Måndag, kväll.

Nu har det rört till sig.
Rört om mig.
oh

Jag sitter med pirr i magen. Något småoroligt i bröstet och ett leende på läpparna.

Har varit bakis idag.
Min vän pratade sönder mig igår. Bjöd på alldeles för många öl, efter att jag tappat argumenten varför jag behövde gå hem runt 23.15.
Ramlade in vid två.
Full som en kastrull.
Han följde mig till porten och jag fick lova honom att ringa en gång i veckan.
Jag är otroligt stolt över mig själv. Jag förklarade att jag bara såg honom som en vän ooch att det var något väldigt stort i mitt liv, eftersom jag inte lyckas ha så många såna. Manliga framförallt då.

Ringde internetkillen.
Vi pratade på.
Han var intensiv och rolig. Kvick liksom,
gillart.
Sen messa han och frågade om han kunde ringa igen! Rätt roligt.
Så vi prata hela kvällen.
Ska ses på onsdag.
Men på onsdag hade jag tänkt träffa A. Fast han har ju inte hört av sig så...
Japp. När jag lägger på, så smsar han. JÄTTESÖT.
Det jobbiga är nu att jag hellre vill träffa A, av någon jävla anledning. Jag kommer troligtvis inte kunna slappna av alls med den där andra.
Funderar på att köra någon slags dubbeldejt.
Boka två bord på samma restaurang med bord utom synhåll för varandra.
Fan att man inte kan ha flera, till olika saker.

Har absolut inga planer för nyår. Det har jag aldrig, det stör mig lite.

Mitt X, tog bort mig som vän idag på fb. Vi pratade. Tänkte träffas. Började bråka. Bröt kontakten. Lika bra. Men sorgligt.

Min systers barn har inte växt. Nu vet dom inte vad dom ska göra längre. Hemskt.

Pardon me sir.

På internet.
Ja.
Råkade jag få, hm en kille få, kontakt med mig.

Musik och annat håller oss ihop.
Han gör mig ganska intresserad. Han skickade en bild på sig själv.
Han var rätt söt. Kanske aningen tråkig. Men okej.

Jag sa att jag skulle ringa honom imorgon.
Får se om jag vågar.

Nu ska jag på bio med min syster.
Ikväll ska jag sympatidricka öl med en kille som alltid fixar in mig på ett speciellt ställe. Känns jobbigt.
Men man måste ju vårda sina kontakter.
Han kommer vilja knulla. Jag skulle inte ta i honom med tång.
Varför kan han inte förstå att jag inte är intresserad?
"Vi har inte fått ihop nånting på över en månad...."
Nej, va konstigt.

Easy tiger.

Nu har en känsla kommit tillbaka som jag inte känt på länge. Den där när det gör sådär jävla ont i magen. När man mår illa och är nära på att börja gråta vilken jävla sekund som helst. Suckar och knyter svalget.

Svartsjuka.
Jagvetintevadduhållerpåmed.

Det värsta är att jag vet hur jag ska undvika det. Jag kan skära av banden till Dig.
Då mår jag bra.
Jag gråter inte när jag är själv.
Ensam är stark.

A(nya kärleken), messade mig igår och föreslog att ses i dagarna.
Kändes mycket bra.
Han tänker på mig. På självaste julafton.
Min syster kommenterade ; men det är väl just då man hör av sig till alla och vemsomhelst.

Efter ett år..

..är allt precis som förut. Bortsett från skuggan på min axel, som tonat ut.

För han är bara liten / Little bird

Idag kom dom fram till att lillpojken är genetiskt liten.
En plutt.
Lillskrutt.
Lille skutt.
Förhoppningsvis.

Vi är inte dom längsta i världshistorien, jag och min syster + släkten på mormors sida (medel 148 cm för dom, vi drar upp det med typ En decimeter!), men att det skulle skapa något slags genetiskt fel i nedstigande led känns väl lite sådär.

Nu är du fjärran.

I kulisserna har du smugit omkring nu, i tre år snart.
Du har dyrkat mig heligt.
Vad jag än gjort, har du förkunnat att din kärlek till mig är bestående.
När jag visat dig lillafingret, har du svalt hela mig.
Och jag fick lov att bryta, gång på gång.

Sporadisk kontakt på sistone. Men du alltid lika glad när jag ringer. Alltid lika ledsen när jag går.

Så igår.
Av en slump.
Ser jag.
Att du har flickvän.


Det känns bra.
Jag vill så gärna att du ska få det bra. Att du ska få barn. Att du ska ha någon att fira jul och födelsedagar med.
Jag har känt mig så skyldig. Att jag lämnade dig sådär.
Alldeles ensam.
Tog ifrån dig min familj, som var den enda familj du någonsin upplevt.
Det bränner ska du veta.

Jag vet att vi aldrig kommer bli tillsammans. Jag klarar inte av att vara med dig.
Och jag är inte svartsjuk eller någonting sånt.
Men det känns ändå litelite.
Ont.
Vet inte varför.

Du skrev att det kändes bra men att du tänker på mig hela tiden, och du undrar om det ska vara så resten av livet.
Jag svarar att det nog är bra, och att vi kanske kan bli riktiga vänner nu.
Så konstigt.
7 år, borta.

Finally.

Ja.
Tack snälla.
Och utandning.
Barnet har inget kromosomfel, i varje fall inte sådant som är "ej förenat med liv". Som det tydligen kallas.
Och inte downs heller.
Så nu återstår det bara att se vad det är för fel på den lilla.

Tung sten har lättat.


Jag har aldrig ätit pilgrimsmusslor som varit goda. Dom har inte smakat något. Jag vill att det ska vara gott.
Och ostron vill jag äta, det har jag aldrig ätit.
Och förresten har jag aldrig ätit god grillad tonfisk heller.
Jag tror att jag vill ha fisk.
Varför vet jag inte.

Jag skulle vilja sitta och dricka vinkaraff efter karaff. Äta smårätter. Drunkna i dryck och samtal.
Kanske på julafton.
När allting är klart.
Jag kan smita ut. Säga att jag måste ta luft.
Och möta upp i ett gathörn.
Du i stickad tröja med dina frostskadade händer innanför min, mjukt vilandes vid min svank.

Sen går vi hem till dig. Vi gör en värld under ditt täcke.
Där bara immiga andetag och du hård mot mitt lår får plats.
Du säger säkert att om vi inte somnar nu så kan det vara såhär föralltid.
Om vi lyckas hålla oss vakna, kommer tiden att stanna.
Vi kommer aldrig mer behöva ifrågasätta om det ska vara vi.
Men sen är det ändå du som slumrar först.

Those crimson tears.

Ovanstående bild är äckligt likt mig och mitt x, minus hennes otroligt smala midja.
Han är sjukt lik, och badkaret.
Funtar på att bli mörk igen, plus att jag vill att mitt hår ska bli lååångt någongång. .

Ibland känner man sig så ful. Har precis gått ur en sådan period nu. Idag var jag fan snyggast i stan.
Fast det är så konstigt.
Om jag har kläder som känns bra en dag, så vill jag typ ha samma nästa dag.
Men tredje gången man kör med samma grej, känns det helt plötsligt skittråkigt och pösigt och fult. Varför är det så? Är det så, eller känns det så?

Imorgon ska jag jobba. Sedan ska jag gå ut. ut ut ut. Jag ska bli full. På champange av diverse orsaker. Och öl. Förhoppningsvis.

Tönten som jag var på dejt med försöker prata på fbchatten hela tiden.
Han skriver att han inte tror att jag mår bra.
Misstänker att han tror att mina statusuppdateringar vänder sig till honom, av någon jävla anledning.
Typ "onsdag. suck.längtar till fredag" å han ba "Hur mår du egentligen? Du verkar JÄTTELEDSEN. förlåt men jag har haft jättemycket att göra till vernissagen."

Å ja ba "Hahahahaha. Hjälp jag får inte luft."

Jag vill l i g g a med en söt.

While I'm still strong.

Igår ändrade jag mig i sista sekund.
Jag träffade en vän och gick Skånegatan upp i snöstormen för att dricka öl.

Stockholm har känts som fragment ur sådana där "Året var.."-filmer, dom senaste dagarna.
Året är 1914. Bakom knuten vid Götgatan kommer en häst pulsande, med sådär långt hår på hovarna.
Och..ja . typ så.



Min vän lutade sig fram över bordet. Granskade mig noggrant. Under grov tystnad.
- Och vad fan ska du göra nu då?

Jag förklarar att ja, jag älskar ju honom.
Jag förstår förälskelse. Jag förstår kärlek vid första ögonkastet.
Jag vet att det går att praktiskt taget Vilja ge en njure eller liknande, för att få bevisa sin kärlek.

Jag skulle kunnat dött, och troligtvis var jag på god väg nedåt, ser jag nu i efterhand, för mitt ex, som sitter på ett hotell någonstans i europa medan jag sitter och går igenom vårat liv. Pärm till pärm. 3785 bilder.

Och jag önskar att vi kunde säga "nu ser jag. det här var fel. kom hem älskling. vi börjar om".
Men det går inte.

