han är med. han va så fin. jag kände mig som en rockmorsa.

för, helt plötsligt märkte jag hur jag hade armbågat mig fram, längst fram till scenkanten. förväntansfullt, säkert med tindrande ögon, höll jag min öl med ett stadigt tvåhandsgrepp. väskan sköt jag fram lite mot magen. Knep lite med armhålan, för att verkligen försäkra mig mot stöld.

"vad håller jag på med?"

tänkte jag plötsligt.

"såg nån det där?"

jag flyttade därefter ner den ena handen i byxfickan, slappnade av lite i väskarmen och försökte mjukna lite i knäna.

vad betyder det? håller jag på att bli kärring nu eller?

just det. mitt ex. jag började ju äcklas lite. efter vårat sex, efter hans desperata sms "förlåt. men nu smsar jag igen*flirtgubbe*", åå.....

i allafall, han ringde mig när jag och min karl var hemma i min lilla lägenhet.

jag gick ut i köket, genast börjar min kille harkla sig. högt, där kan vi snacka tantvarning, han ville självklart göra sig hörd, vilket han inte erkände efteråt.

"hej hur är det?har du pojkvän?"

jaaa,. jag har pojkvän. jag berättade att jag hade pojkvän när jag berättade att du hade klamydia. då sa du att du skulle bränna upp min byrå. jag undrade om du va psykiskt störd. efter ett tag ville du vara vän med mig. du sa aldrig nått om min nya, men jag trodde att du bara inte ville dra upp det.

nu tycker du att jag är dum i huvudet, att jag är en ond människa som inte sagt något.

vad är det jag har missat?eller du ? fattar ingenting..

nu hörs vi inte mer "jag vill inte att du hör av dig mer nu e du snäll"

det e ju för fan du som är efter mig.

finito.

förresten, kan man ha gräddfil lika gärna som filmjölk, i fittan? ja, om man har svamp å sånt där. det är alltså inte jag som undrar, utan det var en kompis som, ja, ville veta det. . ..

imorgon är det fredag och jag har Absolut ingen lust att efter jag slutar sent imorgon, åka till min killes föräldrar, utanför Stockholm, för att sova där, sedan gå upp sju på lördagen för att jag jobbar och börjar tio. men det förstår inte han. han tycker att det är Praktiskt att åka dit en fredag, så man slipper ha familjemiddag på söndagen.

Men, varför inte bara ses när man vill ses, undrar jag då.

på lördag ska vi fira min mamma och min syster som fyller år. därefter ska vi gå på pojkvännens kompis inflyttningsfest. det pojkvännen inte vet, är att kompisen varit Alldeles för närgången på en viss jag...förhoppningsvis slutar kvällen i katastrof.

som vanligt.

under skinn och andetag och annat jävla kärlekstjafs.

Längesedan jag skrev.
Jag har mått bra till och från.

Min pojkvän var utomlands och bestämde sig för att inte bry sig om mig mer. det var jobbigt. riktigt jobbigt. och jag är så arg på mig själv att jag skulle gå och bli kär. jag har helt tappat min självständighet.
nuförtiden blir jag förkrossad om våra planer inte går ihop så att vi kan ses och sova tex. det är helt sjukt. jag vill inte vara sån.
jag kväver honom. och mig.

men när han kom hem från sin resa vände allt för en stund.
jag åkte över på kvällen. han lät måttligt road i telefon.
jag knackade på, ja knackade, och han öppnade. invirad i sitt täcke. med ruffsigt hår och vattniga, spända djupblå ögon stod han och stirrade på mig ett tag. sen öppnade han täcket med sina armar och fångade in mig i hans våld.
I det här fallet var det en något svettig muskulös, darrande, bultande, manskropp endast iklädd tajta boxers .våld.
mina ben näst intill ihopfällbara när han stirrade på mig och tog ett stadigt grepp om min nacke, kysste mig försiktigt, försiktigt med varma läppar
sa ingenting
tog min hand
la mig på soffan
la sig ovanpå mig
hans linjer i ansiktet, som egentligen är det enda som kan avslöja hans faktiskt rätt höga ålder, blev tydligt synliga när han spände sina käkar medan han med lagom motstånd trängde in i mig

han tittade på mig, i mig, förbi iris och pupiller och hela skiten. han tittade in i mitt huvud, i mitt bröst, i min mage. han såg allting. allt det som så många försökt ta ifrån eller slå sönder. in i det som jag själv aldrig vågat se riktigt.
och han fortsatte att knulla mig och jag kände hur all den ångest och rädsla jag någonsin känt, nu låg som en klump spya i halsen.
han fortsatte stirra och jag försökte låsa mig, skydda mig. inte låta honom se.
sakta, långsamt, nära låg vi nu, varje stöt närmare en orgasm
och den kom slutligen, men inte som vanligt i form av skakningar och skrik, det kom tårar
stora, tysta tårar droppade nerför mina kinder.
jag skämdes lite, men han såg inte förvånad ut. han ryckte inte till, han slutade inte. han fortsatte att titta på mig
snart kysste han upp det blöta på mina kinder
min kropp skakade
allt blev mer och mer intensivt
gråtandet, sexet, svetten
snart drog han sig ur, kom över min mage och la sitt huvud mot mina bröst.

det kändes som att jag var i himlen. troligtvis ännu bättre. jag kände mig fullkomlig, hel och bekymmerslös.

är han den rätta eller vad?
jag ville ju inte det egentligen. men nu känns det här så jävla bra. jag skakar ju för fan bara jag ser människan.ska det verkligen vara så?ska det va på detta viset?vaffö vaffö vaffödåda?
jävlahelvetespiss.

jag är så otroligt snygg.

När vi kom hem igår efter några öl på ett ställe nere på gatan sa min kille;
"du måste vara jättenöjd med dina bröst.."
vafan säger du, svarade jag störtförvånad. jag har alltid hatat mina hängtuttar.
"å dina lår är så varma och sköna att ta i..."
"din midja är så smal bakifrån och din mage är så sjukt sexig"

förlåt men jag tror att du tänker på någon annan.. .

då vände han på mig.
"ditt ansikte är otroligt proportionerligt. dina ögon sjukt stora och dina linjer så vackra."
jag låg stum på den uppblåsta gummimadrassen.
"man tänker liksom -ah, söt tjej-, men det är när man kommer nära som man ser hur jävla vacker du är."

aha. tack.


jag har ätit exakt 20 svarta oliver, med kärnor, från Figaro, de senaste sexton minutrarna. så otroligt förvirrad.

ashes to ashes.

guu vad det smäller.

utanför fönstret. det är raketer som hållit på nu i en timme.man tror ju nästan att det är krig.

allting var så perfekt. han undrade hur man kunde vara så smart, medveten, snygg och underbar som jag utgav mig för att vara. jag var överraskad själv hur fantastisk jag var. visste inte att jag hade alla de där egenskaperna som kom fram när jag träffade Honom.

men så hände det någonting. vi kom på att vi måste börja med skydd efter den där månaden av

rädsla för graviditet.

jag satte in en p-ring. ett av de nya fantastiska påfynden. tacka vet jag grishud. och som väntat,

blev jag en b i t c h.

