Firecracker.

Vägen hem är farlig och lång.
För mig är det några stationer.
Lite gångväg och alldeles för många tankar.
Alldeles för stark hunger och kramsug som gör att allting känns förjävligt.

Undergångsmess och tårar nära att brista.
Men sedan,
väl hemma i mitt varma kök.
Fixar lite käk, tar ett glas vin. Musik, lite det och lite det.
Å jag mår så bra.
Jag är så glad att det bara är jag hemma.
Att jag får ta på mig de absolut fulaste mjukbyxorna och tvätta av mig dagens maskering.

Män har ersatts av,
mig








(Vi har bråkat på sistone. Obefogad stress och uttråkning.)

Jag funderar över de där äldre som alltid vill sitta vid barnborden.
Och jag tänker att jag förstår att det är ju dom som har fattat grejen.
Alla de andra som sitter kvar och håller masken. Skitskrajja att bli upptäckta.
Rädda att vidga sina vyer. Ältar dag efter dag att det är så och allt är det.
Medan den där jobbiga vintanten smyger runt bland ungdomarna, intresserar sig för nya tänk och uppmuntrar oskulden. Fint.

cigg&sånt/fredagsmys

Starta om.

Eungf. Doungf.

Iväg bort. Inåt.

Hemma från jobbet en vecka. Bra för mig.

Bra för dom runtom mig.

Alltid lika jobbigt dagen innan man ska tillbaka. Men den där lätta känslan när man har jobbat första dagen.

Jag klarade det.

Det är min plats.

Det är mina vänner.

Jag har ett jobb att gå till, med eget skåp. Mat i kylen och personliga hälsningsfraser i telefonen.

Jag blev lite för full på sista afterworken. So what.

Jag kan inte gå runt och älta allting.

Mycket att skriva. Om möss, pendlare, självdöd, vedtravar och djupdialog. Men, jag orkar inte.

Det kommer ingenting.

Det är okej.

Maskar av.

Sjukskriven.
Ögonen trasslar.
Glasögonorm i fem veckors tid. Har investerat för närmare 6000 kronor.
Känns, sådär.

(plus akutavgift, förlorad arbetsinkomst och provision. osv osv.)

Men någonstans känns det skönt att komma på vad som tyngde mig lite extra.
Man blir faktiskt trött i huvudet av att ha ont i ögonen hela dagarna.

Tänkte ta tiden till att rensa ur hela min garderob. Verkligen bort med allt gammalt skit.
Äntligen känner jag mig mer än redo.

Lyssnar på Sigur Ros, Ára bátur. Fint.

Maskar på. Maskar av.

In a bed where you used to be.

Tomma himlar och långa steg.
Blev för full i fredags. Har ångest, som vanligt.
Lördagen var bättre. Mycket bättre.

Gick till doktorn idag.
Hon sa att livet är hårt men såg lite lidande ut när jag berättade vad det var som drev mig att söka.
Hon undrade om jag hade pojkvän. Ifall vi bodde ihop.
Och jag undrade vad hon skulle säga om jag sa att jag var en polygam lesbo med inriktning på äldre damer el liknande.
Skulle jag falla inom ramen för regelrätt terapi då?


Allt känns bara konstigt. Sådär som jag trodde att det skulle bli, trots att jag intalat mig själv att det bara var fördommar och att hon inte alls skulle tycka att det var jobbigt att jag nu låg på hennes bord.
Kanske tar man bäst hand om sig själv.
Kan jag inte ha mer självrespekt än så? Varför har jag behov att prata om skit för?
Kanske dags att fatta att man faktiskt måste tugga i sig ibland och emellanåt svälja något för stora tuggor. Strupen vidgas. Jag kommer inte dö.


Natten till söndag promenerade vi upp mot slottet, sval promenad från Regeringsgatan. Med andra ögon såg jag Stockholm.
Honom vid min sida. Precis sådär som jag alltid tänkt.
Vi var kusligt ensamma.
Och vi konstaterade att det är så skönt att känna en fast punkt.
Jag förstod att alla de män jag träffat, när saker och ting inte stämt med mina, när världarna varit på tok för långt isär, varit menade att förfalla till fördel för min nuvarande självklara s j älsfrände.

Han berättade om sina långa resor. När han suttit på tåg och flyg med en enda längtan. Stockholm.
Och jag flinar för mig själv.
Kramar hans stora tumvante innehållande grov arbetarlabb. Petar in ett finger i hans seniga sida när han blir alltför klyschig. Smeker upp hans mungipor när han snabbirriterat hugger tag i något jag lättvindigt slängt ur mig.

Vi går till stället vi träffades på. Och cirkeln är sluten.
8 månader har gått.
Varför kämpa emot?
Du föll på plats ganska direkt.
Och du blir mer självklar för varje dag.



Den högra sidan är bara Din nu.
Skulle du välja att gå byter jag nog fan ner mig till en 90 centimetare.

my little fish don't cry.

Jag umgås med äldre generationer och häpnar över lugnet, men också oron och osäkerheten.
Det där som man ser sig själv växa ifrån efter ett långt och innehållsrikt liv.
Det är nog så att man aldrig kan känna sig trygg när man inte är i sitt rätta element.
Och vad är mitt då?
Krogen.
Jobbet?
Tvåsamhet?
Ensamshet.

Kanske tar de ut varandra. Och antagligen är det okej.





Hon drog täcket över deras huvuden. Låg med håret i hans mun och munnen i hans bröst.
Det stannade så.
De stannade så.
Hans andetag sakta, hennes stillnar.
Värmen ångar snart ohållbart då han drar upp henne i skinnet och kysser försiktigt hennes näsa. Smeker gommen, svettdroppe i mungipan och solen tränger in genom draperierna.




Klockan ställs om och vi vinner tid.
En dag om året är allt som jag vill.
Stressen avtar och minsta lilla är glädje.





Disken hopas inte mer. Jag tvättar av efter mig och du torkar. Jag skvätter och plötsligt har du prickig korv i pannan.
Liggande under fönsterbläcket i gammal blomjord skrattar jag tills du inte kan hålla dig mer och lägger dig på mig och kramar för livet och jag brottar bort dig och ditt hår i min mun.




Vi ska köpa svennebanansaker i Kungens kurva och äta mat för tio kronor. Men det är barnfamiljer och fulla parkeringar. Och vi är inte där ännu.
Du och jag kanske aldrig kommer riktigt ända dit, och det känns skönt. Vi köper frysta dumplings istället och äter med pinnar.
Vi gör stjärtövningar framför tv:n för du har ont i ryggen och jag börjar få slappröv.



När allting bara gått och blivit mörkt medan han satt upp hylla och hon dekorerat med sina finaste vinyler klär han på henne tjocka tröjan och hon lånar ut sina hjärtstrumpor. Raska promenaden för dem närmare än nånsin och han berättar om rädslan att vara misslyckad och lyckan att vara någon för henne utan att vara någonting för sig själv. Undrar om hon aldrig kommer tröttna och påpekar att det gör ont varje gång hon säger att det får vara nog. Hon lyssnar som aldrig förr och hör hans vitgröna gympadojjer traska mot gruset och hon känner att bara hans vantklädda hand i hennes betyder mer än allt, precis allt, som varit innan den här stunden.



Man måste hem till Beck för god avrundning av helgen, där söndagen inte längre känns så makaber som innan skoldan. Man kan äta tryfflar och tända ljus.




Innan han släcker lampan fångar han in henne i sina armar en sista gång för den här kvällen. Smeker hennes flätade hår kallar henne vacker, handflata lätt neröver hennes rygg.
Sedan den där oskyldiga pussen i pannan som bara min pojkvän kan utdela när man helst av allt vill att han ska fingra längre ner och våldsamt men lagom trycka sin tunga mot min.

(Covered in snow)

Det är sådana små saker som gör lycka.

Till exempel att den mjuka mandarinen är sådär gott sur, och inte som till synes kletig och övermoget söt.
Att det känns som vår på morgonen när jag går den lilla stigen genom skogen till tunnelbanan. Löven prasslar och mina nya kläder känns som efterlängtade barnhemsbarn.

När man får springa iväg på lunchen för att införskaffa ytterligare lite nytt smink (även den här månaden), för ca 800 kr. Och en parfym. Det känns för första gången riktigt kul att få unna sig.

Cigaretter i väskan från någon helg nyligen, som aldrig röktes och som nu agerar lugnande och njutning, obs vid speciella tillfällen.

Öl med en vän och hennes vän, som man under kvällen känner att man börjar gilla mer och mer. Och hon känner lika. Och man undrar om man kanske skulle kunna gå och fika bara hon och jag någon gång.


En kund som tagit med en kompis. Två killar som man önskar alltid skulle vara där och göra jobbet till ett så mycket roligare ställe.


Ikväll tittar jag ner på mina fingrar och konstaterar. No green fingers.
Mina två chilisar har fått pesten och bordsblomman, är inne på sitt sista andetag.
Den nyinköpta basilikan duckar redan över spisen och jag undrar verkligen vad det är jag gör fel.

fas 2.

Transformation.

Lugnet där igen.

Jag börjar bli vacker.