Vi har ett antal hinder.
*ålder, han är något äldre än jag. Han har ändock inte kommit dit jag tycker att han ska ha kommit i livet.
*jag har krav på honom, av någon jävla anledning, som jag inte har rätt att ha. Känner inte igen mig själv.
*vi har olika sätt att se på livet.
*jag är inte helt tillfreds med hans musik- kan tyckas otroligt larvigt. Men jag är van att kunna älska min killes musik.
Förstå honom, glädjas med honom, kämpa med honom. Deras publik kittlar skrattmandlarna och klubbarna som vill ha dom är bara för...jag finner inte ord.

Gud jag är en tönt.
Vill ha en vän nu. Eller bara gå.

Imorgonbitti får vi veta provresultaten på om barnet klarar sig.
Nu ska jag be.

Goin' back.

Barnet har fina hjärtljud. På torsdag kommer dom prova att göra ett nytt fostervattenprov. Det kan sätta igång förlossningen. Som ju i vilket fall kommer bli kejsarsnitt.
Utgången är dock fortfarande totalt oviss.


Idag var det snö.
Vitt, halt, kallt.
Jag gick till jobbet. Svävade lite ovanför marken. För trött för att känna. För ledsen för att tänka.
Bad så hårt igår. Tror fan nästan att det gick fram.
Och allt det jag lovade.
Kan jag med lätthet hålla.
Bra, för en gång skull.

Ibland när jag ber, har blivit ganska sällan sista tiden, så låter det ungefär såhär:

- Snälla gud, jag gör vad som helst bara jag inte har klamydia. Eller herpes. Du förstår att jag Kan inte berätta för J att jag har legat med någonannan, för han skulle bli helt knäckt. Jag lovar att aldrig mer ligga utan kondom (samtidigt i huvudet "fan det kommer ju jag inte kunna hålla, aja men jag kan ju säga det nu och verkligen försöka")

Så jävla lågt.
Måste sluta be om sådant där.
Det värsta är att det håller ju i sig så jävla länge. Det här med könssjukdommar. Om det skulle visa sig att jag har det nu så Måste jag ju säga det och fan vad det känns jobbigt. När ska jag förstå att jag är för gammal för sånt här?

Men.
Jag behöver inte bry mig snart.
För jag har nämligen bestämt mig för att jag inte ska nöja mig.
Jag vill ha Jonas Karlsson ungefär.
Möjligtvis innan det började se ut som han precis kommit ur en psykos och börjat bli tunnhårig,
men någon att Prata med.
Om stora frågor.
Någon att skratta med.
Inte underhålla.
Inte ställa sig under.
Jag vill känna att jag tycker att han är vacker.
Att varje rörelse han gör, ska ge mig varma stötar.
Jag vill känna att jag vill att han ska lägga sina fingrar i min mun.

Jag ska leta, nej, vänta, tills jag hittar.

Herregud. Ska inte det här vara grundläggande?

I'm home, so love me.

Känner för att förvånat ta upp telefonen och se att det är Du som tagit dig mod att ringa.
Svarar troligtvis efter en fyra, fem signaler sådär. Lagom avslappnat.
Önskar att du skulle be mig att ses där vi slutade. Ta en drink.
Där vi skiljdes åt för, tre år sedan..?

St eriksbron.

Fan vad vi gick där, du och jag.
Det var när du bodde i Atlas och jag i Stadshagen.
När ölhaket låg mittemellan. Cafét på din sida, mataffärn på min.

Har skymtat dig någongång.
I vimlet.

Det är skumt.
Vissa människor ser man regelbundet. Antingen har man samma dagsrytm.
Eller så är det sådär mystiskt.
Det finns personer som man ser vid bussen på morgonen, som plötsligt dyker upp på gymmet, på andra sidan stan.
Kanske stammis/därjagaldriggår-krogen och någongång till och med i väntrummet på gynakuten. .

Men aldrig du.


Jag tror att jag skulle svara.
Jag tror att jag skulle kunna vara där om en halvtimme.

Men det är någonting som inte gör det värt att ringa själv.
Vi var inte bra ihop. Det vet jag ju.

Men whiskey å cola. hm.
Skulle behöva dig kravlöst nu.

The dark end of the street.

Idag är det lucia.
Igår var jag hemma hos mina föräldrar, med min syster.
Hon måste föda om två veckor. Sjukt.
Hoppas hon får göra kejsarsnitt.
Tycker så otroligt synd om dom.

Och jag känner mig så dum som tänkt på att han ska bli söt, och ha fina kläder och alla saker och prylar och skitskitskit.

Min syster har varit så rädd att det inte skulle gå bra. Inte förrän i förra veckan började hon köpa kläder och fixa i ordning hans rum. Typiskt.


Idag för tre år sedan, opererades min mamma. Godartad hjärntumör och idag mår hon bra.
Känns som att det var igår, vet exakt vad jag tänkte vid den här tiden. Konstigt.
Tänk om jag hade vetat hur det skulle slutat.
Undra om man skulle vara helt avtrubbad då? Om man hade facit hela tiden..

Borde städa min lägenhet.
Skulle vilja ha en mjuk kille i garderoben.
Alltså en riktigt. Fast snäll, som gillar att kramas.

Du ska inte tro att det kan gå bra.

Systers barn i magen, är sjuk.
Han växer inte.
Det kom som en stor chock.
Hon skulle "på kul" göra ultraljud.
Istället blev hon inlagd. Han slutade växa i v. 19.
Hon är i v. 32.

Varför i Helvete kan ingenting gå som det ska?

Antingen har han downs syndrom, eller så kommer han dö.
Lite så är läget just nu.

You can run, but you can't hide.

Fan vad jag jobbar nu.
Och jag blir liksom slut i kroppen. Känns som att jag tränar, men det enda jag kommer få ut av det är tydligen åderbråck och mer celluliter. Om jag inte börjar använda stödstrumpor. Ska fundera på det.

Känns som att jag pratar och pratar. Vi är så många på jobbet. Så man ältar. Tillslut håller jag på att spy på historien om han med strumporna och han med hatten.
Gud, jag skulle behöva semester.
Från mig.


Jo, jag fick inte lägenheten.
Det har varit besvikelse på besvikelse. Nu lägger jag fan ner. Väntar till i höst när alla har konkat.
Pausar nu.
Orkar inte flytta.
Orkar inte betala mer än jag egentligen behöver.
Jag har det ganska bra.

Jag har ju allting här. Nu ska jag bara börja leva.


Tänker på J. Saknar,
tänker på A. Hatar,
tänker på P. Äcklas,
tänker på N. Älskar.

Nu ska det vara jag.

Idag åkte mitt ex på långturné.
Hade gruvat mig lite inför den. Han har aldrig varit borta så länge förut. Och julen skulle jag bli själv.
Nu blev jag det i allafall.
Så konstigt.

Han bara drog.
Och jag blev fri.
Nu ryser jag.
Börjar få återfall.

När jag läser vad jag skrivit verkar jag hysterisk.
Bara killar.
Inget jag.

Tror det är ett försvar för att jag inte orkar känna efter.
Borde ha en regel. Att jag inte får träffa någon.

Får se.

Känner mig Äntligen lugn. I hjärtat.
Satte mig vid köksbordet och åt en mandarin.
Stirrade ut genom fönstret.
Saknade att jag inte röker längre, lite. Fast ändå inte.

Tände några ljus.
Konstaterade att jag faktiskt har jävligt fint i min lägenhet nu.

Sitter i femton år gamla ökenkängor som jag hitta längst in i garderoben, vilka minnen! halsduk, konstiga tajts och pälsmössa. SKulle prova kläder inför imorgon. Borde sova.
Inatt drömde jag att en på Bröderna olssons friade till mig. Jag sa ja, sedan kysstes vi, så ringde väckarklockan. Blev ledsen.
Idag har varit en väldigt tom dag.

Jag skrattar mycket trots det.

Visa ditt ansikte..

..jag vill kyssa dina mjuka.

Och ring gärna.
Snart.

Lovers' waltz.

Det rullar.

Runt på runt.

Ute med jobbet.
Hördes med A (nya kärleken).
Sen blev han så full så han tappa bort all form av uppfattning och vaknade upp i enbart skjorta och strumpor, invirad i en filt, hos någon polare.
Informerades jag om nästkommande dag.
Jag - mycket besviken.

Ringde. Flera gånger faktiskt.
Fullt övertygad om att han inte hörde luren.
Pratade in meddelande å lite sånt där annat pinsamt.
Gud jävla ångest. Varför kunde jag inte bara radera numret som jag tänkt!?


Aja.
Jobbade dagen efter, vilket var ett rent helvete.
Han ringde upp och sa att det inte alls var pinsamt.
Bra.
Så då passar jag på att gå ut den kvällen också och typ GÖRA OM SKITEN.
Japp.
Jag smsa.
och smsa.
Och nu känner jag att jag bara vill försvinna lite grann sådär.

Skit.

Rewind.

Imorgon är det julmiddag med jobbet.
Känns lite jobbigt. Blir säkert okej.

Hey.
Vad hände med honom?
Nu ska jag lägga ner alla tråkiga, vad är det där med att jag ska vara så stabil.
Jag saknar min druggie.
Jag saknar passion.

If I'm on the late side.

Vi gick på dejt.
Jag och fotografen.
Var pissnervös.
Är ju inte varje dag man bara träffar någon sådär...