det går inte att förklara hur hemsk jag blir av de där hormontillskotten. svartsjuk, ångestfylld,

självmordsbenägen och stupfull. vilket förstås är en början till ett förstört förhållande.

jag slutade efter en månad. men nu har han ändå fått se mina värsta sidor, vilket har lett till ett notoriskt småtjafs. vi pratar förbi varandra och har glömt att vi är kära.

idag träffade jag mitt ex. vi hade sex. allt kändes jättebra. tills vi var klara. då kändes allt skit. jag har aldrig haft svårt att vara otrogen, men nu kändes det hemskt. jag saknar min älskling och vill bara krypa upp i hans famn. han är så stark och vacker.

mitt ex gjorde mig glad, där i början. han är så smart och rolig. egenskaper som min nya inte har för fem öre. konstigt nog.

skit i det.

något som jag glömt var....jaa det är hemskt...men jag hade verkligen inte insett det. mitt ex kuk var en, en , en pinne. en kort, smal, pinne.

det är hemskt. det kändes hemskt att tänka på. men allvarligt talat, jag blev lite äcklad.

och vilket jävla hårt sex sen. som rena porrfilmen.

så har jag levt i nästan sju år. konstigt att jag inte fattat det innan.

ah just det, ashes to ashes, fortsättningen till life on mars, vi snackar tv-serier nu.skit, ren skit. samma sak, fast tråkigt, fult och ointressant. synd.

vad ska jag skriva om?

att det regnar?

att jag börjat jobba?

att min killes hud luktar kärlek?

att jag var nära att köpa en retroradio på clas ohlsson i brist på förnuft?

jag kollar på Seinfeld. det är min första ensamma natt hemma sedan jag träffade min karl för cirkus en och en halv månad sedan.

den rusar adrenalin i kroppen. kärleksknark.

jag fick aldrig tillbaka min sjal.

jag har glömt allt det där nu.

jag har insett att min man är otroligt speciell och perfekt för mig.

han går upp klockan sex på morgonen för att titta på solen. ta en promenad.hälsa på getter.

det skulle jag aldrig göra.

jag är så jävla tråkig och lat.

det är inte han .

jag tror han har damp. men det gör honom bara ännu sötare.

Inte den här gången heller.

oups...fem dagar sen. . .

elusive drug.

så jag gick dit. till hans affär där han jobba. han stod utanför och rökte. jag skakade i hela kroppen och kände mig som en fullständig idiot.

vi utbytte några ord.

han skulle ta med sig sjalen dagen därpå.

han var så snygg.

så jag gick självfallet dit dagen efter.

han hade glömt. han hade inte sovit hemma.

"titta, har ju tillochmed samma kläder på mig..."drog lite i den randiga tröjan.

han kramade om mig. vi tog en cigg. prata skit. han sa att han försökte måla, men att det inte gick nått vidare.

hans händer var svarta av tusch. "paint it black..."flinade han och slängde huvudet bakåt.

hans tänder kan vara de vackraste jag sett. en jämn rad av lagom långa, något inåtbödja, fantastiskt sexiga gaddar.

han gör mig svag.

han sa att han skulle höra av sig.

på kvällen sprang vi på varandra ute på ett ställe. båda något förvånade. jag kunde inte sluta titta på honom. ville känna hans hår, hans kropp.

min pojkvän var med, men när han inte såg vågade jag mig närmare min drog. han var full. och olycklig. som en ledsen, liten pojke. han sa att jag såg igenom honom, och det kändes precis så.

den kvällen träffade jag många gamla ragg. vilket har resulterat i en del sms, som jag inte är säker på vad jag ska göra med, nu när jag har Pojkvän.

Idag är det min och mitt ex sjuårsdag. om vi hade varit tillsammans.sjukt.

på söndag ska jag träffa svärpäronen..öh.jobb.
och på söndag är det Ett år sen min finaste finaste vän dog. hårt.

jesus..

jaha. så jag trodde att jag kunde vara trogen.

det har gått exakt en månad, och jag har redan hunnit kyssa ett gammalt ragg och ligga med ett nytt.

jag har inga känslor.

det är så himla konstigt.

det är som att det slår slint. när jag väl träffar en man, så glömmer jag bort alla regler och känslor.

min "nya" är, självfallet, gudomlig.

stor suck.

det är absolut det snyggaste jag sett i hela mitt liv.

mina tankar om att jag inte gillar perfektion kan ju numera dra åt helvete. han Är perfekt.

rent utseendemässigt, och till en början på alla andra plan också.

han har mjuka händer, varm hud. rätt dålig på att kyssas, men är otroligt charmig och sexig.

nackdel, tjackpundare.

jag orkar absolut inte bli någon morsa. jag orkar inte hoppas, eller bli besviken. jag orkar inte med trasiga fönster och plötsliga raseriutbrott. jag orkar inte med knark-are.

men det är klart att sådana killar berör någonting inuti, hundögon efter utspel, mys efter misslyckat sex. allt så svårt, ändå lätt.

i vanlig anda träffades vi av en slump.

stannade till fem.

glömde min sjal.

hade inget nummer.

stötte på honom samma kväll på gatan i en helt annan del av stan.

imorgon ska vi ses.

imorgon kommer min pojkvän hem.

jag vet inte vad jag ska säga.

jag vet inte vad jag vill.

jag ser dubbelt för tillfället.

Han vet vad jag heter, men han kallar mig för Baby.

nu ångar det bakis om mig.

igår satt jag på min systers balkong. vi drack vin, mintshots, salmiakki och en del gin&tonic. sedan gick vi ut. där drack vi öl. rätt många öl. Allt är lite dimmigt. Ingen speciell kväll, ingen rolig ute. .

nu börja jag få en Nick Drake-melodi i kroppen. längesen. Five leaves left var faktiskt den skiva som jag och mitt ex lyssnade på om och om igen under våra första dejter. av någon anledning.

Red House Painters skiva med samma namn, hade vi sex till, va e den typ 75 minuter eller nått ? eh jag vet inte. länge var det i allafall. jag gillar när det går fort. eller inte för fort, men det är så jävla jobbigt att bara ligga och pumpa. då måste man ju fejka liksom. vill ju inte göra nån ledsen.

jahapp.

näe. annars är det väl bra. mår lite illa.

jag har börjat steka ägg. har alltid tyckt att det har varit vidrigt, själva grejen med ägg och så. Men på något sätt känner jag att det är dags att bli vuxen på riktigt nu.

släppa alla tankar och idéer. flyta med, liksom.

jo! han vet vad jag heter.............varför i helvete måste han kalla mig för "Baby" då? det låter så otroligt dumt och tillgjort. "Åh, baby" stönar han ur sig då och då. och jag bara stirrar. Jag stirrar så mycket så att han en gång frågade "Gillar du inte när jag säger BaaaBy..?"

"Jo. jorå, det är bara det att jag undrar vad jag ska kalla dig.."

Jag kallade mitt ex för silver -nej fan jag kommer inte ihåg. det är så jävla jobbigt att hjärnan väljer att glömma. häromdagen tänkte jag "vafan hade mitt ex för mobilnummer?" SEX år har jag slagit det där numret. tjugofem gånger om dagen.