Min man hämtade upp mig från jobbet efter en lång, slitig arbetsdag.
Vi köpte ost och baguette, oliver och salami. Drack vin och korslade våra ben i den gamla oxblodsröda skinnsoffan.

Saker och ting föll på plats och jag når slutet på allt det som eskalerat och gjort ont den senaste tiden.
Krama ihop. Aceeptera. Det är mänskligt att fela.
Ingen är allt.


Idag hade jag ett väldigt skönt samtal med en kund.
Jag framhöll att det faktiskt är jobbigt för kvinnor idag att vara Allting.
Han pratade om kontrollbehov som gemensam nämnare, vilket jag snabbt bekräftade ..

Men. Det handlar ju inte om andra som dömer.
Det handlar ju om mig.
Att det är jag som vill ha ett kliniskt rent badrum, matlådor i frysen, träningen kontinuerlig, festandet nästintill orubbat, sexet alltid lika grovt och innerligt som efter tre flaskor vin. (?)


Det är jag som bestämmer nu.
Jag är stark.
Jag har tre bra egenskaper, där jag faktiskt känner mig överlägsen. Det räcker för mig.

Jag börjar räkna plus, ingen blir glad av att dagligen bekräfta sina minus.

fas 1.

Du plockar ur tårar, petar under ögonlocken med backspegelns hjälp tror du att jag inte ser.

Du räcker över en servett till mina röda kinder. Och jag känner att det sugs ur, från hjärtat, tyngder och lust.
Svårsmälta.

Önskar att vi hade stannat. När vinglasen var snart tomma och osten nästan slut. Kunde det inte bara fått vara där. Kvar.

Nu känns avståndet längre än förut.

Ingenting blir, någonsin, som man tänkt.

Note.

Jag packar min väska nu. Jag åker till dig.
Vi ska inte vara isär.

Let me die in your arms.

Ledsen.
Förvirrad.

Hinner inte.
Vill bara bort bort.

Gamla minnen tränger sig på.
Människor som fanns med under tiden har långsamt fade:ats ut.
Saknar några så det gör ont.

Känner mig inte levande.
Äter inte bra.
Tränar ingenting.

Är bara så trött.


Måste ha sporadisk kontakt med folk. Orkar inte ha dom nära inpå.
Försöker sätta på mig en slags rustning på jobbet. Vet inte om det hjälper.
Det är för mycket energier där. För många starka personer. Jag har så lätt att bara lägga mig.

Klädproblem.
Hårproblem.


Behöver bara ett par starka armar nu,
dom är för långt bort.

Depp.

Jag är så trött på människor.
Jag är så uttråkad.
Jag måste ha nya glasögon.
Jag trodde jag skulle bli ännu snyggare, men, jag känner mig som en kärring.


Igår träffades min vän och jag för att äta tapas och dricka öl.
Perfekt kväll. Hon följde med hem efteråt och vi fortsatte med mer öl och cigaretter.
Längesedan. Vänskap. Otvunget. Saknar.

Har ingen koll på min stil längre. Känns tråkigt. Alla andra är så snygga. Mitt hår är trasigt av helblekning. Får inte till det sådär som jag vill ha.

Ska representera på fredag. Känns sådär. Är trött på den typen av människor.
Åker förhoppningsvis till landet direkt efteråt.


Jag är hungrig. Jag har ätit chips varenda dag den senaste veckan. Det är helt sjukt.

Kokomo me baby.

Fredagskvällning.

Glas rött.

Ostbågschips.

Perstorpsbord, mjölbaggar, salt på fläck.

Ro i oro.

Hey, jag är vuxen nu.

Jag blev vuxen ändå.

Damn.


Det är lugnet som gör det.
Jag längtar inte ut till ringlande köer och ölspill.
(Jag kan ju ändå inte hålla fingrarna i styr. )
En kille jag träffat innan, en såndär som det känns så speciellt med.

En blick. Jag ska knulla dig.
Om det så är här och nu. Jag trycker upp dig mot den där vägen och du ska fan bara vara där med mig.

Och man ba´ Åkej.

När det känns sådär klart. Man behöver inte byta ord för att visa att man finner den andra intressant eller ens en gnutta tilldragande. Byter blickar. Ex p l oderar.
Vad händer om jag inte ligger med honom?
Det här kanske Är ...och då. Vet jag. Jag har redan det som Är. Nu. Jag har hittat det. Och man måste kämpa.
Alla snygga, charmiga, psykopater, kan inte vara "mitt livs kärlek".

Så, eller men
han lägger handen på mitt lår.
Min kille sitter vid slutet av bordet.
Jag slutar andas.
Jag vill att han ska ta. Mer.


Hans blick. Hans läpp. Den undre, som gnags på av han täta tandrad. AJ.


Jag blir bortplockad.
Du sitter här.
Säger mig kille.
Och jag vet att jag tillhör honom nu. För det är så vi lever här.
I tvåsamhet.
Jag ska vara lycklig med det.
Lycklig, lycklig

Idag har alla låtar handlat om dig,

Det var bara så idag.
Så självklart liksom. Det där jag väntat på.

Jag promenerade med hösten under fötterna, natten i ögonen och du, du i min mage.

Det är så stort.
(Sista dagen av mens)


Så,
om man inte blir befruktad, tar man liksom Nya tag då?
Man slapp bli på tjocken den här månaden också, man Bör hålla sig attraktiv och därav producerar man skönhet och charm?

Två helvetes veckor innan, man förstår, som vanligt, ingenting.
En veckas förblödande.
EN veckas måbra.

Va?
Det är så märkligt. Än märkligare är det att jag fortfarande, efter X antal år av helvetet fortfarande inte valt att acceptera. Nor understand.

Vård.

Äntligen nytt internet.
Har dock varit befriande att vara utan.
Börjat sticka, läsa och sådant där man aldrig har tid med.

Sitter och kollar upp psykhjälp. Skulle behöva gå och snacka med någon.
Konstigt att människor kan tänka sig att betala 700 kr/gången bara för att få berätta vad man varit med om. .

Önskar att jag hade en snäll vän som aldrig kändes jobbig att ringa, någon som förstår allt ja menar innan jag hinner öppna munnen, ja allt det där, slippa förklara mig hela tiden, stå till svars..

Köpte en fin jacka igår, i mocka, det var ingen som sa att den var fin.
Lite konstigt.

September ends.

Luften, kall, frisk, lagom isande.
En fantastisk helg har passerat.
Har aldrig gillat hösten, men plöstligt känns allt förlösanade, tyngder släpper, kroppen lättar, lite.

Barn som kommer till världen, som plötsligt är 8 månader. Som plötsligt skrattar, förstår och växer.


Börjar fundera på hur jag ska gå vidare. Trivs bra på mitt jobb, men tanken på att utbilda mig till sjuksyrra känns mer och mer lockande.

Inom ett år måste vi ha sparat ihop till kontantinsatsen på ett hus vi ska köpa. Tanken är att jag ska lägga undan minst 10 i månaden. Ändå så går jag och köper stövlar för åtskilliga tusenlappar.

Varför .

Woods.

Sextörst. Sextröst. sexsrött.

Efter att inte sett varandra ordentligt på ett par dagar, var vi båda ivriga och suktande efter kött och blod.

Vi knullade skiten ur varandra.
Jag har världens snyggaste kille. Hans kropp är att dö för. Varenda millimeter är perfektion.
Synd att det är så lätt att se förbi i vardagen.

Imorgon ska jag hem till huset.
Långhelg, vilket innebär svampplockning, lite fiske, öppen brasa, badtunna under stjärnorna och en jädra massa vin.

Jag älskar mitt liv, just, nu.


Jag gör musik igen. det är så skönt. Måste köpa ny porta. Saknar pianot dock.

(så skönt att vara blond. Ska aldrig bli mörk igen. kom ihåg det.)

Jag har din smak, i min mun.

Och så gick våren över i sommar.
En sommar med diverse trippar, husköp, bilsemester med nätter på stränder mitt ute i ingenstans med långt hår att dra fingrarna igenom och skägg att gnugga sig mot när kylan bet till.
Snickarhänder med grova fåror som förvandlas till sammet när de nuddar min hud.
Ledsna ögon som jag aldrig kommer kunna ändra, ärr och ångest att bara finnas där för att krama om.

Varma sjöar och kalla öl.
Sex i bilar, gräs och rockmusik.

Men så gick sommaren över i höst.

Andnöd och vilse påväg(ar) hem.
Fel nyckel i låset och stirrandes på en dataskärm, okunnig om dagliga rutiner. Hjärnsläpp. Hjärntrött.


Ett år sedan vi gjorde slut.
Du är ute ur mitt liv sedan länge.
Jag är glad att du gjorde det du gjorde.
Att du sårade mig såpass att jag aldrig skulle vilja ta i dig mer.
Jag har svårt att känna tillbaka på det vi hade. Det vrider sig i magen. Jag är övertygad om att du inte skulle kunnat ge mig det jag vill ha.
Jag har gått vidare.
Fast jag tänker ibland på hur våra ögonfransar frös till is på vår sista promenad då tunnelbanorna stod stilla och Stockholm var någonting annat,
allt var så magiskt med dig, J.