Han mötte upp mig vid jobbet.
Vi gick och drack öl.
Det var som att varenda jävel i lokalen kände hur det sprakade mellan oss.
För det gjorde det faktiskt till en början.

Alltså, jag tror fan jag bli hög på det där.
När man inte har tagit i varandra ännu.
Pratat rätt ingående kvällarna före, skrivit puss och "jag vill ligga bredvid".
Sedan sitter man där. Båda förväntansfulla.
Tycker han att jag är tjock? Nej men oj vad han ler nu. Han älskar mig.

Vi åkte hem till mig.
Det kändes okej.
Hade lika gärna sluppit.
Väl hemma får jag iskalla fötter.
Börjar känna att allt känns så fel.

Jag förstår numera Varenda kille som inte ringer.
Säger att han vill ha, men struntar senare i att ta. osv osv.
Jag brukar inte ta hem folk. Har ju för vana att kolla in andras place.
Det kanske är något med det där.
Så konstigt att se någon annan vara i ens lägenhet.
Ta för sig, liksom.

Vi hade sex.
Och ojoj det va bra kan jag lova. Precis lagom stor och uthållig.
Jag fejkade trots det.

Försov oss på morgonen.
När vi åkte in till stan tillsammans ville jag kasta mig ut genom fönstret.
Han satt och skulle ta på mig.
Klappa mig på kinden. Säga att jag var söt. Läsa tidningen högt.
Jag ville be honom dra åt helvete.

Det gjorde jag inte. Jag log och tindrade lite...

Idag fick jag sms.
Typ exakt ett sånt jag själv skulle kunnat skriva till en kille efter två dagar. Lagom desperat och undrande. Och jag förstår honom verkligen.
Och jag förstår Min Nya kärlek.
Han måste känna sig trängd av mig.
Det är som att se in i en spegel,.

Jag lägger ner män. Nu.

That hurts.

Jo.
Det var ju det där med sexet.

Vi kom hem till honom.
Jag hade bestämt mig för att vara vän, till skillnad från första gången vi sågs, då jag var som en liten kotte.

Han lagom full, som sagt. Lite skuren i handen. Några fyllesamtal från polare som stannat kvar på krogen.
Satte mig i soffan.
Drog honom till mig.
Knäppte upp hans sjorta.
Han sa att jag var vacker när jag log.
Och oj vad jag log.

Vi förflyttade oss till hans gummisäng.
Helt plötsligt var allt som bortblåst.
Mekaniskt och konstigt skulle han börja knulla. Hårt och sådär jobbigt snabbt.

När jag försökte dra honom till mig, frågade om vi bara kunde kramas lite, lyckade han på något sätt distansera sig. Eller fortsätta.

Jag ville att det skulle vara magiskt.

Jag ville ju ha honom sådär. Också.
Om han bara skitit i att prata om barn och familj. Jag hade ju nöjt mig med sex.
Nu hade han fått upp mina förhoppningar så jävligt.

Kunde inte koncentrera mig alls. Ibland ville jag nästan spy.
Jätteobehagligt.

Sedan skulle han börja snacka dirty också.
För att i nästa stund nästan småhåna vad vi sagt.

Är han sjuk i huvudet? Eller överreagerar jag?

Det känns bara så otrevligt, nu när jag trodde att det här var så speciellt.
Är det bara ett spel från hans sida?
Hur kunde det kännas så verkligt?

Känner mig så dum.
Och så gör det lite ont fortfarande.
Som att någon tryckt upp något stort i magen.
Men så är ju inte alls fallet.

Found it.

Min lägenhet.
Jag har hittat den.
Det här måste vara rätt.
Allt är bara så fel med den, brukar ju kännas så då. När det är rätt.
Den har Allt jag sa att jag Aldrig ville ha.
Och hur många gånger är det inte just då man får det?
Känns som att det är en förberedelse för vad som komma skall.
Jag ska aldrig....

Jag ska fan ligga i och buda över, kommer troligtvis aldrig få igen pengarna, men va fan.
Eller?
Kan man köpa lägenhet på impuls?
Ja.

Det är en liten liten skrivarlya. Utan dusch. Den är Helt perfekt.
Jag var ute efter något "nyare". Var trött på gamla lägenheter. Sa att jag aldrig skulle ha Stockholmsdusch. Och att jag inte brydde mig om utsikt och sånt.
Nu ska jag börja mitt nya liv.

Jag ska bry mig om min kropp.
Jag ska börja köpa riktiga kläder igen, börja engagera mig lite.
Känns som att jag haft en riktig slöperiod nu.
Borde köpa nya skor.
Och jacka.
Är redan trött på kappa. Känner mig som en tjock tant.
Och väska. Jag måste köpa en väska.

Borde göra en lista.

Things have changed.

Hahaha hahaha.
Jag skrattar och skrattar.
Åt ironi och mig själv.
Livet och kärleken.
Haha.
Aj.
Vad ont det gör när man slår i.

Men, det är väl det här jag har att vänta nu.
Upp ner, ner upp, han, den, han, å så han igen.
Singel.


Yes.
Jag hade bestämt mig för att inte höra av mig, eftersom det varit jag som börjat diverse smskonversationer osv.
Jag messar i allafall.
"Va gör du då?"
Han säger att vi ska höras till hemgång.

Jag åker och ska träffa honom vid hans nya lägenhet.
Jag får vänta i ca en timme, då han tydligen gått till ett sista ställe en kvart, ätit hamburgare, skurit sig i handen, åkt runt runt. Med några informativa samtal till mig där det utlovades att vara vid mötesplatsen inom tio miuter. Och några mindre informativa..

I varje fall, jag sitter och väntar på perrongen.
Bakom mig är ett tonårsgäng. Plötsligt börjar alla skrika, varpå jag avlägsnar mina hörlurar, för att se vad som pågår.
Det visar sig att.......hahah hahaha...det visar sig att en kille har askat mig i håret.
De blev en såndär pinsam situation där jag skulle vara vuxen och inte vågade borsta bort skiten, utan satt och försökte prata lugnt och sansat med en av flickorna. Som var skitfull.
Hon bad om ursäkt och undrade om jag var dyngrak eftersom jag betedde mig så konstigt. Sen sprang dom typ.

Så vid pelaren, står, en kille.
Och flinar. Fast på ett snällt sätt.
Jag skrattar lite och undrar om det är aska kvar.
Han kommer fram och borstar bort lite.
Sätter sig bredvid mig.
Vi fnittrar lite.
Han var så söt.
-Du skulle ha blivit förbannad.
- Mmm.
Jag stirrar ner i marken och känner hur kinderna blossar lite. Tänker att jag måste sett ut som en idiot när dom fimpa mig i huvudet. Åh.

- Har du gjort ikväll då?

Så pratade vi.
Han var fotograf. Hade skitsnygga skor. Jordens finaste leende och glittrande ögon.
Tunnelbanan rusar in.
Ser mitt ragg så och Moffa i sig nån slags jätteburgare.
Känner kyla i magen.
- Ska du med den här? frågar han.
- Nej. Jag ska träffa någon.

Han ber om mitt nummer. Istället tar jag hans. Känner hur osmakligt det känns, med tanke på att jag äntligen ska få träffa min nya kärlek.

Min nya kärlek har ringt x antal gånger. Han är full. Men söt.
Vi pussas lite och går hem till honom.
Hans vänner ringer och är jobbiga.
Vi hånglar i soffan.
Han har bara en uppblåsbar sängmadrass. Vi har okänsligt, hårt och konstigt sex.
Ganska bra. Fast otroligt tomt.
Och jag som känt så Ofantligt mycket för den här människan.

Vi pratade fram till 6.30 på morgonen. Lite bra, lite dåligt.

Han pratar om att göra plats för mig i sitt liv. Väldigt mycket annat pekar på att det inte alls är det han vill.
Själv har jag ingen jävla aning om vad jag vill längre.
Tyckte han var rätt odräglig, okänslig och nonchalant.
Känns som att det inte spelar någon roll om vi ses igen.


Istället letade jag rätt på tunnelbanekillen på facebook. Brukar Aldrig göra sånt. Orkar bara inte spela spel. Han tog det väldigt bra. Skrev fina mejl. Troligtvis kommer vi ses.
Han är fd brandman och har en gudomlig kropp.
FAAAN.

Forever young.

Jag är kär.
Okey.

Gemini child.

Vi har börjat smsa.
Känns sådär.
Ett jävla maraton. Och lite hård ton.
Började undra om allt kanske skulle rinna ut i sanden.

Höll på att lägga bud idag.
Perfekt lägenhet.
Har nog räknat med för lite pengar dock.
Nästan så att det är pinsamt att dra sig ur...fan.

Jag ringde honom påväg hem fån jobbet.
Han Tryckte bort mig.

Men.

Ringde senare upp och allt bara rann av mig.
Hans röst.
Jag är så attraherad av honom.
Han lät glad och lurig.
Tror han tyckte det var skönt att prata också.
Jag bad om ursäkt igen för att jag varit så konstig.

Han bara jobbar och jobbar. Undra hur vårat liv skulle se ut.
Jag vill krama.

Hördes lite med kill..exet. Kexet.
Kexet sa att han tycker att det är jobbigt att sova utan mig. nu kan han ju börja ångra sig. Skulle kanske tänkt på det innan.