Jag fastnade med telefonen i handen. efter tio minuter kunde mina händer få tillbaka ett fysiskt minne av sifferkombinationen, i huvet stod det fortfarande still.

Han kallade i allafall mig för Sweetnose. Det var mycket gulligare än Baby.

silveröra.det kallade jag honom. pust och stön, det satt långt inne.

together forvever..?

Nu är han bortrest.
jag är ensam och vet varken ut, eller in,

jag saknar honom lite, men inte i närheten av vad jag gjorde när mitt ex åkte iväg. tror jag.
jag funderar på om det egentligen är samma, liksom samma att vara tillsammans. .
huvudsaken verkar vara att någonting fungerar, sedan är det bara att göra samma sak som man redan gjort i sex år.man äter, hyr film, äter, går lite, träffar en vän då och då.

gud vad tråkigt att ha förhållande!
men vad gör man när man är kär?

nu är det så varmt så att jag nästan inte kan andas.måste ut.

Utan dina andetag.

jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

det är töntigt men sant. han kom och tog något som jag inte visste fanns. det känns som att jag lever i en parallell värld just nu.

han är vacker på ett overkligt sätt.

dvs dom flesta jag känner tycker att han är ful.

jag faller för fula killar. apor, troll, stora, små ...sådan är jag.

perfektion är ingenting för mig.

yta är totalt ointressant om den är utan skavanker. tycker jag.

min kille, har små rynkor vid ögonen.

när man ligger riktigt nära, ser man att hans hud är tunn som finaste silke.

han har små porer runt näsan som jag förälskade mig i första gången vi sågs.

på avstånd ser han ut som en pojke, men i de där isblå ögonen lever någonting som skulle kunna vara uppåt hundra.

hans käke är kraftig och markerad, hans hud Är mjölkvit.
Runt min killes navel växer svart hår, hans ben är muskulösa, och eftersom han svankar mycket kan man tro att han spelat hockey hela sitt liv. .

ändå, låser jag mig och tänker att jag måste säga till honom att vi inte kan göra såhär. Att vi är för olika. att det aldrig kommer fungera.
jag vet ärligt inte om jag är livrädd, eller om det faktiskt är så att om man lyssnar på helt olika musik, inte tycker om samma kläder och umgås med helt skilda typer av människor, inte kan få ett förhållande att hålla mer än i sängkammaren. .

Natural beauty.

eftersom det var så svårt att slita sig från varandra, bestämde vi att det var lika bra att fira midsommar tillsammans.

inte så noga genomtänkt kanske, eftersom vi bara träffats för några dagar sedan.

vi sket i alla regler.

lånade hans föräldrars bil och stack ut till mitt land och min familj.

när vi kommer fram med båten till den lilla ön, med ca 42 hus på, sker något väldigt konstigt. På bryggan står Syntharens syster.

Syntharens syster ska fira midsommar på min ö. Eftersom hennes pojkvän är min granne.

. . .

vi blev alldeles stumma. lite chockade nästan. min övertygelse om att jag är jesus förstärks naturligtvis med detta .

iallafall följde en underbar helg.

på ett högt berg tar vi fina bilder och viskar kärlekord. han frågar slutligen chans, jag svarar okej.

familj är naturligtvis något påfrestande, och ibland känns det som att allt gått lite för fort. vi beter oss som ett gammalt par till och från. så när vi kom hem på söndagen brast allt lite.

vi småtjafsa och prata allvar. sen åt vi grillad kyckling och titta på tv under täcket i soffan.

sent på kvällen hör Exet av sig. jag tar mod till mig och berättar om könsjukdom och ny kille.

han blir förkrossad och säger att han ska elda upp min byrå.

befriad .

Kär i fel.

Nu har det hänt saker må jag säga.

på karlfronten då, såklart.

jag och Brian slutade höras efter en alltför hård natt nångång, typ i förra veckan. Båda kände nog att det inte riktigt var rätt.

Fredags. oj oj oj. Vilken kväll!

tänkte inte göra ett skit. Och visst är det då det blir som roligast?!

Vi råkar efter någon öl se några vi tror vi känner. Och går därför efter dom. Utan att reflektera över någonting går vi in på samma ställe. träffar där ett par humoristiska turister och Keith Richardskopian som jag sneglat på länge nu.

Efter ett tag kommer FabGeorge fram och småpratar. Det var över ett år sedan vi träffades på riktigt. Han hade med sig vänner från utlandet som min väninna tog väl hand om...

Vid baren står plötsligt en kille som jag pratat med för längesedan. bara någon kväll sådär, utan att följa med hem. vi kan inte sluta ta i varandra, det är som att luften mellan oss blir blytung och ett osynligt gummiband förenar tillslut våra läppar..

Åter tillbaka till FabGeorge. skratt och småprat. plötsligt dyker en gammal arbetskamrat upp. med betoning på gammal. Han säger att jag är det charmigaste han sett och frågar om vi kan hångla.

Jag ger honom demonstrativt en puss på kinden, varpå han hånglar upp mig iallafall. När vi är klara får jag ett finger i magen. Där står mitt gamla grannKK. han har skaffat mustasch. Han ska flytta till Miami. Gummibandskarlen kommer fram. samtidigt som Mr Snyggo gör en honör.

Och i horisonten vid baren skymtar jag min gamla ungdomskärlek TantKrull.

kvällen fortsätter i samma anda. Kille efter kille kommer fram. hälsar och charmerar.

Gummikarlen är typ synthare. Jag följer med honom hem.

Under natten får jag ett 30-tal sms från Gamlingen. Dagen efter fortsätter terrorn. Jag ångrar djupt mitt dåliga omdöme.

Jag och Syntharen tittar varandra i ögonen när vi har sex. Långsamt, väldigt långsamt, och så otroligt skönt.

Jag har aldrig upplevt något liknande.

Hans isblå ögon betraktar mig under hela akten. Hans svett rinner och armar skakar. Nu förstår jag varför sex skulle ha betydelse. .

Hans kyssar är aldrig dåliga.

Hans händer hittar alltid rätt.

Och hans ord är ärliga och rena.

Jag har aldrig känt såhär.

Jag stannar till söndag. 30 timmar har vi tillbringat tillsammans. Bokat av möten och kompisar. Käkat pizza och kollat på fotboll. Gått promenad i regnet och ätit frukost på gräsmattan i solen. Och knullat. Kanske uppåt 40 gånger.

Söndagen blir svår att uthärda. Det suger i hela min kropp. Jag tänker bara på honom.

Han ringer på kvällen. vill att jag ska komma dit. Men det är försent. Vi bestämmer att ses på måndagen istället.

Han är nervös och jag med. vi köper lite öl och sätter oss i en park. därefter går vi på bio. Åker sedan hem till honom.

Han vill inte att vi ska skiljas. Han funderar på att stanna hemma från jobbet.

Istället vaknar vi klockan fem, för att bara ligga och titta på varandra och småprata fram till åtta, då det är dags för honom att gå.

Jag sitter och väntar på att han ska ringa. Jag är chockad över mig själv och hela situationen.