This is it.

Du är det mest självklara i livet.
Dig behövde jag aldrig kämpa för, mot.
Du fanns bara där en dag.
Var allt jag någonsin önskat, inte drömt om, men sannerligen aldrig vågat hoppas på att få som, .. , man?

Sedan, när jag får träffa din familj, känns allt som en redigt skämt.

Din mamma är den finaste jag någonsin träffat. Din ena bror och hans fru känns som gamla polare.
Din andra bror är ett geni. En sådan man kan prata med timme ut och in.
Det Här är det jag alltid drömt om.
Det Här Är Familj.

Jag vill, Ska, Aldrig göra dig illa.
Nu vet jag Varför man inte sårar den man älskar. Jag vet att du aldrig skulle såra mig.

Jag kan knappt vänta på att få börja leva med dig.






Jag kan se oss.
På en strand.
Med våra barn.
Vi skrattar.
(Vi Skrattar .(!))
Vi är vänner.
Vi slåss inte.
Vi har inte passionerat rivsex.
Vi ligger med varann.
Vi tar inte oss på så jävla stort allvar.
Jag behöver inte dö för dig.

Jag lever ju för dig.

Vi var ute. Vi kom ifrån varandra.
Jag var själv.
Jag blev full.
Jag har ångest.

Jag är en ö, och du är vatten

Vemodigt kommer jag på;

(hon brukar alltid sitta och sluddra efter tre glas vin)
-Han scha att han tyckte ja va en smart och fin tjäj. Att jag ä schnygg och säxig.

Jaja. Brukar jag tänka.
Du är ju ingenting.

Jag är något mycket större.
Även om det låter hemskt, vi är ju vänner och så, men du är faktiskt totalt jävla ointresssant som person, jag däremot tycker och tänker saker.

Men,
Hon lyckas ju faktiskt bli omtyckt av folk.
Hon håller med. Skrattar glatt. Har lagom koll på musik och litteratur.
Medan jag alltsomoftast hamnar i bråk eller spänningar med nya och gamla vänner. (För att jag har en egen åsikt? För att jag inte skrattar med?)

Hon är intresserad av mode.
Något som alltid varit lite av ett tabu för mig. Att vara någon slags modeslav var idioti. Pinsamt, dumtihuvet.
Att posa framför spegeln och samtidigt ta kort på sig själv förblir fullständigt galet.

Men nu sitter jag här själv. Hämmad och nästan oälskad.
Medan hon säkert är ute på baren i någon slags transparent topp, försöker få någon kille med dubbelnamn, som jag ändå Aldrig skulle vilja ha.

Män på tunnelbanan.

Mannen snett mittemot mig, la sin tidning på sätet bredvid.
Senare kom en annan man, satte sig, tog tveksamt tidningen, började bläddra.

-Du kan läsa den där om du vill
-Jaha, var det din?
-Jag köpte den, en bilaga, men du kan gärna läsa i den om du vill.

15 sekunders tystnad.

-Tack ..


Nu sitter vi där. Slutar andas. Stelnar i våra uttryck.
(Herregud, han pratade med honom)

Mannen bredvid mig i tanken;
"Fan också. Jävla idiot. Menar han att jag ska lämna tillbaka tidningen när jag är klar. Eller ska jag gå av nästa och lägga tillbaka den där den låg. Jag bläddrar lite då. Fan va klumpigt jag bläddrar."

Själv läser jag bilannonser uppochned.

Tillvarons hundar.

En känsla av att allt var för så länge sedan.
Relaterar till varma mornar i mjuka lakan i sängar som inte alls känns som min.
Vet inte vad som håller på att hända med min kropp, vet inte om det är värt det.
Saknar kicken.

Fumlar omkring.

.

Vino con nachos.

"Trivs du i din mammaklänning?"



"Ursäkta!
(vad är det med killar)
Vad, alltså, det är liksom stl 34 och den ska vara såhär."

"Jaha, den såg bara så luftig ut."


"Okej. Tack."

Lover, you should have come over.

Drack öl igår, drack öl idag.

Provade klänningar -inte en enda var bra.
Gud vet varför.

Jag med.



Min semester har varit fin. Har inte hunnit träffa så många vänner dock. Försöker ta igen.
Kunderna flockas, jag blir bättre och bättre.
Har dock inget bekräftelsebehov.
Nöjer mig med att gå runt.

Kämpar med att vara trogen och snäll.


Funderar på att konfirmera mig.
Fick hem kyrkans programblad. Där fanns både Qigong och grupp för dom som förlorat någon.
Det mesta är gratis.
Vore kanske en bra idé att bli lite kristen. Sådär lagom så man liksom har nån chans i helvetet..


Why not.




Tror att jag har borelia igen.
Håller på att få en finne också.
Känner mig sådär härligt mänsklig.

Jagar långben med toapapper iförd fleecemorgonrock, tofs mitt på huvudet och glasögon från -93, det är Fan inte okej.
Jag förtjänar att brinna.


(Varför kunde du inte bara åka hem till mig från Uppsala istället, jag har ju ett par gamla svarta ch monday typ stl 30 och nån liten topp som du säkert skulle komma i. Om du nu prompt måste ha rena kläder till imorgon.) Killar. Stor suck.

Åter till Thunder road.

Hans hand söker sig uppför mitt lår.
Tar ett stadigt tag om min handrygg. Letar sig in mellan fingrarna. Det flödar.
Värme, tryck.
Bilen i vakuum och vi är högre än alla andra.
Både fysiskt och själsligt.

Är det det här som är kärlek?

Jag har letat på så fel ställen.
Jag har lurats av förklädda.
Trodde att det skulle vara så mycket mer.
Att det skulle kännas direkt, öka successivt och blomma ut i vi gifter oss härochnu.


Under fyra månader har det krypit på starkare.
Diskussioner, delade åsikter, skilda meningar.

Badlands, han tar sin hand från min höjer radion, dunkar halv fyrtakt i ratten.
Letar sig tillbaka.
Jag har dragit in händerna nu och pressar lätt mellan knäna.

Han tittar oförstående på mig. Blickar mot vägen sedan tillbaka på mig.
Drar upp min vänstra och kramar den lika stadigt, om än nu med mer känsla.
Formar en pussmun, himlar fladdrande med ögonen och de långa fransarna, dunkar i ratten.
"Kom igen då stumpan, det svänger ju."

Semester.

Idag har jag huvudvärk, svullna ögon och jag känner mig fet.
Det var längesedan jag kände mig såhär fet.
Jag ska ha mens och har gråtit, nästan, oavbrutet sedan igårkväll.
Efter en halv flaska vin somnade jag i soffan, gick upp och borstade tänder, kände mig som en loser, gick och la mig.

Lyssnar på P1. Tycker att det är märkligt att man måste göra ett program om en bok som "ingen riktigt förstår", som man kallar mästerverk, men som de flesta nog lägger ifrån sig. En kultbok ingen har läst. Djuna Barnes, Nattens skogar.
Jävla töntar. Ni fattar Ingenting!

Sommar med Ulf Danielsson var jättebra. Jag grät.

Here for you,

Sushi och rött vin, det är ensamhet.
Det är tröst, lite chick lit men mer skönt än sorgligt.

Jag gråter lite.
Har semester nu.

Gick uppgivet från jobbet.
En känsla av att behöva åka hem och städa. Försökte istället få ihop en liten utgång. Men folk trillade av, så jag köpte med mig, tog tunnelbanan på fel linje, nödvändigt med en lite promenad.

Funderar över nätter på berg och mornar i armar.
Har ingen längtan, undrar mest om det är en fas, nästa år kanske jag vill igen. Och oj vad ett år går fort.

Jag mår bra av att vara själv.
Jag hade glömt det.

Notis.

Kommer du ihåg när du skickade efter Kissgubbar från USA?
Jag tyckte att det var jätteonödigt. Du var närmare trettio, och Kiss var inget jag kunde relatera till.
Du berättade självklart om katten och räven och Gene. Och visst, snart förstod jag väl ungefär hur stor betydelse det hade för dig. Dom fick stå kvar.
Varsin lucka hade dom i den stora Ikeahyllan. I resterande 30 fack trängdes våra skivor i bokstavsordning.
Några böcker och kondomer i en glasburk bakom.

Häromdagen fick du barn.

Jag pillade mig i naveln som vanligt.

Du skriver att inget är annorlunda.
Det är vad man gör det till.
Hon är söt. Ser ut som en eskimå, jättelik dig.



Jag är glad för din skull, men det är klart att det känns.

Törst.

Kroppen värker.
Jobbar över varje dag den här veckan.
Stressar, pressar. Finns inte tid att hinna med någonting.
Försöker unna mig god mat. Det blev sådär. Som vanligt. Det Är fan inte gott att äta ensam.

Promenerar hem. Blicken i marken. Blir äcklad när någon tittar på mig.
Konstig känsla.


Diskar tredagarsdisk.
Klarar inte av Amanda Jensen-sommarprat. Mår inge bra av hennes röst. Vet inte varför. Reflekterar lagom mycket över det. Stänger av, halvsover i soffan.