Var ute igår. Drack massa vin. Tog springnota. Pinsamt.
Förstår inte varför.
Usch.
Det ska bli så skönt att inte va bakis imorgon.

Hoppas jag får träffa min lover då.
Hoppas hoppas.

Late November.

Får jag kalla dig älskling redan nu?

Och där gick vi.

Eller nej, såhär var det.

Min kund kom.
En halvtimme innan var jag skakis och högröd. Jag försökte verkligen skärpa mig, men det är någonting med den människan som gör mig så otroligt, nervös, glad och varm.

Han hängde av sig. Tror han skakade lite. Vi började prata som vanligt. Om allt och inget. Vi skrattade och blev generade om vartannat.
Han är mäklare.
Jag frågade honom om lägenheter.
Han undrade om jag och min kille skulla köpa tillsammans.
Glad och nöjd kunde jag konstatera att så inte var fallet.

Han frågade vad jag skulle göra på kvällen och föreslog att jag skulle komma till en fest han skulle på.
Jag tackade nej, skulle jobba dagen efter och ville inte träffa hans vänner.

När han ska betala, hände det märkligaste.
Det går liksom inte att förklara situationen riktigt, men han tar fram en kondom.


...

Jag trodde att han medvetet gjorde det av den anledningen att han helt plötsligt såg helt psycho ut och började svamla om massa konstiga saker.

"Jasså. Du förbereder inför ikväll ser jag. Fan va osmakligt."
Sa jag.
Chockad.
Ja. Jag var faktiskt det.
Men som min syster sa;
-Men snälla nån. Har du aldrig sett en kondom förut. Nej, just det, det har du ju inte. ...

Jag fick för mig att han var en pervers typ. Det kändes som att han drog fram snoppen.

Efter två timmar på jobbet gick min chock över och jag började känna att jag överreagerat.

Skitjobbigt.
Vi hade inte ens sagt hej då. Jag gick bara.
Förklaring 2.
Jag blev jävligt besviken. Vi har träffats tre gånger. Det har varit magiskt. Och sen drar han fram en kondom. Typ, " bara så du vet så vill jag sätta på dig".
Förresten låg den i busskortet. Vem har det i busskortet? ?

jaja.

Jag smsade på det numret som stod i våran dator.
Förlåt. blabla. Jag överreagera. blabla.

Men han fick inte smset.
Han hade tydligen två nummer.
Och efter ett tag smsar han mig.

Vi skämtar lite om det och bestämmer efter ett tag att vi ska gå på dejt följande dag.

Hah hih oh. Förstår du?? Den här killen som det bara Exploderade med första gången våra ögon möttes.
Han som allt bara funkar med. Som har bra jobb. Och allt annat.

Jag jobbar på lördagen, sen hörde jag av mig.
Efter lite om och men gick jag hem till honom.
Vi satt i soffan.
Vi pratade.
Han förklarade kondomincidenten.
Det var, självklart, inte meningen.
Han var väldigt frustrerad att jag hade trott något sånt.

Jag förstår honom lite.
Men jag har faktiskt haft många psykopatligg och killar...

Mm.

Vi har mysigt.
Han lägger sig bakom mig i soffan. Vi kysser varandra när det känns som mest.
Mjuka. Lugna kyssar. Perfekta.

Han gör mig helt galen.

Han kysser mig i nacken och drar försiktigt längsmed ryggen.
Jag ryser.

Vi pratar om framtid och barn. Vi skulle ha det underbart.
Han letar inte efter flickvän. Jag har varit singel i ca en vecka. Men vi konstaterar att man inte kan bestämma sånt.

Jag har Självklart förväntat mig att ha sex.
Vi tar i varandra. Smeker.

Skrattar. Rör varandras händer. Och det känns, så jävla mycket.

Men.
Han vill inte.
Han vill att vi på Nästa dejt ska göra något annat. Gå ut och göra någonting. Att vi inte ska knulla på första dejten eftersom han inte vill att det bara ska kännas som någon från krogen.
Jag förstår honom.
Nu.
Men det kändes Jävligt surt.
Jag hade fan laddat.
Jag ville ha honom Så mycket. Jag har väntat sen i somras ju!

Shit.

Snopen, gick jag hem till mina föräldrar som bor runt knuten. Berättar allting och börjar grina.
Hahah jag är så patetisk.
Jag är inte Van vid att inte vara behövd sexuellt.
Så himla jobbigt. Men fint.
Vem göra så?
Jag har glömt hur det är att inte knulla alla.
Man behöver ju faktiskt inte det.

Det här gjorde självklart så jag är superkär, eller något i den stilen.
Och för en gång skull, vill jag inte knulla för att bryta den förtrollningen.
Jag är så lycklig.
Vill att han ska ringa mig.
Vågar inte höra av mig själv..

Godnatt alla vackra.

Idag har varit en ledsen dag.
Har varit lite mindre stark.

Lägenheterna jag tittat på har slagit i skyarna.

Min fina J har skrivit argt brev.
Jag kippade efter någonting..stirrade in i skärmen. Tårarna brände som maneter i ögonen. Och så hugget i magen.

Var på kurs nu ikväll.
Känner mig lite off.
Tycker att jag blir bättre på jobbet. Men får inte riktigt uppskattning, mer än från kunderna. Å det är väl det som räknas.

Är så bra på att se det negativa i mina prestationer jämt.

Kom på att jag jobbar lördag. Jag som har gått och småladdat lite inför imorrn.

Höjdpunkten blir i allafall att jag ska träffa min kund, som det klickade med.
Var tolv veckor sedan nu. Är så jävla nervös.
Som tur är sover jag inte hemma ikväll. Därav ingen klädångset.
Kommer ha ett tält från Monki, äckligt hår och kängor.
Rätt skönt att inte anstränga sig faktiskt.

puss och kram
jag älskar dig
gonatt

(svårt att vänja sig av med)

Singel singel singel ensam själv. levande.

Men skit i det då!
Fuck you.
Jag behöver inte dig.

Och innerst inne så vet jag.
Det här är det absolut enda rätta.
Det är klart som fan att man inte kan gå vidare om man knullar varandra.
Eller skickar gullepluttsms.
Okej. Jag fattar.
Och jag är ju inte direkt Rädd för att vara singel. Tycker att det känns väldigt roligt och lockande. På något vis.

Men sedan börjar väl karusellen om. Man tror att man mognat. Det här varar för evigt. Såhär har det aldrig känts, förut.

Men kärlek känns.
Och attraktion.

Och ibland är det svårt att skilja dem åt.

Det värsta är att jag känner att jag redan knullat alla i Stockholm som enligt mig är värda att knulla med. typ. Å dom andra är polare, å det känns ju svinigt.


Har sett en kille. Söt. Ser väldigt ung ut. Dansade med honom en gång. Då påpekade jag hans ålder. Han sa att jag var snygg. Då gjorde vi inte något.
Sedan sågs vi på en bar. Gemensamma vänner. Jag tittade åt andra hållet.
Efter det har vi sprungit på varandra X antal gånger.
För några dagar sedan satt han och läste på en restaurang. Det såg ut som att han höll på att gå fram, då vände jag mig.
Och så imorse.
Han gick ut ur tunnelbanedörren, när jag precis gick förbi. Våra ögon fastnade i varandra.
Vet inte vad jag tycker om honom.
Känns bara skumt att stöta ihop med någon sådär.
Ödet. Kanske.
Är inte så värst intresserad dock.

Jaha.
Då var man singel då.

No other way,

Jag undrar om du kommer växa ifrån mig, eller jag dig, först.
Kanske blir det vi?
Eller så låtsas vi, tills en av oss fortfarande hoppas, och den andre blir djupt sårad och chockad.
Antagligen får men för livet.
Antagligen jag.


Försöker lyssna på Kents den där nya.
Det går ju inte.
Känns som en parodi på det där man hade rätt enkelt att ta till sig, just för att det var relativt ungt och ärligt.
Känns bara konstlat och jävligt trött. Skitonödigt. Stackars dom.
Kent.
Varför har jag så svårt att erkänna att jag tycker att vissa grejer är bra? Det känns så, Tomas Ledin.

Herregud.
Jag råkade se på Förkväll igår.
Vilket jävla skämt.
Man blir fan förbannad.
Snart åker fan den där OrionTvn ut.
Så trött på alla konstiga människor som inte bör visa sig offentligt när dom väljer att öppna munnen.
Suck.

Ikväll lyssnar jag på Black sheep boy.

Lya.

Nu har jag bestämt mig för att köpa lägenhet.
Drog runt på visningar idag.
Fastnade för en lägenhet i Hornstull.
Liten och fin.

Känns som att det skulle va en lättnad att bo i stan, å andra sidan kan det ju löna sig rätt rejält att kolla runt i söderförort.
Jag är impulsiv och vill att det ska hända nu. NU.

Helst imorgon, senast.

Killen vill ses. Jag tycker att det känns mysigt, men är ytterst tveksam på om det kan forsätta mellan oss.

Känns konstigt att bli nått slags kk nu. lär ju bli problem.

Jag känner mig så disträ på något vis. Är ledig imorrn. Skönt.
Vill ha en vän. Som inte drar.

Har varit ute hela helgen och blivit lämnad på olika ställen.