Jag är kär i en synthare. Jag är för ytlig för att inte bry mig om det.

jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. .han har dr martins.

Sweet baby James.

the hard way.

ah,

vi typ började hänga lite kanske ja. jag och Brian alltså. Men , jag vill ju inte ha något förhållande , right!...?

så jag blir lite smårädd och drar mig undan sådär smidigt som bara jag kan. Först på på på, sen stopp, av , tyst.

fast kanske är det inte det där med att jag inte vill vara ihop. det kanske mer är det där med att jag är livrädd för att bli sårad. om jag verkligen tänker efter, vilket jag gör nu...

jag får lite panik när han säger att han är ute och svirar alldeles för tidigt på morgonen. och när han säger att han bara ska vara hemma, istället för att träffa underbara mig.

ah, det är hårt. det är det.

yes, I miss you.

Solen går inte ner. knappt i allafall. Man väntar på att det ska bli mörkt, men plötsligt så blir det alldeles ljust istället. Är inte det väldigt konstigt..?

Håh.suckar och stön. Jag är ute på hal is. Mitt hjärta halkar omkring i kroppen, just nu har det tagit plats i halsgropen.

för att binda sköra trådar, tvinna trådar vadå för jävla trådar???

jag har alltså fått en akut "nu har jag insett att jag har gjort fel i livet-kris". Jag saknar mitt förra liv. Jag tycker att jag har åldrats otroligt mycket det senaste året. Ögonen har börjat hänga lite, på kinden börjar linjer av liv markeras.

Jag tittar på bilder från förrförra sommaren. Min hy ser ut att vara av silke. Mitt hår är långt och fint solblekt. Mina ögon stora, klara och mörka. Nuförtiden är dom mest rödspränga och sotiga. Gamla.

Igår drack jag vin. Sedan träffade jag Brian. Vi gick hem till honom. Han kysste mig på alla de rätta erogena zoner som finns på en kvinnas kropp. Han ville att vi skulle ligga.

Jag spände mig i hela kroppen och kunde inte sluta fokusera på hur smal han verkligen var, och hur ont det gjorde när hans höftben skavde mot mitt, mellan hans desperata stötar, i försök att få mig att komma. När han slutligen gav upp och själv kom, blev jag lättad.

Jag vände mig om, tänkte på hur bra det var att ligga med mitt ex. Allt så avslappnat och himmelskt.

Funderar på om det är mig det är fel på, om det är någon spärr, eller att det är så enkelt att jag inte är speciellt attraherad av honom.

Jag är förvirrad. Känner mig minst i världen. Jag vill ha tillbaka min stora, starka karl. Han med hundvalpsögonen och den breda munnen. Min älskade lilla, stora björn.

Party party,

Igår var det firmafest.

Vanligtvis brukar det vara rejält påkostat, hysteriskt med mat och underhållning.

Uppenbarligen har företaget inte gått så bra som beräknat i år. Nån sladdrig rostbiff blandades med en dallrig potatissallad. Och vinet, det fick man stå för själv.

Stand-up, när det inte är klockrent så är det ju livsfarligt.

Jag tycker, mestadels, så Otroligt synd om komikern som står där och försöker. Blir mer och mer frustrerad efter varje misslyckat skämt, ja både han och jag. Så igår skrattade jag allt vad jag kunde, tog i från tårna för att inte göra bort lillpojken. åhåjaja. aj.

Det enda sättet att få igång draget i en alldeles för stor lokal med tråkiga människor, är ju då att investera lite i sig själv och sin självkänsla, genom att hälla i sig alkohol. När vi sedan stod utanför restaurangen hävdade jag fullt och bestämt att "nepp. jag känner inte ett skit!"

Vet inte om jag kan stå för det idag.

Vi gick i allafall vidare. Det är lite svårt att ha roligt med folk man inte känner och är så olik en. Det blev inträde och en öl. Sedan visade det sig att "Brian" var i närheten och vi bestämde oss för att hooka upp.

Tog sista tåget hem till mig. Drack te och åt vitlöksbröd. Halv sex, började vi fundera på om det inte var bättre att inte gå och lägga oss överhuvudtaget.

Vi kröp ner i sängen och satte på "dom kallar oss mods", sen slumra vi båda in rätt snart.

Vakna sent idag. Tog oss in till stan och kolla på kläder, köpte glass, och gjorde annat som man gör när man har ett förhållande.

asså inte för att jag tror att vi har det bara för att vi sågs och hade väldigt mysigt och han sms:a gonatt och att vi kanske skulle ses ikväll senare, fast det aldrig blev så. det tror jag verkligen inte.

lördag.

En gång för alla.

Okej.

det har varit en massa prat om killar hit och killar dit. Ingenting har varit riktigt seriöst, och jag känner mig verkligt trött på mig själv och mina erotiska fantasier om den perfekta mannen.

Jag vill, en gång för alla, Inte ha Mr Snyggo. Han är ointressant (troligen även ointresserad) och jag förtjänar något bättre.

Mr Right, han såg jag ute igår, det var inte en tillstymmelse av pirr i magen. Inget för mig.

Brian Jones. Han och jag sågs för några dagar sedan. Gick hem tillsammans, och spenderade sedan nästa soliga dag i en park med en liter vin och diverse shitchat. riktigt bra,

Meeen, inget riktigt pirr där heller. Förvisso pojkvänsmaterial, och kontakten tåls därför att hållas vid liv.

Så. jag ska försöka. Verkligen Försöka, att inte bry mig. jag ska titta ner i marken och jag ska vänta på min perfekta match. Så jävla lång tid kan det ju inte ta.

Fel man.

Jag vaknade imorse. turligt nog. det sprängde i huvudet.
jag kisade upp mot taket, ansträngt eftersom mina ögonfransar totalklibbat igen av den nya, dyra mascaran.
illamående. illasmakande.
Så började den vanligt återkommande frågan, vid sådana här tillfällen, eka i mitt huvud,
-"var fan är jag?"
isklump i magen och övergående yrsel.
snurrar runt i de klibbiga lakanen, och kommer ihåg:
"juste fan!jävla helvete.mitt fuckingjävlaidiotas."

bredvid mig ligger "killen" från gatan. han har inte mycket till haka. näsan är spetsig och röd och huvudet pryds av en utväxt snagg.
jag skäms inför mig själv. skäms för att jag är billig och kåt. hatar mig själv för att jag inte låg i ordentligt kvällen innan och fixat ett ordentligt, okeyragg.

trött, hade jag gått med på att ta ett glas vin, hemma hos denna Fczaliknande tönten. jag var ute efter en säng och han efter en kram, typ.
fan vad äckligt.

Han vaknar till liv så småningom. jag hatar mig själv ännu mer vid det här laget, eftersom jag aldrig verkar lära mig att man ALDRIG, under några omständigheter, bör lägga sig innerst.
att lägga sig innerst med en kille man inte känner innebär oftast så jävla mycket problem.