Bakis och dan.
Var ute igår. Hade skitkul. Trevligt.
Nuförtiden är det Trevligt att gå ut. Det är fan helt sjukt.
Vaknade av att en naken, muskulös, tatuerad, långhårig man kom krypandes över mig vid tretiden.
-Vad har du ätit för gott.
-Aioli.
Han tar en stadigt grepp om min nacke. Vänder mig bort från honom, fortfarande vilandes vid hans bröst. Sov nu, baby. Försök att sov nu.
-Men, men
-Älskling. Du kanske måste köpa tuggummi imorrn.

Romantico.

Sommarkärlek.

Började jobba idag.
Hårt efter bad, familjer, vänner, smultron och långa mornar.

Ser på mina händer att ådrorna börjar synas. Streck som stannar kvar efter grimas vid munnen. Ett tryck av ångest i magen. Trodde aldrig jag skulle bry mig.

Igår badade vi nakna i solnedgången. Simmade. Lekte. Längesen man var barn. Äntligen har jag hittat tillbaka. Det är inte farligt med mjuk botten, och historierna om liken, fulgubbar och spökrum var bara påhitt.
X antal år senare.


Första kvällen isär. Gick hem från jobbet.
Ska bli min nya grej. I gympaskor och hela kitet.
Han har köpt en stor leksak till sig. Verkar glad.
Fast arg när vi pratar för han står i boden och hatar mygg.
Det var inte jag som ringde.
Imorgon kommer han och kryper ner hos mig.

Jag träffade mitt ex. Han ville också krypa ner hos mig.
Men den gubben gick inte.
Jag förklarar mig härmed trogen.

Packa kappsäck.

Tom tom tom.
Avstod från fylla och spelning. Åkte hem istället.
Trots en enorm känsla av tomhet.
Andningssvårigheter.
Ensam, ensam.

Och o, så skönt.

Imorgon börjar en del av min semester.
Jag har fått löneförhöjning.
Vi har ett hus.
Jag har börjat träna.
Det är Jättemånga kalorier i en öl, det såg jag på tv.

Jag lyssnar på neil young, och saknar svunna tider.
Samtidigt som alla platser som alltid känts så otroligt nostalgiska, mest gör mig illamående nu.

Fylleromantiken borta.
Inte intresserad av att blotta mig själv mera. Vill inte bli knullad av främmande män. Orkar inte vakna upp med klibbiga fransar och håligheter i strumpor och själ.

Vet inte vem jag skulle vilja va om jag inte var jag.

All I ever need is you.

Var sak har sin plats, var man sin tid.

Har städat ut det mesta nu. Snart är allt som vanligt.
Back on track. tjo ho. Jag, mina saker, musiken, som tar steget tillbaka så fort en kille tar sig in genom dessa otroligt tröga portar. .. ....

Jag är jättekär och planerar givetvis ett lyckligt och långt framtida liv tillsammans med denna "nya" förmåga.

Fyra månader snart bestämt.

Och nu ska vi alltså börja dejta. Hm.



Sprang på gamla karlar i helgen. "Kom igen. häng på" Gormade jag glatt. Vi bytte nummer och den ena tömde sig själv på "shit asså, Du, DU, jag ringde dig. shit"
"Du ser så Himla mycket äldre ut! Shit asså ! Vad har du gjort med ditt hår?"
Man ba tackskaruha.

Mycket ångerfull över "Vi kanske kan ta en öl som vänner nån dag".
Hur kan en så full människa komma ihåg, Och Våga höra av sig i dagarna tre efteråt?
Att han inte skäms! I do.


Jordens midsommarfest står för dörren och jag har ångest över bikinimodet.
Varför skulle man behöva dela på badräkten sådär?

(Jag vill inte ha badräkt heller, trots att det finns många fina i butikerna nu.)
(Jag vill ha ett glas sprit och en cigg.)
(Jag börjar ett imorgon.)
(Jag ska fan dricka sprit, men jag har inga cigg)

Skäl nog.

Mat och dina pattar, baby.
Mmm.

Grottmannen i soffan intill stånkar sig igenom fotbollsmatch och nachos.

I helgen ska han flytta.
Börjar tänka att jag faktiskt hade det rätt bekvämt innan jag fick en fullvuxen son som ett brev på posten.

På tal om posten. Fick påminnelse av Skatteverket angående min deklaration. 22 Februari lämnade jag in den era subbor!
Nu hotas det med 1000 spänn i förseningsavgift.
Jävla skämt.

Lagom är bäst.

På bordet samlas tomburkar, askfaten, hudkrämer, vanlijsås, ungerskt vin och två halvpackade idioter, som till varje pris vill känns hud.
Den ena lite mer.

Ingen kan förklara varför han inte kan få upp den. Kanske är det gräset, kanske tanken.

Hon böjer sig, vrider, kelar, petar, gnuggar.
Fnitter.
Och sedan tårar.
Varför kan du inte bara ta i mig?
Jag är Van vid starka män din jävla loser.

Och han blir arg. Slår hårt i fasaden.
Luften på balkongen är inte nog att rensa hans tankar.
Men han står där.
Medan hon, återigen, dunkar huvudet i kaklet ovanför toaletten. Knäna gnider ont mot den vita plasten.
Som så många gånger förr.

Tack provokation och oförmåga att bita sig i tungan.

Lazy Sunday.

Vaknade tidigt.
Promenerade hem till min lilla mormor. Det är så fantastiskt att bo så nära alla.
Jag njuter till fullo av de små tillfällena som gör det. Och man mår så bra när man gör sånt där, typ tränar. Och ändå är det så lätt att skita i det.
Vräka i sig . Må sämre och sämre. Trött på att äcklas av mina lår, mina armar. Och jag tänker att jag måste ha fel bild av mig själv. När jag ser foton är jag ju mindre. Liten, minst.

Konstigt.

Kollade på tavlor, installationer. Känner mig töntig. Tycker att de är töntiga. Man kan inte säga fult och fint. Vill veta bakgrunden men orkar inte tjata.

Köper mat, spikar upp tavlor, rensar.
Gör jordens godaste middag och tar ett glas vin.
Ledig i morgon.
Snart kommer killen hem.
Det är en fin kväll.
Skulle vilja promenera med en vän, men det går nog inte.

Dessa folk.

Hemma tidigt efter krogen.
Inga pengar, jävligt bakfull och noll engagemang.
Saknar killen.
Snaps är vidrigt. Jag får kväljningar.
Usch.

4:25

Lyssnar på X senaste skiva. Min låt ligger på spår 6. Det är det bästa. Jag sätter oftast på 6:an först, då vet man att det är något bra.

Nu kom solen men jag ligger utslagen och hungrig. Funderar på pizza och sushi.

when you feel you got what you came here for

saknar hans röst och tröst.


Jag måste öveleva den här baksmällan. Men hur?






(jag vill knulla)

What a way to die.

Vaknar i en suck.
Troligtvis kuddränder över kinden, fåglarna sjunger inte den här morgonen.
Tv:n står på högsta och lätt förvirrad fattar jag ingenting.
Jag är ensam, jag är ledig, jag har ingenstans jag behöver gå.
Lycka.

Igår började det med några öl på uteservering, sen försök till utgång i ett folktomt, innan löninghelg Stockholm.

Det är grönt nu.
Jag springer på exet.
Han är dragen. Ler sitt fina. Kramar om och smeker kind. Vill mera. Trodde inte, men nu är det dåliga glömt. Runt runt.

Själv fy fan vad skönt att vara själv. Spy och skita. Har fan glömt hur man gör.
Pojken är i Göteborg och "jobbar".


L ska ha barn. Han har delat upp mitt namn och kommit på en egen version, som hans dotter ska få heta.
Det känns konstigt. Han säger att han vet att jag är den enda för honom.
Vet inte vad jag ska svara på det.


Man kan inte gå ut om man har snubbe. Det är liksom nästan meningslöst. Kändes så igår iallafall. Får bli barhäng i framtiden.
(Är jag klar nu?)

Tillfället.

Jag gör ett avgörande prov.
Första delen idag, gick bra.
Imorgon kan det bli svårare. Men det känns stabilt.

Jag kommer få mer pengar.
Och ett papper på vem jag är.
Det är bra.

Jag vill ha fler sådana.
Var bor jag.
Vem är jag.
Vad gör jag.

vem är du?




Jag har ätit godis till förbannelse. Försöker hålla sockret i rullning.
Går runt kvarteret och träffar alla. Inklusive mitt ex vän som meddelar att ex är precis innanför dörren, och jag får därmed skynda iväg. .(saknar honom lite)

Ångest över solen och många smala, bruna, smala, ben.

Var ute i helgen. Träffade Alla.
Gick på efterfest.
Sjukt full.
Svårt att uttala mitt namn.
Undvek även att hälsa på vissa i rummet. Vilket såhär i efterhand känns lite pinsamt eftersom det var i en etta på ca 35 kvm. Gatan har jag i mellertid ingen aning om.

Två månader har firats med röka och thai.
Om en månad flyttar delar av oss till hus.