Träffade fd mannen i mitt liv.
Så jävla jobbigt. Pinsamt. Jag Är så otroligt pinsam ibland. Vad hade jag där att göra? Varför skulle jag prata med honom. Åh. Suck.
Han är ändå dum i huvudet. Ska aldrig mer hälsa på honom. usch.

Go through sunday.

Funderar över vad som känns och vad som tänks.
Skönt att sitta bland sina grejer. Lyssna på musik igen.
Ha tid.
Inte bråka om allting.
Vara orolig vad som ska hända härnäst.
Jag är nog själv ett tag, i allafall.

Önskar att jag hade en vän som kom förbi då och då bara.
En kille att lita på liksom.

Lite trött.
Utmattad.

Får jag följa?

Shit vad det snurrar.
Idag har jag varit ledig.
Jag träffade syster. Hon har en stor mage nu.
Det känns så sjukt att få en liten.

Jag försöker ändra mitt liv lite nu. Vi diskuterade alternativet att gå vidare och inte rota så mycket, kanske skulle prova det.
Känns bara som att det jävligt mycket skit som måste redas upp. Kanske är jag bara en ältande jobbig kärring.

Jag vill ha roligt. Men jag har ju inte tid.
Och vad är att ha roligt?
Med mina kåtmått mätt så är det tydligen att gå hem med så många som möjligt på en och samma helg.
Men jag Tycker det är kul.
Tror jag.

Fast för några dagar sedan (ja, några dagar sedan), kom jag på att jag har dåligt självförtroende.
Jag har ju alltid hävdat att mitt notoriska otrohetstjafs och flirtande inte har med sånt skit att göra. Men trot eller ej, jag skulle hämta en handduk ur det övre skåpet, och Vips-
"fan, har jag dåligt självförtroende?"
"jaa, men gud, är det därför jag inte vågar göra det.. och det. Och det."

Sjukt uppvaknande. Men det är klart. Man vet väl inte sånt själv. Det är väl lätt att stänga av. Eller hur? ! ?


Jaja.
Var är mina rock'n'roll boys. Jag är på G ju.
Jag vill vara patetisk och vakna upp i en ny hamn. Jag är uttråkad.
Förnedra mig.
Vad som.
Gör nått bara.

Kan inte sluta tänka...

Perfekt normal.

Ja herregud. Jag var på fest. På festen träffade jag en man. En med mörkt skägg, pipa och skepparhat. Tyckte han va snygg men inget mer. Sen började vi småprata. Det visade sig att han bygger båtar. Och jag gillar båtar. Eller åtminstone vatten. Han bodde på ett varv, i en båt, utanför stan. Nånting i mig tänder verkligen till när det lutar åt att sova borta. Så kul att se hur andra har det. Vi tog taxi. Vi klättrade ner i båten. Vi drack öl. Sedan kröp vi in i ruffen och han berättade om sitt, ganska, spännande liv. Vi kom fram till att vi gillar samma musik. Han kom från en bra familj, var driven, snickrade, fixade, var smart och rolig plus att han hade världens finaste träbåt från -32. Han hade magiska gamla tatueringar på diverse ställen över hela kroppen. Allt klaffade så bra. Men, det klickade inte. Någonting litet saknades. Han var perfekt normal, för att leva ett så speciellt liv. Jättesnygg, men ändå inte. Det hade kunnat vara så bra. Vi åkte tillsammans i morse. Han skulle hämta sin gamla volvo amazon -64 och jag höll ju på att dö. Igen. Han frågade om jag skulle med till Ikea. Hur många killar gör det frivilligt? Varför kunde inte han vara den rätte?

Allhelgonaafton.

Ikväll ska jag på maskerad.
Fy fan.
Känns töntigt.
Orkar inte.
Känner mig bakis.
Är nog bara trött.
tlött.

Typ.

Jag har peruk och trikåer. Vet inte riktigt om det är roligt.
Orkar inte bry mig.
Kyss.

Something old, something new..

..something borrowed, something blue.

nej. jag ska inte gifta mig.
Inte på långa vägar.
Undra om jag skulle vilja bli friad till i Idol?
Kanske.

Allt går åt helvete för mig.
Jag förstår att jag är ute och cyklar.
Det här Är inte rätt.
Man ska inte behöva kämpa för livet, bara för att få en kväll, en kyss, en trevlig dag osv. Det är fel. Det är inte okej.

Jag måste flytta nu.
Men var? Jag vill inte flytta ut till Helvete Strand. Jag får fan köpa en lägenhet.
Det är det som sätter käppar i hjulet. Om jag haft möjlighet att sticka skulle jag gjort det för längesen. Tror jag.

Jag orkar inte gråta mer.

Jag vill spela och träffa männsikor och visa att jag är normal..

varför kan jag inte bara få vara Normal?
fan. Jag älskar ju honom.

Barn och sol och höst. Blir inte mycket poesi av det inte.

Idag är det sol och kallt.
Höst.
Vanligtvis betydande depression, i år, rening.

Jag känner mig stark och ny. Kär och lugn.
Skulle dock vilja flytta till större och nyare. Älskar vår fina gamla lägenhet, men har ett behov av nybyggt och fräscht.

Min syster ska få barn. Jag är så glad för deras skull. Och för min.

Tralala.

Friday on me mind.

Fredagkväll.
Ensam.
Ovanligt.

Igår var det representation. Dock inte så värst lyckad. Tror faktiskt att det kan ha varit bland de sämsta, som någonsin åstadkommits, genom alla tider, världen över.

En av oss blev skitfull och drog ner byxorna i trappan på Spyan, hångla med halva inventariet och var allmänt odräglig.
Jag är så glad att det inte var jag.
Jag drack sambuca och prata italienska. Det är inte klokt hur många språk jag kan när jag blir full.

Idag vaknade jag med lite suddig blick och lätta skakningar. Ingen allvarlig bakfylla. Mer smått påtaglig.

Stenhård dag, sedan dags för fredagkvällsplanerna.
Eftersom karln inte kan gå hem som alla andra och mysa, så erbjöd jag mig att följa med honom till hans jävla klubb där vänner skulle spela skivor, men planerna ändrades och jag drog hem själv.
Köpte sushi, ostbågar och cola. Tänkte dricka upp min Stars&Stripes bourbon, men jag var för lat och illamående. Känns så jävla skönt att inte vara bakis imorgon.

Det är helt otroligt. Hur ofta är man själv en fredag?
Liksom bara sitter.
Känns som att jag alltid jobbar. känns som att jag inte ens har tid att plocka med saker i lägenheten, eller sitta såhär. Vara själv. Med tv:n tyst på i bakgrunden.
Jag vill att världen ska se ut som den gör i Scarface. Jag vill ha en lägenhet i guld.
Jag vill att Alla män ska ha uppfluffat hår och smal kostym. Fan vad bisarrt det hade varit. Jag hade ju inte kunnat gå rakt på gatan.

Idag såg jag sötsötsöt på weekday. jag funderar på hur det hade varit om det blivit han och jag. sjukt. fan vad allt har förändrats.
saknar den där perioden.
Massa nya människor. Alltid på samma ställen. Nu är stan övergiven. Ingen orkar längre.
Jag var på 40-årsfest häromdagen och insåg att man faktiskt är vuxen nu.
ojojoj.

Förresten har jag gått och blivit blond. Så himla konstigt. Och uppskattande. Väldigt märkligt. Det ser iof rätt trashigt ut, vilket känns ganska skönt. Tror mer att det uppfattas som snyggkonstig kontrast än blondin.
Alla frågar var jag kommer ifrån.
En gång sa en kille till mig att han förstod att jag hade zigenarblod, eftersom jag såg ut som sånna bondbrudar. Hur ser dom ut?

Vad är kärlek, nu igen?

Om man ändå var på det här humöret.

Mytomani. Och knull.

Jag vill härmed meddela att jag är ett halvt skal utan någonting i.
Jag läcker.

Jag har gjort Enormt mycket misstag nu. De senaste veckorna har varit lögner, svek och allt annat som min vardag i och försig alltsom oftast består av. Fast nu så mycket mer.

Genom sig själv känner man andra. Brukar det ju heta. Och det är väl alltså därför jag är så Inihelvete "svartsjuk", orolig och trasig.

För mig är det ju normalt. Att man bryr sig liksom. Vem var det? Vad pratade ni om? blabla.
För jag vet ju att jag själv tänker "Oj. vad han är snygg. Han skulle jag vilja knulla med. Flirt. smek. och hopp i säng." oups.

Jag har liksom ingen gräns. och jag ljuger och bedrar. Så varför skulle inte min kille vara likadan?

Jag är sjuk. tror jag, och några i min omgivning. i huvudet. eller så har jag bara en väldigt bra insyn i vad det är att vara människa. Jag tror att dom flesta stänger av det där.
Jag Vet ju att alla tänker "snygg, sexig, knull blabla," och det är ju fan det enda allt går ut på i media och när man försöker gestalta oss folk.

Men trots Det går alla runt och tror att man bara kan vara "vänner". Att allt är oskylidgt och att din tjejkompis inte alls vill gränsla dig på diskbänken.

Bullfuckingshit.

Jag Ser ju. Det känns som att alla är manipulerade och plötsligt blir döva när jag öppnar munnen. Som att jag är förlamad i halsen, inte får fram ord.