• det är svårt att gå på toa när man behöver kolla smink eller håller på att sprängas av urin
• man känner sig väldigt naken och det går inte på Något sätt att smidigt lägga sig över den andra, för att krälandes få tag i klänningen på golvet.
• man kan inte smita
• osv osv

jag ber honom om mina kläder. han säger att han inte vill att jag ska gå. det vrider sig i magen och jag känner mig elak både mot honom och mig själv. om det inte var för att han hade ett prestigefyllt jobb, skulle jag aldrig varit här, påminner jag mig själv.

han tvingar mig därefter att ta hans nummer och inom två sek är jag utanför dörren och småspringer till trygghet.

aldrig aldrig aldrig mer ska jag sjunka så lågt igen. dags att kräsna till.

Romantiska män.

kan inte sova.
sitter och lyssnar på dåliga lundellinspelningar från 80-talet. det är nog bland det sämsta som gjorts. så otroligt synd, hade ju kunnat vara tidlöst.
men vissa grejer mitt i det där är faktiskt bra. så bra så att man skulle vilja ha Ulf liggandes bredvid i sängen.
det skulle jag nog vilja i vilket fall, men extra mycket när jag lyssnar på tex -min älskling-. den är fin.
jag vill också..


finns det män som är sådär, på riktigt? det kan det ju inte göra. det enda jag har hört från liknande karlar, ofta i slutet av förhållandet, är "men jag gjorde ju precis allting rätt...!!".
det är så otroligt avtändande. hur kan man leva med någon och låtsas, säga sånt man tror är rätt. Då måste man ju vara dum i huvet.

det stod i mitt horoskop att den här dagen skulle handla mycket om kärlek, det har den inte gjort.
jag har inte träffat en enda att vara kär i. förutom att jag vaknade av en otroligt, erotisk dröm. med vikten på otrolig.
jag har börjat drömma om en gammal vän. att vi kramas och han säger att han alltid älskat mig, sedan frågar han om han får adda mig på facebook.

jag har slutat analysera drömmar. jag vet ju att det är jag som fantiserar ihop dom. vad skulle det vara för övernaturligt med det?
jag är desperat. that's it.

no more, no less.

har varit bakis i tre dagar nu. känner mig uppsvälld och förorenad.

men solen skiner och snart ska jag promenera till min slutdestination, som ligger vid andra sidan av stan.

mitt mål är att gå ner tre kilo på tre veckor. det kan väl inte vara så svårt?

jag funderar på om det bästa är att bara sluta äta. träna mer kanske. tycker inte om att fokusera på min vikt, eftersom det brukar resultera i att jag blir fetare än någonsin.

52 kilo den 9 juni.okey?

jo.är på jakt efter en man med snygg bil. har kommit på att jag inte tänker nöja mig med mindre just nu. jag tror att detta kan göra mycket för min självkänsla.

Bakis utan ångest.

klockren kväll igår.

den började med en öl efter jobbet och slutade, med ett "vi hörs", i dörröppningen hos Mr Snyggo!

japp, jag är bäst.

det komiska är att jag verkligen ser det som en seger, mer än en känsloorkan.

Jag rakade benen i sista sekund, på morgonen, Ifall någonting möjligtvis skulle hända. När vi hade druckit några öl, ingenting roligt hänt, gick jag på toa, och bad.

det var lite sliskigt och patetsikt, även något desperat. Jag slöt ögonen och tänkte hårt "snälla snälla snälla gör så att jag får ligga ikväll".

när jag går ut från toaletten och vidare ut för en cigg, står min gamla Brian Jones kopia och ett annat ragg där.

vi slår oss ner och allt lutar åt att det ska bli någon slags efterfest. Tills...

...jag ska köpa öl och ser Snyggot ståendes vid baren. Jag tog mod till mig och gick fram.

Han såg rätt glad ut, om än lite misstänksam mot mitt sällskap. Mr Snyggo är nämligen väldigt svartsjuk, av någon anledning.

Vi hängde och drog vidare. Sedan hem till honom.

en lagom rolig natt och en mycket rolig morgon, resulterar förhoppningsvis i att han hör av sig. Men när vet man aldrig. För fem minuter sedan skulle ha passat utmärkt.

Gamle vän.

Påväg upp med trean mot tjärhovsplan ser jag K, långsamt gåendes i vårkylan.

Bankningarna på bussfönstret ledde ingen vart, då rock'n'rollen troligen var på högsta volym.

Så jag hoppade av. Satte mig i albert engströms trappa och tände en cigg, i väntan på att få överraska min gamla vän.

När han kom fram runt hörnet, pallra jag mig ner och sneglade glatt på honom. Hans tomma, blanka ögon sken snart upp.

"Det var fan inte igår!"
En storkram och en puss på kinden, sen stod det klart att detta måste firas med en öl.

Nyss hemkommen från den lilla barndomsbyn någonstans mitt i Sverige, studsade han nästan av förtjusning över att vara tillbaka i livet igen.

Några öl blev tillslut middag. Och efter det promenad. Vi började gå mot mariatorget. Hamnade på berget. satt i kylan, och tillslut la han sin arm runt mig.

han sa att han hade glömt hur mysigt vi kunde ha det. att han hade tänkt på mig, och han sa att han undrat över varför det aldrig blev något av oss.

Jag sa att jag inte visste. att jag hade varit upptagen och han känslomässigt rubbad.

Han muttrade något om att -jajo så kanske det var, men att han absolut trodde att han bättrat sig.

Han bjöd med mig på te hemma i hans lya vid hornstull. det pirrade till i magen när jag steg innanför tröskeln.

Det var längesedan vi träffats och när jag såg hans lägenhet blev allt så uppenbart att det ju faktsiskt är han som har legat i mitt bakhuvud hela tiden, i min jakt på män, å sånt.

det luktade lite inrökt, med en svag doft av mansparfym. han tände några smålampor som var utspridda här och där. jag satte mig på sängen. jag undrade hur många som legat i just de här lakanen.

han gick ut i köket, satte på tevatten. sneglandes på mig försäkrade han mig om att det inte var något farligt, han blottade sina tänder och jag min själ. .

efter någon timma tackade jag för mig. jag drog på mig jackan och rusade ut ur huset, småsprang ringvägen hem. hela min värld rasar.

jag tror att han kan göra något med mig som jag inte vill ska hända. han skulle krossa mitt hjärta.

mitt hjärta skulle inte klara det.

Birds.

Jag började gråta idag. på tunnelbanan. på riktigt. det kom tårar, riktiga tårar. på tunnelbanan. jag hade ingen aning om att jag var kapabel till sånt. det var som en klump löstes upp i min mage en stor sorgklump, därefter följde en otrolig lättnad.

Det var nästan exakt ett år sedan det tog slut med mig ex. vi har fortsatt att träffas och hämmat varandra från att gå vidare.

I lördags träffades vi ute. det var som en kniv mellan oss. dagen efter sa jag att det nog var bäst att avsluta helt. undrar om det är på riktigt den här gången.

Lover,there will be another one

Who'll hover

over you beneath the sun

Tomorrow

see the things

that never come

Today

When you see me

Fly away without you

Shadow on the things you know

Feathers fall around you

And show you the way to go

It's over, it's over.