Sömn och köra stenhårt imorgon. Sen är det vår.
Jag ska dra någonstans, snartsnart.

What's on your mind?

Jag vill dö.

Hade gärna skrivit på facebookstatusen. Känns dock som att det skulle orsaka onödig nyfikenhet alt rent gottande.
Jag har mått skit hela veckan.

Känns som att jag har någon slags depression. Som liksom bara är.
Lite ångest. Inga kläder. Ingen tid. Massa tid. Inget liv. För mycket att göra. För lite..

Jag vill dö ö ö ö.

Jag vill åka bort.
Och dö.

Nu ska vi flytta isär. Nu har han köpt eget. undra hur det kommer bli.
Han ska bo långt ute på landet. Jag ska hälsa på på helgerna.
Jag mår inge bra.
Jag vill gråta.

Madame Sunrise.

Nu har jag börjat näthandla igen


jag skyndar mig även ut på lunchen, för även fast min walkincloset knappt går att stänga och lådorna i byrån hänger tungt utanför ramen, har jag ingenting att sätta på mig.


Har ingenting att förklara detta med.

Jag är kanske lite uttråkad. Aningen deprimerad och önskar att allt var överstökat och att vi var en bra bit in i juni, åtminstone.

Min kille sitter och dödar hjärnceller mil från mig. Ikväll är det skönt.
Skulle vilja dricka öl i timmar. boooring.

People C'mon.

Man tappar huvudet ibland.
Jag går bondegatan upp och funderar på vart det tog vägen.
Åren, tankarna, det där arga och förhoppningarna.


När livet går över i nutid, inget tänka framåt, bara känna utåt.
Hej,hej. Här är jag.

Efter psykosår av vem fan är jag.
Och man vet liksom att snart är man där igen.
Man trodde att man skulle klara det. Att det var färdigt.
Så börjar skiten om.
Here we go again.
Lite känsla tack.

The obvious child.

Jag äter sover och lever slipdamm.
Uppdaterar relationstatus på facebook och går hem tidigt två dagar irad från jobbet.

Drack rosé med föräldrarna på liten bar.
Mycket mysigt.
Önskar att jag nått mitt mål snart. Jag hoppas att jag klarar det.
Ett litet test, sedan är jag fullkomligt fri att göra vad fan vad jag vill.

Kanske ska vi åka iväg om ett år. Långt, långt härifrån. Köra bil och göra stränder.
Har aldrig velat. Nu vill jag.

tjär.

Jag är...trött men glad.
Har fått så mycket tid på sistone. Men är aldrig ensam.
Ikväll är jag det.
Och det känns skönt.
Men jag håller på att få målat i köket och hallen så lägenheten är inte så supermysig direkt.

Har inte tränat. Känns jobbbigt. Hoppas jag orkar ut och gå imorgon. Är svårt när Baby ligger bredvid, är varm och krampaktigt kramar om.
Det är så skönt.

Han har gjort hemlisar idag.
Han får pengar på andra sätt än vi vanliga. Jag vet bara hälften. Är nöjd med det än så länge. Inga bankrån och inget knark.

Han är så snäll mot mig. Igår fick jag blommor, och 9 kilo ris.

Mellan.

Jag är glad.
Jag var på Ikea idag.
Vi lagade god middag.
Han kommer Snart säga att han älskar mig.
Jag känner att det ligger på läppen.
Väntar förväntansfullt.
Mår bra.
Snart går det nog åt helvete.

Mauro & Plura

Jag är hungrig.
Jobbade sent.
Va ute och gick en timme i morse.
Äter chokladägg nu.
Vill bli smal.
Hade beställt fina underkläder. Men dom har inte kommit ännu.
Vill äta på Peppar.

Plura har äcklig kropp.
Men oftast brukar äldre ha ganska okej kroppar.
Män är liksom alltid pojkar, medan kvinnor blir riktiga tanter. Tror jag.

Imorgon kommer baby hem! Så jäkla bra.

Så gla, choklad. (Varför kan jag inte bara sluta äta?)

Tvättstugan idag.
Tänkte att torktumla kan väl inte ta så inihelvetes lång tid. Men Jo, då.
Jag beslöt mig för att vänta.
Sittandes, stirrandes, hypnotiserad av dudong dudong, och drrrrbongbong.
Efter 45 minuter av myror i hela kroppen beslutade jag mig för att tvätten var torr.
Det var den inte.
Fick stå och hänga lakan och trosor ( och kalsonger, tjoho!!) ytterligare en timme.
Lägenheten ser ut som crap.
Och imorgon ska jag ha folk över. Eller folk och folk. En öl på ballen.
Fast det är nog för kallt, och jag har inga balkongmöbler.
Aja. Det löser sig väl. I guess.

En kund la till mig på fb.
Han är så sjukt lik Jonas Karlsson. Det gör att jag får svårt att fokusera.
Kommer inte ihåg om jag sa att jag har kille..

Och killen kommer hem en da tidigare. Så jävla sött.
"Det lät som att du ville det.."
Det är aldrig någon som behandlat mig såhär förut.
Stor smileygubbe.

Glad and sorry.

Idag städade jag gamla lägenheten. Vilket jävla helvete. Varför kostade jag inte bara på mig städfirma, tänkte jag först, sedan blev det lite bättre och vips så var jag klar.

Det tog dock hela dagen.
Vilket rent vädermässigt inte gjorde så mycket. Tänkte gå ut och gå imorse, men snöstormen raserade den tanken rätt så snart.

Efter det åt jag gudomlig sushi. Precis vid nya lägenheten. Ren och skär lycka.

S är trött på att vara bortrest. Han saknar mig. Skrev älskling för första gången. Det värmde.

Jag äter chokladägg, misstänker att jag har pms. Är så jävla irriterad på allt. Och går in i varenda grej som befinner sig lite nära.

Imorgon ska jag jobba.
Har ångest för det.
Vill inte träffa alla idioter.
Jag vill göra något annat nu.

Tror inte jag kommer jobba med det här så länge till.
Vet inte riktigt om jag vågar sätta mig i skolbänken bara. Det tar emot.

At the fools we are as men? Go count me in.

Om avstånd, rödtjut och ny förort.


På tre dagar har jag, med hjälp av S, flyttat från västerort till söderort, och fått i ordning hela lägenheten.
Vi bar möbler i åtta timmar. Jordens team. Inga mer inblandade, vi fixar allt.
Jag kan inte se hur vi skulle bli en dålig kombination. Vi skrattar och disukterar, kramas och gråter, knullar och dricker.
Men på ett lugnt sätt. Ingen hets, inget drama.


På tre veckor har vi utvecklat någon slags älsklingsgrej. Vi har samma mål och han är verkligen inte rädd att prata om hur han vill ha det och hur vi skulle kunna leva, om vi håller ihop.
Om tre år (fast vi har sagt fem) hoppas jag att vi har barn och hus.
Ja, jag vill vara hemma med mina barn. I mitt hus. Påta i min trädgård.
Jag har absolut inget behov av att släpa mig iväg till ett jobb och må skit för resten av livet.

Jag bor nu i en ganska likvärdig lägenhet, rent kvm-mässigt. Men den känns enormt mycket större. Säkert tio år äldre än den förra och troligen högre i tak.
Balkong och bakbord.
Jag trivs som fisken.
Bakom knuten har jag min mammas gamla skola och lägenheten där jag tillbringade många nätter som liten, hos mormor och morfar.

Jag mår så bra.

Men S åkte bort i lördags. I en vecka. Svårt när man är nykär. Troligtvis mycket bra.

Idag fick jag för mig att jag var allergisk.
Jag fick svårt att andas, kände mig lite yr och hade ont i magen. Sedan kom jag på att det kanske är förälskelse som tar sig uttryck så. Jag hade lite besök i kväll, men kunde inte koncentrera mig alls.
Ville bara att hon skulle gå.
Hon ville sova över. Jag fick panik.
Tillslut gick hon.

Då öppnade jag en flaska vin.
Kollar på sjuka program på MTV. Alla vill knulla alla.
Det känns som att jag har tappat min sexlust.
Jag har två tabletter kvar, sedan är jag clean. Aldrig mera könssjukdom.

Jag vill liksom bara ligga bredvid. Smeka hans mage, borra in näsan i hans skägg.


Mina grannar är sjuka i huvudet. Port 30 är väl känd hos familjebostäder.

*

*Jag har klamydia.
suck.

*Jag ska flytta på fredag.

*Jag var på fest igår och är rätt bakis idag. Kvarnen är fan inte roligt.

*Jag är väldigt kär.

Jag går så nära att det bränns.

Jag är kär.

Jag är så ,
kär.


Vi träffades på samma ställe där mina föräldrar träffades. Är inte det fint?
Han är händig och har arbetsmoral.
Det tycker jag känns bra.

Han stannade hos mig från lördagen till tisdagen. Sedan träffades vi på onsdagen igen. Då var han med mig och tittade på nya lägenheten.
Ikväll är jag själv.
Jag saknar honom så.
Det stod puss! på ett kuvert på köksbordet. Han fick ligga kvar när jag gick till jobbet.
Det är första gången.
Jag har inga hemligheter.
Fast det har ju bara gått fem dagar.