Hur många gånger har inte jag sagt;
- Oj vad hon vill knulla honom.
Nån dum brudkompis.
-Vadå. Nej. Dom är bästa kompisar.
-Men snälla du. Jag ser ju i ögonen på henne. Och sättet hon tar på honom. Och att han ser. Dom utbyter ju tankar. Hur kan du inte Se det?
- men sluta. Det är hans ex och dom är vänner nu.
Jävla blinda idioter. Hur oskyldiga tror man folk är? Herregud.

Och sen Vet alla att "killar tänker på sex trehundrasjuttiotusenmiljarder gånger om dagen, ...".
Fast inte på jobbet, bland vänner, på gymmet, tunnelbanan, Tv, nejnej, när han ligger hemma i sängen med dig! Eller vadå?

Klart som fan att folk är otrogna i tanken. Det kan ju fan inte bara vara jag?!
Och jag tycker att det är värre med tanke än handling. Faktiskt.

Det här med killkompisar..
Jag vill men lyckas aldrig.
Jag har blivit vän med killar. gjort musik. tränat. osv osv.
Jag tror att vi är jättebra vänner. Att han har lika kul som jag.
Näe.
Efter någon månad sådär, så kommer första försöket till smekning. Och sen ska han börja berätta.
"Jag är kär i dig"..
Samma sak varje gång.
"Jag har aldrig träffat någon så konstig. Du har bedragit mig. Jag trodde du ville ha mig. Jag älskar ju dig."

VAD gör jag?? Är det såhär för alla tjejer? Är jag för snäll? Ger för mycket beröring?
Tror dom att det är kärlek bara för att man kommer varandra så nära?
Tror dom att jag raggar på dom när jag ler och säger snälla saker?
Har dom aldrig varit utanför dörren?
Och om det är så för mig, så måste det ju vara så från andra hållet också.
Jag tror att alla vill knulla min kille.
Jag vet att jag ville, och jag ser hur dom fnittrar och åmar sig så fort han kommer in i ett rum.
pinsamt.

Kundkontakt.

Idag hände något väldigt konstigt.
Jag träffade en kille på jobbet. som jag träffat en gång innan.
då, vet jag att jag var lite pirrig och tyckte att han var rolig och söt.

Jag visste att han skulle komma idag, men trodde inte att jag skulle bli så påverkad.
Det var fan bland det värsta jag varit med om.
En blandning av något otroligt pinsamt och rätt fint, charmigt liksom.

Vi är lika, och mycket olika.

Han är välutbildad och fräsch och pigg. och ska precis flytta isär med sin tjej. och jag har aldrig varit med om varmare stötar mellan två människor och här sitter jag och ler som en jävla fjant med fjärilar i röven. typ.

Jag ville äta upp honom. han var så otroligt gullig.
och sexig.
typ som att jag skulle kunna gränsla honom där och då.
Han kom åt mitt lår ett par gånger.
förlåt. sa han.
gör inget. sa jag.
jag tafsar på dig. sa han.
jag är van. sa jag.

sedan gömde jag mina blossande kinder bakom hans tjocka kalufs.

vi pratade om allt från piss i poolen till bossa och kostymer, våldtäkter, jobb, cykling och sälar.

jag fortsätter.
"gillar du det hårt, eller naturligt?"
han stirrar på mig i spegeln.
"känslan alltså, på ditt hår". jag lyssnar till min egen röst och hör hur jag precis gått över någon slags gräns.
nu finns inga hämningar.

Snart ses vi igen. förstår inte var det här ska sluta. vill bara slänga mig i hans armar.

La cienega just smiled.

jag hatar dig. jag hatar dig. jag hatar dig.

Midnight rambler.

Kan inte skriva.
får inte ut någonting.
Blir full på två öl.
Kanske för att jag aldrig dricker två öl fastän jag tror att jag gör det, jag dricker oftast sju öl på en cirkus tre timmar och sen säger jag saker som jag ångrar dagen efter.
Det är jättelätt.
Jag kan reglerna nu.

Jag raglar iväg till toan. Troligtvis efter en nikotinkick av någons röda prince.
-jag är in"hick"te full. fan va konsti. det känns som ja drukit jättemycket.- Tänker jag alltsomoftast.
Backar efter att ha dragit ner strumpbyxorna. oåuhj. halkar ner lite på ena sidan från toalettsitsen. hehe hehe. uh.
stirrar ner på skorna. surr och sudd. shit.

studsar upp och känner det blöta från toan när jag drar upp trosorna. bryr mig inte så mycket.
spolar kallt vatten i ansiktet.
usch.

går ut. klänger lite på någon. Flirtar med ett gammalt ragg i ögonvrån.
Knullar ett ex med tungrörelser. skrattar.
blajar på om snygga män.
min kille står bredvid.
jag är ett as.

men jag kan inte låta bli att tycka att det är Lite komiskt.
småroligt. det drar lite i mungiporna.
Jag är patetisk. Ofta älskad fram till sista ölen.
Jag Ska ta itu med min alkoholkonsumtion. Jag ska.

Yes.
I did.
And I did it again.
I fucked him, and I made him mine.

So I'll wait for you and I'll burn will I ever see your sweet return.

The Promise.

På fredag drar jag till Berlin.
Jag hatar att fly, men nu har jag faktiskt inget val.

Han har gjort det här mot oss, samtidigt som jag är så jävla flyförbannad, så tror jag att det kan bli riktigt bra.
Jag börjar förstå det här med lite "time off".
Helt plötsligt har jag blivit en riktig människa och hängt med riktiga kompisar osv.
Och nu åker jag tillochmed på "semester" med en.

Okej.

Det är bara att bita ihop.
Om jag sköter mina kort, så kanske jag får lägga mig i hans armar igen. Snart.

Och så kom sommaren.

Och så kom den dagen.
"Jag vill göra slut".

Du rasar, jag rasar.
Sedan gråter vi i ett dygn.
Jag gråter i tre till.

Vi skakar och kramas.
Jag får hans armband. Får behålla hans nycklar.
En två veckors paus.
Men vad vill jag..?

Känner att jag älskar honom på riktigt.
Lite småtjafs och förlite space. Har levt på varandra.
Han får panik. Jag med, men jag har ju uppenbarligen mina sätt att lösa det...

Ensam igen..

jag vill ha hjälp.

Jag gråter för att jag tycker så jävla synd om mig själv.
och jag är patetisk.
lägger skuld på dig för att du inte gör som jag har tänkt.
och jag förstår ju det här.
men kan inget göra.
jag har lagt allting i nånannans händer.
jag känner inte den där andra.
det är en del av mig som inte tillhör.

jag är patetisk.
sitter och pinar i mig whiskey. för att det ska dämpa.
det gör så ont.
det går inte att förklara.
jag vill skriva fan flera gånger.
och plötsligt förstår jag alla alkoholister och drogmissbrukare.

och när jag försöker prata är det som att du inte hör mig.
det är så Jääääävla frustrerande.
vad ska jag göra?
vaad skaa jaag gööra??

jag märker ju att spriten dämpar.
det känns som medicin. det är ingen fylla. det räcker inte för det. det krävs såpass mycket alkohol bara för att dämpa allt det onda.variga.

jag är ung.jag är tjej. jag dricker whiskey ensam för att jag är ledsen.
jag är sjuk,

Ledsen i juni.

Liten. Ledsen. Läcker.

varför funka inte?

Min fina du.

Textar varsamt ditt namn
för mig själv
på en tom sida

gång på gång

Säger det högt
för att förstå
kvider i oförståndig panik
att jag aldrig kan förlåta
varesig dig eller gud, eller mig eller henne

Gråter mig till sömns den natten
och natten därpå

Åker förbi Skantull
går upp på gamla bron där vi brukade säga hejdå.
du gick alltid nerför trapporna och hem till dig
ibland följde jag med. men oftast fortsatte jag hemmåt.
Nu står jag bara där, själv.

Vi rökte hasch i ditt pojkrum.
somnade till den onde den gode den fule, det var din favoritfilm
vi lyssnade på turbonegro och du spelade in kassettband med replokalsdemos, för mig att godkänna

Det var bara skrammel, och när jag sa det sa du att jag var dum i huvet
sen sa du att jag inte fattade att du älskade mig
och jag skrattade bort det

En kväll ville du att vi skulle ha sex.
det hade vi. för mig kändes du som en bror,

trots det gjorde vi det några gånger.
Och jag kommer aldrig glömma hur du smakar.
hur din kind känns mot min.
Dina pupiller nära extas.

Nu går jag och hälsar på dig vid Norra kyrkogården, Solna
ibland
har faktiskt inte blivit så ofta

det är för overkligt
jag vill ta med dig hem
det sitter ett fotografi vid ditt träkors
jag la en grej till dig där

När det gör ondare än vad det gör gott?

Varför ser inte du mina tårar?
Hur kan du stänga av när jag mår som sämst?

Varför kan jag aldrig förstå när det är nog?

Hur kan jag ha lämnat ut mig till dig? av alla människor.
Jag trodde att du kunde vårda mig. Att dina smek och ömma ord bara var sån du är. Det visade sig vara tillfälligt. Du är en bluff.
Du mår ju inte ens dåligt på riktigt.