Nestled

in your wings my little one

This special

morning brings another sun

Tomorrow

see the things

that never come

Today

When you see me

Fly away without you

Shadow on the things you know

Feathers fall around you

And show you the way to go

It's over, it's over.

Seasons in the sun.

Näe. det är väl mest jag och mina silverfiskar.
Jag betraktar dom numera som husdjur. Går inte att få bort. Det är för mycket, alltså.
Det är dammigt och ketchupen är slut. Tandkrämen och toalettpappret, pengarna också, för den delen.
Snart ska jag gå och jobba. men mitt huvud värker och mina lungor är sönderrökta.
Jag vill att det ska hända något kul och spännande.
det gör det nog inte, idag heller.

ojojaj.

.

Känner mig så jävla ensam.
jag vill vara i en annan värld. jag vill bara försvinna. bort.

jag hatar att människor kommer in i ens liv, gör stora intryck och sedan försvinner. eller ännu värre, suger sig fast. inte förstår när det är nog. dags att gå.

allting är avslutat. det finns ingenting mer att säga. och ändå stannar man kvar. kör på som vanligt. sårar varandra. för man vet ju såväl vilka ömma punkter som är bäst att beröra.

och jag är så ledsen i hela kroppen. jag är så jävla ledsen att jag känner mig halv.otillräckligt.svag.

jag vill ju bara ha någon att förstå mig på. någon att älska. någon som älskar mig.

så jag super mig full. och jag blir social. och trevlig. tror jag. tills jag vaknar morgonen efter med totalpanik. jag var inte trevlig. jag var inte snygg. jag var odräglig och rätt vidrig.

jag ska låsa in mig. jag ska leva på ett annat sätt. jag vill skriva om en annan värld. jag vill längta hem. jag vill leva sunt. och inte ha ångest över beslut jag tar. jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vill inte vara kvar här längre.

min bror dog. jag kommer inte över det. det finns ingen som kan ersätta. det finns inget jag kan göra. jag kommer nog alltid ha den där klumpen i magen, den ligger där och skaver, ibland värker den till, och det finns ingenting som kan lindra den smärtan.
jag är så förbannat trött på hela skiten.

Norddeutscher Rundfunk

Vandrar nerför götgatan påväg någonstans, efter jobbet. Och vem sitter inte där om min syster!? med öl. syster och öl är en hejdundrande kombination.

jag slår mig ner och blossar över en jag med. fan vad skönt det är med Stockholm på våren(?).

vidare folkungagatan påväg till ett matställe. träffar riktigt gamla vänner. dom är döva och jag har glömt hur man tecknar. inte lika bra kombination. men rätt kul.

träffar gamla exet och köper upp mat eftersom våren i Stockholm medför en massa folk som tar över stan.

Väl hemma sätter jag på tv:n.

-Meh!e inte det där fredrik olsson?! lyser jag.

-Ååå Nej! kvider han.

-vafan ere med 'rej? blängandes purket väntar jag, överraskad, på berättelsen bakom detta osmakliga utfall.

-Han var en lillgammal överrsittare. vi växte upp tillsammans, men klarade aldrig av varann. Fan vad bisarrt att se honom efter 20 år, med nån jävla gitarr. .

-Oj vad upprörd du är. jag har aldrig sett dig sådär. Han verkar ju skitrolig! vad håller du på med? Mobbade han dig eller?

Mummel till svar och en del grymtande om att "alla slogs".

-Han var bara jävligt självsäker och dryg.

-jaha. jamen det kanske är så man måste va om man ska bli någonting.. .

Lång stirrande panikblick med lite ångest i.

-Jag har också varit på tv. Tysk tv.

(jag måste understryka hur fantastiskt detta ögonblick var, då han utan en enda gnutta ironi framhäver sig själv genom att använda tysk television som exempel. Då måste man vara rätt förvirrad. på nått sätt.)

ramblin' round, boy

vår.

Idag var jag på kurs.rätt skoj.

därefter träffade jag E i solen. vi gick till vattnet, satt och svärma och pratade om män. för ovanlighetens skull.

Å jag säger;

- Tänk om T skulle komma gåendes här nu bla bla...

- Snälla JJ, tror du att Stockholm är lika stort som ditt vardagsrum eller?

Bitterfitta, tänker jag och vi kommer in på något annat engagerande ämne, säkert mat.

En minut senare kommer förihelvete T gåendes. Jag rycker diskret i E som nästan sätter tungan i maggropen. .

Uppe på ett moln, en bit ovanför våra huvuden, sitter en man med skägg och harpa, han småler.

(snart måste jag döpa om bloggen till "105000 olika bevis på att Gud finns")...

T har en stor inslagen blomsterbukett i famnen. Min enda tanke är "fan jävla skit, han ska på dejt".

Vi fäller några kommentarer om att han är en player (eller nått), tills jag kommer på "vem fan skulle ha med sig en blombukett på en dejt".

Vi skrattar hjärtligt och fnyser åt våra reaktioner. Verkligen komiskt. Eller .?

det hände en till sak.

fick ett sms. typ "hej kommer du ihåg mig?vad gör du nuförtiden?jag har flyttat till stockholm igen .."

Efter lite självransonering och senilångestattacker insåg jag att "nej.detta kan icke vara menat till mig. inget minne av namnet eller städerna" jag delger smsmannen detta. vilket resulterar i några ytterligare vänlighetssms.

Självklart funderar jag på om detta kan vara mannen i mitt liv. Tanken är ju svindlande att det kanske är en skitsnygg människa på andra sidan och att detta i sådanafall kanske är förutbestämt.

Så, jag kom på att jag faktiskt kan snoka. Tog fram namn och började googla.

Å såg man på en riktig liten hottie va det.

Nu är frågan, hur kan man på ett smidigt sätt utveckla detta?

"My boyfriend got a beatle haircut now I got one too"

Hepp.

Jag vill ha pojkvän. Nu.

Det kan vara så jävla trist att vara själv. vanligtvis är jag rätt tillfreds med mig själv som umgänge. Men ibland blir det bara så långtradigt.

mat blir smaklöst. vin blir avslaget. jag behöver någon att dela mig med.

tänk om det finns någon för alla. tänk om han går runt därute och bara väntar på mig.

hoppas han i sånnafall är bra på;

tal

skrift

toner

och att vara smal

för man söker ju sin yang. och lite kräsen måste man ju få vara.

Idag fick jag besök av min syster. vi gick vilse i skogen. därefter åt vi soppa och kolla på brad pitt.

nu gick hon. jag fick panik över att sitta hemma själv. så , jag ringde exet. han kommer och äter middag.

När vi bestämt allt och lagt på luren fick jag panik. Jag blev rädd att någon annan skulle ringa och föreslå något roligt, eller bara att det kommer kännas konstigt att träffas.

Jag är inte kär i honom längre. det har jag försökt att säga nu. men han säger att min mage(eftersom jag skyller på dess känsla), känner fel.

Jag vill bara skrika.

Bartendern ville träffas i helgen. Han hörde dock inte av sig inatt, så förmodligen kommer han göra det ikväll. Då kommer jag inte kunna svara. Men det kanske är lika bra.

I was only dreamin'.