Kvarleva.

Funderar över så mycket idag.
Tänker att jag inte alls är något offer. Varken med tanke på barndom eller senare händelser.
Alla har ju varit med om liknande saker.
Men det är så otroligt dumt att man tycker synd om, istället för att berätta och normalisera.
Det värsta och bästa som finns är utanförskap.
I det kan man känna sig så stor att huvudet skjuter sönder plåttak och så liten så ingen någonsin märker vad man är.

Hur har jag lyckats gå runt i flera år utan att synas?
Och dom säger att jag har ändrats, fast jag tror inte det, även om det kan kännas som en tjock dimma. Jag var nog samma.
Men det känns lite som att hela jag har återhämtat mig efter en rejäl hjärnskada.
Jag är vuxen nu.
Det är okej, jag är vuxen nu.

bortbortbort.
(klapp på axeln)

Men, Oj vad jag får ångest av människor jag möter.
Folk som har levt 25 år längre än jag.
Varför kan dom inte bara vara lyckade?
Förstår dom inte vilken panik de orsakar genom att inte vara klara med vad dom vill.
Jag hoppas ju att jag är lugn då, i den åldern. Eller åtminstone påväg.

Jag vill inte skaffa barn nu. Det kan jag bara inte.
Det vill jag inte. Jag ska hänga på uteserveringar i sommar.
Kommer ändå vara så lugnt på jobbet.
Jag ska fan dricka rosé dygnet runt.

Jag skulle vilja sticka något vasst i magen nu.
Vet inte riktigt varför.
Mellanläge här.

Söndag.

Ligger utslagen efter bakismat. 30 liter vatten. Stirrar på Catch me if you can.
Han gick vid fyra. Efter det sov jag till och från. Vaknade upp och kände mig fullständigt borta. Trodde att jag aldrig skulle kunna komma upp igen.

Vi drack vin på ett ställe. Han var artig. Bjöd. Väntade in rätt tillfälle. Kysste mig.
Vi åkte hem sent.
Låg.
Det var bra.
Jättebra sex.
Dock.
Jag kunde inte slappna av, känna. Vet inte varför.
Synd.


Känns dock skönt.
Jag vill inte bli hysteriskt kär. Jag vill att det ska växa fram någonting riktigt.
Och jag vill bo själv.

Om en månad flyttar jag.
Det ska bli bra.

Natten till fredag.

Svårt att släcka ner.
Vill bara sova, egentligen.
Är så slut.

Har fått lägenhet. Närmare stan.
Känns bra.
Men lite förvirrat.
Lite ångest.
Brukar aldrig tänka på pengar, det löser sig ju alltid, men nu ligger det som ett ok.
Hur ska jag ha råd.
Det funderar jag på och därför kan jag inte sova.
Jag vågar inte försöka, är rädd för att jag ska ligga och fundera.
"Fantomerna" hjälper mig att komma bort. Sicken underbar liten bok.

Grannen intill duschar varje kväll. Kommer hem sent. Duschar länge, och går jättetidigt på morgonen. Undra vilka de är.
Idag varvade dom spice girls med techno, så väggarna skaka. Jag längtade bort.

Känns som att dagarna har bestått av bakfyllor och kvällarna inte bestått alls.
Ligger och kollar på bildspel med exbilder.
Vi träffades idag.
Jag hade glömt lite saker.
Det var friktion, men vi pussades inte ens.

Killen från i helgen hörde av sig.
Han föreslog att vi skulle ses på lördag.
Jag sa ja.

Det är alltid dagen efter Och nästan alltid lika långt till vår.

Jorå.

Det var okej igår.
Full.
Lite ångest.
Men okej.

Fick värme och hud.
I sista sekund.

Mysigt var det.
Han var stor och stark. Lite precis det jag behövde.
Snäll och rolig.
Lite sömn och massa klappar och smek på kinden.
Väldigt fint.

Jag känner mig lite kär.
Rätt skönt.

Känns som att jag för en gångs skull, på länge, inte analyserar så mycket.
Bra.

Det känns skönt med slask.
(undra om han ringer eller om jag ska smsa snart)

Lilla jag.

Lilla, lilla jag.
Har precis kommit hem efter ett par öl och lite skratt.

Det här lugnet (tristessen) ligger som en tyngd i min kropp. Det får mig att känna mig stabil. Inte sväva ut. Som abstinens.
Jag är sex och kärleksberoende.
Jag fyller på när det tar slut.
Det börjar ta slut, men Just nu kan jag inte fylla på.

Just nu är jag själv.

Någonting tar emot.
Och det är inte jag.

Imorgon ska jag gå ut. Kolla Åström, se lite folk.
Det blir nog bra.

Det kunde vara så enkelt.

Jag har lugnat mina stormar.
Plötsligt är allt sådär stilla.

Jag är okej.

Något förväntansfull, lite rastlös, möjligt avtrubbad.

Ensam.
Och Ändå, fan vad man kan känna sig mer ensam när man är två.
När det blir sådär påtagligt.
Nu känns det som att jag har någon, mig själv. Och jag kan, säkert och tryggt, luta mig mot minegen axel.
Hoppas jag inte ramlar.

Pratade med en kille som lättade upp allting en aning. Han verkar snäll. Jag ska inte övertolka detta nu.
Jag ska bara flyta med. Det kanske inte är någonting alls.

Och jag ska ju trots allt vara själv nu.
Ett tag.
(Måste)

When the promise is broken you go on living but it steals something from down in your soul.

Jag längtar så efter den lille.
Han växer fort nu, med stora framsteg.
Idag hade han rullat från kudden, till soffkanten hamnat på mage och på så sätt lagt grunden till en vardag med total övervakning, utan kompromisser.
Men, så är han ju bara 1 månad gammal också, imorgon.

Så jävla sjukt.

Tufft faktiskt.



Var på kurs idag.
Det var okej.
Jag förbereder mig för en helg utan fylla.
Ska jobba på lördag.
Men imorgon borde det väl bli några lugna. Öl.
Tror jag.

Idag försov jag mig.
Det orkar jag inte göra imorgon. Men jag börjar tio, så det borde inte vara någon risk.

På tisdag ska jag titta på lägenhet bredvid syster och pojkvän med barn.
Hoppas jag får den.
Det vore ball.

Coming down cold.

Hemma efter middag med L.
Vi var tillsammans i sju år.
Vid det här laget skulle vi ha skaffat barn.
Vi skulle gifta oss och allt sånt där.
Ja, typ nu.

För tre år sedan lämnade jag honom. Sedan har han inte varit så intressant, förrän nu.
Han ska få barn om några månader.
Dom har varit tillsammans sen i somras.
Flyttar till gemensam bostadsrätt i veckorna.
Vi träffas och plötsligt, finns det något där.

Kanske för att jag äntligen kan slappna av. Jag behöver inte skydda. Behöver inte ljuga, förklara, förminska.

Men,
han säger att han blundar Varje dag, och tänker på mig. Han undrar om det någonsin kommer gå över.
Han tycker om den där tjejen, men säger att han inte kan lova henne någonting.
Jag skulle vara så ledsen om jag var hon.
Har aldrig sett honom på det där sättet. Kan inte förstå.

Han frågade om jag ville sova hos honom.
Jag avböjde.
Men på lördag ska han komma hem till mig på middag.
Känns så fel mot henne och barnet.
Kanske skulle jag göra bäst i att klippa banden till honom.
För allas skull.

Lost my drivin' wheel.

Imorgon ska jag träffa mitt ExX. Han ska Tydligen få barn.
Det gav mig en smärre livskris.
Alla barn som vi skulle göra. Lägenheten som Vi skulle flyttat till osv. Där bor en annan tjej nu.
Men honom har jag ju i allafall släppt. Det känns bara konstigt. Men bra att han går vidare. Får familj.
Hoppas att han är lycklig.

Jag bröt med M.
Han skrev ett mejl att han börjat gråta efter vårat samtal.
...
Har lite svårt för män som gråter.
Missförstå mig rätt.
Det är jättefint att kunna visa känslor.
Men alltså det kan bli så konstlat när man sitter och hulkar osv.
Och när man tjatar. Och tjatar.

Jag orkar inte med honom just nu.
Han stör min psykotiskapojkvänsrytm.
Han är nämligen Trevlig. Och Snäll.
Och jag har verkligen försökt.
Men han intresserar inte mig för fem öre.
Synd.

Funderar på om jag borde göra något annat.

Jag kanske verkligen borde sluta jobba med det jag gör.
Jag borde jobba inom vården.
Eller med barn.
På Bris vill jag jobba.
Varför gör jag inte det?
Jävla kunder.

Alla hjärtans dag. (Jag kommer hem)

Ikväll spelar du. Men jag är inte där.
Trots att du bett mig gång på gång, och jag råkat lova. Ljugit och sagt att jag verkligen vill.
Jag har fullt upp med mitt.

Jag är upp över öronen nostalgisk.
Spenderade en natt med mitt livs kärlek.
Åkte mitt i natten, hem.
Käkade rostmackor och princessbakelser.
Tog av oss på underkroppen och pressade våra ben mot varandras.
Och när mina gröna mött dina blå längre än sekunden trillade tår efter tår.. Hjärtat skakade innanför bröstet. Verkligheten kändes tretusen mil bort.