Jag är sargad. Och jag berättar i detalj om Min våldtagna kropp.
Du säger att du förstår.
Men när jag inte berättar.
När jag är ledsen.
när jag tänker och känner. Och Mår.
Då finns inte du.
Då Lämnar du.
Då säger du "Jag sover inte hemma ikväll".
Jag visste inte ens att man hade ett val.

fan.

Jag känner mig så oerhört instabil.
skit i killar. svartsjuka. otrohet. oro. bråk.

jag tänker på barndom. otillräcklighet. trauman. kaos.

Fuck you

Varför skulle jag behöva hamna i en kropp med dubbel persona?
Eller är det livet som har gjort mig?
Jag Kan inte styra mig själv.
Då hade jag gjort det för längesen.
Fuck you livet. Jag är jävligt trött på dig.

lilla jag.

Så jag gick och jobbade.
Drack vinslattar och blev full tillslut.

Försökte förtränga alla dåliga beslut jag tagit under helgens gång.
var rätt glad och drog ut efter jobbet.

varpå jag träffade en kille.
en kille som spelar i ett speciellt band.
och jag är ju så jävla dum i huvudet.
men det kändes Verkligen kul att ha efterfest på deras hotell.

Jag hade med mig champange och vin från festen, perfekt. sedan tömde vi minibaren.
sedan var mitt omdöme nere på noll.

jag vill bara bli älskad.
jag får ut så mycket av att se hur nån njuter av min kropp.
kanske är jag störd. jag vet inte längre.

jag har verkligen gjort dumt.

knulla mig.

Frisk eller inte.
På morgonen när mitt sällskap sätter sig i en taxi för att åka uppåt Sverige för att hälsa på släkt, känner jag mig oerhört ensam.

Den där gamla "Mr Right" har hört av sig. vi sms:ade kvällen innan om att vi kanske skulle käka brunch nu på morgonen. jag ringer. inget svar.
åker hem. helt slut.
han ringer upp senare. jag försöker prata så avslappnat och naturligt som möjligt.

åker hem till honom. har bestämt mig för att inte göra något dumt.
lätt för mig att säga, när jag typ förträngt totalt hur jävla sexig han är.

Han öppnar i truckerkeps, flera dagars gammal skäggväxt och jag håller på att krevera.
vi kramas. och jag hade helt glömt spänningen mellan oss. han klämmer på min kropp. säger att jag är fin. vi lägger oss i sängen. han luktar man.

Allt annat är borta. det är så otroligt skönt att bara ligga där.

Kaffe.
Sen kramas vi mer.
snart vill han ha sex. jag vill inte. jag vill men jag kan inte.
Trots det.
Hans ögon blir mörka. han är bestämd. jag vet att han gillar det. han är äcklig på något sätt.
ändå.

Efter en kvart.
Han går utanför dörren och ringer. han är konstig. jag tycker inte riktigt om honom. han är skum och obehaglig.
Jag tackar för mig.

Känns ganska äckligt. Åker och jobbar. Ska servera på en fest.
Lite ångest.

älska mig. 2.

Såhär.
Jag ligger och vill inte titta in i dina ögon. jag lägger mitt huvud mot ditt bröst.
Du drar med lätta fingrar genom mitt hår, drar upp min lugg. Du gör små cirkelrörelser i mitt ansikte. Jag vet att du tänker att jag är vacker. du undrar hur jag hamnat i dina armar.
du vill att jag också ska tycka att det är ödet.

Det är ombytta roller.
så många gånger som man gått hem med den där fantastiska. knappt sovit en blund. bara legat och stirrat och undrat hur fan det gått till.

jag är bara ute efter en kram. närhet. måste bestämma om det är okej. om jag måste ha hjälp.
är rädd att missa något. tycker inte om mig själv när jag är i förhållande.
jag blir hård.

min kille är på turné. ångesten börjar krypa på.

Älska mig.

Såhär.

Jag vet att han ligger och tittar på mig. för att inte behöva se honom i ögonen, kryper jag ner under täcket, lägger mitt huvud mot hans bröst och kramar om.
jag vet att jag är ljuvlig nu. fullkomligt bedårande.
jag drar mina fingrar i hans linjer. det är så ickespontant som det kan bli.
men det fattar ju inte han.

han suckar. klämmer lite på mig. "Shit. vad gör du med mig?"
jag tittar upp med mina stora mörka ögon. lägger till den där extra glimten. ler lite försynt. naggar lagom hårt på hans axel. Drar löst med naglarna längsmed hans rygg.
Han tar mina bröst i sina händer.

Jag rullar över och sätter mig över honom. Tar tag om hans handleder.
Ler inte längre. Tittar allvarligt och lugnt in i hans ögon. Nu är det han som måste vända bort blicken. Han tittar ner på min kropp.
"du är så fin. så sjukt fin. du gör mig så otroligt upphetsad."

Jag låtsas vara omedveten.
Sluta, skrattar jag och ger honom ett leende. Sedan böjer jag mig ner. Kysser hans mage. Tar hans kuk i min mun. Gör det jag är bäst på. Han kvider. När han är påväg att komma, sätter jag mig på honom istället.
Vi kommer tillsammans. Han är fast.

I innersta hörnet.

"älskling. ligger i din säng. Varför är allt så svårt?"

Äntligen släpper paniken. Jag vill kasta det jag har i händerna. "snart ligger jag bredvid."

En timme senare går jag av vid slutstationen. Mina ögon känns svullna. Mina ben känner av nattens tvåtimmars sömn.

Jag köper lakrits. Min pojke vill ha det. Jag vill ge. Allt. Jag vill ge Varenda liten jävla milliminimolekyl av allt levande.
jag älskar.

bara som man kan när man är bakfull.

..Fastän allting rasar kring oss, tror jag ändå det kan gå.
Det är nått underbart genetiskt som fungerar då och då..

Kommer in i lägenheten.
Varmt. kvavt.
Hänger av mig skinnjackan. Du säger inget. jag är rädd.
att du ska skrika. säga att jag är pinsam. att jag förstört allting.

jag går direkt in i köket utan att titta på dig. drar ner persiennerna. ställer in en cola i kylen.
fryser i tre sekunder. håller andan.

tittar in i rummet.
Du ligger med täcket, över näsan.
jag kan se dina ögon.
dom ler.

Jag kan andas lite.

jag kliver ur min klänning. drar av mina strumpbyxor. kryper försiktigt ner. känner din varma hud. varför ler du min käreste? tänker jag. jag trodde att du hatade mig. jag hatade mig.

Nu burrar du in ditt ansikte i min nacke. jag gråter tyst. du kysser tre kyss uppifrån min nackkota.
lätt drar du ditt långfinger längsmed min ryggrad.
"jag kan aldrig hata dig. det är du och jag baby. vänd dig om, så jag får se dina tårar".

jag är inget av det jag trodde att jag var.
Du är allt det du utgav dig för.

vi skiter i dom. säger han med lugn i blicken när han ser min ångestfyllda.
Du är min, dollface. Vi mot dom. Äkta vara.

psykbryt.

Du trasar mig sönder och samman.
hemska natt.
panikläte och hyperventilerad bröstkorg.
du har stängt av mobilen, igen.

Jag ligger själv och vill ta mitt liv.
Imorgon är allt borta.

Idag är imorgon.
idag vaknar man upp ledsen i hela kroppen. det värker i hjärtat. måste operera.
det gör så ont.jag vill skära ur det. istället sprider det sig som trådar genom kroppen.
vill bara bort bort bort.
måste gå och jobba.

klockan är halv sex.
väntar i fyra timmar innan du hör av dig.

du skriver att jag är elak mot dig. att det är jag som är ett svin.
jag är liten nu. inte alls lika stöddig som igår. nu vill jag krypa upp i din famn. och bli smekt på min söndertårade kind.

du säger att det går rykten om mig.
jag har gjort bort mig.

till mitt försvar säger jag att jag inte vill ha dig heller.

back to normal.

Baby är hemma.
Och det är bra. Jag blir lugn och stabil.
Men tråkig.

"Fy fan va du skulle vara rolig om du var singel!" sa en arbetskamrat till mig, som endast känt mig under mitt förhållande. Det var när jag fick med henne på stalking av ett möjligt gammalt ragg, från medis till gamla stan.

Jaa, jag är mycket roligare när jag är ensam. Tuff och stark.
Nu är jag en liten mes.
Vill helst inte göra någonting.
Idag är det fredag. Ere Så skare låta då eller?
Suck.

Du är oförstörd för mig.

Varför kan jag inte släppa dig, du oattraktiva från helgen?
Du är ju verkligen inte ful. Du är vacker. det är inte det.
Det är bara det att jag inte såg dig som något potentiellt ligg överhuvudtaget. Du var så...asexuell.

Men du är nog en sådan som kan byta skepnad.
Du är tvilling såg jag när jag googlade dig.
Jag har bara tvillingvänner. Och skorpionmän. Ändå kan jag inte sluta tänka på det vi hade.
Våran kravlösa morgon. Vårt enkla prat. Din enkla kravlösa syn, på allt.

Å du är basist. Och det är perfekt pojkvänsmaterial.

Så, nu har vi pratat varenda kväll. Skickat iväg ett sms då och då.
Vi bestämde att träffas imorgon. Du föreslog en promenad. Jag ville vara hemma hos dig. Det är du som är den kloka.
Jag tänkte att om jag ska knulla med dig så är det sista chansen nu..