Det är fredag. Ledig fredag. En riktig kanonfredag. Men jag sitter hemma. Varför sitter jag hemma?

Jag är sjuk, i lungorna.

Min bästa vän har åkt bort, det är inte lika roligt att gå ut med andra.

Och, ja nej, det är väl mest av ovanstående anledningar. Trött och sliten. Men det värker lite i benen. Jag Borde ju vara ute nu. Få ragg.

Idag var jag på fotvård för första gången. Jag känner mig som en tant. Hon var förskräckt över vad hon såg. Fötter ska tydligen kupa neråt. Mina kupar upp.

Det är som en sjö, där tårna är klipporna som sticker upp i horisonten. Fan vad bisarrt.

Mina fötter ser fullständigt normala ut. Jag lovade henne att börja gå hos henne regelbundet. Typ varje månad. Och så fick jag henne att sälja dyra krämer till mig. För det måste man ju ha. Fötterna är trots allt det viktigaste verktyget i mitt jobb. Nästan.

Jag sysslar med tåkonst.

Nej.

det gör jag inte.

Haha haha. Låter det i min mage. För, jag fick nämligen ett brev idag. Ett brev som upplyste mig om Ytterligare en könssjukdom. Denna person hade varit på ett annat ställe och testat sig. Så jag förutsätter att det alltså inte kan röra sig om samma smitthärd som dom på sös upplyste mig om tidigare i veckan.

Känns underbart. Klockrent helt enkelt.

Jag kommer Inte undan!

Gud vill sätta slampvarning på mig.

Hello handsome.

ja. Mr snyggo hade tydligen kommit hem från staterna. För när vi igår snacka om honom så kom han, i vanlig ordning, fram från vadsomhelst.
Denna gång från en vanlig ingång.
Komiken förvandlades snart till ren frustration. Jag ignorerade som vanligt, han var påväg fram och jag stirra in i en vägg, tills han demonstrativt vände på klacken.
Kan bli rätt svårt att någonsin hälsa på honom överhuvudtaget igen. U go girl.

Bartendern var inge vidare snygg. Insåg att jag nog varit rätt tankad när jag sett honom innan. Synd.

Trodde förövrigt att han ringt från dolt nummer ca sex gånger, mycket smickrad.
När jag äntligen svarar är det från smittskyddsenheten på fucking sös. "Enligt svensk lag måste du hoppla ner å ta ett litet klamydiatest, förstår du".
Fuck.
Pinsamt blev det när jag övertygad om vem smittojäveln va, igår ställde honom mot väggen...Det var inte han.
Men, han tackade för min uppriktighet och skulle kila iväg direkt. Kanoners.

Idag fick jag reda på vem det var, visa sig vara väldigt långt tillbaka i tiden, så detta har inte påverkat mig.

Ja e sjuk. Jag måste jobba idag. jag vill inte det. usch.

i'm not feelin.

And I found out what it takes to make it. and how your love always leaves me cold. and I found out how you do it. what it takes to make it. let me sleep in your heart of gold.

sjunger mitt ex. vet inte vad jag ska säga om det. vad är det han tror att han vet? Spelar jag ett spel? Jag har bara velat avsluta allt för hans skull, eftersom han inte verkar förstå det kan han ju fortsätta må dåligt. vad exakt vill han att jag ska göra..?å vilket jävla heart of gold?kanske jag hörde fel....

träffade fantastiska människor i helgen. dessvärre kunde det inte av x antal skäl avslutas på något bra sätt...

men . när jag skulle gå fick jag helt plötsligt en liten vinkning av bartendern, som jag spanat på i typ två år utan resultat. "slå en plingeling". Jag fick mottaga en ytterst gullig lapp med telnr. .

osäker på hur jag skulle höra av mig, för Att jag skulle göra det var en självklarhet (då bartendern är skitsnygg), skickade jag ett spontansms, typ imorse. .

jävligt olikt mig. han svarade dock glatt och lite väl käckt (livsfarligt), nu hoppas jag att jag klarar att hantera det här på ett bra sätt. utan att trampa på honom eller göra så att jag aldrig mer kan gå till stället i fråga. lycka till.tack.

förövrigt är mitt (nu) gamla ragg enligt alla utsagor påväg till new york. eller rättare sagt redan där. när jag satt på en restaurang för några veckor sedan skulle jag lätta på trycket innan vidaregång. när jag kom tillbaka tittar min vän mig lite osäkert läskigt mig i ögonen. "Mr Snyggo gick föbi fönstret nyss......"

därefter har Mr Snyggo dykt upp i tidningar, googlesökningar, skyltfönster, sms, osv osv, Så fort man nämner hans namn. "pop". där e han. jävla Snyggo.

Gå ut eller inte? det är frågan...

duschen.nu.

Tisdag.

Jag var på någon invigning, sedan svenssonhak, sedan chefen. värdelöst javet. förlåt mig själv. Jag skulle ju dumpa honom, och mitt i det där när vi skulle prata om det råkade jag istället gå med på att börja dejta istället. jag blev jätteförvirrad, vet inte alls vad som hände.
sov där i lördags också. damn.

imorgon ska jag ut och fira av en vän som ska resa runt i världen. jag har valt ut kläder hela kvällen. för jag vill vara snyggast på stället.

by the way var helgen helt fantastisk, om man bortser från hemgång med bossen dåra. Träffade riktigt Gamla underbara "vänner". Hälsade bara på ena halvan, ignorera den andra. Men lyckades springa på den ignorerade i ett gathörn dagen efter.
Skakade i hela kroppen. Det är nog det absolut vackraste jag sett.
Tänk om jag skulle få liite bara. Av de där underbara människorna. jag är patetsisk. men jag bryr mig inte om det.

Sugen...

...på;

öl
vin
puss
karl
kram
fest

men ska jobba imorgon. fast egentligen ska jag få allt det där ikväll. sitter och väntar på en vän. vännen ska ta mig ut på stan, fast det smakar rödlök i munnen. det gör mig smått nervös, tänk om jag får chansen till en kyss. måste borsta tänderna. kommer glömma att borsta tänderna. tror jag måste köpa cigg. har satans ont i ryggen. har stått och jobbat hela dagen, fast det har varit bra. vågar inte kolla mitt konto, fast jag borde verkligen kolla mitt konto.

undra vem jag sover hos inatt...

den som lever får se.

oh.

fanfanfanfanfanfanfan.jag är lurad. jag har blivit riktigt jävla grundlurad. nu tappade jag totalt tron på människan. fan.

dagen har varit solig. satt nere vid vattnet ett tag. riktigt fantastiskt med vädret och allt det där...

håller på att somna. slösurfar. imorgon ska jag träna . sen ska jag jobba. och efter det ska jag förhoppningsvis få tillfälle att stoppa upp nått jävligt hårt i chefens arsle,

jag är arrrg.å det ska han nog bli varse om imorgon.

psykiskt dåligt, mår jag.

å herregud. varför kan jag inte andas?
Det är precis som att någonting äter upp det som finns inuti.
Alla som tilltalar mig vill jag slå. Hårt. Rakt i ansiktet. Pang. Du är död.
Typ så .