Jag var rädd att allt skulle bli sådär sorgligt.
Att man skulle ligga vaken hela natten i panik och nästintill krevera när morgonen kom. Men som alltid har du en fantastisk inverkan på mig.
Efter konstigt, påfilmälskandeparsex, somnade vi inslingrade i varandra, du på min arm med huvudet i mitt hår och fingrarna flätade i mina.

Jag älskar dig så mycket.

Jag frågade om du älskade mig och du svarade alltid baby, det här är som inget förut, du kommer alltid vara min jag är alltid din.


På morgonen (Älskade) vi igen.
Åkte tillsammans, som så många gånger förr, in mot stan. Stod och kysstes i tunnelbanan och jag önskar så att jag skulle kunnat säga;
"Ha det fint på jobbet. Göra köttsås ikväll? Jag är hemma vid sju, köper du mjölk? Älskar dig. Ses sen"


(Fint igår. Vi hörs då. Varför kan man inte bara vara tillsammans om man älskar varandra? Vad bra att vi vill vara själva båda två! Ha det bra hörru. Lycka till. Taduu.)

Crazy circles.

Träffade M i fredags.
Vad rolig du ser ut. kommenterade jag.
Hans pinniga kropp kämpade att hålla sig upprätt med stärkare och bas på ryggen.
Då ska du se när jag har min kontra. svarade han.
Jag gick tyst nån minut och ville dö. Tänkte att jag nog inte alls ville se det.

Han är liksom snygg snett bakifrån.

Jag bäddade ner mig i hans soffa när vi kommit hem. Han duschade och jag kollade på erin brockovich.
Sen kom han och satte sig bakom mig. Höll på att kyssa mig i nacken hela tiden och säga att jag var fiin.
hm.
Vi läste noter och pratade gamla jazzgubbar.
Det är bra.
Han liksom bara spelar, det är hans jobb, vilket gör att alla dom där andra sakerna som kommer med inte gäller här.
Hans spelningar innefattar aldrig låssmed, slag och fyllecell.
Det är bra.
Att jag inte tänkt på det innan. Studiomusikern.
Har aldrig lockat. Men nu kanske det får bli denna kompromiss.
"Tänk när ni får barn sen, å han bara... ja..förstår du inte hur jobbigt du kommer ha det ..långa turneer, kvinnor i olika hamnar"
jojagvet.

På morgonkvisten får jag sms från exet.
Fan vad jag saknar vårat sex. Skrev han.
Och jag besvarade med diverse snuskigheter.
Vilket i sin tur ledde till att jag inom en halvtimme tackat för mig, sminkat och fixat, därefter satt mig på tåget mot kärleken, babylainen, hem.

Å samma sak varje gång. En sån man han är.
De där käkbenen. Hans armar. Jag fullkomligt smälter. Jag blir en hög. På hallgolvet.
En hög i sängen.
Som får ta emot, och ge, det jag saknat allra mest.
Sex, är en helt annan sak med honom.
Å tårarna som rinner under hela timmen jag hinner vara där.

Sedan fick jag Äntligen träffa min systerson.
Som Naturligtvis var det allra finaste jag någonsin sett.
Mycket märklig känsla.
Ska dit imorgon också.
Efter att jag könssjukdomstestat mig. ren rutin. Inga utslag här inte.

frihet/ensamhet/enmanshet

Kom hem tidigt idag.
Ljuset gör mycket nu, fast det var förstås mörkt när jag gick från jobbet, eftersom tidigt för mig är sent för Alla andra nio-femjobbare.
Jävligt surt.

Hämtade ut en bok jag beställt. Mycket roligt.
Handlade väsentligheter, knatade sedan hemåt.

Det kändes som att jag var åtta år. Och ensam hemma.
Jag kan liksom inte förstå att allt det här är mitt. Att jag kan göra vad jag vill, äta vad jag vill, spela vad jag vill.
Jag badade med massa skum.
Försökte flyta, jämförde stortårna och kämpade med att hålla andan sålänge som möjligt under ytan.
Sedan pratade jag på högtalartelefon med en kompis från barcelona.
vad fan håller du på med?
badaar.

Idag är jag lite gladare.

Fast sedan grät jag när jag diskade.
Jag såg att äggen gått ut och då kom tårarna,
inte för äggens skull, utan jag kom på hur petig Du var med gammal mat och sånt, men av någon anledning, kunde du alltid få i dig gamla ägg.
Fjantis, sa du, och gjorde en omelett.
Och jag satt i andra hörnet på soffan och tindrade mot dig, alltid, tills du kastade dig på mig med ägg i hela käften och gav mig de smaskigaste pussar en flicka kan få. åh.åh.

Mörkblå.

Varje gång jag fastnar i badrumsspegeln, stirrandes på mig, sneglar jag ner, där står din tandborste kvar
den är ljusblå och jag förmår mig inte att slänga den
jag får ett infall, jag vill kasta mig på den, suga i mig, vill att den ska smaka du
det är som att jag har dig kvar

Idag åkte jag bil
jag tänkte att vi skulle svänga in till vänster, för det gjorde man om man ville åka hem till oss
Tänkte att om du kommer gåendes här nu, så ska jag öppna dörren, ropa älskling, baby
vad håller vi på med!

Så slog det mig. Att tänk om jag skulle komma emot dig, vilja hoppa upp i din famn, tänk om du då skulle rygga tillbaka. Säga något i stil med rör mig inte, jag är inte din, varför tar du dig friheten

Det knyter sig i magen och jag gråter i mitt te.


Och jag försöker ta farväl och begrava,
jag ser att du blivit den du var innan oss
vilket måste vara bra. Det är väl verkligen du. antar jag.

Med mig blev du, något korthårigare, lite längre, muskulösare, något hetare, trevligare,
nu är du tillbaka i din gamla striplugg, din gigantiska rock, förstora kängor och dåliga hållning.
Alla sa det ; fan va snygg du har blivit.

Vi var finast.
Inget och inga kan mätas mot oss,
men jag tror inte att du skulle säga samma sak, jag får en känsla av att du kastat av dig allt, oss
Och det gör så fruktansvärt ont !


Jag har lust att ringa dig, bara prata lite. Jag vet att det inte går.
Tänkt tanken att åka hem och plinga på, spontant, ta en promenad, kanske på kyrkogården där vi gick varenda söndag.
Det sjuka är att just det, att jag tror att du faktiskt inte vill.
Känns ofattbart. rescue blues nu hjälp jag dör.

Fasan.

Jag är så nöjd.

Helgen började med god mat i Hornstull, blev full efter ett glas vin och en öl.
Kände att det kanske skulle sluta i katastrof.
Gick på konsert, träffade en vän till min gamla kille, som jag hängde runt med. Han petade på känsliga ämnen och någonstans under kvällen, blev det fel.
Vi pratade om varandra och efter ett tag slog snefyllan till en aning.
Taxi hem och sov på soffan inlindad i en filt. Efterlämnade även jobbiga sminkrester på soffkudden.


Lördag.
Gick runt och försökte hitta en sjysst skinnpaj. Hittade ingen i min storlek.
Fikade och käkade thai på kvällen med E.
Sedan blev det öl på gammalt hak, därefter den månatliga finfina klubben.
Och Oj, vad kul det var.
Vårat sällskap var blandat. Alla kände någon, men ingen kände alla.
Trevligt
Längesedan.

Alla ville febrilt dra vidare när stället stängde.
Hamnade på Kvarnen.
Kul för första gången.

Gillade en kille.
Han var snäll. Och rolig.
Men där var en annan kille.
Som i hemlighet la handen på min rygg.
Smekte mitt lår när ingen såg.
Gav sprängande blickar och släppte inte mina ögon när han väl fått tag om dem.

Vid stängning ställdes jag inför ett komiskt ultimatum.
Vem skulle jag välja?
Ja, jag är singel. Vill ligga. Se lägenheter. Uppleva disiga mornar och rökiga nätter.

Jag rådfrågade E.
Hon tyckte han den spännande.
Så, vi smet med undanflykter och efterfester och ursäkter. Stackars den andra..
Hem till honom.

Drack folköl och rökte LM.
Han frågade var jag kom ifrån, tretti gånger.
Han grät lite. Berättade om sin sjuke bror.
Vi kysstes ospontant.
Knullade.
Hans händer var bra i mitt hår, vid min nacke och armar. Resten var okej.
Vaknade av att han låg och krampaktigt kramade mina fötter.
Han hade somnat under sexet och sedan låg vi sådär. Skavfötters.
Jävligt roligt.
I lägenheten fanns det mest stöldgods. Den största tv:n jag sett i hela mitt liv, med tillhörande fantastisk historia. "Killen hade köpt en ny, jag fick den för tvåtusen spänn.."
Som gardin hängde en trasmatta.

Jag älskar det där.
Man vaknar.
Luktar hud.
Följer rynkor.
Pressar allt det nakna mot en annan naken. Levande.
Kommer så nära, så nära.