Men, min kille kommer hem tidigare. Allt gick inte riktigt som planerat och därför kommer han hem redan imorgonkväll.

När du får det sms:et, svarar du , klokt;
"Det kanske var tur.Ni får ta hand om varandra." för du är så genomgod.
Motsatsen till mig.
Du fortsätter "Inte rätt tid nu bara".

Du vill inte ha förhållande, du ser mig som flickvänsmaterial och tror att jag vill lämna mitt förhållande.
Du tror fel.
Det är bara din kropp jag är ute efter. Och dina lugnande ord.

Dr. fuckme hook

Jag lyckades behöva uppsöka hospitalet igen..fan att man aldrig ska va frisk.
Denna gång med kvidande svimfärdigtont i magen. typ vid levern.
på frågan "hur mycket dricker du?", fick jag lov att hålla mig för skratt.

låg inne hela gårdagen. dom trodde det var gallan. de fyra f:n. female.fat.fertil.forty.
"och du är ju åtminstone två av dom" skrattade den snälla kvinnliga doktorn hjärtligt.
Jag synade henne skeptiskt, tills jag kunde konstatera att hon menade väl.
hon påpekade då att jag inte på långa vägar, förövrigt, var överviktig.

Sedan var jag så övertygande i min spökvita skepnad och kvidande stön, så när hon tänkte skicka hem mig, ändrade hon hela planen. jag skickades på lungröntgen och fick min ultraljudsundersökning framflyttad från två veckor framåt, till morgondagen.

vilket var idag. och jag . ja. jag är mållös.

jag sitter och väntar. en tjock skötersketant kommer ut. Uttalar självklart mitt udda, men dock enkla efternamn fel.
jag följer med henne. klär av mig. allt utom bh och det här kanske låter lite skitfult, men zebratajts och stövlar. .hm ja.det är faktiskt relevant för historien.

"Ligg här nu så kommer doktorn snart." å där ligger jag, i min läckra utstyrsel. och dörren öppnas.
"morsning!"
ut kommer, ja, kanske det sexigaste jag sett i mansväg.
så jag börjar, på riktigt, skratta. ett lite såntdär "det här är e ju förfan inte santfniss".
han skrattar lite han med. undrar om det är ok att han tar in en läkarstuderande. visst. jag är småchockad.och förväntansfull.

"flytta ut mot mig så mycket du kan." jag ligger alltså med min höft i hans sida, med hans arm mellan benen och upp på magen. och det var spänning mellan. det var det!

Han drog ner mina tajts till halva f*ttan, och kletade ner mig med sitt varma glid.
Den fantastiskt sexige doktorn fick mig att skratta nervöst några gånger med sina kvicka små läkarskämt. tror jag var inne i typ 45 min, hade kunnat stanna för alltid.

"du är ett mysterium.."lutade han sig fram och viskade i mitt öra när den studerande blivit utskickad för att hämta nått.
sedan tog han sina fingrar och drog dom lätt under min bygel på bh:n. fortsatte sedan undersökningen nere vid höften. . .

när jag är klar och han skickat ut den studerande för gott, tar jag min lilla pappershandduk som sköterskan gett mig.
"oj. jag har kletat ner dig ordentligt."
"mm.ja.jo.hm."mumlar jag nervöst och försöker torka bort allt.
försöker resa mig.
"vänta.du har lite här." han lägger mig ner. tar handduken. drar den försiktigt under mitt ena bröst, tittar mig djupt i ögonen. ler. fortsätter ner över min navel, mot min troskant. jag panikar och drar upp zebrabyxorna som han rullat ner.

Reser mig upp och plockar ihop mina resterande kläder.
Han står lutad mot väggen och tittar på mig.
"schysta brallor. är det äkta zebraskinn?.."
jag var nu så generad och skakig så jag våga inte ens titta på honom. försökte så gott jag kunde trä på mig klänningen.
"nej. det . nej."
han fortsätter.
"ja, nu får vi bara hoppas att vi kan utesluta klamyd..eller vad säger jag, crons sjukdom.."han flinar..jag blir ännu mer skitnervös och håller på att svimma.
"ja.hehe."skrattar jag, ja nervöst. "klamydia har jag redan haft så.. hahahehe."

jag rasade ut ur hans rum.svävade. trodde inte man kunde uppleva något sånt här. trodde att det skulle förbli, om det ens varit, en fantasi.
Härligt att det finns lite ohederliga doktorer också.

However much you want me, I swear I'll make you want me more, and more.

Jo.
Jag sov hos mitt ex.
Kvällen innan var vi och drack öl, det var jättetrevligt. Blev rätt sent, och när vi skulle avrunda sa han att jag aldrig varit så snygg som nu. Ville jag följa med hem?
Det ville jag inte. Vi bestämde att ses dagen därpå istället.

Dessvärre(bättre?), var det inte alls så trevligt.
Han bjöd på middag och massa vin. vi hamnade som vanligt i diskussion om vad som var fel mellan oss, jag grät lite och han led av vartenda ord jag berättade om mitt nya liv.

jag sov över i allafall. Det var ju bestämt.
Han ville kramas. Vi kramades lite. Och han tog på mig. Det var helt okej, men när det var min tur att tillfredställa tog det tvärstopp.
Det kändes som att om jag skulle behöva ta på hans kuk skulle jag spy. jag kände mig lite som en prostituerad som skulle ligga med en avskyvärd gubbe.
jag tycker att det känns hemskt att jag känner så. antar att det är någonslags syskonkänsla.
har faktiskt Aldrig känt så förrut. Men så är jag ju också översexuell.

Fick sms senare om att han förstår hur mycket han har sårat mig under åren. Får väl se om den här karusellen fortsätter.

oupsidaisy.

Jaa.
Vem vet egentligen var kvällen slutar?
gick jag ut med som inställning.
Det var väl, sådär, kanske.

Glad och full tyckte jag att det var en trevlig idé att fixa ihop en liten efterfest med ytligt bekanta från krogen.
mitt ursprungliga sällskap blev mindre och mindre. Tillslut rasade den sista ut i en taxi med vinspya i svalget.

Jag var kvar och road. Satt och smålog åt det mesta och tyckte att det var toppen att vara ensam kvar med så många roliga grabbs..

En kille, har jag träffat ute lite då och då. Jag har Aldrig funnit honom attraktiv och har därför varit väldigt lite flirtig mot honom.
Egentligen var jag från början intresserad av hans polare, han hade jättestora polisonger, men var så påtänd hela tiden så det ledde liksom aldrig till något.

Helt plötsligt, eller var det kanske efter lång tid av tystnad?, så tog den oattraktiva killen mig i handen
"kom.vi går hem till mig.."
"På efterfest..?"framåtstupa från barstolen, exalterad och asfnittrig låter jag honom hålla kvar sitt fasta grepp om min hand.
"va´ska´vi..hihi" snubblar jag ut från krogen.
"taxi"

En bil stannar. Han öppnar dörren åt mig. jag kryper in. han går runt. sekunderna när det bara är jag och chaffisen stannar allting. jag blir spiknykter och undrar vafan jag håller på med.

dörren öppnas och han sätter sig nära.
jag känner det kalla skinnsättet, min klänning har dragit sig upp och blottar säkert på tok för mycket.jag känner hans hand. varm. han drar fingrarna försiktigt upp längs ena låret. tar ett hårt tag om insidan på det andra. lutar sig mot mig. placerar varma, nästan ångande kyssar längs min hals.
jag kysser hans läppar intensivt lätt.
Nu ser jag hans vackra händer, hans lite hängiga ögon och raka näsa. hans hår.

Jag vaknar och tror att jag är hemma. Jag tror att jag känner min killes starka armar, tittar upp och....fan.
Panik. allting snurrar. kvällen på snabbspolad repeat.
tittar ner. har alla kläder på. lättnad.
hinner inte tänka mycket mer. Han borrar in sig i min nacke. jag blir alldeles varm. vill ha hans händer över hela min kropp.

Vi pussar på varandra. mjuka små morgonpussar på kinden. letar sig osäkert till varandras läppar. minns taxin. undrar om vi gjort något.

han är plötsligt väldigt söt. solen skiner in i hans kala lägenhet. några furubokhyllor längs väggen. ett par gitarrer. beige standardtapeter. en träslöjdsskyllt med inristade bokstäver ovanför dörrkarmen. "Här bor Martin"
Kom på att jag inte visste hans namn. antagligen vet inte han mitt. pinsamt.

vi börjar prata. allt känns fantastiskt. jag vill bara ha honom i mig. han visste om min kille. hade sett oss tillsammans. undrar hur jag kände nu. vi bestämmer att allt är okej. vi har trots allt inte gjort någonting.

vi fortsätter så fram tills tidig eftermiddag.
han följer med mig till bussen. allt blir stelt och pinsamt. jobbig kram och "vi hörs". och han höll på att gå in i en stolpe när han skulle vända. och jag skrattade nervöst. och då kom paniken.

jag har typ inte varit otrogen, eller?. men det känns jobbigt att gå runt och längta efter hans händer och kyssar och inte min killes.

Igår såg jag filmen "unfaithful". jag kände igen mig lite i det där. hoppas inte det slutar likadant bara.