Jag funderar på varför mördare gömmer kroppar och inte bara eldar upp dom. Är det för att man inte har någon tillräckligt stor ugn? Men om man styckar kroppen och slänger in den i öppna spisen så borde det ju inte vara några problem.
Att man gömmer kroppen måste ju vara för att man vill bli upptäckt.

Ungefär som när man som liten klippte lugg och gömde hårtussarna under mattan istället för att spola ner dom i toaletten. Varför gjorde man det?
Det värsta som skulle kunna hända var ju att mamma skulle komma på en. Och när hon såg striporna som hängde i pannan hävdade man ändå "nej, ja har inte klippt mig själv. det måste ha gått av i sånnafall..." .

Varför tyckte jag att det var en bra idé att hälsa på mina föräldrar innan jobbet? Kunde inte jag förstå att dom skulle gå mig på nervarna bara genom sin närvaro.
Jag är dum i huvudet. Jag tar omogna beslut. Jag vill gå härifrån. Mamma vill mata mig.

Bossen.

I onsdags blev det utgång. Efter mycket tvekan och många klädombyten.

Det första jag möts av inne på stället är Mr Rights snygga nylle. Totalignorerar och köper mig ett glas rött.

I sippandets stund kommer plötsligt Chefen. Jävligt otippat. Totalignorerar igen. Går och klipper med ögonfransarna framför den otroligt söta bartendern istället. (Han ska bli min inom Snar framtid. Alltså för en kväll.)

Hälsar tillslut på Chefen, han blir glad och säger att han hoppats att jag skulle vara där. Jag visar måttligt intresse.

Efter nån drink och lite mer rötjut, tar jag mod till mig och går fram till Mr Right. Han ser glad ut. Håller om mig länge och vi småpratar ett litet tag. Kvällen fortlöper med diverse dans och rökruta.

Senare, vid stängning börjar Mr Right svamla om något jävla jobb i Malmö och om en Traderaauktion som tar slut om två timmar och i sådanna fall åker han redan vid åtta på morgonen, men att vi kanske kan ses i veckan om han inte får jobbet och "jag är ledsen, har du nånstans att sova ikväll nudå? Det är ju en bit till Hässelby".

Jag fattar ingenting. Han är ett lögnaktigt svin, självupptagen och arrogant. Usch usch usch. Måste stå på mig nu. Får inte träffa honom i veckan! Är dum i huvudet om jag gör det.

Riktigt bakis dagen efter. Gick med tunga steg till jobbet.

Råkade sluta med att jag, hör och häpna, sover över hos chefen.

Och plötsligt när jag låg där, försod jag varför jag, överhuvudtaget, har något intresse för killen.

Det kändes rätt bra.

Vi kramades hela natten och imorse ringde jag mig sjuk till alla mina planer idag. Så skönt.

Han får mig att vilja bli smal igen, det tänker jag ta till vara på.

27 mars 2008.

Nu sitter jag här. Allt jag hoppats på. Det var det här som kom ut ur allt det jobbiga. Ända sedan separationen, som innebar flytt och livsavgörande beslut, i början av juni, har jag varit rotlös.

Nu har jag min lägenhet. Mina saker är samlade, möbler ur det sexåriga förhållandet uppdelade.

Ny dator har jag köpt mig, och ny mobil. Även om det inte var självvalt...

Jag är min egen nu. Alldeles ensam. Alldeles jävla ensam. I Hässelby.

Av alla ställen så skulle jag hamna här ute.

Denna "oas" som förföljt mig hela mitt liv. Från gamla släktingar, vidare till en "Dom kallar oss mods"hysteri som jag utövade i flera års tid, i den tidigaste tonåren, därefter pojkvän med stenhårda rötter i 165, och slutligen nytillkomna vänner som råkar komma från området. Konspiration. Kanske.

Jag vet inte hur jag ska klara dom otroligt sega resorna in till stan. Men jag vet att jag faktsikt är riktigt nöjd med min sjöutsikt, med måsarna som väcker mig på morgonen och granntanten som har tokkoll på allt och alla.

Jag känner mig nog fan rätt hemma i det här ghettot. . .

Fet, men glad.

Mina fem kilo som jag tappat under mina veckor med mina fem olika män, kom plötsligt tillbaka.

Det började med att jag vid omnämd jobbutgång tappade mobilen! Den försvann till Alby och får det förhoppningsvis mycket bättre där. .

Jag luska fram alla raggs nummer värda att ha kvar, eller rättare sagt alla som egentligen hade varit bra att inte ha kvar pga fyllesms och dåligt omdöme.

Men, på något magiskt sätt var det som att mitt totala flyt av charm och skönhet helt tog stopp.

Plötsligt slutar Mr Right att höra av sig. (och i skrivandets stund får jag helt plötsligt sms från människan . komiskt.)

Iallafall.

Chefen blev apsur för att jag råka dansa lite för mycket med nån kille. Bryr mig inte ett skit. Han är därmed historia.

Sötnosen som jag trodde var den rätte från början, bjöd hem mig på värsta middagen. Han är helt perfekt, men jag känner inte någonting. Vet inte varför, och jag orkar inte försöka förstå det heller. Dessutom fick jag för mig att han nog har ett förhållande.

Alldeles för komplicerat för min smak.

Exet har hjälpt mig i lyan. Han är världens bästa, men, det är försent. Det känns lite stramt och tillgjort. Jävligt mycket vatten har runnit under broarna sen sist, liksom.

Den vackra KTHaren har fått mottaga hela två sms, men valt att inte svara....japp.

Så.

Igår var min födelsedag. Jobbade sent, men fick till några öl och lite käk på Peppar, sedan fortsatte det ut.

Kvällen fylldes av män. En ny förmåga "känd-från-tv", rockgubben M och en fransman.

Jag har blivit en riktig slampa och jag trivs med det.

Såklart väljer jag att gå hem med kändis, måste ju tänka på barnen. Alltså så att jag har något att berätta när dom väl kommer. Man vill ju inte verka ointressant.

Han va skittöntig och hysteriskt jobbig. Lite lönnfet med rosa ton. Men det gick så bra så. Jag är rätt nöjd.

Något som jag inte är nöjd med är alltså dessa fem kilo. Jag har ingen karaktär och för tillfället tycker jag att mat är det bästa som finns. Jag blir lite så när jag är uttråkad.

På måndag ska jag ändra på det. Tror jag.

Get me some.

Lördagen blev kanske inte riktigt som det var tänkt, men ack så roligt.

En massa öldrickande ledde till utgång och efterfest. Träffade en kille som skulle imponerat på morsan, och kanske just därför mindre på mig...

Han var dock filmstjärnesnygg och det fick duga. Han visade också Rejäla färdigheter inom vissa andra områden. Vilket kändes riktigt bra efter en del stolpskott...

Jag tog nummer och antagligen kommer jag inte ringa, eller jo, antagligen kommer jag ringa, smått desperat vid tretiden nångång. hm.

Jag Måste köpa kläder. Inte minst till på onsdag då det är jobbutgång...

Imorrn blir det Ikea. Sedan städa lägenhet. Ska försöka flytta in, åtminstone till helgen. Japp.