Trots de bra sakerna, hade jag en obeskrivlig ångest efter att jag gått.
Allt kändes äckligt.
Vet inte varför riktigt.


Idag har jag varit på Ikea.
Satt upp ramar, gardiner och bättre mysbelysning.
M var här. Vi lagade mat. Hade sex. Sedan gick han.
Båda vill vara singel. Båda är hemskt nödja med läget som det är.
Känns så befriande.

please get out, get lost

Tänker på mitt ex.
Och snokar. Hittar.

Träffades ute i helgen.
Det var magiskt.
Kändes som att jag lämnade min kropp så fort jag såg på honom.
Gick fram och hälsade.
Vi stod och tog i varandra. Tiden stannade.
Jag ursäktade mig. Måste tillbaka.

Du är alldeles för farligt söt för mig, sa han.

Jag ville åka hem.
Till oss.
Som vanligt.

Det gick inte.
Jag förstod det.
Jag såg honom ramla omkring.
Han är för gammal för det.
Han har gjort det för länge.
Han kommer inte skärpa sig.
Man kan inte ändra på folk.

Senare blev han utslängd.
Fick jag reda på i, rätt tragiska, nattliga sms.

Han jag dejtar kom, M.
M är snäll och klappar mig på ryggen och gör plats för mig på sitt bröst.

Vi har träffats lite efter.
Okomplicerat och skönt.
Inget mer dock. Tror jag.

Imorgon ska jag gå ut.
Och på lördag.
Ledig på måndag.

Raderade ex nummer. Igen.
Ska inte mer nu.
Jag gör bara illa mig själv.
Jagvetjudet.

Det går som smort nu.

Världens vackraste pojke har fötts.

Har inte sett så mycket svart hår på en bebis förut.
44 cm lång och lagom rund.
En riktigt litet barn.
Inget missfoster.
Inget alienliknande monster.

Halv fyra trodde jag att allt var kört.
Dom hade varit inne sedan halv åtta och vi hade fortfarande inte hört någonting.
Men minutrarna efter fick vi alltså beskedet om att allt gått enligt beräkning och att det visade sig vara min systers livmoder som inte var helt utvecklad..

Jag satt sedan i en och en halv timme på jobbet och stortjöt.

Känslan är totalt obeskrivbar.
Lycklig.

Du kan gömmas i min mun, en människa är inte tung att bära på...

Imorgon blir jag moster.

Idag beslutades det om akut kejsarsnitt. Jag håller mina tummar.
Och känner mig helt tom i huvudet och kroppen och förstår plötsligt ingenting.

Han kan komma ut och vara helt fel.
Kanske fel på alla organ. Kanske dö.

Jag försöker att inte vara så glad. Jag skulle bli så knäckt. Alla andra är glada.
Eller förvirrade.
Jag vet inte.
Ska det komma en ny person nu?

Vet inte vad han ska heta.

Har nog aldrig känt mig såhär maktlös.
Och fantastiskt glad.

PirrImagen

Sitter och väntar på han jag dejtar nu.
Han ska komma hem till mig.
Jag har typ pillat på allt hundra gånger.
Det ser ut som att jag har städat.
När jag försöker få allt att se mer spontant ut, ser det ut som att jag har ställt saker i mönster, vilket jag gärna gör för att jag har någon psykisk störning. men.

Jag får det verkligen inte att kännas avslappnat.
Försökte fixa lite punktbelysning. Insåg att jag bara har starka gamla läslampor överallt. .
Så det blir taklampa, 80W, och lite tända ljus.
Cosy.

Tjoho.

Jag mår så jävla bra.
Jag är sjuk dock.
Men det är väl det som gör att allt är så bra. Ledig utan krav.

Jag tror bestämt att jag gillar 2010.
Det känns som att allt börjar om från -90.
Helt plötsligt tycker jag att något inom musiken har kulminerat.
Lugnet efter stormen. Alla sätter sig på sin plats.
Förutsägbart och tryggt.

Filmer som är mindre platta.
Människor som är mer intresserade. Individualism i grupp.
Jag tänker inte precisera mig.
Förstår mig inte på blaj.
Varför ska jag berätta massa saker om sådant som andra redan vet?
Jag skulle aldrig kunna bli journalist eller liknande.
Jag tror fan att jag är översmart. Då tror man ju att alla ligger på samma nivå.

När någon börjar prata ointressanta saker har jag alltid trott att dom är så jävla brighta, men hey, jag har förstått nu, dom är för dumma i huvudet för att fatta när dom säger det alla redan vet.
Å så blir det kejsarens nya kläder av alltsammans.

Knäppt.

P3
Lars Winnerbäck. Alltså. Känns inte det jävligt segt att han ska vinna grejer. Det är så trå å å kigt.
Timo var rolig.

Förpackad.

Så jag drog därifrån på lördagsmorgonen. Hem till min bakfulla vän, där räkskalen fortfarande stod framme och minneluckorna osade.

Vi redde ut kvällen, käkade pizza och sushi och kollade på sex and the city hela dagen. Sånt gör jag aldrig när jag är i ett förhållande. Då knullar man bara dagen efter. Undra vad som är bäst...

På kvällen gick jag på dejt.
Japp.
Jag är en riktig dejtare.
Han var söt. Lite Birk över honom. Men söt.
Ingen puss eller någonting.

Så vi träffades i söndags också.
Då hemma hos honom.
Han var inge bra på att ta initiativ.
Och jag var stel. Försökte fokusera på tv:n.
Men sen blev det så jävla sent. Jag orkade inte åka hem. Så jag kysste honom dramatiskt och natten slutade i hans 90säng.
Och hur kan man förvandlas från pojken i En kärlekshistoria till Dirk Diggler på två sek?
Förvarning tack!

Slugger.

Jag har Inte varit ensam ett enda dugg. I fredags skulle jag och vän avnjuta middag och en flaska vin hemma hos henne, innan en mindre utgång. Det var den ungefärliga ursprungsplanen. När jag kom hem till henne efter jobbet, efter att ha glömt att köpa med mig bröd, det lät som att hon hade grejer under kontroll (mat klar hemma), visade det sig att det som bjöds i matväg var ett fat med frusna räkor. Sedan tillkom en flaska periquita, kaffelikör, sambuca och jameson. Vi rumla runt i vinyl och glömde sminka ena ögat, stoppade tjugan i bh:n och skulle gå på grammisefterfest, innan klockan tio. Vi kom aldrig till någon efterfest. Vi kom aldrig dit han spela. Inte heller till den där klubben. Vi hamnade på riche. Jag hamnade med en i ventilationsbranschen och hon hamnade med en, annan. Min hade tjej. Så det hände inget. Han såg lite ut som Vincent Gallo. Min kompis försvann spårlöst och jag hamnade på snabbmatställe. Därefter skulle jag träffa en annan, nämligen A. Jag satt, som vanligt, och väntade på honom. Han skrev sms. "Om tio.". "Stanna där. Jag kommer om tio. Lovar". "Där om tio. Är du kvar?". Och full och kär som jag var satt jag snällt kvar. Utanför ett annat snabbmatställe. Då kom en snubbe. Han kastade sin mobil på mig. "Shit va den flög!" "Nej du kastade den på mig" "Aha. Ah det gjorde jag." "Min mamma har en såndär mobil. Man fick den för två el maco på mcdonalds." "Fan va snygg du är" "aha. tack" sa jag. "va jobbar du med?" "....." "Ere sant?! Fan va coolt! Då kanske du kan hjälpa mig!" "Skulle inte tro det." Han slår sig ner bredvid mig och jag ser plötsligt att han är väldigt snygg. Han drar av sig mössan och han har skitfint hår och jag fnissar. "Asså" sa han "tänk om det här är ödet." "Vad . .?" "Men det här. Att vi ska ses såhär." Han fortsatte. "Följ med mig hem. Snälla. Jag bor i Aspudden. Jag har piano hemma. Jag kan spela piano för dig." "Vad är du för stjärntecken?" "Fisk. Du?" "Fisk." Det kanske är ödet, tänkte jag, men sa ingenting. "Men, vadå ska du träffa nån snygg kille eller?" "Ah. Jag sitter och väntar på honom." "Kommer han typ spöa mig då?" "Nej. Han är en liten tönt." "Kom igen nu. Vi tar en taxi hem till mig. Jag ska också träffa en tjej. Men jag skiter i henne. Du är typ det finaste jag sett. Kolla på dina kläder" (Han sa så! lite töntigt...men ändå). Men då kom A. Han gick förbi mig. "Där är han ju" utropade jag. "Du skämtar!" han slog sig för ansiktet. "Den där fjanten?" "Japp! Det är han jag väntar på." "Är du helt säker på det här nu?" "Absolut!" sa jag nöjd över att äntligen fått se honom. Så det blev inget nummer. Inget namn. Ingenting. Dagen efter ångrade jag det nått enormt. När A sa att han skulle gå till jobbet. "Men du ska ju inte jobba idag?" "Jo. Nu ska jag det." "Men vi skulle ju äta tacos och kolla på film!" "Men det va ju ironi.. Vadå, trodde du på det..?"